Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


måndag 19 juli 2010

Den synske doktor Guirdham



Hur tillfredsställande hade det inte varit att kunna presentera den brittiske psykiatern, allmänläkaren och därtill synske Arthur Guirdham (1905-1992) som ett renodlat fall av den positiva polariteten, som en manifestation vävd helt och hållet av Eld och Luft? En "andlig varelse".

Under läsningen (pågående) av hans memoarer, "A Foot In Both Worlds" (1973), beskriver han hur han genom åren sakta vaknade upp från medicinens begränsade världsbild till en djupare förståelse av vad en individ är. Fastän jag försökte se en Måne i Väduren för att få in alla planeter i Eld eller Luft, kunde jag efter sidan 55 inte längre förneka att det här var en människa vars psyke resonerade mot själens djupa Vatten.

Följande rader, vars förhistoria är läkarens försök att meditera, vilket inte bara tämligen omgående utlöste ut ur kroppen-upplevelser utan också följdes av gräsliga tarmsmärtor, övertygade mig om att Guirdham verkligen återspeglar Fiskarnas arketyp:
What I derived from this experience [yoga/meditation] was acceptance of my fate and destiny as a doctor. Till then I had always hoped, with diminishing ardour as the years went by, to escape as a poet or novelist. I now saw there was no escape, that medicine was what I did best and that I gained more peace by taking the sorrows of others on my shoulders than I would by the intense and regular practice of self-purification. If the time is not ripe for us to be improved or illuminated we must live at peace with our imperfection. Self-improvement is deleterious if it induces self-analysis.

Till att börja med är yoga en avsiktlig praktik för att utplåna dag-egot - så redan att han så lätt hittade in i det han vid den här tiden bara kallade  "avslappningsövningar" visar att Månen i Fiskarna snarare än den Mån-Vädur som tar över på himmelen strax före lunch är den starkare kandidaten.

Varför jag så gärna ville se en Mån-Vädur från början är att den kände amerikanen Edgar Cayce också var "dag-synsk", dvs kunde få synintryck mitt på ljusan dag som lade sig ovanpå den normala sinnesintrycken. Guirdham och Cayce hade påfallande snarlika horoskop och en Mån-Vädur för båda två hade suttit så bra! (Se Cayces horoskop i eget fönster. Guirdhams återfinns längst ner i detta inlägg.)

Men Guirdham avslöjar perfekt Fiskarnas resonemang i citatet. Tecknet med den akuta bristen på ego är också ett av de frommaste och mest fatalistiska, Vattenelementet är plastiskt och undergivet och redo att "acceptera sitt öde att ha blivit läkare" - hör hur det låter, närmast martyriskt. Fiskarna upp i dagen!

Strax därpå medger han att han "hoppats undfly" (läkaryrket) genom en ny karriär som författare. Fiskarnas koppling till eskapism och exil är väl känd. Hans författarambition, så på kant med psyket, syns för övrigt närmast fånigt tydligt i den massiva betoningen på Lufttecknet Vattumannen.

Fiskarna är inte bara martyren ("den som vittnar") utan förvisso zodiakens sista tecken, som tar världens synder på sina axlar och rentvår den. Hela kristendomen är rest på de osjälviska offret och i Roms katakomber finns de tidiga kristnas hemliga symbol fiskarna ännu inristade. Guirdham inser att hans öde är att ta andras sorger på sina axlar - Vattenelementets nära koppling till psykopatologiska tillstånd.

Nog var han ett författarämne alltid - jag har väl aldrig sett Fiskarnas symbol lysa så tydligt genom några meningar! Och till sist lyckas han här - helt oavsiktligt - återskapa zodiakens tydliga kontrast mellan paret Fiskarna / Jungfrun. Vår ansträngning till självförbättring är bara till skada, säger läkaren, om den föranleder "självanalys".

Här skulle jag vilja justera hans ordval en smula, för det är den kompletterande Jungfruns "självmedvetenhet" han syftar på här, på engelska "self-regarding". Jungfrun, känd som en av zodiakens bästa stilikoner efter Lejonets ibland bombastiska överdrifter och i detta en nära vän till grannen på andra sidan, den estetiska Vågen, är samtidigt den kanske zodiakens mest utstuderat egoistiska tecken. Dess enorma självmedvetenhet gör att den oavbrutet relaterar sig själv till allt världen presenterar och skiljer sig därför en del från den naiva egocentrismen hos Väduren, som ibland knappt verkar självmedveten i dess ostoppbara framfart i livet.

Bakom tjänarinnan finns ett utpräglat nyttotänkande som är just kalkylerat och självmedvetet. Borta är nu Lejonets slösande utflöde av kärlek. Än är inte tiden mogen för Vågens genuina vilja att hitta en rättvis balans mellan alla parter. Jungfrun är tjänaren, men är det bara läpparnas bekännelser vi hör från henne? När allt kom omkring visade sig Månen i Jungfrun ha en statistiskt signifikant kriminalitet i "Stora skurktestet" för en tid sedan.

Logiken bakom detta, som jag då nämnde, torde vara att tecknets härskare Merkurius också är känd i antiken som tjuvarnas patron och att Månen står för nattmänniskan. Om natten håller inte husets herre (Solen i Lejonet) uppsikt över sin tjänare. Då visar en del Mån-Jungfrur sin skamlösa vilja att berika sig enskilt.

Det är måhända Jungfruns tecken jag tillskriver i min kritik till dagens kvinnliga (och manliga) wellness-utövare och yoga-praktikanter i det äldre (icke-astrologiska) inlägget Yoga - vem tror du att du maximerar? Faktiskt stämmer här Arthur Guirdham in i exakt samma tankegångar!

Ett annat tidigt tecken i hans självbiografi var att han betraktar Satan som fullständigt verklig, som en aktiv kraft (fastän i slutändan förloraren). Guirdham återkommer ofta till begreppet dualism (Ljus / Mörker) och nämner att dessa två aktiva krafter är som starkast i den "psykiska världen" - den som jag på den här bloggen likställer med Vattenelementet. Och vilket är det enda av de tre Vattentecknen som är dualistiskt? Fiskarna förstås!

Det enda argumentet som återstår för Månen i Väduren är att han såg "dubbelexponeringar" av tidigare liv ovanpå den normala omvärlden när han var ute på promenad i England. Månen i Väduren skulle via Eld ge en tonvikt på just synsinnet. Men också jag har sett - vid ett enda tillfälle - vad jag tror är ett tidigare liv dubbelexponerat inne i vardagsrummet. Till en rytmisk och suggestiv trummusik inspirerad av Afrika skapade min själ istället en association till ett tidigare liv som indian i Nordamerika. Jag hörde också ordet "Omaha" och "3000 före", vilket tycks vara en kortform för "tretusen år före den tid i vilken du nu lever".


Bloggarens forna hemtrakter?

Som delstatshuvudstad omnämns Omaha förvisso någon gång då och då - jag har efter den här upplevelsen hört ordet flera gånger och även sett en film i repris flera år äldre än upplevelsen. Jag hade således mött det ovanliga ordet åtminstone en gång i mitt nuvarande liv och lagt det till det "latenta ordförrådet".

Men när jag efter upplevelsen gjorde efterforskningar på nätet och upptäcker att det funnits en indianstam som gick under samma namn, var det inte en uppgift jag minns att jag någonsin stött på. Och framför allt inte att de tidiga kolonisatörerna beskrivit dem som ett fredligt indianfolk som istället för kriga utvecklat en kultur kring musiken!

Så där satt jag i en soffa, lyssnade på trumbaserad musik och var plötsligt förflyttad 3000 år tillbaka till ett tidigare liv som musikskapande Omaha-indian! Bredvid mig i visionen stod min kanske bäste manlige vän i det här livet - en person vars vilda och excentriska familj jag alltid upplevt haft något otämjt och indianlikt över sig! (Dr Guirdham beskriver i sina memorerar ett tillfälle då han plötsligt ser sig själv i dubbel upplaga, som två vitt skilda men samtidigt närvarande mansgestalter vilka båda var han själv...i olika tidigare liv.)

Problemet är bara att jag inte har min Måne i ett visuellt Eldtecken, utan i Lufttecknet Tvillingarna. Så där föll det klena argumentet för en Mån-Vädur för doktor Guirdhams vidkommande. Jag förmodar att det är en ren literalism att tro bara Eldelementet skulle vara kapabelt till klärvoajans eller visioner mitt på ljusan dag.

Likväl är Guirdhams horoskop fascinerande och frågan är om inte denna enda brytning ner i Vatten via den sublunära Månen också stämmer bättre in på självbiografins titel, "En fot i båda världarna". Vilken kroppsdel styr Fiskarna? Jo, fötterna!

Medicine doktorn bjuder också generöst på smått genanta och sjukdomsfixerade episoder som även dem distinkt påminner om Fiskarnas prestigelösa och lätt obsessiva stil. Ändå kallar han sig brittisk intellektuell och t.o.m. en cyniker, men den sidan ligger förstås i Luftelementet och inte minst det saturniska soltecknet Vattumannen där Solen tampas med sin egen naturliga fiende Saturnus! Den svåra personliga kamp han beskriver för att komma till medvetande om att faktiskt var en höggradigt synsk människa matchar en livslinje (Månen-till-Solen) som bara inte vill sig, rent elementärt. Han talar åtskilliga gånger hur han efteråt noterat sina svåra "blockeringar" (av intellektuell eller rationalistisk art).

Vatten och Luft kan som bekant inte lätt kommunicera med varandra eftersom de talar så olika språk. "Tappat vid översättningen" är ett stående inslag när intuitiva eller känslomänniskor stöter på de rena logikerna eller förnuftsmänniskorna. De här två typerna visualiserar helt olika inre scenarier och Luftmänniskorna hakar ofta upp sig över att logiken glappar hos Vattenmänniskorna. De senare finner å sin sida Luftmänniskorna fyrkantiga och sakna empati!

*****

Två gånger under memoarernas första hälft förekommer nyckelmöten med viktiga individer vilka han fullständigt bortträngt men där hans journalanteckningar visar hur han vid tiden var fullständigt medveten om sammanhang han senare helt suddat ut. Faktum är att jag har en god vän, en mellanchef i telekombranschen, som med samma Sol i Vattumannen (Luft) och en Måne i Vatten (Skorpionen) uppvisar samma opålitliga minne. Ibland undrar jag hur han lyckats komma så långt, med så mycket minnesluckor överallt - men vi själar är fiffiga och hittar överlevnadsstrategier! En av strategierna är att skapa efterhandsrationaliseringar som "förklarar" de saknade pusselbitarna. Ofta går det att konstruera rätt trovärdiga historier fast flera minnesled saknas. Ibland blir berättelserna ren fiktion (för den som minns alla bitarna).

Dr Guirdham kommenterar sina "förluster vid översättningen" från minnet till memoarskrivandet men väljer att tala om vårt astrologiska syndrom i termer av synskt medvetande kontra normalt "förnuftsmedvetande" - ska man vara lite vass skulle man här kunna tala om att han efterhandsrationaliserar sitt klena minne genom och att hans postulerade Vatten-Måne och Luft-Sol således perfekt beskriver de här elementens tendens till dissociation - att fjärma sig från pudelns kärna!

Men kanske är det inte en rationalisering - kanske är detta helt sant? I så fall har vi i Vatten/Luft-störningen hittat ett uttryck som bloggen tidigare inte rört vid: att själen (psyket, Vatten) inte är vän med det rationella intellektet (Saturnus i Luft). Notera också hur hans Saturnus i kombination med Solen tycks ha varit det som hindrade honom, en rationell medicinare, från att att nå en mer smärtfri och smidig insikt om sin synska natur.
Though in the ordinary business of life one is completely orientated in time and space, when one enters the psychic sphere there are moments when one's sense of time becomes dislocated. In these moments we withdraw from the reality we have encountered. The light we have seen is too much for us. We are temporarily blinded by it and retreat into the shadows. This is what I did in my moments of uncontrived forgetfulness. (s. 89).




Se även boktips i Vattenelementets sensitivitet, samt två korta inlägg om doktorn även på min andra blogg.

Inga kommentarer: