Träd varligt i träsket

[Lång astroanalys, cirka 8 A4-sidor]

Låt oss träda varsamt fram här i analysen av horoskopet för en tilldragelse i Sveriges huvudstad Stockholm, lördagen den 31 juli 2010 med start klockan 13.00. Det är den så kallade Pride-veckans centrala manifestation av stolt homosexualitet, ett karnevalsliknande tåg genom staden.

Läsaren utan astrologiska förkunskaper kan hoppa direkt ner till "bonusspaning", för den mellanliggande texten kräver förtrogenhet med både astrologin och mytologin - den förra ett speciellt uttryck för den antika, "platonska" världsbilden. De gamla astrologerna kallade astrologi för "tillämpad fysik", vilket är träffsäkert men obegripligt för den som skadats av materialismens chockerande inskränkta världsbild.

Den antika världsbilden såsom förmedlad via astrologin kan lite grovt sägas beskriva såväl livet i evigheten som livet för den fallna själen. Det senare tillståndet har sammanfattats i den kristna termen Arvsynden, en följd av Adams fall från Paradiset, ner i identifikation med en lägre, fysisk verklighet - den som gissningsvis 99% av svenskarna upplever som sin värld och därtill tror är den enda.

Fallet ner till inomvärldslighet motsvarar astrologins negativa polaritet, "suget" efter förkroppsligande i Vatten och Jord. "Vägen upp" samt det aldrig fallna tillståndet motsvarar astrologins positiva polaritet vars element Eld och Luft båda indikerar den supratemporala verkligheten utöver sina "lägre", inomvärldsliga manifestationer.

Vad söker då ovanstående karta beskriva för fenomen? Berättas samma historia som Pride-arrangörerna avser? Naturligtvis inte eftersom Pride-galan är hyllning till själen efter att den fallit i synd! Frågan är då i vad mån horoskopet avslöjar en falsk logik eller självmotsägelser.

Till att börja med rullar paraden igång just som Vågens tecken stiger över Stockholms östra horisont. Det gör Venus till den förhärskande planeten, även känd som Afrodite. Kärleksgudinnan är den enda bland de klassiska planeterna som anses uttrycka lidelse eller passion - Rajas guna, detta klämläge mellan Ljuset och Mörkret, mellan sann existens och falsk existens i Platons självbedrägliga grotta. Platons berömda grottliknelse syftar alltså på samma sak som kristendomen i dess tal om mänskligheten efter syndafallet.

Eftersom ett horoskop är ett kommando från den himmelska världen, den eviga normerande verkligheten, kan det förvisso tyckas upplyftande att finna Venus i Lejonet, ett tecken som tillhör den polaritet som antingen aldrig fallit eller också vandrar "Vägen hem", själar som arbetar på att återställa sin skadade och syndfulla själssubstans. 

Exkurs. Frågan om hur svårt själen skadas av att födas till jorden dryftades mycket i senantiken, och med den kunskap vi idag har om reinkarnation via bl.a. spontana hågkomster och hypnosregression kan vi svara på den frågan: Själen kan skadas enormt av sina upplevelser i tid och rum här på jorden. Det finns själar som helt tappat styrförmågan, vilket det här horoskopet från hbt-gruppen antydde. Jag påminner mig också ett äldre blogginlägg om en själ som bytt kön, ångrat sig, bytt igen och, om jag inte minns fel, ångrat sig på nytt!

Den ursprungliga astrologin satte inte krokben för sig själv och förvirrade sig i alltför mycket självmotsägelser. Ett exempel är den vanliga uppmaningen att läsa en planet bara några grader före entrén in i ett nytt hus som att den påverkar det huset. 

Men den här analogin att planetens "ljus" eller "inflytande" så att säga skulle strila över i nästa livsområde som genom en dörrspringa är bara fantasier. Den indiska astrologin vet att varje omen på himmelen är ett exakt uttalande och inte två. Istället söker indiern efter "multipla attesteringar", dvs ytterligare "exakta uttalanden" på himmelen som stärker eller försvagar ominat under observation.

Däremot beskriver avashta-läran en planets uppgång och fall, vilket inbegriper gränserna mellan ett hus (tecken) och nästa. Efter att ha konstaterat att vi har Venus i showmannatecknet Lejonet och i elfte huset för publika grupperingar samt ideologier, måste vi också notera att kärleken i 28°58' av det fria Lejonet står döende (mrita) precis här i tecknets slut. Ja, den här kärleken ska strax nå Lejonets 30e och sista grad. Det här är ett märkligt och kanske lite olycksbådande omen som jag tror inte alls matchar festivalarrangörernas tanke om stolt gayighet. Notera dock Lejonet - zodiakens kanske stoltaste djur!

*****

Denna döda kärlek måste nu undersökas djupare. Venus disponeras här av ingen mindre än Solen själv, som metafysiskt naturligtvis är Gud själv, källan till allt liv, all godhet, all skönhet. Ändå anses Venus och Solen vara planetära fiender och förklaringen till det är enkel. 

Som andemänniskans signifikator, dvs Adam före syndafallet och delningen i två kroppar (Eva), var vi hela som andliga väsen. Solen tillhör Sattva Guna, Ljusets och medvetenhetens kvalitet, men Venus är rajasisk, i lidelse, vilket inte anstår en människa med full insikt. Dessutom implicerar Venus andemänniskans fall eftersom attraktionens princip är obehövlig för den som redan "är där". 

Solen är allsmäktig, fullkomlig och en perfekt givare i sitt överflöd - att föra Venus på tal här är att inte ha förstått vad kärlek är. Kärleksgudinnan Venus är INTE kärlek, hon representerar lidelse, med vilket vi förstår lidande eller plåga.  Venus härskar över kroppslig "kärlek" i Oxen, och i Vågen lidelsen som idé eller ideal. Pride-festivalen firar alltså enligt sitt eget nyckelhoroskop ett sjukdomstillstånd i själen, celebrerar avsaknaden av kontakt med det inre (Solen) - låt vara, som sagt, den döendes jubilation.

(En teologisk nyans är att syndfallet förbereds genom Evas skapelse redan i Paradiset, som alltså är en högre dimension eller himmel än planeten jorden. Syndafallet är således också det inskrivet i berättelsen redan på "kartritningsstadiet". Detta är syndafallets eviga aspekt och det är från den här arketypiska principen vi alla ärver synden.

Djurkroppars kopulation efter fallet är inte alls poängen med kristendomens syn, utan bara en av felstegets flera följder! De andesjälar som inte mött könsuppdelningens eviga existens i himmelen har överhuvudtaget aldrig varit förkroppsligade på planeten jorden! Det är IDÈN som alstrar den fysiska verkligheten.)

Så långt har vi egentligen bara beskrivit hela mänsklighetens predikament, men horoskopanalysen rymmer flera ytterligare steg.

Venus är som sagt döende i sin falska uppfattning om vad som är kärlek, och har parkerat i ett tecken vars herre, den perfekta kärlekens och självtillräcklighetens Sol avvisar Venus då Solen står för helhet, enhet. För att upprepa: Venus arbetar med polär attraktion, Solen är redan unifierad.

*****

I granskningen av vad denna Pride-festival egentligen handlar om, oavsett vad dess arrangörer och tillskyndare tror de håller på med, måste vi nu nysta oss djupare och uppsöka Venus disponent, Solen.

Och här händer det! Medan Venus själv ligger i den positiva polariteten, i evigheten signalerar Solen med sin placering i den sublunära sfärens primära tecken Kräftan, att hela begreppet andesjäl har underkastats syndafallet.

Solen är förmörkad och ses bara dunkelt genom Vattenelementet vilket motsvarar själen som är den tidsbundna och ständigt döende och återfödda aspekten av andevarelsen. Det är andevarelser som uppfattar världen inomvärldsligt som paraderar idag! Människor som är fångar i den irrationella själens driftliv. 

Bloggen har övertygande visat att Vattenelementet påfallande ofta förekommer i omskrivna fall av psykopatologi. Och det ligger i den fallna själens natur att hon inte längre är medveten om sin sanna identitet utan nu relaterar till livet genom sinnet eller själen, vilken som ett Janus-ansikte ständigt väver föreställningar genom att blanda inkommande data från omvärlden med bagaget (från tidigare upplevelser) i den själsliga ryggsäcken. 

I sig representerar Vatten total avskurenhet från den andliga verkligheten eftersom elementet faller. Först när det absorberas av Jordelementet kommer det att bli möjligt att vända den negativa spiralen av föreställningar och "nyktra till". Renodlade Vatten-horoskop som artisten Whitney Houstons visar hur oerhört starka instinkterna kan vara. Andevarelsen är helt begravd under liv i Vattnets tecken och hela livscykeln förspills åt att ränna efter det den irrationella instinkten bjuder en.

Sådant är problemet för den som samlats till Pride-marschen. För Solen som fallit ner i den sublunära sfären disponeras nu i sin tur av Månen som också befinner sig i ett Vatten-tecken, Fiskarna.

Det här är ett paradoxalt tecken, eftersom många traditioner knyter det till psykisk orenhet och befläckelse. Fiskens form påminner om kvinnans vagina, och eftersom det är tecknet som just föregår Väduren, det nyfödda barnet, finns det skäl att se vaginalskräck och föreställningar om kvinnors orenhet i den här symbolen. Fiskarnas livsområde är t.ex. nära knutet till sjukhus, lidanden och uppoffringar.

Här tar nu kedjan av disponenter slut, för Månen disponeras av Jupiter som i år står på hemmaplan i sitt eget negativt polariserade tecken. Skulle detta vara hela historien kan Pridefestivalen reduceras till denna motivation: Vi är lidelsefullt upptagna (startskottet Venus) av vårt tillstånd av nersmutsning till följd av en födelse genom moderlivet. Eller: Vi vet att vi är samhällets paria men vi är så drivna av vår lidelse (Venus) att vi gärna vittnar om det. (Fiskarnas tecken är kopplat till martyriet, dvs vittnesmål - vilket verkligen Pridemarschen kan kallas.)

Med andra ord, festivalen frossar i det som den ursprungliga kristendomen på sin tid betraktade som en källa till sorg, att dumma själar hoppar strömhopp ner i denna världen och där trasslar in sig i följderna av sin egen naivitet.

Ja, det gäller att ligga i religionshistoriens absoluta framkant för att känna igen det jag här säger som kristendomen. Men läs bara dödahavsrulletexten 4Q184 som varnar för "horan som snärjer dig", så skall det stå helt klart att den absolut första gruppen kristna hade en ännu mörkare syn på den skada själen lider när den börjar återfödas på jorden än Platon i vissa av sina dialoger.

"Horan" är en metafor för världen i stort eller de mest prosaiska och världstillvända människorna. Dårarna som lever och dör utan att att förstått ett dugg eftersom de bara är konsumenter av sinnesintrycken.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har dagens Svenska kyrka ingenting som helst med den ursprungliga kristendomen att göra. I bejakandet av homovigslar har den för sista gången svikit den ursprungliga och med livets verkliga spelregler överensstämmande läran. Nu återstår inget utom ordet kristendom av det Jesus och de människor inom rörelsen som banade väg för honom trodde på och föreläste om. Kristendomens 2.000 åriga anpassning till "Horan" fullbordades först i Sverige av alla länder. (En del säger redan alliansen med Rom födde en sköka - Katolska kyrkan - men det räcker med att studera dess utomordentligt nära anknytning till "den eviga filosofin" för att se att detta inte stämmer.)

*****

Men horoskopet är inte riktigt klart än. För den här "vattniga" självefterlåtenheten, det här håglösa fallet ner i sina själiska, psykiska vattendjup står inte oemotsagt på himmelen. Båda astrologins naturliga illgärningsmän opponerar sig mot den här slemma och vattniga känslosamheten och här måste man först fråga sig om inte åtminstone Saturnus faktiskt söker verka som ett motgift.

Saturnus, fastän den gud som drar gränsen så att de fallna själarnas livscykler är begränsade (ett ont ur mänskligt perspektiv), representerar också moral och dygd på ett mer konventionellt sätt. Saturnus är fastmer också den som inympar respekt i oss för den somatiska form vi blivit givna, den ifrågasätter inte den värld av kroppslig form som den regerar över!

I puristiska Jungfruns tecken understryks därtill en kroppsligt ren vandel och, ja, budet att leva i kyskhet, att inte agera på sina drifter. Saturnus i tadelfria Jungfrun skulle kunna ha varit motvikten till det käpprätta fall åt helvete som hela kedjan från Venus, genom Solen och Månen och ner till självdegraderingens Fiskarna tecknar.

Men här blir jag osäker, för när jag nyligen pekat på att olycksbringaren Mars tillsammans med Saturnus var en ren naturkatastrof i vatten och gyttja i fallet Pakistan, vad är det egentligen den här axeln mellan Jungfru och Fiskar säger? Notera också att de världsliga husen båda är "onda" (dussthana och det tolfte därtill ett dödshus - i senantiken ansågs det 12e vara huset för onda andar, vilket i dagens astrologi blivit bl.a. "huset för mentalsjukhus och fängelser").

Så givet den här enorma anhopningen av ont kanske Saturnus som puristisk moralist bara var en from förhoppning? Är berättelsen i Jungfruns tecken i tolfte i själva verket historien om en människa som skändar och förorenar sig själv inte bara själsligt utan också utagerar kroppsligen (Jordelementet)? Ser man till regnhoroskopet för Pakistan kanske det är "syndafloden" vi ser som detta innersta motivet - långt bortom Pridefestivalens egna benämningar.

Detta absoluta slutbud ser häpnadsväckande likt ut ominat i Socialstyrelsens generaldirektör Holm som i sitt tal inför Pride-publiken värnade psykiskt sjuka människors rätt att bruka våld mot varandra, så kallad sado-masochism!

Även i det horoskopet ledde analysen djupast till denna störning mellan renhet/orenhet! Bloggen har också hittat många exempel på andra typer av psykiska haverier när svåra planeter byggt upp en spänning just mellan dessa tecken.


Summering.

Efter att ha spårat dispositörskapen bakåt intill Månens slutliga förankring invid Jupiter i ett identitetslöst tecken och anfäktat av nedsmustningen av den kroppsliga renhetens Jungfru, kan man inte annat än sluta sig till att paradens hyllande av Venus bottnar i en lidelse att kroppsligt agera stick i stäv med sin biologiska kropp. Kontakten med anden figurerar inte alls i horoskopets "ekvation". Jag säger lidelse eftersom viljan (Solen) är utslagen i just detta horoskop och underkastad irrationella drifter, ytterst illustrerade av oppositionen mellan Jord och Vatten.

Det intressanta är emellertid att de som skymfar sig under föreställningen att de sysslar med kärlek samtidigt arbetar längsmed två sattviska, kunskapsalstrande tecken (Jungfrun/Fiskarna). Detta kan tolkas som att utlevd homosexualitet antingen kommer att kurera de själar som på detta sätt konkretiserar sina psykopatologiska föreställningar. De ser med tiden helt enkelt sett igenom sina fantasmer och aktiviteten tappar tjusningen. Eller, man kan tänka sig att de gräver sig allt djupare in i en villfarelse som kommer att följa själen in i nästa återfödelse, och den därpå…

Kort sagt. Vi vet inte ett dugg om var de själar som idag bejakar homosexuella beteenden till följd av psykiska störningar (ofta föranledda av tidigare liv i kropp av annat kön) kommer att sluta.

Den synske psykiatern Arthur Guirdham menade att predestinationen gör varje ansträngning på jorden futil. Också syndarna kommer att friköpas den dagen den här världen stängs ner. Så märkligt mörkt för att komma från en själens doktor och ändå så hoppingivande!

*****

Bonusspaning. 

De gamla kineserna skrädde inte orden när de menade sig ha detekterat avvikelser från den gudomliga Normen (Tao). När jag provar klockslaget enligt gammal kinesisk metod ur "yang-perspektiv" (utagerande), replikerar Ho Lo Li Shu-systemet:

Bottom six:
Wandering frivolously and in pettiness.
If such is one's position [in regard to traveling],
one is selected for catastrophe! 

Parallellen med gayparaden (och särskilt kritiken mot gångna års parader) är spöklikt tydlig! Märk hur kritiken riktas mot "vandrarens" sätt att bete sig utagerande och frivolt i relation till den värdkultur där han befinner sig!

Gayfolket i den heteronormativa verkligheten, någon? Ja, så här skrämmande träffsäker är den kinesiska visheten. Det folket hade förstått, till skillnad från detta taskspel som är västerlandet.

Samma tidpunkt men nu ur "yin-perspektiv" (mottagligt, "att sova på saken/reflektera lite till"), ges ett bättre omen:

Six at third:
Three persons walking by rule decrease by one person.
One person walking [alone], by rule finds his/her companion.

Det senare ominat handlar för övrigt om att få kontroll över en obalans i driftlivet!

*****

Om paraden i DN, SvD.