Tackar gnagarna för den ryggrad de nu fått?

Ateistklubben Humanisternas ordförande Christer Sturmark blir allt tydligare med att hans religionshat beror på en undertryckt homosexualitet och inget annat. Allt mindre handlar föreningens attacker om hån mot parapsykologin, astrologin eller annat småvilt. För denne tilltagande hederlighet i varudeklarationen måste omgivningarna tacka.

Allt mer fokuseras hans opinionsbildarmödor på svenskarnas latenta främlings- och religionshat (kodord: islam) som vi sett tycks kopplat till Kräftans tecken (ett av de astrologiska inflytanden som definierar Sturmark), samt till lobbyverksamhet för den homosexuella procentens (eller två) neurotiska upplevelse av en enad värld inriktad att jävlas med dem.

Att Sturmark äntligen hittat hem i sin valet av sina strider beror naturligtvis på att den som ifrågasätts vitt och brett och vars trovärdighet sjunkit till absoluta nollpunkten backar tillbaka till frågor som verkligen berör en själv. Jag har talat om den symboliska sanning som bor i varje inception: Sturmarks "ateist-tv" för några år sedan startade t.ex. med en gästande homosexuell celebritet vars mognad i frågor om religion och filosofi var fullständigt obefintlig.

Motvilligt tvingas Sturmark nu själv praktisera religion i ordets etymologiska mening, "religare" - han tvingas "länka åter" till sin inre essens och tala utifrån sin faktiska verklighet.

Mig veterligen är är jag den ende i landet av Sturmarks tallösa belackare som med sokratisk majevtik sökt hjälpa denna i kristen mening fallna själ att närma sig åtminstone ett modikum av trohet mot sin egen natur, som den nu tycks konstituerad. Här gavs t.ex. en flyktig diagnos av religionshatet som Sturmarks falska täckmantel för sin egen homosexualitet. Analysen har utförts med just ett sådant instrument - astrologin - som mörkermänniskan i honom sökt defamera eftersom det förmår lyfta fram skuggsidorna i ett psyke.

*****

Till en man av integritet har Sturmark har ännu en bit. Självlögn sitter djupt och jag noterar bara i förbigående att det stimmiga apberget Newsmill åter berett honom plats för ett inlägg där människan har mage att - än en gång - ta ordet sanning i sin mun. 

Nu säger han, "De (religiösa sanningsanspråken) har aldrig existerat i humanistisk tradition." Se länken om Sturmark och hans hantering av källor. Länken innehåller ännu en länk som visar hur Sturmark tycks sakna känsla för sanningsenlighet mot fakta.

Men det säger sig själv att en gudsförnekare som frånkänner att tillvaron skulle rymma en absolut dimension, absoluta värden, saknar sann moral. Den här typen av oformad människa tar sig utan skrupler rätten att ljuga människor rätt i anstiktet när det så passar deras syften. 

Naturligtvis var den tidiga Humanismen religiös! Tro inte Sturmarks lögner.

Naturligtvis hade den en känsla för en objektiv ordning nedlagd i skapelsen, vilken människan replikerade som ett mikrokosmos. Har Sturmark aldrig ens läst Petrarka och renässsanshumanisterna?

Vi vet alla hur Fan läser bibeln, och det är troligen samma problem här. Sturmark gör ett löje av t.o.m. den rudimentära bildningen - för han vill inte läsa texter för vad de utsäger. Hans Humanism är en vulgärreligion som överhuvudtaget inte bottnar i den klassiska definition på människan som den kosmiska eller arketypiska människans avbild - den himmelska Adam vars huvud nådde ända in i himmelen. Sturmarks huvud når inte hela vägen.

Det enda som räddar honom är att han talar om sanning med med gement s - varje annat bruk än den perversa värderelativistens bokstavering skulle ha renderat honom ett ljungeldar sända från den vedergällande instans som bara låter själen degradera sig intill en gräns.

Till sist. Hur skönt vore det inte om redaktörer på Newsmill och annorstädes började jobba på att eliminera frasen "det är ingen mänsklig rättighet..."? Är svenskarna verkligen så torftiga att de ord någon har yttrat alla därefter måste ta i sin mun?

Om Sturmark nu är ett sådant förvuxet barn att han ska härma Weiryd i sin egen rubriksättning (att kalla det en elegant allusion är att tillskriva Sturmark författargåvor som inte är hans), hur mycket mognare är då forats redaktörer som inte förbättrar det språkliga intrycket på platsen? Jag har sett t.o.m. felstavade rubriker släppas igenom. Skulle också en kryptisk rubrik, som ovanstående, gå igenom sedan redaktörerna kliat sig i huvudet några sekunder?

*****

Se även "Ateism gör människan allt fulare."

*****

Ytterligare läsning.

Se även några tankar från mitt alter ego, den koleriske Oxford, om begreppet Sanning med versalt S.

Och läs för all del Jesus Alcalas redogörelse för Humanisternas närmare historiska bakgrund i SvD från i maj. Den tar tjuren vid hornen till skillnad från ovanstående text som redan betraktar Sverige som ett förlorat land för den själlösa miniräknarmentalitet och schablonargumentation av den typ Sturmark så fyrkantigt ger prov på.

Evolutionsbiologen Lindenfors bemötte Alcala, men efter att ha noterat hans tunna försök att isolera begreppen "rasbiologi" och engelskans "eugenetics" från varandra, gav jag upp läsningen. Väljer jag att se skriverierna som gjorda i god tro är det för att Lindenfors engelska och känsla för översättningar är lika klen som BP-ordföranden Svanbergs! Uttrycken motsvarar självklart varandra i praktiken.

Och visst väcker Alacalas bekgrundsskiss intressanta tankar för den som inte har behov att mörka och håna innehållet med hopp från sakfråga till personfråga - se hur VoF-medlemmarna på sitt forum är ena små råttor som talar om Alcalas avtjänade fängelsestraff istället för att fokusera sakfågan: Humanisternas luddiga bakgrundsideologi.

Nytt för mig var att den klartänkte Aldous Huxley inte bara stammade från en far som var ett typiskt offer för en begränsad tidsanda utan att han hade en bror - Julian - lika inskränkt biologistisk som deras far. Se astrologiska analyser av Aldous och fadern Thomas på den här bloggen.

För en korrekt diskussion av ämnet religion och ett korrekt svar på Humanisternas husgud, den i religiösa frågor fullständigt okunnige biologen Richard Dawkins, se hans överman i England, den knivskarpe matematikern John C. Lennox, en tänkare vars intelligens får Humanisterna att önska att de aldrig dragit upp ämnet "Gud finns nog inte" på sitt jolmiga sätt.

För en suggestiv koppling mellan reinkarnationen och kvantfysiken, se professor Amit Goswamis "Physics of the Soul". En del traditionalister menar att han och hans likar går för långt i försöken att legitimera klassisk filosofi via modern fysik, men sanningen är att dee nya rönen mer liknar religion än den 1800-talsmaterialism efterblivna rörelser som Humanisterna representerar.