Fruktans ögon ser inte klart

Rädslan i den vegetativa själens vattniga djup

Gellert Tamas skriver i Aftonbladet en förunderlig och obehaglig artikel om dyngspriderskan Hanne Kjöller som verkar från sin ledarplats i Dagens Nyheter. Kan det möjligen vara hon som bakom en anonym ledartext häromdagen inte ens klarade av elementär logik? Moderaterna är verkligen ett lägre utbildat släkte och när de inte klarar av verkligheten ljuger de istället!

Att DN-basen Wolodarski håller sådana här skribenter om ryggen hedrar honom inte, men studerar man hans och Kjöllers horoskop inser man direkt att det är Kräftans tecken, fruktans tecken, vars medlemmar sluter sig samman till skydd mot den onådiga omvärldens angrepp. 

Tamas avslöjande artikeln bekräftar fullt ut den här bloggens noggranna granskning av Kjöllers horoskop från början av förra året:

Den infama tidningskrönikan 

Och apropå det nyliga inlägget om Stephen King och försvarsinstinktens alarmsignal - fruktan - passar det förträffligt att bese Kjöllers räddhågsna blick på det foto AB valt. 

Samma uppspärrade blick dras också den giriga bank-vd:n Annika 'Fallskärm' Falkengren med. Båda kvinnorna har Månen i Kräftan och man måste anta att den här nyckfulla placeringen spelar en framträdande roll i de fullständiga horoskopen (med födelsetimma). 

På en bild  i SvD angående hennes "svällande pension" ser man tydligt den av intellektet oförlösta och giriga naturen i ett skärrat läge. 

"The fight or flight syndrome" - Kräftan har bara två lägen, knipa igen och försvara eller öppna och närigt suga i sig. Tecknen är naturligtvis stiliseringar, Kräftor KAN tänka de också. Men symbolen antyder hur grundläggande kroppsliga eller emotionella behov ligger nära under ytan och ibland kan förvända resonemangen så att allt - som hos Fredrik Reinfeldt - bara handlar om att jobba och äta. Hans bästa straff mot de arbetslösa är att ta allt utom maten ifrån dem, ibland även den. 

Kräftan som rädslans tecken använder Reinfeldt för en politik riktad både mot sjukskrivna och arbetslösa och mot medelklassen. För han använder de svaga för att skrämma de i mitten även om det sker outtalat: "Se hur det går för dig om du inte ligger i och jobbar oavlönad övertid åt din arbetsgivare. Vårt spel handlar om att berika företagen, du ska veta din plats du tjänstehjon." Reinfeldts tjänstehjon, Jungfruns tecken, är den absolut fulaste versionen av detta tecken, illgöraren Mars i rollen eller verksam som illgörare. Ond för ondskans egen skull. Reinfeldt är en liten sadist, tur att svenska folket börjar se honom för den han är och överger Moderaterna.

SvD-formuleringen "svällande pension" är för övrigt en illustrativ bild för Falkengrens Måne i Kräftan som ju var förstärkt av den "svällande", giriga eller hybrisartade norra månnoden som lyfter demonens ambitionsnivå bortom det gudarna kan acceptera.

Bloggen har, om jag inte missminner mig, tidigare föreslagit att demonen (Drakhuvudet + Draksvansen) i själva verket är samma sak som den geniala filosofen Anthony Damiani kallade "den jordiska draken" och liknade vid den tropiska (västerländska) zodiaken. (Den sideriska zodiaken såg Damiani som den himmelska draken en uppsättning synliga representationer av Platons eviga Idéer).

Det besynnerliga med den jordiska draken är att den är en inbillning, en osund fantasm, byggd på planeten Jordens ackumulerade minnesbagage. På detta geniala sätt klargör Anthony Damiani att den västerländska zodiaken inte tillhör det verkliga nuet utan är ett eko av en redan svunnen tid. 

Ett annat sätt att säga samma sak är att peka på vårdagjämningens precession som förpassat den tropiska zodiaken till historiens skräphög. Den var korrekt då men inte nu längre och är därför en passande symbol för människor som lever i ett kvardröjande tillstånd - i den lägre pseudoverklighet som är allt som återstår för själen sedan den fallit.

Många människor lever inte kosmiskt (intelligent) utan sitter fast i Jordens ansamling av gamla upplevelser och minnen... De är, med en annan kulturs språkbruk, fastbojade av Djävulen, denna världens herre. De är med andra ord låsta i ett läge under den jordiska draken, under det (förhållandevis) låga sinnet - Månen.

DN:s ledarskribent Hanne Kjöller är dessutom född under en Måne i Kräftan i fullmånetider. Ibland skärper det här sinnet men ibland blir folk bara orediga och mångalna. Det verkar som om hennes medfött uppspärrade blick antyder en ständig och gnagande oro inför den opponerande Solen i hackordningens tecken Stenbocken. Något har gått väldigt snett i hennes syn på samhällsordningen.

Och till sist det mest intressanta. Gellert Tamas, som i AB beskriver hur hans text vanställts av Kjöller i DN och Wolodarski sedan vägrar införa en rättelse, har en tydlig släng av Luft och Vatten i deras tendens att skygga bort från varandra - en astrologisk signatur som ofta nog tycks resultera i tendenser till desinformation. Men här är således Tamas själv offret för andras fulspel, och det är väl att påminna sig hur svårt det är att t.o.m. med känt klockslag avgöra på vilken sida individen står - förövare eller offer.

Författarens Måne i Skorpionen är fallen och så är också dess disponent Mars. Inte konstigt att han dragits till olyckliga livsöden som t.ex. de apatiska barnen. På så vis gjorde han något gott av de här potentiellt tragiska symbolerna.

Ur sinnelagets perspektiv - med Månen i första huset - är Månen en god kraft, en tillgång för Skorpionen. Tacka för det, sömnens planet ger kroppen vila och en chans att återhämta sig. Ju mer man tittar på den ömsesidiga receptionen mellan Mars och Månen, desto mer uppenbart blir det att han var rätt person att skriva boken om barnen som sjunkit ner i ett komaliknande sömntillstånd. 

Horoskopet är annars ganska problemfylld och artikeln i AB visar att det är en man som säkerligen uppsöker problem - just för att få något att skriva om. Solens här-och-nu-aktivitet baserar sig på en verksamt ond Saturnus, så Tamas har valt att hellre jaga dåliga myndighetspersoner hellre än att själv gå rötäggets väg. 

Faktum är att hans själs längtan (atma karaka) inte är rötäggets: det är Jupiter som har det högsta gradtalet i horoskopet och därmed indikerar den här själens riktning. Och Jupiter är inte bara astrologins stora välgörare, ur perspektiv av hans goda (men fallna) sinnelag i Skorpionen är Jupiter också en verksam välgörare. Hur förbittrande måste det då inte vara att uppleva sveket från härskare som arbetar med dissociationen som verktyg: där information förvrängs eller delvis förtigs.

Applicerar man atma karaka-doktrinen på Hanne Kjöllers horoskop är det den giriga norra månnoden (Drakhuvudet) som leder vägen i 28e graden. En riktning i Indien räknar inte med någon av noderna men en annan menar att just norra månnoden visst kan vara en atma karaka. Och accepterar man detta finns det ingen undanflykt: Drakhuvudet är alltid ond, skjuter över målet i vettlös hunger, storhetsvansinnig och så vidare. Det verkar passa väl in på Kjöllers oansvariga journalistik. 

Men Drakhuvudet agerar också förstärkare för sin planetära värd, så i Oxens tecken måste också balanssinnets Venus beaktas och här angrips detta balanssinne av illvilliga Mars i faktaorienterade Jungfrun. Månascendenten placerar Kräftan i första och gör Mars verksamt god, men även om krigaren har ett vällovligt syfte, är förmågan till balans och kooperation en verksam illgörare. Helheten tycks minst sagt grötig och kaotisk... Elementen Jord och Eld är heller inte bästa vänner, så det luktar emotionell härdsmälta av den här kombinationen som samtidigt stavas erotiska problem (libidostörning - Jorden söker döda Elden).

Den infama tidningskrönikan

Så remarkabelt är DN:s sätt att svära sig fri från sin del i avsättandet av en partiordförande att jag bara måste titta på krönikören Hanne Kjöllers horoskop en gång till. 

Jag har gjort det förr men minns inte riktigt slutsatserna då. Nu har i vilket fall som helst bloggen slutat leka halvpedagogisk, och jag slänger in vilka tolkningsmetoder jag än känner för (men försöker att första gången och även därefter i sammanfattning redogöra för logiken). Vem hade intill häromdagen anat att Aristoteles metafysik kunde tillämpas på astrologin, ja till och med troligen var astrologins tillämpning av det antika grekiska intellektet?

Således: Hanne sakar potential att mogna känslomässigt i sitt liv. Månen är sin egen härskare i Kräftan och som sådan aktualiserad men utan naturlig tendens till utveckling i någon riktning. Ständigt söker det här sinnelaget något att fixera sig vid och patologisera över. I tre år var Hanne besatt i Maria Sveland och nu fick Håkan Juholt sin behandling av en psykplacering som ärligt talat ofta går över gränsen till det patologiska. 

Här har vi dessutom en fullmåne, med allt vad det innebär av obehärskad mångalenskap. Månen i Kräftan symboliserar det traditionella moderskapet och det handlar alltså om den symbios mellan moderns kynne och det lilla barnet som i bland kan ta sig kusligt besatta uttryck.

Solen driver framåt och skulle visserligen kunna bli en räddning för ett så här svagt psyke (Månen). Men begagnar vi Chandra lagna (månascendenten) för att se hur psyket reagerar på disciplin skiter sig historien direkt. Saturnus är visserligen välplacerad i sitt hemmatecken och i Luft, vilket ger en ideologisk twist åt Solen i Stenbocken, vilken Saturnus förfogar över (nog för att Stenbocken har en politisk orientering även i sig - den älskar att förklara var skåpet ska stå).

Enligt läran om planeters verksamma natur är Saturnus en neutral faktor för en Kräftascendent - minns att vi nu bara diskuterar månascendenten, psykets upplevelser av tingen, vilket inte är detsamma som t.ex. förnuftets upplevelse, eller logikens sätt att uppleva världen. 

Att Saturnus klassas som neutral begriper jag inte! En naturlig illgärningsman neutraliseras visserligen om den äger ett hörnhus (här äger Saturnus sjunde huset). Men att kalla den tillfälliga härskaren över det åttonde huset - horoskopets ondaste hus - verksamt neutral övergår mitt förstånd, till och med när astrologen Narasimha Rao understryker att åttondehusägaren drar mot det "illvilliga".

Hos Hanne har vi den tamasiska Saturnus i onda, attitydlåsta åttonde, i ett dogmatiskt och attitydlåst Tamas-tecken och den kastar sin onda blick mot det femte naturliga, generösa femte "lejonhuset" som bl.a. representerar stora ledare. Dessutom är det en mental nivå som här söker kontrollera skorpionisk hatiskhet i det femte ledarskapshuset. 

Något säger mig att Hanne Kjöller på det psykiska planet - under det hon kanske tror att hon håller på med - hatar män och i synnerhet hatar Håkan Juholt. Det här luktar rent personlig psykisk störning och det lustiga är att hon i det liknar den första drevmakerskan på Aftonbladet, kvinnan med den bedrövligt dåliga källkontrollen, Anette Holmqvist (som slutade skriva om Juholt efter ett tag och lät andra ta över drevet). 

Titta på Holmqvists horoskop, det är samma Saturnus i attack mot Skorpionen som hos Hanne Kjöller. Den här gången lägger sig Vattumannens konceptioner eller mentala pålägg ovanpå den giftiga Skorpionen i tredje tidnings- och kommunikationshuset. Det finns klara paralleller här.

Och som tredje exempel har vi Fredrik Reinfeldt, Saturnus åter i Vattumannen och i attack mot ett skorpioniskt tredje hus för intellekt och kommunikation. (Han är väldigt svagtänkt och benägen till exakt de faktafel - och lögner! - som borgerligheten sökt skyla genom sitt nonstop hackande på Juholt tills han gav upp. Reinfeldts grövsta problem är ju till att börja med den rent mytologiska föreställningen om "det sovande svenska folket" - en lögn från början till slut. Hans ascendent är känd och ger därför samma resultat som Anette Holmqvists månascendent i Jungfrun.

Den "aktualiserade" Solen som medfödd karaktär har således, till skillnad från Månen, en potential att gå från Stenbockens handfasta realpolitiska tendens mot en bakom-ridåerna-planerare: Saturnus i Vattumannen är så att säga en bättre propagandaminister är Per Schlingmann med hans rätt svaga horoskop någonsin kan bli. Som manusförfattare har han ett eländigt material att jobba med i Moderaterna, de är både dumma och okunniga och hans djävulska planeter exekveras av rena B-skådisar. Minns Arkelstens oförmåga att hantera avslöjandet om att Moderaternas påstådda historiska framåtanda var ren lögn.

Hanna Kjöllers Saturnus i Vattumannen är betydligt mer djävulsk. Inte bara står den i korruptionens åttonde hus så att hennes hela ideologi har något sjukt över sig, Saturnus lyckas också från just denna position demonisera eller skorpionisera det friska och sunda femte ledarhuset. Ur Chandra lagnas psykiska perspektiv är hon som klippt och skuren för att regissera den Slutgiltiga Nedsmutsningen. (Det måste finnas reiknarnerade nazister i högerSverige just nu, tonläget tyder på det.)

Det ser inte ut att finnas något gott i den människans inre överhuvudtaget och horoskopet - i ovanstående läsart - beskriver väl hur DN-krönikan läser. Den är det värsta jag sett i ett organ som förr höll sig förmer än sådant här.

Nu är borgerligheten skitskraj för vad de gjort med sitt Mandat. Då intensifieras smutsspridandet.

Folket har börjat förstå vad de råkat rösta in i regeringsställning.

Se även det här utmärkta blogginlägget

Feministträsket (Kjöller mot Sveland)

[Lång text, 1500 ord.]

-Blå, blå är mina idealdrömmars värld...
-Blicken tungt sänkt mot jorden, den fallna själens lott.

Läste en artikel i DN som, när det kom till kritan, resulterade ur irritationen hos ledarskribenten Hanne Kjöller över irrationaliteten i radikalfeministen Maria Svelands tänkande. Jag fortsatte till repliken där en Katarina Wennstam skyndar till Svelands försvar, och till slutrepliken från Kjöller - där den bärande invändningen om irrationalitet i tänkandet framfördes.

Här gavs utmärkta tillfällen att fundera över två tydliga men helt olikartade horoskop. Svelands ägnade jag en alltför mångsidig utläggning i bloggens tidigare skede, men med lite glad färgläggning av kartan kanske det går att sälja ett destillat av rönen en gång till?

Naturligtvis har Kjöller rätt om irrationaliteten. Bloggens digra granskning av dissociationssyndromet nyligen, där Luftelementets mentalisering i klentänkande exemplar tappar den övergripande logiken eftersom den omedvetna instinkten bryter sig in och beordrar något helt nytt.

Hos riktigt förslappade människor kan man höra detta som att folk byter ämne mitt under pågående diskussion eller grammatiskt och språkligt drar samman två helt skilda tankar i en enda ofullständig mening (med i värsta fall total obegriplighet som följd). 

Kjöllers exempel från Svelands skriveri, där hon förbittrar sig en hel bok över moderskapets djävlighet bara för att avrunda med att hon väntar en ny unge, sorterar helt under Luft/Vatten i osynk av grövsta slag, scener där den ena handen faktiskt inte vet vad den andra har för sig. Noll trovärdighet. En virrpannas pseudodiskurs.

Utöver den mentalt förklenande ömsesidiga receptionen mellan Vågens och Skorpionens härskare Venus och Mars (i just den här frågan om vem som ska ta ansvar för min sexualitet och barnalstring!) uppvisar Svelands horoskop en irriterande oklar månplacering. Bristen på födelsetid är beklagansvärd eftersom sinnelaget redan klockan 10.00 på förmiddagen lämnar martyr- och offertecknet Fiskarna och går in i egocentriska Väduren. Den som läser debatten i DN kommer att finna ekon som talar för båda! 

Kjöller sorterar Sveland under rabiata "offerfeminister" som bara har två lägen i psyket: "man sympatiserar med dem eller är rakt emot dem". Samtidigt konstateras att uppmärksamheten på boken Bitterfittan drog snett och kom att riktas för mycket på Svelands person.

Personfixeringen skulle kunna skildras som en effekt av en Måne inne i Väduren. Den här placeringen tenderar att sätta personen i centrum. Skillnaden mellan Fiskarna och Väduren är att Fiskarna lamenterar sin "ocentrering", att deras jagcentrum, tro, politiska uppfattning med mera, inte respekteras. Väduren är fullt upptagen med att projicera sig själv på den vita duk som är Kants "tinget i sig" tillsammans med sitt medhavda karma från tidigare liv.

De två första bilderna på feministerna jag hittade på nätet är talande. Svelands extremt Luftdominerande himmel matchar en kvinna som blickar upp mot det blå, ehuru ett misslyckat barn av en misslyckad sekulär kultur - hon förstår inte hur hennes kropp intar posen av den fromma madonna hon tidigare kräkts över. Nu visar sig madonnan likväl som en evig urbild i den minut Sveland och fotograf kommer samman för att producera en ikon.

Hanne Kjöller förevigas på Wikipedia tungt lufsande genom terrängen, inbäddad i fältet gulbruna kulörer. Och så det överensstämmer med hennes jordbundna och verklighetsnära horoskop med Solen i patriarkala Stenbocken och Månen i underkastade fruktsamhetsgudinnan Månen! Jag vill påstå att Kjöllers "liberalfeminist" är en etikett som är till intet förpliktande. Den här fullmånen kanske vill problematisera relationen hög och låg, men den är ingen revolutionär alls, kvinnan i henne är helt nöjd med den rådande ordningen!

Här finns all den rationalitet och realism som Kjöller tycker sig sakna hos Sveland. Stenbocken är väl den mest konsekventa och rationella programmatikern i zodiaken, vid sida av sin likaledes saturniska granne Vattumannen. Här har vi Saturnus hemma i Vattumannen för rationell ideologi och planeten gör i huvudsak ett bra jobb i kontrollen av Jupiter-Vädurens enfaldiga försök att expandera egot bortom den överenskomna sociala planen. Och vilken plan är då det? 

Kjöllers himmel tycks teckna en rätt konservativ natur - fullmånen Stenbock/Kräfta vill knappast någon revolution i frågan om de två biologiska könen! Tvärtom accentuerar en fullmåne under Jord och Vatten den flegmatiska acceptansen av livets fysiska status quo. 

Fjärran från hat till det egna "bittra" könet är Kjöller-typen av horoskop! För sådan dissociation från den givna fysiska verkligheten, se en av de trender bland hbt-horoskop som jag funnit och som också finns hos Sveland: Luftslott byggs ovanpå en omedveten känslovärld (Vatten) som man inte kan fördra.

Utifrån det mönster som gay sångaren Rickard Söderbergs himmel gav, med en mentaliserande Saturnus i Tvillingarna som angriper det oformliga patologiserandet hos drömmande Fiskarna men bara slirar ovanpå vattendjupet, skulle jag vilja hålla kvar den tidiga idén om att Maria Sveland faktiskt är född med Månen i Fiskarna.

Med psykets placering i Vatten drabbas hon också av "attacken" från en rationalitet som söker hålla Fiskarnas spretiga och "allinkluderande" orientering i schack, utan att lyckas. När det omedvetna reagerar på repression från överjaget, tankebyggnationer själen inte känner sig hemma i, eller jagets egna självlögner, börjar grodor hoppa ur munnen, freudianska felsägningar röjer vad man egentligen tycker (se inlägget om Söderberg). Språkliga haverier kan som sagt resultera, eller logiska självmotsägelser - det senare var just Kjöllers frökenaktiga (om än befogade) anmärkning på Sveland.

Men även med en Måne i Väduren för Svelands del, kvarstår förstås dissociationen (via komplikationen i gränsen mellan Våg och Skorpion). Men det är med en dubblering av "dissocations- eller sociala utstötningssyndromet" "integrationsproblem" mellan känsloliv och tankebyggnader blir akuta.

*****

Om Kjöllers himmel måste dock ännu en sak sägas. Hon har faktiskt också hon en kamp att kämpa i formen av Jord och Eld i blockering mot varandra. Och detta tycker jag mig minnas vara en ingrediens i mer stridbara femininistiska horoskop.

Jungfrun och Skytten är båda "upplösande" eller "föränderliga" tecken, Jungfrun påtar och finfördelar sin jord och emotser riklig skörd från fältet, Skytten är som sin härskare Zeus (Jupiter) en kroniskt otrogen upptäckartyp - Zeus är far till fler ungar i den grekiska mytologin än någon annan gud. Emellertid verkar de här två tecknen i samma horoskop ha svårt att förenas i en kropp. Minns musikern John Foxx, Sol-Jungfru och Mån-Skytt, vars stående metafor i texterna för sitt förhållande till sitt jordiska jag är att han bär på en "kostym".

Jag lämnar frågan därhän om den avsevärda aggressionen från Mars-Jungfrun mot Skytten indikerar ofördragsamhet mot spridda åsikter i en fråga (dvs. just det hon anklagar "offerfemininster" för!) eller rent av ett Foxx-liknande haveri i förmågan att identifiera sig med sin egen kropp. Vad vi säkert kan säga här är att den den prudentliga Jungfrun tycks aggressivt (Mars) engagerad i problemet med "vidlyftig kommunikation från kvinnfolk" (Merkurius skadad/detriment i Skytten, Venus = kvinnosignifikator). 

Någonstans kokar Kjöllers brandfackla kanske bara ner till det slutrepliken handlar om: kalla och rationella Stenbocken med sin lojala undersåte Jungfrun har varit ute för att smiska och fostra irrationella tänkare och uppmana dem att tänka rätt. Stenbocken/Saturnus är en rikslikare och det tionde tecknet symboliserar i astrologin precis som händelsevis den judiska kabbalans tionde och sista princip (sefira), Riket, det vill säga vår materiella värld. Denna värld (med dess demoniska drake eller furste som svartsjukt ruvar över de själar som fallit hit ner) hänger som ett sladdbarn under de 9 immateriella grundprinciperna.

Stenbockarna ägnar sig oftast åt herre-på-täppan-leken - i den mån de själva agerar ut och förverkligar den maktsträvan som innebor i tecknet/arketypen. Det är bara att notera Kjöllers ytkestitel: "ledarskribent". Blir det mer konservativt och patriarkalt von Oben än så? Vem är det t.ex. som är först med att dra fram termen "maktspråk"?

Horoskopet är paradoxalt. I grunden är Kjöllers Måne i härskarläge i Kräftan hängiven den traditionella kvinnliga "markservicerollen"! Jag har sett formidabla livsöden där kvinnor med just denna fullmåne lyckats med konststycket att spela precis alla roller själva utan att som Sveland förblöda invärtes av skorpioniskt bittra giftsting in mot sig själva och ut mot samhällsstrukturen. 

På rak hand kan jag dock bara påminna mig blogginlägget om sångerskan Shakira som glatt deltar i videofilmer där hon låter sin kvinnlighet objektifieras som ett rovdjur. Det är Sol-Stenbocken inom henne, den patriarkala regissören, som får klartecken att lägga fram sin kvinnosyn! Shakira vet värdet av att sälja sin musik även till männen! 

I ett annat, anonymt fall (händelsevis också en latinsk kvinna) anförtrodde hon att hon egentligen kände sig mer som en man än en kvinna. Man kan fundera lite över den här fullmånen mellan Stenbocken som "yttre materiell utformning" och Kräftan som "upplevelsen inifrån samma position" och fundera på om dikotomin ytterst sett inte är falsk, om inte rabiata feministers hat mot de patriarkala strukturerna egentligen bara dränerar dem på energi. Djuppsykologen Carl-Gustav Jung antydde samma österländska sanning när han föreslog att kropp och själ egentligen är en och samma realitet.

Alternativt, att de ondsinta feministerna är reinkarnerade fd. manliga skitstövlar hela bunten, och att de nu hatar att spela det bättre könet eftersom de inte längre kan härska och domdera "som förr"!

Det är ingen slump att det är en skillnad på de två typerna av kroppar. Livet arbetar med polarisering för att i den här plantskolan driva fram perfekta själar. Det är feminismens feltänk att tro det är miljön som måste ändras, för miljön är bara en funktion av hur de själva ser på saken! 

Men som sagt, själen och de högre sanningarna om livet har sopats under mattan i de sekulära kulturerna. Det är dårar som ryker samman och debatterar fullständigt nonsens.