Den sataniska axeln i rockmusiken

[Långt inlägg, cirka 9 A4-sidor]

Ett par DN-recensioner om två legendariska seniorer inom rockmusiken föranledde ett inlägg om dels Creedence Clearwater Revivals sångare John Fogerty och dels väna popflickan Marianne Faithfull. Hon blev ihop med superstjärnan Mick Jagger på 60-talet, gick snabbt ner sig i droger och långt senare, rehabiliterad, gjorde hon comeback med skrapig röst på skivan Broken English som jag av någon anledning tror sålde väldigt bra i Sverige. Monica Törnell gjorde sin egen skrapröstade cover på Marianne, minns jag.

Som det brukar vara med händelserika öden är det fullproppat med aspekter i båda horoskopen - även då man använder det återhållsamma indiska aspektschemat. Detta är nu ingen absolut tumregel, för minst hur hyllade världsstjärnan Elisabeth Söderström knappt hade några aspekter alls.

Men i hennes fall förmodade jag ett ganska okomplicerat (eller dedikerat) livsöde: en operasångare måste leva disciplinerat, med fokus på att öva och vårda sin sångröst. Inte för mycket senare kvällar och vilda spritfester, där inte.

Som det föll sig dominerar "den sataniska axeln" i både Fogertys och Mariannes horoskop och eftersom födelseklockslag finns i båda fallen är det intressant att notera hur olika axeln ligger och därmed tar sig skilda uttryck.

I Mattias Dahlströms recension av John Fogerty på Gröna Lund, Stockholm, finns inget att kommentera. Däremot hakar en kommentator på frågan om hans stela trummis och ännu en bidrar med en spekulativ pusselbit. Att Fogertys förbittrade bråk med sina forna bandmedlemmar lett till att han avsiktligt valt en trummis som låter helt olika det avslappnade hängiga sound CCS hade. Den ena kommentatorn anger att Fogerty skaffat sig ett rykte som "långsint och elak". 

Det är här den "sataniska axeln" kommer in, för i termer av fixering och vägran att släppa det som har varit, finns knappast någon tydligare placering än Solen i Oxen. I Mona Sahlins framträdande Måne + Mars i Oxen (olycka kring moderskapet) märks Oxens vilja att äga och hålla fast och förneka saker deras spontana utveckling. Jag reagerade tydligt på hennes inflexibilitet när hon i intervju (för inte så många år sedan) fortfarande bar med sig det barn som dog i späd ålder. 

Ett sätt att beskriva oförmågan att släppa taget och gå vidare är genom kvaliteten Tamas guna som ju binder, låser och förmörkar. Oxen fyller förvisso en utmärkt funktion som kvarterspolisen som "fryser" med sin lugna lunk distriktet så att där uppstår lugn och ro. Men det är Oxen som fungerar ytterst dåligt i problematiska situationer, vilket Sven Otto Littorin tydligt visade då han konfronterades med Aftonbladets uppgifter om sexköp. 

Den orala Oxen tycker paradoxalt nog inte om dialog utan han nollställde scenen och kallade sen till presskonferens där han ensam fick prata - och meddela sin avgång. Det finns bra många diktatorer bland oxarna och den trygghet och stabilitet de förmedlar måste vägas mot sådana fall där de blir helt störda och brutala då omvärlden inte beter sig lika lugnt, lydigt och förutsägbart som de själva.

John Fogerty har sin Ox-Sol sjunkande i väster (inte helt olikt Mona Sahlins Vattuman-Sol i väster) vilket psykologiskt indikerar att man upplever sig dominerad av "den andre", att ens egen individualitet och handlingsliv begränsas av partnerskapet. 

Särskilt de fixerade tamasiska tecknen kan misstänkas välja undergivna partners eller undvika partnerskapet helt och hållet efter att ha upplevt den här känslan av "bortdöende" i sjundehusalliansen. Se t.ex. hur Mona efter att ha kombinerat sig med MP genast "sjunker som en Sol i väster" eftersom Maria Wetterstrand uppvisar en smidigare partiledarstil en den överdrivet tamasiska Mona.

Rocklegenden Fogerty har därmed en opposition mellan sitt personliga utspel i Skorpionens tecken och Sol-Oxens känsla av att "falla neråt", tappa position, etc. Långsintheten som fördes på tal stämmer perfekt med Skorpionens tecken, och jag har sett andra människor med denna ascendent leva i årtionden på gamla förbittringar. 

Många gånger ser det yttre livets många händelser ut att ha ventilerat ut unkna i minnenas skafferi, men så inser man plötsligt att individerna alltjämt går och när känslor av oförrätt. Vattenelementet är det psykologiska traumats eget element och när kvaliteten är "fixerad", då inser man att smärtan sitter djupt, närmast permanentad. Jag har i samband med flera homosexuella Skorpionascendenter antytt att rötterna till det onda troligen ligger i ett tidigare liv, varför samtalsterapi inte gör någon nytta alls eftersom man måste gå djupare än EGO (ascendenten) för att nå rötterna till den allmänna missanpassningen.

John Fogertys skorpionpersonlighet är inte starkt. Skorpionens härskare Mars hittas i Fiskarna, tecknet som symboliserar materiella förluster - kanske för att vinna himmelriket istället. Men säg det till en människa som identifierat sig totalt med den materialistiska arbetarklassen: den sataniska axeln beskriver ju en ohälsosam låsning vid kroppslig konsumtion (Oxen, munnen) och samma kropps elimination (Skorpionen, anus) för i nästa steg i denna cykel av degradering kunna konsumera ännu mer. 

Den sataniska axeln åtföljer ofta de mest prosaiska åsikter om vad livet handlar om, satanismen förnekar att vi är något annat än biologiska kreatur som äter, sover och fortplantar oss. Att det går att skapa enastående vital musik trots en sådan parodiskt korttänkt analys av livets samtliga ingredienser, är uppenbart. CCR hade en otrolig nerv i sin musik och mycket kunde härledas till Fogertys fantastiska sångröst.

Men Mars i Fiskarna är en monstermagnet och upplever sig allt som offret i alla situationer. När jag läste läsarkommentaren om den långsinte Fogerty tyckte jag mig minnas många svenska tidningsintervjuer genom åren med stjärnan där det andats bitterhet från honom. Skorpionen och den extremt negativt polariserade Mars plus en Sol i monetära Oxen. Visst, här är ett klassisk exemplar där Satan regerar utblicken. Och med Satan ska förstås den tektoniska bockguden Pan - en sinnebild för en människa som lyssnar på kroppens inbyggda intelligens, på den visdom som tillhör moder jord och naturen. 

Naturlig och fixerad vid jordens håvor i formen av pengar är Fogerty och just därför ingen "fortunate son", inte gudomlig i sin utblick. Minns Morrissey och Robyn, två andra Sol-Oxar som förbittrat motsatt sig branschens villkor. Morrisseys forna bandmedlemmar var riktigt pissed-off över sångarens fixering vid pengar, och jag har sett många exempel på den grova och primitiva materialism det första av de tre Jordtecknen ger upphov till när övriga horoskopet inte höjer ribban nämnvärt.

*****

Marianne Faithfulls kontakt med Satan är nästan ännu tydligare. Här är det toxiska substanser som gäller, dvs hennes svaga karaktär. Eftersom hon föddes med zodiakens första tecken Väduren som sin egen rollpersonlighet sammanfaller den sataniska axeln med sin "naturliga" position mellan andra huset för födointag (inklusive stimulantia) eller andra livsuppehållande resurser (som t.ex. pengar) och åttonde huset för naturens nedbrytnings- och eliminationsprocesser, eventuellt förgiftningstillstånd.

Horoskopkartan saknar detaljer, men Merkurius står i 00:00 Skytten och har alltså just lämnat Skorpionen och åttonde huset. Men vad vi har i "bortruttnandes håla" (tarmkanalen) är Venus sökande efter lycka och komfort i ohelig allians med de två månnoder som alltid hotar med överdrift (och påföljande bestraffning). 

Här ses Rahu, den omåttliga hungern, kopplad till orala och mumsande Oxen, medan Venus står i förgiftade Skorpionen med den "halshuggna drakkroppen- och svansen". Venus kärlek till det mörka och spännande innebär alltså en identifikation med en "halshuggen". Man kan också notera att hennes framgång - Jupiter - tycks kopplad till ett partnerskap, och som konsertrecensenten Po Tidholm säger, var det i rollen som Mick Jaggers gamla flickvän lyssnarna mötte henne.

Tidholm stannar till inför vad han upplever som ett illavarslande missljud i Mariannes tankemönster då hon "påade" sin gamla hitlåt As Tears Go By (skriven av Mick Jagger) som ett extra känsligt ögonblick. Frågar sig Tidholm: "Är det...vettigt att hålla liv i fyrtio sex år gamla trauman?"

Huvudet på spiken, Tidholm! Som vi redan hade Marianne inte haft sin framgång om det inte varit för en speciell relation (7e huset). Partnerhusets signifikator eller karaka är Venus men den står i förgiftningens hus, kopplad till den sataniska omåttlighetens axeln vad gäller "näringsintag". 

Som kuriosa kan noteras att det var under deras år tillsammans (1966-70) som Mick släppte en och annan satanisk allusion, inte minst albumtiteln Their Satanic Majesties Request (1967) skapade under gruppens mest drogbelastade period med ett flertal knarkåtal.

Utvikning. Jag har inte analyserat skivan eller dess titel, men "Deras sataniska majestäts önskan" skulle kunna fattas som att Stones vid den här tiden ser sig som höjdarna i underjorden och att skivinnehållet indikerar vad de har för önskemål - apropå pressens trötta artiklar om allt vad rockstjärnor har för speciella önskelistor för att ställa upp på en spelning. På rak hand minns jag bara den underbara poppsykedelikan "She's like a Rainbow... She comes in colour everywhere" från gruppens "sataniska" skiva, så nog handlar det om konsumtion av substanser alltid!

Man kan gå tillbaka till en tidig Mick Jagger-komposition, "Time is on my Side", och fundera över hans kopplingar till Kronos, Tidens herre Saturnus, som i den komplexa och sammanflätade arketypiska världen har beröringspunkter med Satan. Den etymologiska kopplingen mellan Saturnus och Satan har bestridits men mängder av berättelser om att ingå en pakt med djävulen, vinna evig skönhet eller denna världen men betala med sin själ visar hur nära temporalitet och satanism ligger varandra. Alla som söker betvinga tidens tand för att verka till sin fördel, befinner sig i någon mån i pakt med Satan själv och har tappat sikte på det absolut goda.

Det är därför remarkabelt klarsynt av Po Tidholm att notera också den ytligaste sidan av pakten med livets lägre sida. Han för på tal Mariannes "ansikte vars föryngringsingrepp på ett ironiskt sätt förstärker känslan av åldrandets smärta".

Med detta är hennes kanske viktigaste astrologiska detalj röjd: Saturnus i sitt skadade tillstånd ("detriment") i  Kräftan, i Månens eget hus, och i en kontrollerande 270-gradersaspekt till den personliga ungdomens rollspel (Väduren)! Meditera över det sammanhanget en stund, det är en chockerande tydlig nyckel till hela hennes liv.

Ta Saturnus som blyets planet, den mest basala metallen. Ta Saturnus som den lägsta kastens planet - de som pga sina själars grovhet och brist på kultivation sjunker ner mot inkarnation på jorden i de lägsta samhällsskikten. 

Vi måste alla börja på botten och arbeta oss upp! Och minns att de upplyftande idealen alltid kommer från de privilegierade klasserna som har tid att förfina insikten om livets mening. Den mest privilegierade klassen är braminerna - prästerna och filosoferna - vilka står över politikerna. I Sverige, som så länge varit socialdemokratiskt har därför ett motsvarande hat mot insikt och sanning frodats i folkkroppen, varav vår egen tids beklämmande arbetarklassmentalitet spritts ut i hela folkkroppen, t.o.m. bland bildningsföraktande datanördar och andra typer som inte alls är medvetna om något historiska samband med det gamla fattig-Sverige.

Det materialistiska Sverige har enligt de nuvarande nationalhoroskopet Saturnus som en av sina ledstjärnor, med vilket menas att landet valt att gå i Satans ledband, att begränsa sina intressen till enbart inomvärldsliga frågeställningar. Allt det pratas om är ting som tillhör denna världen, saker man kan ta på, laga till (fy! alla dessa tv-kockar och kokböcker) eller montera samman i "pryliga konstruktioner". 

Det sociala rummet är en fullständig besatthet hos svensken och i detta hörs numera ett unket krav på att detsamma rum ska vara helt desinficerat från färgklickar från andra kulturer. Svensken är i själ och hjärta ett rasistiskt äckel som tror sig ha skapat den bästa av alla världen genom att - men det vet inte svensken om själv - avskärma sitt tänkande från livets mångfald och överbetona konceptet om uniform enhetlighet! Det är som om svenskens intellekt är för klent, vi söker oss till jantelagens pressande uniformitet och alla våra kläder är sydda efter idén "one size fits all".

Marianne Faithfulls horoskop liknar på sätt och vis Sveriges nationalhoroskop och det kanske därför hon har vunnit en plats i svenskens hjärta. Likt de två illustratörerna som skapat uppror bland kristna i USA för idén med en förklenande jesusfigur, har Marianne Faithfull sinnelaget (Månen) i Vattumannen. Han tänker på koncept. 

Men hon har - avsiktligt eller bara genom omständigheterna - visat en större klokhet än de här typiska artistsvenskarna då hon valde att enbart ta sig själv som material för konceptet "fallen men överlevande kvinna". Mariannes Saturnus, i kontakten med den personliga ytan (ascendenten) avslöjar en total fixering vid att stajla sin yta. 

Det måste förstås medges att Saturnus trägen vinner i långa loppet (tidsaspekten igen!), och att "saturnierna", givet tid, blir formspråkets mästare! Men med Saturnus har vi alltid den smygande misstanken om att "tomma tunnor skramlar mest", att den perfekta ytstrukturen saknar bottnar, att t.o.m. den "fallna överlevaren" blivit en självgående kliché. Marianne ute på freakshow, uppvisande sig själv.

Mariannes Saturnus står i himmelens absoluta bottenläge, i det "maktlösa" fjärde huset för "interna frågor". Den ytligt världsliga planeten importerar inget gott i den här hussektorn, förutom att skapa en iskall klump i själens innersta. I Mariannes horoskop är det dubbelt tydligt eftersom hennes psyke (själ) tecknas av nämnda Månen i Vattumannen - hon har ett svalt psyke som från början svarar positivt på idéer eller koncept.

Men i detta gensvar på rationaliteten uppstår en mismatch mellan Måne och disponenten Saturnus: Månen, en vattnig planet, ligger i Luft och den essentiella Luftplaneten Saturnus ligger i Vatten. Vi får "dissociation" som bl.a. kan indikera mentala problem, vilket jag tror varit en del av hennes livsöde, fastän ingen skriver om något annat än "drogerna". Men man kan också tala om bemödanden att rationalisera i Vattenelementen: att skänka detta fluida och ogripbara elementen en struktur. Kanske därför bloggen hittat så många extremt talangmulla musikanter med Vatten och en stor dos Saturnus?

Hennes sataniska axel - hennes bindning vid stimulantia - kan med fördel läsas samman med Luft/Vatten-problemet där bitar av det mentala innehåller avskärmas och stängs inne i det undermedvetna. Saturnus i 4e kan redan i sig ge antydningar till depression, och här i dissociation till Månen, fjärde husets karaka, råder ingen tvekan om hur lågt Saturnus dragit hennes själ. 

Det är pga oförenligheten mellan Luft och Vatten (intellektualitet och irrationell instinkt) jag valt att svartfärga hennes ömsesidiga reception, annars vanligen en fantastisk stabiliserande interplanetär aspekt. Möjligen kan man med mer av facit i hand ändå säga att Månen och Saturnus skänkt varandra stöd, för är hon inte "back in business" igen, efter själens svarta natt?

Notera också hur just Saturnus 270-gradersvinkel från Vatten till Eldascendenten Väduren i grunden förändrar tonläget i "sensationalistsyndromet". Saturnus drar in grå eller t.o.m. svart depression. Mörkret blir en del av det som skapar "sensation" - dvs rubriker!

Men till sist: missa inte den okuvliga viljan att leva och gå vidare: Vädursascendenten tyngs inte bara av döden i havsdjupen (Saturnus i oceanens tecken i fjärde huset för "början och slut").
Mot detta absurt baktunga bagage kämpar heroiskt krigaren Mars och Solen i Skytten! Men återigen, den förmågan att expandera hänger på på det framgångsrika partnerskapet (Jupiter i sjunde). 

Kanhända beskrev den här hjärtskärande kontrasten mellan ett depressivt förlutet (Månen/Saturnus) och ett hoppfullt och banbrytande "nu" (Solen, "idag" och viljan att göra något i detta nu) den unga Mariannes flykt från något nedslående i barndomen. Saturnus i 4e är en våt kall filt över barndomshemmet. Mick Jagger (och före honom andra rockidoler) blev hennes biljett till ett bättre liv... Skytten tycks ha med lycksökare att göra i de många fall tecknet inte når någon nämnvärd filosofisk resning. 

Solen och Mars i nionde är inte exakt en filosofisk kombination och disponenten Jupiter i Vågen drar mer åt konsterna än tänkandet som sådant. I sig inidikerar Solen och Mars mer "partyliv" som livsfilosofi. En filosofi om att dra runt och uppleva saker - kanske i flykt från den smygande depressionen i fjärde huset för det genuina sentimentet.

Saturnus är emellertid det fixerade ödet man inte kan komma undan, och TIDEN ville något annat än den förbrännande (och flyende) eldindikationen. Tid och Öde VILLE se henne sjunka ner och bottna i fjärde husets absoluta vanmakt och svartsinne. (Faktiskt, hör hur många dystra låtar hon valde att framföra på sina tidiga soloskivor!) Ur det här livet går sedan själen som hette Marianne Faithfull med en betydligt rikare palett än när hon anlände. Det kommer att vara henne till gagna i kommande inkarnationer.

*****

PS. Bilden på Marianne Faithfull (gissningsvis tidigt 70-tal) från en blogg som ger en snabbskiss av hennes resa genom mörkret.