Här ett exempel som illustrerar astrologin när den är som tydligast. Franske upplysningstänkaren Montesquieu minns jag från skolan bara för hans antropologiska teorier om klimatläran: hur ett folkkynne präglas av naturen/miljön.
Men naturligtvis är det maktdelningsprincipen, fundamentet för den moderna rättsstaten, som är hans stora bidrag till västerlänningen. Som de bildade på den här tiden, spände han över många fält och var, precis som Voltaire, en politisk satiriker. Alla de ting Montesquieu blivit känd för är lätta att spåra i det här remarkabelt fina horoskopet.
Genom www.astrothem.fr visar sig återigen Frankrike vara en kulturnation - de har bevarat födelsetider för sina viktiga personer. Om vi nu vågar lita på data utan källangivelse!
Att en människa född i soluppgången i Stenbockens tecken, Solen i kombination med sin planetära vän Jupiter, skulle landa i frågor om makt och gränsdragning för makt, förvånar väl ingen?
Särskilt som sinnelaget (Månen) i Skytten andas den motsatta principen: frihet och expansion. Sol och Måne baserade på Saturnus och Jupiter, begränsningens och expansionens principer! Tillsammans bildas här en psykologi som inte kan slita sig från frågor om definition (rörande t.ex. rättigheter och skyldigheter).
I Wikipedias artikel om baronen fäster jag mig speciellt vid det här stycket, som för tankarna till en annan Stenbocksascendent som också var besatt av att klassificera och arrangera saker i räta led: botanikern Carl von Linné:
According to social anthropologist D.F. Pocock, Montesquieu's 'Spirit of the Laws' "is the first consistent attempt to survey the varieties of human society, to classify and compare them and, within society, to study the inter-functioning of institutions".
Jag har ibland skämtat lite om Stenbockens tecken som vore den ett kontroll-freak. Och det är sant, lägre typer uppvisar regelmässigt hustyrannens beteende. Hur litet kompetensområdet eller den tilldelade positionen än är, sätter Stenbocken nitiskt till verket med att renodla och rationalisera, binda och låsa och avkräva ett rent robotartat beteende från sin omvärld. I överbetoningen av det rationella, av kartritningen eller lagtexten, dör hela meningen med det levande livet bort.
I den bildade delen av världen kom och gick Stenbocken-in-absurdum på 1800-talet med den positivistiska världsbild som enbart accepterar sinnesdata som giltiga utsagor. Detta är då Saturnus vilja att kvantifiera i sin tillvändhet mot den materiella naturen (Jordelementet) - en världsbild värdig en Stenbock, mästerarkitekten av iakttagbara strukturer.
I Sverige är vi fortfarande subtilt infekterade av positivismen, fast den är stendöd! Via mindre väl pålästa lobbygrupper (som t.ex. Humanisterna) prackas svenskarna på en hundra år gammal återvändsgränd i det mänskliga tänkandet.
Den remarkabla fysikern Sir Arthur Eddington skulle kunna ha haft en Stenbock i åtanke när han formulerade sin insikt att fysikerna i vår tid inte alls upptäckt en värld av partiklar på subatomär nivå - de uppfinner dessa små kvantpartiklar genom sina egna mätmetoder! Ett skrå som producerar "verklighet" (och därmed legitimerar sin fortsatta forskning)!
Den här tanken skulle kunna användas som ett mönster för hur all mänsklig kultur och mijö kommer till. Segrarna skriver historien och vilket tecken är känt för att stångas hårdast med sina horn för att själv få bestämma var skåpet ska stå? Stenbocken. Tecknet tillhör Rajas guna - lidelsens kvalitet - men dess passion är att frysa verkligheten och begränsa den till en enda "objektiv" sanning. Patriarkalismen faller helt och hållet under Stenbockens tecken (matriarkets Kräftan är det opposita tecknet). Det är också från Stenbocken vi har hela frågan om "objektivitetsfundamentalism" inom alla tänkbara områden.
Ta t.ex. det svenska nationalhoroskopets Venus i Stenbocken - svenskarna är fundamentalister när det gäller "jämlikhet" (Venus/vågskålar i balans). Det är som är fantastiska principer i "himmelen" kan ibland bli väldigt blyfotade och fåniga när de ska översättas till "Jordelementets" nivå, när smala intressegrupper söker lagstifta om saker som kanske inte ens kan genomföras i det begränsade Jordelementet...
Se horoskopet för Svenska kyrkans "ja" till homoäktenskap. Vilken Pyrrhusseger! Venus är helt utslagen på himmelen den dagen: "fallen" i Jord och totalt livsoduglig pga den sterila och "legalistiska" Saturnus kvävande närvaro. Men homomänniskorna vann här sin hett åtråvärda "jämlikhet" - de fick gifta sig i kyrkan precis som alla andra.
Det är något tragiskt över den jämställdhetspolitik på spädbarnspsykologisk nivå som bedkrivs i Sverige. Varför denna rädsla för ojämlikhet (differentiering, mångfald)? Det är som landet är helt bakom flötet, och för att dölja detta inbillar sig själv att det ligger i framkant och måste ha en enad front! Jag vill lasta nationalhoroskopets Venus i Stenbocken för mycket av vår andefattigdom och brist på individualitet.
Soltecknet Vattumannen, "universalistiskt", har redan lämnat individualiteten bakom sig, medan måntecknet Väduren - folksjälen i egentlig bemärkelse - ännu "bara" är på det "personalistiska" stadiet, försjunken i det lilla barnets lek med kläder och andra attribut varmed hon på ett ytligt sätt kan skilja sig från grannen i längsmed gatan av identiskt lika radhus. (Tyvärr visar det sig att alla likväl köper samma kläder, Vädurens utbrytningsförsök blir en smula aborterat.)
Sir Eddingtons upptäckt av det subjektiva elementet i fysiken visar att lägre grader av materialistiska vetenskapsmän faktiskt övertagit Guds roll som Skapare - fast de skulle aldrig erkänna det själva eftersom de just söker förneka det gudomliga i sitt nitiska slaveri under myten om "ordning och reda" - Stenbockens myt om att rädda oss alla från kaosmakterna (den subatomära världen av idel osäkerhet).
Tillbaka till Montesquieus horoskop!
Wikipedias artikel nämner att han fiktivt intog ett persiskt perspektiv för att begabba vissa politika egenheter i sin tids Europa. Det här är nu en perfekt illustration av "det sociala utstötningssyndromet" då detta inte förfallit till ren ondska (som särskilt Usama bin Ladins horoskop tydligt illustrerar). Bloggen har också sett Skorpionens gift i störning mot Vattumannens konceptioner (och folkliv) i formen av mobbningstendenser, men dess bättre sida är förstås sarkasm och elak socialpolitisk satir!
Skorpionen är förvisso förgiftning och i värsta fall kvalfull död, men detta drama behöver naturligtvis inte ta sig ett bokstavligt förlopp. I själva verket indikerar utstötningssyndromets Luft-halva (Vattumannen) att det handlar om Skorpionens förkastelse av vissa kollektiva konceptioner.
Kanske tydligast har denna genomförgiftade förtrytelse över den rådande ordningen kunnat beses i ett antal fall av homosexuell störning och transsexualitet. Det tillhör liksom sakens natur att homosexuella går omkring och känner sig kränkta non-stop, deras psykiska system är genomförgiftade och det är därför de föddes homosexuella. Nå, reinkarnationsaspekten har berörts tillräckligt ofta på bloggen.
Hos Montesquieu spelar "utstötningen" inte huvudrollen, för vad kan mäta sig med en födelse då både Solen och Jupiter stiger i öster? Dessa är två eldplaneter i synergi, låt vara att Jupiter kallas "skadad" (detriment) i Stenbocken. Dominant bud här är "godhet" eller "välvilja" (Jupiter), fastän den filosofiska utforskaren redan från början är förslavad under ett annat påbud: nämligen Saturnus vilja att hålla igen, täppa till och systematisera!
Vad har Utforskaren Jupiter egentligen för chans att upptäcka något nytt i ett sådant läge? Det blir som med Montesquieu istället en fråga om att definiera och se redan synliga saker tydligare än andra tidigare sett dem. Montesquies "sociala utstötningssymptom" tjänar här t.o.m. en god sak: han inser att den enskildes rätt att slippa mobbas måste värnas och därav uppdelningen av lagstiftande, verkställande och dömande makt i ett gott samhälle.
Minns att fransmannen har sinnelaget (Månen) i Skytten, så att hela horsokopet brottas med dessa frågor om tumskruvar kontra frihet!
Men om än Jupiters förmåga till sann filosofi är skadad av placeringen i Stenbocken råder ingen tvekan om att vi har har ett horoskop som tillhör "de goda". BÅDE Sol och Måne har det allra mest intima samband med Jupiter, Solen via kombination (och världsligt stark i öster), sinnelagets Måne därför att sinnet direkt illumineras genom sin disponent Jupiters förehavanden i öster!
Att den skadade Jupiter även innehåller oönskade sidoeffekter kanske kan ses i att Montesquieus syn stadigt försämrades och att han slutade sitt liv som helt blind. Solen står för synen men Jupiters förmåga att expandera blir här bakvänd, det som Jupiter hjälper till att expandera är sammandragningens princip! Och här är Solens pupill i riskzonen, prominent som ögats planet står i öster.
Och likväl, det är inte varje dag man hittar ett horoskop fyllt med en sådan vilja till att implementera gott i denna världen (via insnävande av dem med alltför mycket makt). Minns att indisk astrologi har en realistisk och därmed ganska mörk grundton. Det är inte änglar och högre andliga nivåer man använder astrologin för att granska, utan just mänskligheten - en grupp fallna själar.
Skulle inte kartritningens grundton vara tämligen mörk kunde man misstänka att astrologer sysslar med orealistisk skönmålning: "Du duger", som Gardell med fäste i rent egotänkande försöker missionera. Eller, som andra svenskar som inte vågar se sin andliga blockering i vitögat utan ständigt intalar sig att deras sekulära kultur är rikare och "högre utvecklad" än t.ex. traditionalistiska orientaliska kulturer. Men vi vet ju att det är precis tvärtom, undantaget ett och annat föråldrat bruk som dödsstraff genom stening! Redan vikingarna for ut i vetskapen att det fanns praktfull kultur en bit bort som de gärna villa pryda sina barkbruna stugor med.
Så vilket är då maktdelningsprincipens tecken, fört på tal i rubriken? Inte maktkoncentrationens Stenbock väl? Nej, det är Vågen, särskilt som konfigurerad hos fransmannen, med koncentrationens Saturnus "upphöjd" till den himmelska Venus höjd. Det är i Vågens tecken som den genuina tanken om "jag och du" föds, först efter halva resan genom zodiaken!
*****
Se också gårdagens inlägg om Venus i Stenbocken i det svenska nationalhoroskopet.
Tillägg.
Montesquieus horoskop är otroligt rikt utifrån den lilla samling tolkningsverktyg den här bloggen använder. Jag borde ha sagt mer om den upphöjda Saturnus i Vågen - men se härvidlag gårdagens inlägg om Venus-Stenbocken, komplett med bild på denna förnämliga Justitia.
Saturnus upphöjd i Vågen ger en optimal bas för Solen i Stenbocken - och missa inte vilket hus Saturnus ockuperar! Vi har här en bindning mellan Luft och Jord, vilket skapar "upplysningsmentalitet" - ren rationalism, skarp tanke helt fokuserad på inomvärldsliga frågor - i synnerhet makt (10e huset).
Saturnus i Vågen bildar därtill en ömsesidig reception med sin egen disponent Venus, som befinner sig i kollektivets tecken Vattumannen - ett Saturnus-tecken.
Här finns faktiskt så pass många beröringspunkter med det svenska nationalhoroskopet - fast klart vassare - att man kan förstå varför svensken är en sådan ensidigt politisk varelse. (Ja, inte den halvan som bara lever på känslo- eller månsidan och lever för sig själv enbart - nationalhoroskopet har som sagt en tendens att falla i två riktningar, en väldigt enkel personalistisk del och en väldigt ideologisk och opersonlig del.) Var den kulturella och konstnärliga skolningen tog vägen vete gudarna, men vi anammade åtminstone det politiska tänkandet från Europa och upplysningen.
Avslutningsvis en ytlig detalj: Montesquieu har det klassiska smala hästansiktet som så ofta möter i tydliga fall av Stenbocken. Man kunde ha trott att en Jupiter stigande i öst skulle skapa ett fullmånerunt ansikte, men jag har fler exempel på den "skadade" Jupiter i Stenbocken i öster där invididerna har väldigt smala ansikten.
Rulla upp och memorera Montesquieus nylle och jämför sedan med "elitmedborgaren" och Sol-Stenbocken Aje Philipson härunder - de är som skurna ur samma tygstycke. Se Ajes högburna huvud: Stenbocken satsar allt på externa statusmarkörer. Jag har bloggat mycket om Stenbocken/Saturnus i samband med STIL.
Man skulle kunna argumentera för att det är Saturnus i sitt eget världsliga tiondehus som har sista ordet hos Montesquieu, och låter avmagringens och åtstramningens budskap styrka kranieformen - Saturnus är dock disponenten bakom både Sol och Jupiter.
Å andra sidan gäller mitt intryck av en stigande Stenbocks-Jupiter inte alltid kroppshyddorna som helhet. Hela frågan om planeternas inverkan på kroppsdelarna är så komplicerad att jag lagt den aspekten åt sidan. Är inte tillräckligt "rasbiologisk" eller fitnesshysterisk för att finna systematiska studier av kroppshyddan meningsfulla.
(Har symptomatiskt nog inte en enda planet i Jord förutom avmätthetens södra månnod Ketu! "Been there, done that" - har gjort min materialistiska tripp i ett tidigare liv och studerar andra saker i detta.)
Astrologin handlar djupast sett om att påminna sig själv om att man bara är en gäst i den fysiska kroppen och att planeten jorden inte är slutmålet för den kategori de inomvärldsliga kallar "mänskligheten" men som de mer insatta vet är en grupp andeväsen som "koagulerat" och råkat finna sig i en materiell värld. Om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar