Annika Östberg vet mer än recensenten

En Sara Stenholm recenserar i Aftonbladet Annika Östbergs självbiografi. Östbergs horoskop har, som man kan vänta sig, närmast arketypiska kvaliteter. Hon föddes att bli "larger than life" på sitt sätt, hon gjorde här ett liv för att maximalt tydligt illustrera en princip eller två för sig själv och de som uppmärksammar henne.

Men Stenholm är barn av en psykotisk, ytlig, sekulär kultur och förstår inte vad Östberg erfar: "Annika Östberg känner en enorm skuld. En skuld så stor så att det nästan blir obegripligt hur hon kan bära den. Hon tar på sig hela skulden för dödsskjutningarna..."

Recensenten finner med sagda bakgrund naturligtvis självbiografin "obehaglig": "Är det rimligt att tynga sig själv med en sådan skuldbeläggelse?" Hon snickrar ihop en egen förklaring: att sitta oskyldigt fängslad i 28 år skulle ingen uthärda så man fiktionaliserar en skuld som legitimerar den situation men befinner sig i.

Stenholms egopsykologi är naturligtvis bara nonsens, men just sådant man får höra av materialisten som inte tror hon äger någon själ och därför inte heller kan vara medveten om någon koppling till universum. De individer som redan läser överkursen på "programmet Jorden", vet förstås att Annika Östergren var skyldig till morden genom att ha valt den väg - eller låtit bli att välja - som förde henne till den situation hon hamnade i.

Recensenten Stenholm har själv den korrekta men plågsamt torftiga svenska hon anklagar Östberg för - som om amerikanska fängelser hade som prioritet att göra Nobelpristagarämnen av internerna! Uppenbarligen pågår stor bortträngning i recensentens själ och hon har med sin kulturella fernisssa uppenbarligen inte ens kontakt med det sanna talesättet, "den som sig i leken ger, får leken tåla" - en folklig insikt i spelets regler.

Hos Östberg står Saturnus, lagens verkställare, maximalt stark i upphöjd läge exakt i mitten av juridiska Vågskålarnas tecken. Brottets planet Mars slår sig samman för en märkligt kuriös indikation om brott och straff.

Kartan illustrerar Platons idévärld. Rättvisans Idé innebär att utförda våldshandlingar ska återverka på individen själv, han/hon ska förnimma den skada hon åsamkat andra, skadan ska integreras med hans/hennes eget kroppsliga medvetande - för det som binds i himmelen blir bundet även i jord, det som löses i himmelen löses även i jord. (Nya testamentet är en text svenskar inte ens läser och de som läser den förstår inte vad där står.)

Annika Östbergs horoskop är alltså ett rent skolexempel, vilket man kan räkna med om det är som Stenholm skriver, att hon är landets kanske mest omskrivna förbrytare.

Den paradigmatiska kvaliteten hos de här planetplaceringarna framgår först när Vågskålarna i himmelen (Luftelementet) knyter an till Jordelementet, vilket de gör på det mest personliga sätt här, via brottets hårda vinkel (90°) som häftar fast vid Östholms psyke/Månen!

Månen klen i Stenbocken, "världen har ätit sig in i själen" och individen zombifieras, betraktar sig själv genom världens ögon, som ett objekt. Östbergs psyke i Stenbocken disponeras nu av Saturnus, just den planet som vi just såg representera lagens verkställande ur ett idealistiskt perspektiv. 

Brottets Mars slussar alltså ner PRINCIPEN Saturnus till det psyke som mottar idén RÄTTVISA och brottets sonande via begränsning (Saturnus drar snäva och exakta gränser).

Jag förstår inte vad recensenten Stenholm missat? Förstår hon överhuvudtaget ingenting om rättvisa och syftet med straff? Är hon bara en ömhudad egocentriker som inte ens vågat smaka på begreppet skuld?

Saturnus är lagens verkställare, i sin grymmaste gestalt Liemannen. Men Östbergs himmel innehåller ytterligare en tänkvärd placering och det är Lagen själv, Jupiter. Placerad i det enkla och sinnliga Jordtecknet Oxen har vi här samma andliga vakuum som hos bloggens standardexempel pengadyrkaren Fredrik Reinfeldt och ateisten Christer Sturmark. 

De som inte kan uppleva den kosmiska lagen överhuvudtaget, eftersom deras syndafall är totalt, för dem somatiseras Lagen, blir en del av deras upplevda fysiska eller materiella belägenhet. 

Det är lätt att med Jupiter i Jordtecken tro Lagen bara är "döda naturlagar" eftersom den kosmiska morallagen inte lätt låter sig gripas av dödliga sinnen och än mindre av dem med Jupiter fallen i kortslutningens element Jord. 

(Det går inte att falla lägre än till Jorden, av någon outgrundlig anledning är detta ändpunkten och början på själens återfärd till högre kognitiva medvetandetillstånd.)

Det är således ytterst passande för ett horoskop med arketypiska kvaliteter att finna Lagen inbränd i själva köttet på vederbörande. Kroppen lär sig även om människan går i graven utan att någonsin ha förstått.

Inte heller detta har Stenholm en suck om, då hon hävdar att "Annika Östberg är oförmögen att lyfta blicken till någon form av analys."

Så mycket av det Stenholm säger om Östberg kan också sägas gälla för henne själv att en liten undersökning av vad folk Aftonbladet lejer är på sin plats!

Det har hänt att jag skrivit ett nytt inlägg om samma person och med samma poäng! Efter att ha gjort ett horoskop ser jag en äldre version. Jag har tydligen noterat något egendomligt med Sara Stenholms rapportering även tidigare, och mycket riktigt innehåller bloggen redan ett inlägg om hennes horoskop!

Nå, den här karten skiktar innehållet på ett annat sätt, inte i termer av de tre gunas utan via de fyra elementen:

Solen just anländ i Lejonet och Månen i Tvillingarna, Eld och Luft - det skulle i bloggens tidiga skede automatiskt ha kallats "kreativitet". Men nu dras blicken istället till myckenheten av Jord och Vatten och inte minst den sataniska axeln (extra mörkfärgad här). Jag läser att kvinnan här homosexuell och genast förstår jag en äldre minnesanteckning om att hon är ateist.

Homosexualiteten är numera avkriminaliserad i Sverige, men plötsligt anar jag varför Stenholm är tondöv för skuldbegreppet. Homo människor har redan tänt så snett på alla de frågor jag berört att de är att betrakta som djupare sjunkna i kriminell mentalitet än verkliga brottslingar. Här ser vi Saturnus och Jupiter spänna sina krafter mot varandra i den sekulära gyttja som Satan viskar i människans högra öra att hon lugnt kan hålla sig till. Oppositionen indikerar i rigida Tamas guna svårigheter att se skillnaden mellan princip och tillämpning!

Stenholms rättsmedvetande är fullständigt uppfuckat och den märkligt kalla och kärlekslösa bokrecensionen därmed förklarad av en kosmisk lag hon inte ens känner till eller som ateist förnekar.

Jag har inte färgat in egenmäktigheten här: omoraliska brottslingens Mars med förstärkaren Demonhuvudet och dess attack mot Solen i Lejonet. Men aspekten beskriver den dåliga typ av Lejon som i hybris sätter sig över lagen. 

Ateisten och sekulära Humanisten Christer Sturmark är ett annat Lejon som visar hur, där högre sensibilitet saknas, människan urartar och gör sig själv till måttet på alla ting. Ingen av dessa två känner tydligen till att det var kosmos rörelser som först gav människan insikten om att det faktiskt existerar ett regelverk högre än människans åsikter. Att stjärnskådandet är juridikens moder.

*****

Se även ett äldre inlägg om Annika Östberg, det är möjligt att den här texten här bara repeterade tidigare iakttagelser. (Det kan i sig vara en studie i hur ett material omarbetats från en tid till en annan...)

Klen journalistik & Månen i Tvillingarna

Jag börjar betvivla ögonens vittnesbörd allteftersom jag plöjer en "debattartikel" av Per Lernström i Aftonbladet. Ibland känner jag svadan ta över mitt skrivande men det här är, vad jag förstår, en utbildad journalist.

Här saknas varje nyktert perspektiv på försöken att ladda en text med så mycket visuellt godis som möjligt. Flera läsarkommenater antyder hur ärbarmärligt det hela är. Dessutom ska mannen ge ut en bok om gubbar fast själv bara trettio! Ett horoskop värt en granskning.

Är det inte så att man retar upp sig på dem som påminner om en själv? Journalisten upprepar den väldigt pratiga Månen i Tvillingarna från undertecknads eget horoskop! Han har även han Mars i Vågen, passionerad för att leta efter artistiska symmetrier! Aj aj aj, jag noterar och söker dra lärdom av Lernströms stilövningar! Han är verkligen en learner.

Saturnus mot Månen ger en vilja att kontrollera form eller stilistik, men journalistens Saturnus-Jungfru är en del av problemet: de båda merkuriska tecknen stirrar för mycket på sakfakta - det blir ett plotter av detaljer som ingenstans leder. Och det är bara för mycket! Det myckna kommer förstås ur Lejonet som helt saknar självdistans och bara öser på.

Men var det inte Solen i Lejonet som i härskarläge stod för helhetsperspektivet?

För länge sedan, i något av bloggens inlägg, har jag sagt att det kan räcka med det individuella perspektivet i Lejonet, här är "sista ordet" sagt på fullaste allvar. Att spetsa Solen med ännu mer vilja att överglänsa och dominera blir kontraproduktivt, ger kalkoner. Här har vi den expanderande Jupiter i samma tecken.

Jupiter är alls inte en ond kombination med planetära vännen Solen men, som sagt, bara för mycket! Här behövs en utomstående redaktör eftersom den merkuriska månsidan inte ser hur förvuxen skogen blivit för alla träden. (Ordplaneten Merkurius är fullständig övertaggad pga Sol-Jupiters närvaro!) Medan författaren försöker packa in maximalt många snitsiga liknelser från omvärlden ser han inte hur hans artikel totalt kantrar och sjunker.

*****

Aftonbladet lejer i sanning underliga skribenter. Politiska kommentatorn Sara Stenholm recenserar George W Bushs memoarer och sköter det stilistiska bättre. Här har vi samma journalistiskt lagda Måne i Tvillingarna och samma Merkurius i Lejonet och tack och lov utan överdriften från Jupiter!

Men när hon kommer till det för henne tydligen så förhatliga ämnet religion, spårar det ur här också. Bush nyktrade alltså till och omvände sig till kristen tro:

Och det är på den här grunden som USA:s 43:e president fattar så många av sina beslut. Med Gud som mentor. Gott och ont, rätt och fel, fritt och ofritt, är förtvivlat lätt att uttyda när han håller vår herre i handen. Det är en president som skapar politik med sitt eget skrivna facit i hand, där han därför alltid har alla rätt. För vad Gud vill, det har ju Bush själv uttolkat.

Som vi strax ska se vet inte Stenholm bättre än att skriva trams av det här slaget, hon är själv född under ett så primitivt tidsfönster att hon inte ens har förstånd att medge skillnaden mellan objektivt gott och ont, utan lustiggör sig över själva den grund som definierar människan och hennes förstånd. Man kan också titta noga på pladdret om mentorer, hålla i hand och presidentens egna uttolkningar. Stenholm är fullständigt vilse i frågan om vem som gör vad i en gudsrelation eftersom hon så uppenbart enbart är uppfylld av sitt ego.

Hur märkligt att hitta ett horoskop från några år före Lernströms som också går i självförgudandets tecken Lejon! Ännu en av de jungianska synkronismer som duggar på den här bloggen. Inom ramen för ett enskilt horoskop anger multipla attesteringar att tolkaren kan vara rätt säker på att det faktiskt pågår något på det givna temat. Samma resonemang kan överföras när ödet (slumpen för dig som saknar förankring i livet) låter bloggarens blick falla på två artiklar efter varandra och som båda omvittnar människor med Lejonets problem: självviktigheten och övertron på att just deras perspektiv är det viktiga.

Varför får Stenholm en grön och okejad Saturnusaspekt men inte pratmakaren Stenholm. För att den senare försöker briljera och vara artistisk på den merkuriala nivån. Saturnus i Oxen är en mäkta primitiv placering i ett materialistiskt och distinkt ofilosofiskt och bara äganderätts- eller rättighetsorienterat tecken, men dock planetär vän med sin disponent och värd(inna) Venus.

Harmonins planet ligger i sin tur emotionellt sensitiv i Kräftan och här leder Saturnus kontroll över sin egen värd inte till några dramatiska dissonanser. Individen har ett alldeles fenomenalt vaket öga för skvaller och "vem som äger vad". Följaktligen finner Stenholm memoarernas personliga delar intressantast, och att Bush var född i "rätt familj" för politisk karriär. På den nivån befinner sig världsbilden hos en kombination av Oxe och Kräftan.

Det är roligt att Stenholm ondgör sig över religionen hos den "pånyttfödde" Bush, för hennes egen individualitet är närmast obefintlig. Någon timma efter midnatt "föds" Solen i Lejonets tecken och oavsett Stenholms exakta födelsetid tecknar den indiska avashta-doktrinen om planetär mognad är en individualitet på ett spädbarns nivå för hennes egen del! Jag medger villigt att jag ofta tyckt det är något extremt barnalikt över Bush och i så måtto har Stenholm verkligen blick för att hitta rätt personer att projicera sitt personliga mörker på!

Det är här precis som i fallet Lernström och undertecknad: Vi ser våra egna tillkortakommanden hos den andre istället för att praktisera introspektion enligt religionernas rekommendationer. Oraklet i Delfi hälsade från Apollon, Solens och insiktens gud: "Känn dig själv". Jesus kommenterade i samma anda att, "Du ser grandet/flisan i din broders öga, men du ser inte bjälken i ditt eget. Först när du tar ut bjälken ur ditt eget öga, kan du se klart nog att ta bort grandet ur din broders öga." (Thomasevangeliet, logion 26, handlingsmaximet inkluderades också i Nya testamentet)

Det som gör Lernström till en pratig men okej natur är att hans Mars i Vågen egentligen går kärleksgudinnan Venus ärenden. Att hans tror sig vara den stora ordkonstnären är ett problem hos Lejonet, men i grunden är han bara en harmlös estet-wannabe. Stenholm öde är bistrare, för hon har smak på makt.

Notera hur den i kategoriska politikerhoroskop (Sahlin, Reinfeldt, Hägglund med fler) så vanliga Mörkrets kvalitet Tamas guna dominerar journalisten. Och att hennes krigare tyvärr spär på Lejonets vilja att dominera med sitt von Oben-perspektiv. Här har vi en upphöjd Mars i realpolitikens Stenbock och den attackerar och degraderar kvaliteten på hela hennes politiska perspektiv. Det här är den sämsta sortens journalister - de som medvetet sökt sig till branschen för maktfaktorns skull.

*****

Skulle jag i en annan tid varit en härskare, vet jag vilka huvuden som skulle ha rullat. De mörklagda och rigida Tamas-männsikorna är de som är svårast att övertyga. De tillhör - åtminstone i detta liv pga sin kroppsliga konstitution (arv, miljö, personaformation) - det ontologiska Mörkret, kraften som söker derangera människan och få henne att tro på falska läror. I de maktpositioner de söker är det naturligtvis de själva som har sanningen. De är raka motsatsen mot Sattva guna, som möter livet utan överdrivet ideologiskt bagage.

Satans egen nihilism (med åtföljande värderelativismen, nonchalerandet av seriositeten i begreppsparet "ont och gott"), är skolexemplet på Mörkets uppblåsta intighet. Här har den allra enklaste pånyttfödda kristna fundamentalist redan förstått mer än en uppnost sekulär vänstersympatisör på trendiga Söder i Stockholm.

Därför var mitt initiala okejande till Saturnus i mörklagda Oxen bara en mindre medvind i ett övergripande hav av ateistens ignoranta Ersatz-tillvaro som kallas politik. Problemet med den här typen av horoskop är att de är för andliga outvecklade för att förstå religionen. Det kommer att behövas flera återfödslar av väl förvaltade liv innan de här karga stenholmen förmår ta in Livet på högskolenivån.

Men att börja grundskolegången med att hacka på mäktiga män är ändå en början. Den kristendom Stenholm inte vet ett skapande grand om för att kunna producera sådant nonsens som i citatet här ovan, praktiserade faktiskt egendomsgemenskap (kommunism) de första århundradena. Det fanns fantastiska ansatser i det försöket att introducera en ny livsstil, men det sket sig tyvärr. Kristendomen idag haltar betänkligt eftersom den gjorde sig till "vän med världen" - stick i stäv med den ursprungliga orienteringen som byggde på en strävan hos den enskilde att förvärva vishet eller gnosis.

Så om Stenholm silar mygg och sväljer kameler i detta liv, aktiverar hon där hon står på botten av existensen, mörklagd in mot själen och enbart med fem yttre sinnen att famla sig runt efter, ändå karmiska mönster. Dessa kaskader av gärningar skapar konsekvenser som blir till kommande liv och i dessa liv möter hon exakt sådana problem hennes gamla blindhet vållar. De självgenererade stötestenarna blir då problemen som, rätt lösta, öppnar det inre öga som krävs för att förstå vad livet handlar om, egentligen.

Den dagen i det livet kommer ambitionens fula smutsfläck knappt längre att synas i själen. Faktiskt är Per Lernström inte långt från målet: Solen med Jupiter är bara "för mycket" om den väldiga produktiviteten misstas för ens egen förträfflighet.

Religionens uppgift har alltid varit att påminna om att inte röra ihop egocentricitet med Självet, och Självet eller andevarelsen är vad Solen i Lejonet idealt representerar.

I vår sekulära tid blir emellertid Lejonen ofta osmakliga pga att de stjäl andejagets energi och kanaliserar ner det på egonivå. Hellre då ett av de "små" tecknen som ännu inte nått den här kapaciteten att bli antingen Ond eller God. George W Bush var faktiskt betydligt trevligare än Stenholm kan förstå, pga hennes avsevärda blockeringar mot MMM - män med makt.

Bush hade emellertid som makthavare en alltför klen Saturnus, stigande i öster - dess sämsta världsliga läge -, skadad genom den opassliga placeringen i stigande Kräftan, och inte minst, aspekterande och hämmande intelligensens tredje hus.

Frågor ställdes under Bushs tid om människan var korkad. Ja, han hade troligen aningen lågt IQ. Solen i 12e tecknade åtminstone avsevärda problem med att formulera sig intellektuellt och en Luft-Sol i ett Vatten-hus och sedan en Vatten-ascendent ovanpå detta är inte ett optimalt budskap.

Men se dig om och syna kända och prominenta människor - vi lever knappast i en meritokrati som syftar till att skapa ett så bra samhälle som möjligt! Detta är så kallad demokrati där folkets röst - Stenholms - gör att vi får skräp på ledarposterna då "folket" per definition är mediokert.

Folk röstar inte på de bästa krafterna utan på ledare de själva kan spegla sig i och få feedback på illusionen om att de är något. Folk söker mamma/pappa-bekräftelsen och i riktigt pinsamma fall den föräldrabekräftelsen som ligger i höjd veckopeng, dvs. lägre skatter. Folk på botten är så dumma att de röstar bort sitt eget samhälle med skyddsnät! Demokrati är en garanti för växande missförhållanden i samhället. (Nu vet alla att vi faktiskt bara har skendemokrati, i själva verket råder ett fåmansvälde av inflytelserika storföretag.)

Platon skrattar i sin himmel åt att hela västvärlden nu bara har ett steg kvar före helvetet. Efter de usla samhällssystemet demokrati väntar bara diktaturen i hans österländskt färgade syn på hur civilisationer går i cykler.