Den lilla människan på gatan går inte heller säker från den här bloggen! Har man absolut ingenting av intresse att säga i frågor om filosofi och livsåskådning men ändå blåser upp sig och pustar tomluft, då blir det en astrologisk snabbkontroll!
Det här inlägget, kopplat till Aftonbladets betalartikel "Hare Krishna-sekten stal min barndom", var tamejfan det sämsta jag läst. Visst, någonstans måste man börja sin intellektuella träning men den här mannens plattityder slår nästan rekord, givet att vi inte längre talar en femtonårig modebloggerska.
På något sätt stämmer hans bild-byline där man tycker sig se en försoffad svensson i hängmattan där menlösa tankar som stjäl andras tid rinner ur ena mungipan. Vad i denna analys av sektfenomenet vet inte precis hela svenska folket om redan?
Det är möjligt att ett enda inlägg är för lite för att bedöma, men åtminstone stämmer inte den här analysen av religiösa sekter in på någonting i programförklaringen som utlovar en varierad konfekt av "galenskap, idioti, humor och allvar".
Är min spaning efter födelsedatum korrekt är det som sagt ingen tonåring vi talar om, därför min förundran. Astrologiskt är det dock tydligare. Här är vi en nästan klockren "tidstvilling" till kroppsfascisten Peter Siepen som jag lustigt nog bloggade om bara häromdagen.
Är min spaning efter födelsedatum korrekt är det som sagt ingen tonåring vi talar om, därför min förundran. Astrologiskt är det dock tydligare. Här är vi en nästan klockren "tidstvilling" till kroppsfascisten Peter Siepen som jag lustigt nog bloggade om bara häromdagen.
Siepen, den kanske mest substanslösa pseudokändis Sverige känner har alltså en "ond kusin" ute på landet, född samma år, månad och bara två dagar före. Kusinen försöker göra samma sak från sin hängmatta: bli noterad utan att producera något av egentlig kvalitet.
En del särdrag på den här himmelen har redan beskrivits i inlägget om Siepen, men eftersom infallsvinkeln här är annorlunda ska något sägas om hur den distanslöshet visar sig astrologiskt, som inte ser om det man har att säga är av något egentligt intresse eller ej.
1. Solen i Skytten, detta jupiteriska tecken är känt för att prata, prata, prata. Ibland därför att de har Tourettes syndrom, som Basshunter (Sol, Måne, Jupiter i Skytten !!!), ibland för att Solens disponent Guru (Jupiter på latin) inbillar dem att deras åsikt är guld värd.
2. Att all självkritik farit hädan framgår av nästa eldplacering: Mars i självhävdande Lejonet. Inte i sig men som en del i ett större mönster. Mars är som en sämre version av Solen i det här självutnämnda ledartecknet. Den gör ansatser till att dominera scenen som ett äkta Lejon men saknar Solens konstans. Ofta blir bara det ytliga, det seniska kvar och Lejonets essens, dess djupa integritet, saknas helt.
3. Vi behöver bara räkna med en födelse några få timmar in på dygnet för att Månen ska sälla sig till Solen i Skytten, i en nymåne. Jag var länge tveksam till frågan om den "brända" Månen, men så pass många exempel på nästintill obefintlig vilja - eller förmåga - till djup reflektion har jag nu hittat, att jag börjat acceptera den indiska filosofins/astrologins varning för nymånen.
Västerlandet verkar inte alls ha märkt hur livsödet drar snett hos dessa människor så att de finner "det aktiva livet" viktare än en aktivitet som också bottnar i en djup känsla för kvalitet (den kvalitet som kommer efter erforderlig reflektion/fördjupning). Minns t.ex. Wanja Lundby-Wedins ledarjobb för LO medan hon höstade in en oanständig massa pengar på olika sidouppdrag. Hennes självdistans var tydligt "bränd" och kanske extra tydligt så eftersom nymånen föll i Vågen - som bör vara ett tecken som tydligt ser sig själv i relation till den andre.
En bränd Måne och en födelse i Skyttens tecken skulle kunna ge en sådan Skytt som den grekiska traditionen innehåller berättelser om: djur-människorna som söp och våldtog och var allmänt frejdiga men fullständigt ointressanta kreatur. Något av den lägre varianten av Skytten tycker man sig höra i bloggarens programförklaring, där särskilt "idiotin" också för tankarna till Peter Siepen, näranog tidstvilling.
Någonstans har vi emellertid ett ämne för sociologiska betraktelser, för jag ser av ett annat inlägg att vederbörande ansett det mödan värt att läsa en bok om Sverigedemokraterna som han fann bra (boken alltså), så att pladdra plattitydmässigt om den religiösa sektens natur, är inte en slump.
Och när vi söker disponenten, Jupiter som förfogar över denna enfaldiga överbetoning på Skytten (båda Ljusen i samma tecken kan alltså indikera enögdhet), då hittar vi Guru i det typiskt sociologiska tecknet Vattumannen, Sveriges eget soltecken och förklaringen till att vi inte uppfattar något av t.ex. religion utöver dess ytligaste aspekt - det som är synligt i det sociala rummet.
Här är med andra ord ännu en svensk nolla som likväl tror sig förstå vad religionen handlar om utan att själv praktisera någon inre kultur (religare = att länka åter till den gudomliga inre källan).
Hans analys är så svag att jag, själv född i samma stad, känner mig tvingad förklara vad hans förstånd inte räckt till att överblicka: Katrineholm är en liten sent skapad håla i Sörmland, sisådär 12-15 mil från huvudstaden. Katrineholm växte upp som resultat av järnvägsnätets utbyggnad och den unga staden rördes starkt av den svenska frikyrkorörelsen i slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal. Också nykterhetsrörelsen IOGT slog rot där.
Med vuxenlivets distans till mina första år i livet och de människor och scener jag minns från Katrineholm inser jag att torftigheten var maximal och att tillhörigheten till en eller annan frikyrka egentligen bara var ett slags socialt klister. Vår självutnämnde Guru i sektpsykologi har emellertid inte ens börjat utreda sitt eget medvetandets lokalisering i världen innan han börjar förklara för alla andra hur illa det ligger till med religiösa grupperingar.
Detta beror på att den egocentriska Mars i uppblåsta Lejonet degraderar hans Jupiter-i-Vattumannen. Vi får en sociolog som öser ovett över "sektens" struktur utan att veta hur hans eget öde är länkat till frågan. Att få den saken redovisad är ett minimum för att åtminstone jag ska kasta tid på en som spelar hög och mäktig och ger sken över att stå över sekterismen.
Den här bloggaren tillhör i själva verket den värsta sekten av dem alla: de inbilska och struntviktiga narcissisterna. Som jag påpekat är baksidan med starkt driftiga Eld/Luft-horoskop att de gärna drar åt extremism eller fullständigt verklighetsfrämmande idealism.
Likväl väljer jag att utifrån själva dygnet kora SATURNUS, den materialistiska principen, till det som egentligen styr den här människan. För också den sociologiskt lagda Jupiter tar order genom sin position i saturniska Vattumannen. Men efter att vi hittat Saturnus HEMMA i sitt negativa och reduktionistiska härskarläge i Jordelementets Stenbock, vet vi att det här livsödet är kortslutet i den rena negativitetens tecken.
All Eld och Luft var bara fluff, och precis som i fallet Peter Siepen handlar den här människans värld egentligen bara om Saturnus i dess stryptag om Venus, Jord till Luft, dvs simplistisk rationalism, estetiskt utanpåverk utan någon egentlig mening.
Andefattigheten kan förstås också ledas tillbaka till att horoskopet har NOLL emfas på den rika föreställningens Vattenelement, vilka risker det än i övrigt har. Utan Vatten får man en torrboll, så enkelt är det. Jag räknar inte norra månnoden i Kräftan som reellt Vatten - som bäst skulle Rahu kunna innebära "törst efter Vatten/Kräftan" - bloggarens duktiga redogörelse för religionens knäppighet är i själva verket hans andefattighet som talar och hans törst efter Livets vatten. Men de når han inte på kontraproduktiva sätt.
1. Solen i Skytten, detta jupiteriska tecken är känt för att prata, prata, prata. Ibland därför att de har Tourettes syndrom, som Basshunter (Sol, Måne, Jupiter i Skytten !!!), ibland för att Solens disponent Guru (Jupiter på latin) inbillar dem att deras åsikt är guld värd.
2. Att all självkritik farit hädan framgår av nästa eldplacering: Mars i självhävdande Lejonet. Inte i sig men som en del i ett större mönster. Mars är som en sämre version av Solen i det här självutnämnda ledartecknet. Den gör ansatser till att dominera scenen som ett äkta Lejon men saknar Solens konstans. Ofta blir bara det ytliga, det seniska kvar och Lejonets essens, dess djupa integritet, saknas helt.
3. Vi behöver bara räkna med en födelse några få timmar in på dygnet för att Månen ska sälla sig till Solen i Skytten, i en nymåne. Jag var länge tveksam till frågan om den "brända" Månen, men så pass många exempel på nästintill obefintlig vilja - eller förmåga - till djup reflektion har jag nu hittat, att jag börjat acceptera den indiska filosofins/astrologins varning för nymånen.
Västerlandet verkar inte alls ha märkt hur livsödet drar snett hos dessa människor så att de finner "det aktiva livet" viktare än en aktivitet som också bottnar i en djup känsla för kvalitet (den kvalitet som kommer efter erforderlig reflektion/fördjupning). Minns t.ex. Wanja Lundby-Wedins ledarjobb för LO medan hon höstade in en oanständig massa pengar på olika sidouppdrag. Hennes självdistans var tydligt "bränd" och kanske extra tydligt så eftersom nymånen föll i Vågen - som bör vara ett tecken som tydligt ser sig själv i relation till den andre.
En bränd Måne och en födelse i Skyttens tecken skulle kunna ge en sådan Skytt som den grekiska traditionen innehåller berättelser om: djur-människorna som söp och våldtog och var allmänt frejdiga men fullständigt ointressanta kreatur. Något av den lägre varianten av Skytten tycker man sig höra i bloggarens programförklaring, där särskilt "idiotin" också för tankarna till Peter Siepen, näranog tidstvilling.
Någonstans har vi emellertid ett ämne för sociologiska betraktelser, för jag ser av ett annat inlägg att vederbörande ansett det mödan värt att läsa en bok om Sverigedemokraterna som han fann bra (boken alltså), så att pladdra plattitydmässigt om den religiösa sektens natur, är inte en slump.
Och när vi söker disponenten, Jupiter som förfogar över denna enfaldiga överbetoning på Skytten (båda Ljusen i samma tecken kan alltså indikera enögdhet), då hittar vi Guru i det typiskt sociologiska tecknet Vattumannen, Sveriges eget soltecken och förklaringen till att vi inte uppfattar något av t.ex. religion utöver dess ytligaste aspekt - det som är synligt i det sociala rummet.
Här är med andra ord ännu en svensk nolla som likväl tror sig förstå vad religionen handlar om utan att själv praktisera någon inre kultur (religare = att länka åter till den gudomliga inre källan).
Hans analys är så svag att jag, själv född i samma stad, känner mig tvingad förklara vad hans förstånd inte räckt till att överblicka: Katrineholm är en liten sent skapad håla i Sörmland, sisådär 12-15 mil från huvudstaden. Katrineholm växte upp som resultat av järnvägsnätets utbyggnad och den unga staden rördes starkt av den svenska frikyrkorörelsen i slutet av 1800-talet/tidigt 1900-tal. Också nykterhetsrörelsen IOGT slog rot där.
Med vuxenlivets distans till mina första år i livet och de människor och scener jag minns från Katrineholm inser jag att torftigheten var maximal och att tillhörigheten till en eller annan frikyrka egentligen bara var ett slags socialt klister. Vår självutnämnde Guru i sektpsykologi har emellertid inte ens börjat utreda sitt eget medvetandets lokalisering i världen innan han börjar förklara för alla andra hur illa det ligger till med religiösa grupperingar.
Detta beror på att den egocentriska Mars i uppblåsta Lejonet degraderar hans Jupiter-i-Vattumannen. Vi får en sociolog som öser ovett över "sektens" struktur utan att veta hur hans eget öde är länkat till frågan. Att få den saken redovisad är ett minimum för att åtminstone jag ska kasta tid på en som spelar hög och mäktig och ger sken över att stå över sekterismen.
Den här bloggaren tillhör i själva verket den värsta sekten av dem alla: de inbilska och struntviktiga narcissisterna. Som jag påpekat är baksidan med starkt driftiga Eld/Luft-horoskop att de gärna drar åt extremism eller fullständigt verklighetsfrämmande idealism.
Likväl väljer jag att utifrån själva dygnet kora SATURNUS, den materialistiska principen, till det som egentligen styr den här människan. För också den sociologiskt lagda Jupiter tar order genom sin position i saturniska Vattumannen. Men efter att vi hittat Saturnus HEMMA i sitt negativa och reduktionistiska härskarläge i Jordelementets Stenbock, vet vi att det här livsödet är kortslutet i den rena negativitetens tecken.
All Eld och Luft var bara fluff, och precis som i fallet Peter Siepen handlar den här människans värld egentligen bara om Saturnus i dess stryptag om Venus, Jord till Luft, dvs simplistisk rationalism, estetiskt utanpåverk utan någon egentlig mening.
Andefattigheten kan förstås också ledas tillbaka till att horoskopet har NOLL emfas på den rika föreställningens Vattenelement, vilka risker det än i övrigt har. Utan Vatten får man en torrboll, så enkelt är det. Jag räknar inte norra månnoden i Kräftan som reellt Vatten - som bäst skulle Rahu kunna innebära "törst efter Vatten/Kräftan" - bloggarens duktiga redogörelse för religionens knäppighet är i själva verket hans andefattighet som talar och hans törst efter Livets vatten. Men de når han inte på kontraproduktiva sätt.
2 kommentarer:
Hej Siwert,
Nu har jag bara läst förordet till artikeln, men jag tror fullt på vad du säger. Jag har hört samma omskrivningar från människor som velat bli normativa svenskar, efter en tid i andlig hängivenhet. Jag har även sett uttalande från s.k "avprogrammerade" människor, och jag har noterat en viss likhet mellan dessa, hur dom på nåt sätt MÅSTE förkasta och förfula det dom en gång kanske älskade. Patetiskt.
Nu vet jag inte exakt om det var ett självval för denna killen, eller hur hans föräldrar styrde hans liv. Det skulle naturligtvis vara en förmildrande omständighet i så fall, att han känt sig överkörd utan valmöjlighet.
Jag har jättefina, vackra och kloka upplevelser av Hare Krishna-rörelsen också, även om jag vet att det finns exempel på att enskilda medlemmar tappat bort sig i sina värdsliga kontra andliga behov. Detta initieras nog ofta på förväntningar och krav från närstående t ex.
Gillar förövrigt din blogg, som går in med astrologi på områden som känns praktiskt appliceringsbara.
Mvh / Jon
Tack för din positiva kommentar! Nu betalade jag inte mina sju kronor för att läsa om den här mannens gnäll, och det tror jag inte bloggaren (som mitt inlägg rörde) gjorde heller att döma av den ringa näringshalten.
Jo, jag tror på att hålla astrologin ganska enkel - jag har sett människor gå fullständigt vilse i gigantiska astrologiska spindelnät som de börjat dyrka som avgudar, som verkligare än livet självt.
På det sättet löper astrologen samma risk som de naturvetare som ramlar in i den scientistiska fällan och sällar sig sig till dem, som trots Buddhas varning då han pekade mot Månen (psyket) trodde att det var pekfingret i sig som var det viktiga!
Skicka en kommentar