Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Felicia Feldt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Felicia Feldt. Visa alla inlägg

söndag 15 januari 2012

Aggressionshämningar & Platons blåkopior

Jag har nu läst några recensioner av boken "Felicia försvann" och tar en förnyad titt på horoskopet för den skyggande kändisdottern (som ju faktiskt är en driven pr-textförfattarinna till professionen - Per Schlingmann-varning, se upp!)
Det finns en intressant "kedjereaktion" och en springande punkt jag borde ha nämnt i det första inlägget. (Men blogginlägg måste ju vara så korta!) 


Att hon till yrket hittade någon form av textförfattande faller sig naturligt, inte för att mamman skrev storsäljande böcker om barnuppfostran utan för att hon själv är född i ett av barntecknen, Tvillingarna, som genom dess härskare Merkurius/Hermes (5-14-åringar) kommer att representera barnet bortom den orala och instinktiva identifikationen med "det verkliga livet", barnet som förvärvad LUFTEN och nu kan formulera abstrakta roligheter som "luften är fri!"

Kort och gott där Jordelementet talar om konkreta människor eller prylar, där vaknar det obundna Merkurius-intellektet upp rejält hos en del, och kanske mer hos dem som faktiskt är födda Tvillingar än andra. Att senare i livet olika kommunikationsuppgifter faller sig naturligt, är bara förlängningen av att något sätter fokus på den skriftliga meddelarförmågan under de unga åren.

Själv med Tvillingarna stigande och Merkurius i ett annat Lufttecken (i femte huset för skapande lek), hade jag aldrig tid att läsa skolläxor de här Merkurius-åren. Uppfattningsförmågan räckte till att komma igenom skolan med genomsnittliga 3,0 (femgradiga skalan) och under en period (runt 11) var jag min egen tidningsdistributör och ritade tre och berättade i tre parallella tidningar som sedan gick runt i klassen. Inte hade jag tid att läsa läxor!

Men eftersom Felicias Sol eller "självförverkligandeuppdrag" står i ett så pass "ungt" tecken skulle problem under dessa år kunna tynga och hämma den allsidiga utvecklingen. Och om man får syn på hur hämmad självhävdelsen är i det här horoskopet, då uppstår en intressant serie dispositörskap som går hela vägen tillbaka till det solära livsuppdraget. 

Jag har i förbigående nämnt att jag på relativt nära håll hittat två personer som sökt begå självmord, en upprepade gånger. Båda föddes med den bestraffande Draksvansen på ascendenten med mindre än en grads avvikelse om de födelsetiderna är att lita på. (Men båda är angivna med udda minutangivelser, vilket tyder på en uppmärksam förlossningssköterska!)

Den ena är född samma år som Felicia och delar således den undertryckta eller "halshuggna" förmågan att hävda sig (Mars) i partnerskap/Vågen! Nej, det har inte gått bra för den kvinnan i relationer - fast i eländiga förhållanden och där självmordsförsöken tycks ha varit den föga konstruktiva lösningen på att bli fri! Nu vet jag att kvinnan kvästes av sin mor redan som ung och även om det inte var en lösaktig mor med nya män i lägenheten varje natt så finns här en minsta gemensamma nämnare: hämmad självhävdelseförmåga till följd av relation med en annan (Vågen). 

Självmordsfallet hade en kall och krävande modersfigur som själv upplevt tragik i sin barndom och nu fick en "svag" dotter som hon körde över och pushade i alla möjliga riktningar. Jag kan kommentera inte den av Ketu halshuggna Mars men väl Mars i Vågen då jag har den själv. I närheten av Solen innebar detta en dominant och krigisk fadersgestalt, men lyckligtvis också att jag själv var en krigare för "Vågen" (balans och rättvisa) så det var maktkamper genom hela tonåren (och försoning runt 35). 

Men jag börjar förstå nu hur "av" en planet kan bli som hamnar i närheten av den avhuggna Draksvansen. Att, som en del astrologer gör, kalla Ketu för ett tecken på andlighet visar bara hur djupt förvirrade västerlänningarna är i detta läge. Det som passerar som andlighet i vår fallna kultur är mest bara ego-boostande eller i värsta fall ren självlögn.

Genom att börja med Felicias skadade självhävdelseförmåga, kan vi nu backa tillbaka och fråga vem som "äger" eller ansvarar för detta bombnedslag i samlevnads- och samarbetstecknet. Vi hittar Vågens härskare Venus i det dominanta och dramatiserande Lejonet och därtill med moderskapets Måne. I detta "dolda" samband har i princip hela bokinnehållet fått sin förklaring.

*****

Men vi kan gå ett steg till och titta på bokens författare, det Observerande och Rapporterande Ögat. Horoskopet är nästan löjligt enkelt, för bakom Venus står nästa ägare (disponent) på tur och det är just Rapportören, Solen-i-Tvillingarna och därtill tätt integrerad med kommunikationens Merkurius. Men vi talar om en väsenskärna (Solen = andesjälen) som saknat sin spjutspets Mars och därmed inte effektivt kunnat hävda sig. Det är som om Tvillingarna bakom dominanta Lejonmamman ännu är ett barn på 5-14 år. Och så mycket har framkommit, både i Skavlan och genom recensionerna. 

Fallet Anna och Felicia var predestinerat. Som synes har den fysiska kroppen eller känslorna (Jord och Vatten) ingenting med den här grekiska tragedin att göra. Det är skriptat i himmelen - skrivet i Eld och Luft.  Det är en karmisk uppgörelse där supermamman ovetande agerat Ödets verktyg för att Felicia skulle berövas en trygghet hon själv berövat andra i ett tidigare liv. 

Ödets mekanismer tycks rätt simpla vad jag förstått från små bildfragment jag mottagit för det inre ögat och som förklarat en eller annan egenhet i nuvarande liv. T.ex. hur den giriga arabiska handelsmannen i Fez muterade och blev en muslimhatande europeisk korsfarare i det direkt efterföljande livet. Det var själens självhat (över sin girighet) som nu förvandlades till en projektion på islam av allt ont!

Så här fungerar människor i gemen tills de med den skicklige djuppsykologen James Hillmans ord, "lär sig dra tillbaka sina projektioner." Som när en fiskar halar in de utkastade näten. Jag tycker den här etymologin är så suverän att jag måste upprepa den igen: 

Projicera sina problem på andra är att "slunga ifrån sig", dvs. Djävulens väg - via grekiska dia ballein = diabolos.

Det är Eld och Luft som tillsammans projicerar bilder mot omvärlden. Därav bloggens tidiga varning för extremism i samband med hyperpositivt polariserade individer. Kanske är det den undertrycka aggressionen i Felicias horoskop som SvD:s recensent upplever som "en tragisk flod av vrede" i boken Felicia försvann. Men jag är betydligt mer imponerad av insikten hos Aftonbladets läsare, han ser en djup realitet i bokens ahistoriska: 
En berättelse hur syskonen svälter 1974 kan följas av en beskrivning av hur bokens vuxna Felicia kämpar med havererade relationer 2009. Bristen på tidslinje låter oss känna den traumatiserade människans sätt att minnas livet. Djupt skrämmande upplevelser för 30 år sedan har inte kunnat bearbetas och är därför känslomässigt lika pågående – och lika skrämmande – som sådant som hände alldeles nyss.

Dan Josefsson antyder här Platons och senare C-G Jungs Former eller arketyper, vare sig han tänkte på saken eller ej. Våra minnen är inte organiserade linjärt utan efter Typer, och som filosofen Kant sade kan vi aldrig uppleva något utan dessa a priori givna begreppskategorier. Felicias "Anna Wahlgren" är hennes sätt att sätta kött på benen utifrån den kapacitet till varseblivning hon föddes med - det Öde hon tilldelades helt enkelt. 

Det var filosofen Herakleitos som för 2.500 år sedan sade "ditt öde är din karaktär". Och längre än så har mänskligheten inte kommit, fast den dränker sig i karaktärslösa livsstilar (ju mer rysch-pysch, dess mer avslöjande för karaktärsbristen) och mondäna citymanér. De röstar på partier som kastat en trolldomens besvärjelse över dem så att de tror det egocentrerade livet ska hålla sträckan ut.

I Felicias fall ser man att girighetens demon Rahu ligger i det lilla barnets, egoprincipens tecken Väduren. Men eftersom självhävdelsens kraft är avhängig av Vädurens härskare Mars, vars bortkopplade natur vi noterat, ser man tydligt en egokärna som inte riktigt tagit fart. Sådana själar har långt kvar till Filosofin, kärleken till att verkligen förstå.


Tillägg. 

Jag sade att Felicia sitter fast i den skapande fiktionens värld - i extremistiska tankemotiv "uppe i himmelen". Människor utan förankring med Jorden eller ens med det patologiserande Vattnet är just de som kan bli de mest oförsonliga hatarna, men det är också skärpan i Ljuset som skapar odiskutabel konst. Eld och Luft ger "shakers and movers" - dessa är zodiakens Artister. 

Till och med spensliga räkan Magnus Uggla har "det" - han projicerar en yta som gör honom stor. I ett annat århundrade hade han troligen hoppat över det fullständiga nonsens som han till del hållit på med, men han har varit smart nog att anpassa sitt utbud efter publikunderlaget i ett litet land på då 7 nu 9 miljoner.

Jag inkluderar hans horoskop här i slutet helt enkelt för att jag hörde en röst som sade, "ta med mej", och när jag slog upp kartan (vilket jag inte gjort sedan jag skiftade över till "rätt" zodiak) var detta det bästa exempel man någonsin kunde tänka sig på en eldsjäl dragen åt extremism! Han delar Felicias Sol i pratiga Tvillingarna men där upphör alla likheter.



Att han, ultimat borgarbracka, går i land med att spela rebell och således tangerar den totala hycklaren, har väl att göra med den poetiska friheten. Det dubiösa syns i att formrena Saturnus (upphöjd!) i Vågen allvarligt degraderas av att disponenten Venus befinner sig i "lågkulturella" Kräftans obeständiga vattendyningar. Fotbollsläktarfolket. Här finns pengarna (Venus) här är publiken. Det vet baksluga och affärsmässiga Tvillingarna. (Vilka var Felicias motiv till boken? Venus och Månen = pengar genom modern.)

Eftersom Venus i Vatten i sin tur förfogas av en eldig Måne, har vi just hans furiösa Eld/Vatten-natur, han spyr ur sig elakheter och tjänar således pengar (Venus) på sina egna närmaste vänner/grannar (Kräftan = vi i vår klan). "Jag mår illa..."

Nej, någon trevlig människa är det inte men inledningsvis var det just det extrema och kreativa samspelet mellan Eld och Luft som saken gällde. Apropå fullständigt förfalskad "white trash"-stil, se också det nyliga inlägget om "farliga" sångerskan Lana del Rey, mycket troligt samma fullmåne Tvilling/Skytt!


Några bokrecensioner/artiklar:
SvD, DN, AB

fredag 13 januari 2012

Anna & Felicia - moder- och dotterhoroskopets friktion

I jämförelsen med "supermamman" Anna Wahlgren och det svarta fåret Felicia, dottern som lyft fram svagheterna bakom den mytiska modersfiguren, bekräftas åter att västerlandets astrologi har lidit av ett systemfel sedan antiken.

För bara med den ursprungliga sideriska zodiaken ges omedelbar bekräftelse på att Eld och Vatten söker förgöra varandra och att dessa människor aldrig kan försonas. (Och det säger en del om de inre sinnestillstånden hos dem födda med svåra konflikter mellan elementen i sitt eget horoskop, som t.ex. artisten Madonna.)



Jag minns inte var jag uppsnappade födelsetimman för Anna Wahlgren, men ett är säkert. Den västerländska astrologins Jungfrupersonlighet i öster har inget alls att göra med barnuppfostran - för det är ju detta som blev hennes signum i detta jordeliv. (Allt talar om att själen väljer olika roller i olika liv, tyvärr får inte egot följa med efter döden, bara vårt inre medvetandecentrum är odödligt. Däremot kan själar av viss mognad komma i kontakt med minnen från andra liv på jorden.)

Med den ålderdomliga sideriska zodiaken däremot, blir det fullträff direkt. Anna har t.o.m. sett ut som ett Lejon i alla år och i indisk astrologi är detta faderliga tecken just det som knyts till avkomma! 

Kräftan/modern har genom alla kulturer bara betraktas som ett kärl av vätskor i vilket det solära och andliga barnet växer till sig. Lejonets härskare Solen är t.o.m. "upphöjd" i Väduren, det nyfödda barnets tecken vilken i sin tur motsvarar ascendentpunkten i ett horoskop. Så vi ser hur tydligt tecken för "barn" och "faderskap" (eller rättare föräldraskap) hopar sig i öster.

Det är väl värt att notera hur med den här födelsetiden supermamman Anna har sin "matris" - sin roll som biologisk kropp och framföderska av nya små "solar" - i just moderskapets Kräfta (i den trettionde och sista graden). Vi har både den auktoritetskrävande Lejonhannen som uttryck för supermamman och också det underdåniga kärilet som mannen befruktar om och om igen: Månen i Vatten står just för biologisk fruktsamhet. 

Någon som ser hur primalt och tydligt supermamman levt ut sitt liv i linje med två mycket lättbegripliga himmelska grundtyper?

Men så föds då Felicia med den sensitiva Venus - alltid fylld av längtan efter "kooperation" (om inte rent av erotisk kärlek) och därtill ett dygn då även moderssymbolen Månen helt är uppslukad av denna komfortbringande kärleksplanet. Men det hon möter är modern som en vulgär och uppblåst Lejon-hanne: det giriga Drakhuvudet stiger i öster vid denna tidpunkt och föddes Felicia runt klockan sex på morgonen kommer hennes sinne i Lejonet helt att uppslukas och förtäras av det kriminellt giriga Drakhuvudet, om vilken den indiska legenden berättar att den kommer att bli halshuggen ett halvt varv senare i zodiaken, där Draksvansen huvudlös ligger!

Mycket talar för att Felicia drabbats hårt av det måttlösa Drakhuvudet som förvisso ofta skapar kändisskap i dess blinda ambition men också har mycket med vridna värderingar att göra. Om Felicias redogörelser för bisarra ritualer har man kunnat läsa i pressen, och särskilt noterar jag en sjuk mobbardag före barnets födelsedag för att göra födelsedagsfirandet (firandet av den egna Solen eller andevarelsen) så mycket mer kontrastrik. 

Det egenartade med supermammans auktoritära Lejonroll är att Drakhuvudet beskriver en oproportionerlig uppförstoring av just Solen, Lejonets härskare. Vi måste därför undersöka även den för att förstå denna kvinna som vandrat runt mellan olika män (Sol) och provat att föda barn med dem.

Jag kan inte förneka att jag tyckte Solen i Vågens tecken verkade rimligt när jag för många år sedan astrologiintresserad enligt västmetoden (kände inte ens till att det fanns en äldre zodiak som grekerna missuppfattat). Anna Wahlgrens många skilsmässor tillskrev jag då en Sol som sökte partnerskapet i just partnertecknet Vågen, men där Mars vållade olyckor (skilsmässor). Det går inte att missta sig på att den gradexakta konjunktionen mellan auktoritära Solen och krigiska Mars skapar en närmast militant dominant natur.

Men den gamla sideriska zodiaken ger ett lika intressant besked, för samma konjunktion i Jungfruns tecken avslöjar att hon aldrig egentligen har velat ha några relationer. Jungfrun är zodiakens mest självmedvetna och privatistiska, just som Sol-Jungfrun Greta Garbo i barscenen ber om att få bli lämnad för sig själv - ett perfekt ögonblick av otaliga när det visar sig att vi i vår värld bara agerar ut våra eviga Grundidéer på ett högre verklighetsplan.

Redan de gamla traditionerna om Spica, den centrala stjärnan i Jungfruns stjärnbild (bild, till skillnad från zodiaktecknet), talar om den som ensam och "oskyddad". Härav legenderna om våldtäkten av Persephone (i Rom: Prosperina, jfr "prosper", blomstra) - en agrar gudinna precis som ungmön Jungfrun är. (Här har för övrigt skett en förskjutning jämfört med den sumeriska originallegenden, där gudinnan som tvingas ner i dödsriket är Inanna, kopplad till Afrodite/Venus.)

Vem kom först, hönan eller ägget? Är det på grund av att Jungfruns tecken symboliserar en som blivit skändad (i detta eller ett tidigare liv) som vi har effekten av en extremt privatistisk människa som inte vill dela något med andra utan bara lever för sig själv? (Jfr Fredrik Reinfeldts systematiska egoism och självtjänande beteende - han föddes med Jungfrun stigande i öster och en brist på fungerande altruism i övriga horoskopet.)

Eller är det Jungfruns grundläggande syndighet - ATT hon inte vill dela sitt liv med en partner som utlöser våldtäkten från den gruvliga dödsguden Hades?

Oavsett vilket, ser vi i Anna Wahlgrens horoskop en remarkabel röra i Jungfruns tecken, Solen arbetar som sitt livsmotiv på att hålla sig obunden, för sig själv, men samtidigt kommer Mars och Venus samman för det jag kallat horans och horkarlens syndrom. De här två driver upp begärsnaturen orimligt. 

Och till all olycka ligger Anna Wahlgrens Jungfru i det allra mest primitiva huset av alla: den orala fasens andra sektor där livet bara handlar om föda och sinnlig njutning - ja, pengar är ju dess innebörd när man passerat barnnivån.

I den här distinkt smutsbruna eller materialistiska undertonen till det eldklara Lejonet ligger, vill jag påstå, Felicias synbarligen välgrundade anklagelser om ett solkigt liv i det själviska sexets och substansmissbrukets tecken - en vandringsväg som aldrig nämndes i barnuppfostringsböckerna, vilka naturligtvis såg ut som Lejon alltid vill framställa sig: storslagen och bäst!

Den här "synastrin" mellan en mor och en dotter visar återigen vad den här bloggen redan så tydligt noterat i statistiska studier: de gamla babylonierna som "uppfann" astrologin visste vad de höll på med. Sedan, när grekerna tog över, kollapsade hela ämnet. Vi måste återvända till den sideriska zodiaken för att få tecknen och elementen att börja fungera igen.

*****

Anmärkning. Med moderns födelseklockslag, som förefaller stämma, stiger också envåldshärskaren eller självhärskaren Saturnus upp till horoskopets absoluta maktposition. En diktators fullständiga järnkontroll över sin egen image! När ett antal indikationer talar samma språk, då kan man vara rätt säker på sin sak.


Boken Felicia försvannBokus och AdLibris.
Recensioner i SvD och AB

Se även horoskopet för amerikanska supermamman Nadya Suleman ("Octo-Mom") och - paradoxalt nog - samma Måne med Venus i Lejonet som i Felicias horoskop.


Och för övrigt... tycker jag den där Skavlan verkar vara en riktigt sliskig typ. Vad är det för blick han ger Felicia i tv-studion???

Komprimerad från foto i Aftonbladet