I Plotinos Ennead 5 som jag läser om många år senare men inte i McKennas utan Armstrongs senare översättning fastnar jag vid att den senare hävdar att Världssjälen/Zeus (astrologin känner den som Jupiter) är liktydig med DISKURSIVT TÄNKANDE, tänkande i sekvens som vetenskapen ägnar sig åt med mindre ett geni får en INTUITIV AHA-UPPLEVELSE och ser hela lösningen inför sig på samma sätt som Kronos/Saturnus. Som Guds Intellekt (Nous) äger denna all mångfald och behöver inte tänka, allt finns närvarande i Saturnus värld och på senare tid har den här bloggen noterat att den astrologiska Saturnus essens är LUFT. Detta är inte guden utan en avbild i vårt kosmos och möjligen kan det förklara hur Saturnus i sitt positiva läge som Vattenbärarens härskare representerar INTELLEKT SOM KONCEPT. Dvs. astrologiska Saturnus tänker inte seriellt som den logiska Merkurius utan representerar ett färdigformat koncept, en hel ideologi eller ett ideal.
Men hur många gånger har inte den här bloggen repeterat att horoskopets "bästa hus" (hus 9) representerar filosofi, religion och ett högre medvetande som ger sig till känna som just intuition - det stämmer inte alls med att det är hus 11 som naturligen kopplar till den luft-burna eller aitheriska Saturnus som är herre över intellektets domän.
Armstrong:
Detta Intellekt [den andra uppspaltningen av den gudomliga verklighetens tre hypostaser, Den Ena, Intellektet, Själen]...är av renaste slag i det att det stammar från ingenstans förutom från den Första Principen och som, när det blivit till, alstrar alla verkligheter med sig, all skönhet som Formerna ger och alla de intelligibla gudarna [de planetära gudarna är inte identiska med de materiella planeter vi ser i vår materiella värld men befinner sig i den helt intellektuella/intelligibla högre världen]
... Intellektets/Kronos avkomma [Zeus/Jupiter] är en rationell Form och ett existerande väsen som tänker diskursivt. Det är denna varelse som rör sig runt Intellektet [Själen mindre central än Det Ena/Gud], är ljus men ett vekare spår av Intellektet och beroende av det.
McKennas gamla översättning är väldigt avvikande (och bytte språkdräkt om om om igen under den tid den var aktuell). I den här utgåvan finns inte ordet "diskursivt intellekt" med trots att det hänger nära ihop med Världssjälen och Plotinos ständiga upprepningar att detta är en förändringens värld som ständigt är i vardande men aldrig pga. tidsflödet kan uppnå äkta existens, bara kretsloppets död på död:
http://classics.mit.edu/Plotinus/enneads.5.fifth.html
A being of this quality, like the Intellectual-Principle, must be felt to be worthy of the all-pure: it could not derive from any other than from the first principle of all; as it comes into existence, all other beings must be simultaneously engendered- all the beauty of the Ideas, all the Gods of the Intellectual realm. And it still remains pregnant with this offspring; for it has, so to speak, drawn all within itself again, holding them lest they fall away towards Matter to be "brought up in the House of Rhea" [in the realm of flux]. This is the meaning hidden in the Mysteries, and in the Myths of the gods:
Kronos, as the wisest, exists before Zeus; he must absorb his offspring that, full within himself, he may be also an Intellectual-Principle manifest in some product of his plenty; afterwards, the myth proceeds, Kronos engenders Zeus, who already exists as the [necessary and eternal] outcome of the plenty there; in other words the offspring of the Divine Intellect, perfect within itself, is Soul [the life-principle carrying forward the Ideas in the Divine Mind].
Now, even in the Divine the engendered could not be the very highest; it must be a lesser, an image; it will be undetermined, as the Divine is, but will receive determination, and, so to speak, its shaping idea, from the progenitor.
Yet any offspring of the Intellectual-Principle must be a Reason-Principle; the thought of the Divine Mind must be a substantial existence: such then is that [Soul] which circles about the Divine Mind, its light, its image inseparably attached to it: on the upper level united with it, filled from it, enjoying it, participant in its nature, intellective with it, but on the lower level in contact with the realm beneath itself, or, rather, generating in turn an offspring which must lie beneath; of this lower we will treat later; so far we deal still with the Divine.
Har då den här bloggen haft fel i alla år när den knutit en högre intuition till huset som motsvarar Världssjälens rotation och blott diskursiva/seriella tänkande?
Det skulle gå att skriva en lång uppsats om detta men jag misstänker att detta är en korruption i astrologin. Plotinos föraktade astrologer som sålde förutsägelser som lovade guld och gröna ängar men saknade filosofisk skärpa.
Däremot kan det vara så att indisk och västerländsk astrologi är oförenlig eller att astrologin själv är diffus (eftersom åsikterna gick isär mellan tänkarna). Stoikerna var materialister och hävdade att ELD var det närmaste det gudomliga man kom i denna panteistiska värld (och Plotinos lät sig påverkas en del av stoikerna och ekar sentimentet om den "nästan gudomliga Elden" flera gånger).
Därmed stämmer också den indiska tanken att 9e är det bästa huset, det klassas som ett Eld-hus och planeten Jupiter är en ljus och sattvisk planet (Sattva guna) som passar med metafysisk spekulation och kanske också djupt seende som gränsar till "gudomlig intuition". Men vi är alltjämt nere i Själens eller världssjälens domän, styrd av tiden, av kommande och gående, och inte den permanenta intellektuella besittning som är det gudomliga Intellektet (Nous) och som astrologins Saturnus/11e huset illustrerar som en avbild av den äkta varan. Men hinduerna kallar inte 11e för "det bästa huset". Här anas problem med traditionen. (Bara Tvillingarna som ascendent parar 9e huset med Vattenbäraren/Saturnus.)
Att indierna klassar astrologins Saturnus som "mörk" (Tamas guna) låter suspekt givet grekernas lovordande av Intellektet, men bloggen föreslog tidigare att Saturnus kan fattas genom att den tillhör en äldre generation gudar - titanerna - och kanske detta förklarar Saturnus "mörker". Den är en föredetting och unga och ännu ytliga själar som trampar snett och går ned sig i denna värld diggar framgångsrika Jupiter/Zeus och den framgång han och Platons unga gudar (astrologins studieämnen) utlovar.
Saturnus är förvisso mörk eftersom den redan vet allt och har all kunskap intuitivt tillgänglig. Saturnus i dess gudomliga förlaga är faktiskt Fader till hela universum och lever inte längre rullan som barnen av vår värld gör (fallna själar).
Kronos/Saturnus är den visaste av alla gudar enligt nyplatonismen. Kronos förefaller anknyta till tidens flyktighet i universum men i den antika världsbilden är Tidens Herre inte själv del av rörelsen utan står över tiden (även om Plotinos redogör för Kronos/Intellektets INRE RÖRELSE som påminner om den lägre världens.)
Omtag: Demiurgen (Världsskaparen) igen.
I Plotinos Ennad 5 kommer så bekräftelsen att Sideriska siktet visst hade rätt i sitt tidiga skede när Saturnus representerade Intellektet som tillika världskaparen Demiurgen.
Förvirringen satte in i januari i år men jag vill inte skylla på en lungsjukdom som förvisso varit mentalt handikappande: Zeus far Kronos som Vägvisare (+ en granskning av aktrisen Sienna Miller), Här tycks en bov också ha varit källorna - argumentationen för Zeus som Demiurgen föreföll grundlig.
I mars och Bernie Sanders: De rika är ofria som heroinmissbrukare ägnades mer tid åt att ursäkta bloggens vacklande om vem Demiurgen motsvarade på senare tid.
Det här citatet från Plotinos läste jag för länge sedan i McKennas översättning och Armstrongs gällande referensöversättning lämnar ingen tvekan. Vacklandet beror i viss grad på att olika författare har sin egen terminologi men framför allt på att t.ex. en senare nyplatonist som Proklos komplicerat Platons enkla kosmologi mer än Plotinos:
Platon sade också att det fanns en "fader bakom orsaken" och menade Intellektet med orsaken. För Intellektet är hans hantverkare [Demiurgen] och han säger att den andra hypostatsen tillvakar Själen i sin "mix-skål" (krater, i vilken grekerna blandade vin och vatten). Och Intellektets fader är den orsak kan kallar Det Goda och som är bortom Intellekt och Existens.
(Not) Här i V.1.8 påbörjar Plotinos sin demonstration av de tre hypostaserna som Platons sanna doktrin... Plotinos identifierar ALLTID Platons hantverkare med sitt Intellekt, aldrig med Själen vars funktion är att göra det fysiska universum han [Plotinos] ser som underordnat och instrumentellt.
För att en gång för alla fastslå Plotinos version av Demiurgen/det gudomliga Intellektet till och med existerar som del i människans själ (förutsatt att hon aktiverat sitt förnuft), se följande i V.1.10 (Armstrongs översättning, obetydligt kortad och ändrad):
Vår mänskliga själ är också ett gudomligt ting och av en natur som skiljer sig från sinnesvärlden, lik själens universella natur [Armstrong använder Själ med versal om den övernaturliga, rent gudomliga hypostasen Själ, aldrig när han talar om inomkosmiska själar av olika dignitet]. Den mänskliga själen är perfekt när den väckt sitt intellekt, ett intellekt som är av två slag: det som resonerar och det som gör resonemang möjligt...
Den rationella själen behöver inget kroppsligt instrument utan bevarar sin aktivitet i renhet för att kunna delta i rent förnuft. Man kan utan misstag placera den som separat från och är utan mix med kroppen, i den PRIMÄRA INTELLIGIBLA DOMÄNEN (det gudomliga Intellektet). För vi ska inte leta efter en plats att placera den utan låta den existera icke-lokalt. För det är sådan den är i sig själv, bortom världen och immateriell, när den är ensam och inte kvarhåller något av den kropp [den haft under en eller många inkarnationer].
Detta är anledningen till att Platon säger också om universum att hantverkaren svepte själen runt sig medan han förblev utanför världen. Det indikerar den del av själen som förblir i det intelligibla och Platon uttryckte sig dunkelt när han om oss människor sade att själen är "på toppen av vårt huvud" (Dialogen Timaios 36E3 och 90A5).
Och det var här bloggen började för många år sedan med illustrationen av da Vincis Vitruvianska Människa prydd med Saturnus som det 7e kronchakrat (energisätet) flytande i luften ovanför hjässan. Detta är samtidigt den första principen i vår värld (Den Ene äger inte ens existens så Intellektets blir ettan bland det som äger Existens, men Duaden i relation till Den Ene.)
Den första tanken är ofta den rätta.
