Litteratur ska inte förbättra människan

Den sjukaste åsikten jag sett på mycket länge om litteraturens roll står att läsa i SvD och yttras av en författare vid namn Ingrid Kampås. Böcker ska inte göra människan god, "litteraturens syfte är att söka fånga människans villkor".

Låt se oss astrologiskt se hur så här gränslöst lågt satta föreställningar om vad LOGOS är alls kan uppstå.

 

Enkelt uttryckt har hon inte täckning för att kalla sig författare. Månen står i den språkliga och kommunikativa Tvillingarna. Så långt allt väl. Men var har Mån-Tvillingarnas filosofiska aspekt tagit vägen i det här fallet? Varför låter Kampås som den värsta sortens simpel socialrealist?

Svaret ges på minst två ställen samtidigt i horoskopet, och det är just multipla attesteringar som ger en tydlig vink om vartåt det lutar.

Filosofin, religionens, lagens och godhetens herre Jupiter är skadad i sitt fall från det osjälviska offrets Fiskarna över till privatistiska, materialistiska och rent praktiska Jungfrun. Där blir det som bäst en nyttotänkandets filosofi, som t.ex. hos C.S Peirce, pragmatismens fader.

Men Jupiter är klen ett helt år, och sista minuten-ändringar i det himmelska skulle kunna öppna luckor för mer genomlysthet och ett tydligare grepp om vad det goda är och hur du antingen är för det eller en mörkrets tjänare.

Vi hoppar direkt till den sista anhalten innan själen finner sig nyfödd i en mänsklig kropp: psykets station Månen. Här frågar man sig alltså varför författaren inte resonerar med Logos alls, trots att hon är författarinna. 

Men svaret är enkelt för den som följt bloggens kartläggning av en handfull sätt varpå Ödet aviserar ett "work in progress" på ingående, en halvbakad själ som jobbar på någon liten del av konsten att återerövra sin fulla gudanatur.

Månen, sinnet eller medvetandet har här inget som helst stöd från den höga klara Luften utan är så kallad oren luft. I de lägre regionerna närmare jorden kryllar den allt fuktigare luften av onda andrar och anfäktelser som hemsöker människans psyke. Inte för inte har psykets Måne kopplats till Vattentecknet Kräftan för en påminnelse om att vi i grund och botten här på jorden, i den sublunära sfären, där fukten gör att vi börjar ruttna från den dag vi föddes. 

Den torra själen är den bästa.

Herakleitos, 400-talet fvt

Den avgörande disponenten bakom Månen, författaren Merkurius, har fallit nästan så lågt en planet kan falla, i Kräftans tecken har den nått exakt det tillstånd Kampås godtyckligt målar upp som litteraturens mening: "fånga människans villkor". 

Men vad hon egentligen talar om, ser vi av horoskopet (jag slutade läsa artikeln efter att nivån hade deklarerats): Kräftan anger via sin kvalitet Rajas ett privat psyket i lidandets tillstånd, Kräftan uttrycker den fallna mänsklighetens naturliga psykopatologi, dess besattheter, flyktighet, otrogna hoppande från mål till mål, dess begär och hunger efter bara lite mer liv. Bedrövelsen är naturligtvis total och i Vatten hör man bara dunkelt den rena, intellektuella och rationella högre Själen som också kan kallas Ordet.

Författaren låtsas alltså vara författare, men hon är ingen kanal för det goda. Däremot kan hon säkert beskriva den skyldiga människan i dess krälande i stoft och träck. Ett liv utan kunskap om de högre himmelska världarna som förvisso ligger kontaktbara för våra fysiska hjärnor men där de astrologiska omina ibland antyder att det saknas all naturlig ambition att göra jobbet och rensa upp omedvetna, attitydmässiga blockeringar, t.o.m. mot utforskandet av ett begrepp som Platons "Det Goda".

Viktig för hennes märkligt slängiga hållning där hon drar in en irrelevant parallell till Adolf Hitler (SvD-läsare invänder sig!) är att författarinnan själv har krigaren Mars helt och hållet fallen i Kräftan, ofta ett tecken på svåra inre trauman som aldrig läkt ut. Traumat har ofta rötter i ett tidigare liv på jorden eftersom varslet ligger färdigformat redan på födelsehimmelen och därtill på det omedvetna, driftmässiga eller instinktiva Vattenelementets nivå. En del kommer tillbaka till jorden med orent mjöl i sina påsar. Jämför ateisten Christer Sturmarks avsky inför religion (i alla dess former) och hur svårt hans "dissociationssyndrom" är.

Så nära författarpennan Merkurius ligger denna skadade Mars är det kan tyckas uppenbart att hon skriver tvångsmässigt, horoskopets oheliga allians av Luft och Vatten ger ännu en sådan här svårtydd dissociation. Skriva/mentalisera för att klargöra eller skriva för att undvika? 

Jämför gärna med ord-behandlare Julian Assanges horoskop. Han kallas idag i Aftonbladet svårt psykologiskt traumatiserad av en tidigare anhängare. Men det här den här bloggen sagt från den dag födelsedatumet blev känt i samband med våldtäktsrättegången i England.

*****

Bokförlaget presenterar intressant nog Kampås som en författare som utanför sina egna skriverier har filosofiska böjelser! Frågan här blir då, eftersom Månen i Tvillingarna faktiskt har en tradition av filosoferande knuten till sig: Vad slags filosofi är det egentligen? Logisk positivism - västerlandets absoluta bottennapp? (Där självdog i själva verket filosofin i väst.) Någon annan materialistiskt baserad filosofi som existentialismen?

Månen i Luft och dess disponent Merkurius i Vatten har här en ömsesidig reception. Men minns bloggens tidiga varning för "förluster vid översättningen" mellan känsla och intellekt. Emotionella blockeringar kan leda till märkliga mentala rationaliseringar eller överbyggnader... Det finns ingen möjlighet att hävda att det bisarra påståendet om att litteraturen inte har någon uppgift att föra till det goda har någon som helst intelligent koppling till klassisk filosofi.

Kvinnan våldför sig på platonismens mest axiomatiska självklarhet. Jag läser också på förlagets sida att hon varit inom sjukvården i tjugo år. Ja, där stämmer Kräftans tecken bättre, där uppfyller den sitt "mission statement"! Jag ser här Månen i Tvillingarna flänga genom korridorerna på silvervingade skodon för att snabbt betjäna som den moderliga Kräftan gör, någon nödlarmande patient.

För valet av deckarlitteratur är det bara att konstatera att Vatten är det plagierande av elementen. Härifrån kommer inget nytt, bara speglingar i vattenytan av vad andra redan gjort. Naturligtvis kan Vattnet göra det riktigt bra, men som hon säger - då reduceras litteraturen till att enbart syssla med människors redan gjorda erfarenheter. Det är ett fasaväckande snävt perspektiv på vad litteratur förmår, vad ängeln skulle kunna droppa för bokrullar, förutsatt att skrivaren inte var så mörklagd.

Faktum är ju att ett av bloggens märkligaste fynd var just dominansen av det förgiftade Vattenelementet (Solen i Skorpionen) bland Nobelpristagare i litteratur. Men Skorpionen skruvar upplevelsen ett varv till, Kräftan är för flängig och lidelsefull för att mäkta stor litteratur. Däremot är det väldigt typiskt att den blir en dussinskribent som skriver deckare eller återspeglar aktualiteter i någon tidningskrönika. Så långt mina erfarenheter av tecknet.