Dubbelgångarproblemet igen

[Den 28 november noterade jag namnet Maria "Masha" Gessen i en tidning och skrev följande text som blev liggande till följd av viss grumlighet. Därefter togs hennes bok om Ryssland upp i P1 och jag lägger ändock ut inlägget i brist på skrivlust denna söndag - dagen som brukade kallas "vilodagen" innan rovkapitalisterna lurade i de dummaste bland oss att det är arbete hela vecka som är idealet.]

Gessen och Fagen - samhällskritiker

SvD recenserar två böcker, en om svenskarnas russofobi och en annan av ryskfödda Putin-haterskan Maria Gessen. Eftersom hon benämns vid det för mig intetsägande smeknamnet Masha tror jag först texten fått könstillhörigheten fel. Jag har aldrig sett ett mer manligt ansikte och tankarna flyger blixtsnabbt till både Olof Palmes och cyniska låtskrivaren Donald Fagens extremt skarpskurna nunor. 

Efter lite wobblande i psyket stannar jag för att Fagen är den jag vill jämföra henne med. Men alla tre, Gessen, Palme och Fagen var kända för att vara skarpa samhällskritiker... Gessen som flyttade till USA och sedan tillbaka till Ryssland avskyr nu både Putin och Trump, stackars människa.

Fagen vars hjältegloria smutsats för mig på grund av något olustigt äktenskapsbråk för några år sedan delar som synes soltecknet Skytten med ryss-amerikanskan Gesser. Jag slår vad om att båda har judiskt påbrå eftersom båda dessutom råkar ha dödens och upplösningens Vattenelement som hotar att utsläcka livslågan. 

Naturligtvis föds inte bara judar med en Eld-Sol där disponenten söker dränka livet, men det faktum att båda har Jupiter i dödliga hus (Fagen 8e och Gessen 12e) blev som en minsta gemensam nämnare som plötsligt sade mig: dessa är semitiska ansiktsdrag som bildar snarlikheten. Men inte helt, för jag har även sett europeiska Skyttar med den här halvt vulgärt expressiva ansiktet. Jämför komikern och gummiansiktet Rowan Atkinson, också han född i slutet av Skytten och med Jupiter i Vatten! 

Eld ger ofta karisma men garanterar inte skönhet i konventionell mening. Det är karaktär som är nyckelordet, och givet plastiskt och impressionabelt Vatten förmåga att via inlevelse gjuta liv i skilda karaktärer!

Rowan Atkinson från Blackadder-eran
(hans bästa år!)

...googling...

Det stämmer, Fagen hade judiska föräldrar och ...googling... detsamma gäller Gessen (ashkenazi, östeuropeiska judar). På internet florerar rykten att det också skulle gälla Rowan Atkinson och avsaknaden av en offentlig släkthistoria tyder kanske på det.

Hur egendomlig är inte den här koincidensen om vi nu har tre människor med Solen i Skytten och alla med Jupiter i Vatten och alla tre exceptionellt snarlika varandra. Det är nästan som tankar rastyper får en viss bekräftelse. Englands historiska antisemitism saknar motstycke i Europa (intill Hitler) och för en jude att etablera sig där krävdes att man fejkade kristen och bytte namn. Med en solascendent i Skytten och Jupiter i familjehemlighetens Kräftan i dolda 8e är det här ett typiskt horoskop för en hemlighållare. Folk kommer att få fortsätta spekulera på nätet huruvida Atkinsons anletsdrag är semitiska.

Men det tror jag man kan säga: solhoroskopens - Solen är identitetsmarkören - får det tragiska djup jag nyss snuddade vid. Jag har tidigare knutit Förintelsen till det 12e huset (Jupiter som den slutliga befrielsen från jordens vedermödor). Men alla tre vattniga hus handlar på ett eller annat sätt om den lägre naturens upplösning, psykets eller kroppens pseudoverklighet relativt andeväsendet som har det i sig att existera enbart i Eld och Luft och aldrig stiga ner i tidens och dödens domän. 

Är det hålögdheten hos koncentrationslägersoffren som lyser igenom i synnerhet Gessens ansikte? Resonemanget går så här: Skytten tillhör zodiakens avslutande UNIVERSELLA  akt, den rör inte längre personen eller ens den osedda, individuella själen. De sista fyra tecknen sorterar alla under de stora ödespenslarna Jupiter och Saturnus och det är Jupiter som betecknar Själen och Saturnus (i kretsen utanför) blir då Själens Form eller en markör för Guds intellekt i sinnevärlden, den platoniska filosofins Nous. Jupiter som Världssjälen har sin expansiva fas via härskarskap över Skytten och sin deflation då själar frigör sig ur kretsloppet och lämnar via Fiskarna och det 12e huset. 

Hitler vände alltså tanken om "den slutgiltiga befrielsen" på  huvudet som en sann satanist, och sökte i judeutrotningen hjälpa Naturen lite på traven! Man kan notera att Hitler hade psyket i Skytten, i den jupiteriska Världssjälens expansiva fas - arierna (hans soltecken Aries/Väduren) behövde ju "mer livsutrymme" och vad naturligare för en psykiskt störd människa än att ta från Jupiter i dess negativa fas! Man påminns starkt om Fredrik Reinfeldt och Moderaternas omvända Robin Hood-mentalitet: att ta från de sämst ställda och ge till dem som redan har tillräckligt!

Vad jag syftar är alltså på att "den judiska erfarenheten"  (Förintelsen) universaliserats (eller ÄR uttryck för den Eviga Ordningen) genom så mångas lidande. Tanken anknyter till naturvetenskapens senkomna insikt att arvet inte alls är en "svart låda" som man tidigare trott utan att levande varelsers erfarenheter påverkar de arvsanlag man för vidare. Astrologin tar samma tanke betydligt längre, DNA befinner sig i ständig förändring relativt universum - just det astrologin på sitt primitiva sätt söker teckna som en ständigt skiftande "miljövariabel". 

 Alltsedan Förintelsen tycks således återfödda själar som anländer under Solen i Skytten de år då disponenten Jupiter står i ett personligt eller individuellt Vattentecken, tycks astrologin säga: det finns en personlig eller individuell förklaring till att den här personen utstrålar (Solen) en viss generell (universell) "arttypiskhet".  Förintelsen kan ha förändrat judarnas dna och de som kombinerar en personlig/individuell Jupiter med den universella Skytten kommer att uttrycka "den judiska erfarenheten" särskilt tydligt. Galen spekulation eller ett tänkande 100 år före sin tid?

För att förtydliga: Skytten, expansiv och utåtriktad, verkar som ett förstoringsglas som tydliggör Jupiter i upplösningstillstånd i det tidsbundna Vattenelementet. (Notera hur Fader Tid, Saturnus, essentiellt tillhör Luftelementet, härskaren över Tid befinner sig naturligtvis själv bortom Tidens inverkan och det primärt Jord och Vatten - de fysiska och psykiska kropparna som genomgår förändring under tidens nedbrytande inverkan.)

Ämnet är fascinerande och fanns det tid, skulle det vara intressant att se på andra folkmord och begrunda om olika folkslag har sina egna fysionomiska signaturer som betecknar att individerna har återfötts som representerar för en kollektiv erfarenhet. Ett ämne för framtida astrologer behälpta av enorma dataunderlag och snabba datorer...


Bonusspaning
  

Klicka för förstoring

Dessa ansikten var alla jag hittade i min samling med f.n. 1778 kartor med känd födelsetid. En sjätte person saknas, en tillfällig sommarvikarie på ett jobb som ligger årtionden tillbaka i tiden (jag plågade alla med frågor om födelsedata på den tiden!). Det enda noterade om den födelsen (årgång 1967) är "vacker men vass", vilket tyder på att det fördelaktiga utseendet förtogs av en hård och sluten attityd. Detta stämmer väl med att Sol-Skyttascendenten bottnar i den slutna Jupiter-i-Kräftan i 8e huset, den enda förekomsten av Kräftan i denna lilla skara gubbar. 

Den minst kända, den uttalade ateisten och socialistiska filosofen Onfray, är också den som ser mest plågad och störd ut i blicken. Här verkar den enda förekomsten av Jupiter-i-Skorpionen. Han är också den enda med en rund huvudform som avviker från de andra. De övriga fyra har alla Jupiter i det "goda" hemmaläget i Fiskarna och har mer eller mindre hästansikten allihop, ett särdrag jag ofta tycker mig ha upptäckt med Skytten även utan sidoblickar på soldisponentens position.

Typiskt nog, i det sammanhang inlägget strax växlade in på, var Alfred Rosenberg hängiven nazistisk rasbiolog (Vatten) och formulerade tankar om "den nordiska blodssjälen".

Det finns vissa likheter mellan några av männen, alla har t.ex. små munnar och tunna läppar och Gettys och Cages har båda markant stora näsor. Men uppenbarligen räcker inte ens en ascendent till för att med mekaniskt upprepa en viss "typ" och därmed "look-alike"-fenomenet.

Och hur skulle det kunna göra det? Ända sedan antiken har astrologin hävdat att stjärnornas budskap också möter de jordiska förhållanden så att de inledande tre exemplen på Sol-Skytt baserad på Vatten-Jupiter kanske hellre är en simpel studie i raslära, vilket inte var min avsikt när jag började skriva, även om ämnet ligger och lurar i vassen.

Jag avslutar därför här och noterar i förbigående tidpunkten då jag sätter punkt: 10.59 den 28 november med Skytten och Själens Form (Saturnus) stigande i öster och Månen idag ankommen till Fiskarnas tecken. Både Sol och Måne således ägda av Jupiter som själv står i Vågen. För den som vill försöka göra någon historia av det.

Trey, en no-brainer

Någon ställde mästergitarristen Trey Anastasios senaste album Paper Wheels framför mig med uppmaningen att lyssna. Jag visste inte ens vem artisten var men googlade att det var grundaren till rockbandet Phish, vars musik jag bara svagt mindes från några år inom IT runt millennieskiftet. Phish var tydligen hippt bland de coola datasnubbarna som jag, en humanist i landet utan arbetstillfällen för sådana onödigheter, råkat hamna bland.

Så övertygad var jag om den här musikerns kvaliteter när vederbörande gjort sig besväret att sända över plattan, att jag postordrade ytterligare två grejer med artisten innan jag ens hört på den första - bara för att få ett bredare underlag till vad de nu kunde handla om. Dels hans föregående, Traveler, från 2012, och dels ett klassiskt verk från några år tillbaka utan anknytning till populärmusik. Bara titeln på kompositionen var fantasieggande: Time Turns Elastic. Anastasio verkade verkligen vara en eklektiker med bredd!

Och senaste albumet bekräftade intrycket, med en up-beat och soul-inspirerad musik och med extremt tydliga influenser av Donald Fagens jazzrock var jag såld direkt. Men lika intressant var den betydligt mer pop-orienterade och refrängstarka skivan dessförinnan. När jag läser mer på nätet visar det sig att Anastasio dyrkas som en "gitarrgud" på sina håll och har en sådan dignitet i USA:s musikliv att han ersatte Jerry Garcia som bandledare på en Grateful Dead-turné. Då är man duktig på det man gör!  

Jag förstod plötsligt att denna musikaliska bredd vittnar om hans soltecken Jungfrun som ibland ter sig som något av en teknokrat som ser det som en intellektuell utmaning att lära sig bemästra så många tekniker, ord, eller musikstilar som möjligt. Minns hur Jungfrun är medvetandegörandes kvalitet Sattva i dess konkret-fysiska aspekt (Jordelementet).

Från en intervju från 2015 saxar jag de här orden,  som en passande inledning till horoskopet för en hypermusikalisk och tekniskt ultraskicklig gitarrist:

Trey fortsatte med att diskutera sin varaktiga passion för att spela inför publik: "Det känns som om det var på liv och död när vi går dit ut, på scenen." Han förlorar sig in till denna dag totalt i musiken: "För det mesta minns jag inte efteråt vad det var jag spelade." Han lade ut texten kring det faktum att de goda musikerna bara är färdmedel och hur man genom att tysta ned sitt ego kan låta musiken flöda genom en själv, och hur det tar år av intensiv övning och hängivenhet för att uppnå detta stadium.

I de här meningarna ligger flera sanningar som också kan skönjas i Anastasios horoskop, även om det hade varit roligare med en känd födelsetimma för att exakt se vilken stjärnmusikerns utgångspunkt är (den fysiska ascendenten som begränsningen av den större själen till en punkt i rummet).

Vid en första lyssning på tre av hans album stod musiken i centrum och jag uppsnappade bara lite här och var av hans textförfattare. Men jag hörde tecken på en djup fatalism, sådan som också den här bloggen uttrycker. Han sjunger om saker som ska hända när "stjärnorna radar upp sig" och har uppenbarligen en positiv skattning av astrologin. 

Jag hör också närmast kristna fraser av den typ som räknar med jordens undergång i ett Harmageddon och ankomsten av ett bättre rike än kapitalismen och någon av de föregående modellerna för mänsklig organisation lyckats med. Det är i synnerhet på den hippa Traveler jag uppsnappade astrologiska referenser i åtminstone två låtar:

Extra omsorg om musikens materiella förpackning är
typisk för independentartister - dussinmänniskorna är så
nöjda med trist Spotify-streaming eftersom de ändå bara
använder musiken som bedövningsmedel mot sin misär...

De kristna stänken av pessimistisk undergångsstämning är inte förvånande med tanke på hur kristet stora delar av "den vanliga människans" USA fortfarande är. När den här bloggen talar om mördarnationen USA handlar det naturligtvis knappast de många kväkare och andra goda idealister som också lämnade den gamla världen för ett nytt liv utan om de monster som strax tog kontrollen över den Nya världen och som alltför många infama svenskar beundrar. Den som tagit en weekendtrip till New York, kan officiellt inse att han eller hon tillhör livets fiender, universums skadedjur.

När jag ser att Trey Anastasio har sagda Sol i Jungfrun och Månen i Kräftan, och kallas en "gitarrgud", kan jag bara le igenkännande. Jag känner några få musiker (ingen av dem på heltid) och den gitarrist jag känner har exakt samma placeringar. Också han verkar ha förmågan att "dissociera" sig från allt förnuft och bara sväva bort i sitt eget eller musikens flöde, och här ser man kombinationen av två introverta tecken. Sol-Jungfruns extrema självcentrering är omvittnad (och förklarar varför tecknet liknas vid Olyckan, den här så upptagen av sitt att den inte ser när Hades springer upp ur Underjorden och rövar bort Jungfrun eller Kore/Persefone. 

Solen, den ultimat positiva och emanerande har här "felkopplats" och verkar genom ett negativt polariserat tecken, och blir något av en navelskådare. Men framför allt är det den här Solens kombination med Månen i Kräftan, det sinnelag som återspeglar Solen och borde göra Solen självmedveten, som verkar leda till Anastasios förlust av medvetenhet när han försvinner bort i den musik som rinner genom hans fingerfärdiga plockande på gitarrsträngarna. Månen i Kräftan är en formidabel dröm- och fantasibubbla och Vatten-elementet eller den lägre naturen beskrivs av Platon som helt omedveten i förhållande till den högre idévärld som likväl sätter sitt avtryck på den som sigillet (Solen, Logos) pressar på det uppvärmda och mjuka vaxet.

Hyperindividualismen och tendensen att dra sig in i avgränsade grupper ("särintressen") är påfallande med denna kombination av Sol och Måne. Se särskilt hur ointresserat (minst sagt) Anastasio verkar vara av samhällsordningen "där ute": i förhållande till den lilla och intima gruppen (Kräftan) osynliggörs samhällstecknet Vattumannen med Saturnus i sitt positiva hemmaläge. Anastasio hade en gång kontrakt med de stora skivbolagen men han var så positiv till (illegal) fildelning att jag också hade avslutat kontraktet med honom om jag hade varit bolagsdirektör! 

Numera driver han sitt eget pyttelilla skivbolag och spelar in all musik i en egen lokal - se Jungfruns önskan att separera ut sig från det allmänna och Kräftans uttryckliga önskan om att "sätta bo" och skapa sig ett eget skal att hålla till inom. I synnerhet hemmets Kräfta är ju protektionismens och den personliga trygghetens tecken och när Anastasio säger att det känns som "liv och död" att ställa sig på en scen, förstår man något av hur sensitiv denna självbevarelseinstinkt är. 

Det kanske t.o.m. är Kräftans rädsla som får honom att gå in i det negativt polariserade tillståndet och bara rikta sig mot sin emanerande och kreativa Sol, vars egen negativa polarisering mot det tekniska spelandet i den konkreta kroppsliga världen likväl SNUVAR HONOM PÅ MEDVETENHETEN i hans egen akt. Efteråt vet han inte vad han har spelat säger han. Detta är motsatsen till medvetenhet av den typ astrologin betecknar med Ljusets kvalitet (Sattva guna), detta är "oblivion" - utslocknande (tänker på stämningsfulla brittiska bandet Tindersticks och deras frånvarande och introverta "My Oblivion").
  
Anastasios karta ger kort och gott fascinerande antydningar till hur en introvert och världsfrånvänd musiker "fungerar". Men själv tolkar han det tomrum som uppstår "i handling" som att han blivit ett med musikens väsen, vilket i sin tur framkallar minnet av hur Platon föraktade musik som ett tidsspill när själen skulle tjäna så mycket mer på medvetandestärkande övningar! Jag har tidigare bekänt min svaghet för musik som utförs av musiker i "Jord och Vatten" (den Roy Orbison-liknande och dystre britten Richard Hawley) och här anmäler sig således Trey Anastasio som också är "Jord och Vatten" och producerar musik jag fullt ut gillar! Platon kan ha rätt, men en nypa flyktig musikalisk stämning då och då kan väl aldrig skada? 

Ett ord om krigaren Mars som ju anses vara en svag ("fallen") position i Kräftan och därför en potentiell neurosframkallare i samma tecken som Månen. Men utifrån Anastasios månascendent (Chandra lagna), vänds historien och naturens egen fortplantningsdrift eller instinkt blir en "verksam välgörare". Det kanske är här förklaringen ligger till att Anastasio inte minns sina egna spelningar! Sexualenergin är helt tömd på medvetenhet, vilket jag ofta noterat i samband med dess egen placering, det negativa härskarläget Mars-i-Skorpionen. Men i Kräftan har vi till hälften samma historia eftersom Mars (i sig tamasisk och omedveten) verkar inom Passionens eller den rajasiska kvaliteten i Kräftan. 

Och Lidelsens kvalitet är den frontlinje där den eviga kampen mellan Ljus och Mörker pågår och där medvetenhet (Sattva) plötslig kan övergå i fullständigt omedvetet och instinktivt beteende (Tamas). Vad Anastasio alltså säger är att han på ett sätt går på autopilot - inför sig själv - när han framträder. Mars i Kräftan tyder på extrem nervositet inför det offentliga så symboliken är helt logisk. Han försvinner in i musikens trygga värld eftersom ett stort publikhav utlöser Kräftans känsla av att det här "på liv och död". 

Men som "verksam välgörare" skapar Mars här goda effekter vilket han själv beskriver som den "dedikation" som kan ge förmågan att ge upp sig själv och bara bli en kanal för den musik man tidigare nogsamt övat in, och Sol-Jungfrun lämnar inget åt slumpen! Skulle man vara lite fräck i munnen säger Anastasio egentligen att han är det perfekta självspelande pianot, förprogrammerad med varje låg men också med musikteori så att MUSIKENS VÄSEN kan ta honom i anspråk och i den lägre Vegetativa Själen "noodla" och "jazza loss" i improvisation. 

Som sagt, horoskopet är intressant och väcker en mängd tankar om musikens väsen. Det är möjligt att så här bra musik inte skulle kunna komma från Eld- och Luft-regionen eftersom de typerna inte använder samma verktyg i sitt skapande uttryck... Med tanke på att Anastasio tycks ha absorberat sena Steely Dans jazzrockiga signatursound på senaste albumet - Månen i Kräftan kan vara zodiakens mesta "svamp" - fräschade jag upp minnet av Donald Fagens födelsekarta. 

Jag mindes bara att han var en knastertorr cyniker och likt Anastasio har Solen i Jord, men Stenbocken. Det minnet var felaktigt och från tiden den sideriska zodiaken! Den sarkastiske Fagen (med någon underliggande antikapitalistisk fränhet i många texter) flyttar ett steg tillbaka till Skyttens tecken. Men knappheten och perfektionismen som hördes i Steely Dans musik och texter finns kvar i Stenbocken via Fagens intellekts-Merkurius och harmoni-Venus. Kartan bjuder dessutom på intressanta kopplingar mellan Eld och Vatten och måste sägas ha varit en större sensation i sin tid  (70-talet) än Anastasio mäktat i sin.  

Å andra sidan har musiklivet förändrats och får inte längre samma rubriker. Nu är det bara bolagens mainstreamprodukter som slaviskt bevakas av musikskribenter som mest oroar sig för att ha jobbet kvar. När Steely Dan (= Fagen & Becker, plus kompmusiker) gjorde sensation med sin debut 1972, var det en tid då musikaliskt utforskande var kommersiellt gångbart. 60- och 70-talet var årtionden då individualitet ännu var möjlig i västerlandet.

Idag är det tvärtom, bakom högerns tomma floskler om "valfrihet" (i konsumtionen) döljer sig en mardrömslikt uniform värld av tillplattade och ointressanta människor som serveras tillplattad och tillrättalagd musik och andra förbrukningsartiklar. De kombinerade arbets- och näringsliven är rena löpande band-fabriken och människor i väst har i sin sekularism tappat greppet om vad livet handlar om. 

Jag noterar hur även Donald Fagen, likt Anastasio, har Saturnus i "skuggzon" i 8e fördolda huset och det verkar som om den här placeringen ger en allmänt föraktfull distans till samhällsordningen eller kanske en ren och skär omedvetenhet och ett ointresse av att ingå i något som helst "system". Utifrån de textfragment jag hunnit uppsnappa av Anastasio skulle man kunna tänka sig att Saturnus i "borttynandets åttonde" blir en missmodig dystopiker som i princip bara väntar på världens undergång! Bloggaren har själv (med känd födelsetid) Saturnus (Döden) som tillfällig ägare av 8e och 9e husen och Saturnus själv i en prominent 7e husposition så att hans fatalistiska sentiment tydligt uttrycket t.ex. genom den här astrologiskt orienterade bloggen! Saturnus är grundsynen som alltid ser det halvtomma glaset istället för Jupiters halvfulla (om inte mer!).

Steely Dans album Saltkringlelogik från 1974.
Ett samhällskritiskt uttalande eller bara
Donald Fagens ironiska självkritik?
Albumet är fullt av historier om
mänskliga misslyckanden.

Fagens ironi i texterna handlade sällan direkt om samhället utan om föraktansvärda beteenden hos borgare eller den lilla människans misär. Det är möjligt att jag läst in för mycket av underliggande samhällskritik (socialism och antikapitalism) i Steely Dans musik, för tecknen tyder på att han - likt Anastasio - var en ateistisk hedonist, en drucken och neddrogad stjärna på tiden det begav sig. 

Anastasios alkoholistperiod är naturligtvis lätt att varna för med Mars och Månen i "svampiga" Vattentecknet Kräftan. Min gitarristbekant med samma Måne och Sol hade också en period av dåligt förhållande till alkoholen, liksom hans bäste vän, född bara ett dygn innan och med Kräftascendent istället för polarens Mån-Kräfta.

Kanske Trey Anastasios reträtt till en ombyggd gammal lada när han kan musicera med sina nära och kära är en fullkomligt sund reaktion på den Officiella Nihilismens nedbrytande inverkan på alla västerlänningar... I AB bokrapporteras dock om en annan väg, om Nina Björk som skakar liv i gamla upprorsmakerskan Rosa Luxemburg. Ord & handling och inte visor.