Människans kropp är himmelsk

Detta är vad "krämarna" gör med orden "himmelsk" och "kropp" - kapar dem och drar ner dem till pälsdjurets nivå. Genom att likt katten sitta och slicka och pyssla med sitt yttre inbilla sig att man kommer ett steg närmare en "himmelsk kropp".

En fullständigt missvisande inledning som jag inte kunde förneka mig! Jag sökte en illustrativ bild på Google via frasen "celestial body". Men det blev bara de fysiska planeterna och ett och annat foto på en kurvig kvinna!

Poängen med hud- och duschcremer är att Saturnus i västlig tradition anses anknyta till huden såsom den synliga yttre gränsen för vår kroppsliga form. Planeten kommer att figurera starkt i det här inlägget.

*****

Många skulle inte tro att kristendomen kan ha någon som helst koppling med astrologin, särskilt inte enkla troende själva. Men det är i Sverige, där bildning aldrig ansetts värst viktigt.

I flera olika texter har jag blivit uppmärksam på att John Scotus - den irländske medeltidsteologen - tycks ha varit en särdeles klartänkt figur. Detta förstås i kraft av sin kunskap om Platon och Aristoteles.

Wolfgang Smith 1930-...

Från en essäsamling av rymdflygsingenjören Wolfgang Smith som jag läser sakta för att inte missa ett ord av en absolut glasklar tänkare, fastnade jag i kapitlet om "himmelsk kroppslighet" för följande:

John Scotus uppfattar människans ursprungliga natur i distinkt himmelska termer. Faktum är att han inte tvekar att använda sig av de dogmatiska formuleringarna från kyrkomötet i Kalcedon på mänskligheten, och, faktiskt, på hela universum, i deras perfekta tillstånd.

Hans doktrin, som det kan tillämpas på det fullkomliga universum i stort, utgör i själva verket en kalcedonisk kosmologi. 'Det finns inget i den mänskliga naturen', säger John, 'som inte är andligt och av det begreppsliga ["noetiskt", av Nous]. Till och med kroppens substans är begreppslig/noetisk.'

Materialiteten gör entré först när anden eller viljan står i opposition till den arketypiska idén [formen], det vill säga, bara där "synden" har trätt in. 'Det är otänkbart', säger John Scotus, 'att kroppen var förgänglig och materiell före det att orsaken till död och materialitet, nämligen synden, hade gjort sitt framträdande.'

The Wisdom of Ancient Cosmology, s. 89-90 (min snabbövers.)

Om det finns någon som förblivit tillräckligt länge vid den här bloggen och samplat tillräckligt många av inläggen, står det här helt klart att jag presenterat läsarna för en kristen astrologi, i linje den här religionens djupa skuld till den grekiska filosofin, vars beroende av österlandets filosofi i sin tur kanske aldrig kommer att i grunden utredas. Klassicister brukar inte vara så intresserade av att se den västerländska anden stå i beroendeförhållande till äldre kulturer. 

Långt under klassicisternas bildningsnivå hittar vi sedan de vulgära ekona av den här västchauvinismen, bland annat i svenskarnas ogrundade föreställning att deras sekulära världsbild skulle representera en högre insikt än världsreligionernas, trots att varje tanke sekularisten tänker är en fadd och urvattnad kopia på det äldre kulturer förberett åt dem!

Otacksamma hundar, är vad den västerländska pöbelmobben är. Ovärdiga sitt intellekt, det som John Scotus identifierar som vår himmelska andekropp, vårt individuella nous i det större Nous - som är det gudomliga medvetandet.

Från Johns tankar identifierar vi ledigt tvåvärldstänkandet bloggen antydde i astrologins lära om de fyra elementen vilka grupperar sig i en positiv, kreativ duo och en negativ, reaktiv duo (Eld/Luft respektive Vatten/Jord). Det finns en människa som logiskt om än inte temporalt föregår den stofthydda dagens förnuftsmaterialism säger är den enda kropp vi har. Vår himmelska kroppslighet liknar astrologin vid Luftelementet. 

Smiths förklaring av John Scotus, att det materiella visar sig först då "anden står i opposition till den arketypiska idén", är en djupt filosofisk och kanske skulle det vara en alltför bokstavlig tolkning att läsa detta som en allusion till astrologiska faktorer i opposition. 

Men låt oss prova idén, som en ren spekulation. Smith/Scotus identifierar ande med vilja, precis som den här bloggen från första början har påmint om att indisk astrologi (och andra traditioner) ser Solen som symbolen för jiva-atman, den levande andevarelsen, och även som viljekraftens planet. När Gud säger "varde Ljus", och ljuset uppstod ser vi kreativitet genom vilja. 

Ytterst pekar därför även Solen och ljuset på en realitet bortom sig själv. Men i förhållande till den övriga verkligheten "syndar" astrologen inte alltför hårt om han i Solen ser viljekraften utgå. Som härskare i Lejonet är för övrigt Solen känd som konstnären eller kreatören - kanske sådana yrken som kommer så nära gudomliga skaparakter det är möjligt.

Materialitet, säger Smith/Scotus i vår spekulation, uppstår först då Solen hamnar i opposition till "arketypen", "idén" eller "formen". Denna distansering från Solen relativt Formen gör tydligen att den senare kastar en SKUGGA bortom sig själv. Synden och materialiteten!

Låt oss använda horoskopet för en av Sveriges fallna själar, gudsförnekaren Christer Sturmark, och genom detta åskådliggöra vad den mästerliga vetenskapsmannen och filosofen Wolfgang Smith här kan tänkas säga, i astrologiska termer. 

Det här horoskopet innehåller nämligen just den opposition mellan Solen (anden/viljan) och astrologins odiskutabla signifikator för "form". Den senare är förstås Saturnus, ofta nämnd som "materialismens planet", fastän själv i indisk tradition en essentiell Luftplanet.

Det vill alltså synas som om Christer Sturmark själv är urtypen för en fallen själ, en syndare, en som skapar SKUGGOR i det att exakt motsvarar förutsättningarna för en andesjäl som "vridit" sig ur fas med sitt egen andliga centrum.

Att sedan notera att också hans sinnelag (Månen i Jungfrun) tar del i denna synd eller opposition (Jungfruns härskare Merkurius står i Lejonet), är knappast till någon tröst. Merkurius opposition till Saturnus hos Tiger Woods visade sig t.ex. vara en fullständigt samvetslös syndare, utan ett spår av äkta, inre vilja att begrunda sitt "problem". 

Saturnus är verkligen helt utan empati och här återverkar problemet på just den planet, Månen, som representerar empati. Jag skriver detta för att jag så väl själv känner igen en förmåga att slå dövörat till (Månen i opposition till Saturnus). Hos Sturmark är hela systemet kortslutet.

Med denna lilla exercis i spekulativt tänkande har vi gått åtskilligt mycket längre än bloggens tidiga och mycket enkla tolkningsnycklar, som den att det skulle räcka med att ha prominent Eld och Luft i horoskopet för att meritera etiketten "kreativitet". 

Ovanstående opposition bestående av Solen och Merkurius i Lejonet och Saturnus i Vattumannen innehåller två planeter i sina härskarlägen (Solen och Saturnus) och blundade man ett ögonblick för att Solen och Saturnus är naturliga fiender eftersom anden är gränslös medan Saturnus drar gränser, skulle man kanske kunna tala om en kreativ talang här. 

Men med ovanstående filosofiska skruv ser vi att det är en svart, bakvänd kreativitet som skapar mörker och skuggor och inte ljus. Vissa själars uppror mot källan till sin egen existens (Gud) är så djup att de t.o.m. skapar död mörk materia längsmed den väg de vandrar!

Minns hur i skräckfilmer det ofta blir kylande kallt när en död människans ande passerar genom rummet och de förskräckta människorna andas rimfrost. Det skulle kunna vara en svart själ i synd, en Sturmark, som rör sig genom rummet. En av mörkrets utsända.

Nu är ju dyrkan av Satan inskriven i hela det sekulära svenska programmet, och det är naturligtvis inte så att medborgare bara föds när det är dags för den här oppositionen mellan Sol och Saturnus, mellan ande/liv och dödens Lieman - han som kastar Skuggan. 

Men just för att så många föds i veka eller diffusa tider, är det viktigt att vara medveten om var mörkermännen befinner sig. Vi har sett att de gömmer sig i skadade homosexuella kroppar en masse, men i det fallet är det människor som i detta livet återbetalar för gamla synder och man ska inte vara alltför hård mot dem. Att stängas in i ett kroppsfängelse är illa nog och att dessutom hänvisa fel krypta, det kan inte vara roligt. 

Men när det kommer individer och förnekar sin egen ande, som en Humanist-kollega till Sturmark gjorde i en ganska barnslig artikel för några år sedan, då vet vi att vi har göra med mörkrets makter som bara poserar som "upplysningsmän".

*****

Missa, apropå ämnet synd, inte att den sataniska axeln mellan Oxe och Skorpion så att säga kompletterar Sturmarks arketypiska Sol-Lejon och Saturnus-Vattuman (här är alla fyra Tamas-tecknen, mörkertecknen). Om oppositionen mellan Eld och Luft beskriver själarnas syndafall i himmelen (representerat av Lucifer själv, den första av alla dem som hoppade strömhopp ner till de lägre världarrna!), där beskriver den sataniska axeln mellan Jord och Vatten en människa som föds på "vår" jordiska sida av samma syndafall.

Här är vi, nedkastade i märkliga kroppshöljen - med hungriga munnar i båda ändar (anus är en negativ mun!) och fastlåsta i den jordiska naturens försök att imitera en annan högre värld. Men ur stånd att få till något bättre än detta! Man kan på sätt och vis förstå en ateist som inte kan se någon Gud i naturens brutalitet, men att de inte tänker genom alla perspektiv innan de tar ställning, det är deras brist och synd.

Jag skriver dessa ord ännu under stark påverkan av den remarkabla psykiatern och dualisten Arthur Guirdham, vars flera böcker inte nog kan rekommenderas. Hans starkt "noetiska" horoskop här.

*****

Några biografiska data om Wolfgang Smith här, och en granskning av hans horoskop, lika "noetiskt" som Guirdhams, här.

PS. Jag är medveten om att vårt exempel har förekommit i flera inlägg de senaste veckorna. Jag upplever mig dock inte på något sätt eller fixerad för tillfället och kan bara tolka det som att Solens transit genom Kräftan för tillfället riktar strålkastarljuset mot detta tecken. I Sturmarks fall rymmer Kräftan en ytterligare källa till problem: Mars/Venus indikerar ett hat mot sin egen själ. Är detta budskap om något sårigt och smärtsamt på insidan då ett komplement till "synden" i Sturmarks yttre agerande mot allt högre förnuft? 

Det kan vara så att Sturmarks onda Kräfta "sänder" i respons på Solens passage högre än någon annan i Sverige - vilket kan stämma eftersom det drar ihop sig till gayfestival och han kryper fram ur sin reträtt för att fåna sig mot de kristna socialdemokraterna i hbt-frågan i Newsmill-inlägg. En socialdemokrat och kristen kritiserar med rätta Sturmark för den vingliga linje han beskriver i den svenska debatten.

Som jag sade i inlägget om regissören till filmen Inception: kan inte någon nära vän till Sturmark ta honom till en hypnosregressionist så han får ur sig det här onda tidigare jordelivet som hemsöker honom så. Det är uppenbart att han lidit religionsförföljelse i ett tidigare liv och nu har blivit samma förföljare själv - men av de religiösa.

*****

Se även Vem är arketypisk syndare? - en spin-off på detta inlägg.