Semiotikens fader (1839-1914) levde före den kände Thomas Sebeok. Charles Sanders Peirce var en hyperanalytisk amerikansk matematiker. Lite av ett universalgeni, tycks det, för han applicerade sitt grundliga och djupa tänkande på flera områden.
För att krydda den här genomgången lite extra, ska vi kontrastera Peirces distinkta genihoroskop med dess ofattbart kritisk-analytiska böjelse mot horoskopet för förnuftsdyrkarklubben Humanisternas likaledes extremt kritisk-reduktionistiska ordförande, Christer Sturmark. Den kartan har egentligen redan nagelfarits, men det intressanta är att här återkommer både Peirces sol- och månplaceringar. Men efter det slutar de flesta likheterna. Det är dock alltid nyttigt att ställa flera horoskop mot varandra för att bättre förstå hur de astrologiska pusselbitarna verkar, och Humanisterna är ökända i det här landet.
Till skillnad från Sturmark var nu Peirce inte enbart en slav under förnuft och logik utan som sagt också ett geni och, som ofta är med genier, kapabel att se bortom den torftiga Merkurius-logiken. Peirce hade djupa och invecklade argument för att en Gud eller det gudomliga existerade. (Sturmark har på liknande sätt memorerat några av argumenten mot högmedeltidens s.k. Gudsbevis. Likheten är alltså att båda två verkar enbart genom den logiska delen av sina naturer, vilket i det här fallet motsvaras av merkuriala Jungfrun.)
Peirce var heller allraminst en egocentrisk narcissist - han levde i fattigdom och undanskymdhet hela sitt liv, medan Sturmark är mer av klassiskt rampljuslejon, hungrigt på uppmärksamhet. Först efter amerikanens död upptäckte man hur långt före sin samtid han varit med lösningarna till många matematiska problem.
Samtiden har i de breda lagren fortfarande inte hunnit i fatt Peirce i synen på Gud - kvantfysikerna har gjort det, vilket jag påpekat på andra ställen, men dessa är i sin tur ljusår före den genomsnittliga västerlänningen.
Bortsett från vår tids mäktiga kvantfysiker som kan sägas vara de moderna metafysikerna och teologerna, tycks naturvetenskapen i övrigt ha misstagit intelligens för det enklare tilltag som består i att plocka sönder saker för att se vad det är för minsta mojäng som får dem att "ticka" och bygga teorier (För den korrekta definitionen av intelligens - och intellekt - se Katolska kyrkans encyklopedi om "intellect" - en artikel som anknyter till västerlandets ursprungliga tankelinje med rötter i Platon).
Men "plocka sönder"-mentaliteten är den fragmenterade själens sätt att angripa (och förstöra) livet, hävdade antikens filosofer - åtminstone med mystisk inriktning. Sade indianerna i Amerika efter att den vite mannen satt en människa på månen 1969: "Vad skulle ni upp dit och göra? Våra shamaner har redan varit där och tittat. Där finns inget att se - bara grus."
Vår tids meningslösa jakt på precision och fakta illustreras väl (men inte enbart) av Månen i Jungfrun, som ofta förstör mer än den åstadkommer med sitt analyserande - med mindre än att den är exceptionellt stark, som på Peirces himmel. Den producerar utmärkt definition på nära håll men på bekostnad av den stora helhetsbild som dessförinnan Lejonet hade kastat ut.
Lejonet är inspiratören, Jungfrun chefens högra hand, den som skär ner Lejonets yvighet och skapar något praktiskt genomförbart av visionen. I bästa fall samarbetar dessa två tecken som just chef/arbetstagare, men i praktiken har jag sett att skillnaden i element (Eld resp. Jord) kan leda till käppar i hjulet.
Studera skillnaden mellan sinnet i kritisk-logiska Jungfrun hos dessa båda män, så förstår du vad jag menar om skillnaden mellan geni och genomsnittlighet. Peirces Jungfru är skrämmande väl konfigurerad med både Jupiter och Venus ("de goda"), låt vara att Venus kallas debil i detta tecken och tenderar att uttrycka sin kärlek via kritisk analys!
Vad detta totalt innebär är ett så hyperskarpt intellektet att det förmår göra den mäktiga Solen, i härskarläge i Lejonet, full rättvisa. Månen med Jupiter ska läsas: extremt stort sinnelag.
Sturmark har visserligen ett stöd från Jupiter även han, men i Oxen är expansionsplanetens intresse bara pengar! Oxen söker också aktivt motverka förändring, mest i kraft av sin "bulk" - sin statiska och voluminösa natur. De här blir bra dörrvakter!
Kvaliteten hos Oxen är Tamas - sanskrit för "okunnighet" eller mörker (och föga ambition att ändra på den saken, heller). Man kan argumentera för att Jupiter i Jungfrun - som hos Peirce - är den filosofiska planetens lyckligaste ögonblick i Jordelementet, eftersom kvaliteten här är Sattva, vilket harmonierar med Jupiter som en kunskapssökare (och kunskapsbringare - minns Jupiters sanskritnamn, Guru).
Jag har vaga indikationer på att särskilt Jupiter i Oxen kan förspilla Jupiters "högre" kapacitet, just pga Tamas tendens att stelna i rigida "attityder". Jupiter härskar över två tecken, Skytten och Fiskarna, och båda är av sattvisk kvalitet. Bloggen har inte gått så djupt in på den här aspekten, men det är uppenbart att modaliteten (kvaliteten, gunan) som är kopplad till zodiaktecknet antyder huruvida planeten känner sig hemma där.
Så trots att båda delar en Mån/Jupiter är det bara Peirce som är en sann sökare. Sturmark är en fundamentalist som arbetar på att maximera ett fixerat statiskt nu som representeras av den naiva realismen (materialismen)! Hans sattviska sinnelag är bundet av att Jupiter i Oxen söker expandera inom en redan i förväg inmutad terräng (av materiellt slag).
En optimal Jupiter representerar det jovialiska (efter Jupiters andra romerska namn, Jove) sinnelaget, religion, fromhet och filosofisk ambition. Inget av detta finns i Sturmarks världsbild! Han är tvärtom ateist och hånar de som tror på något. Jag ska eventuellt återkomma med en studie som utröner om den filosofiska förmågan skadas eller hämmas av vissa Jupiterplaceringar.
(Naturligtvis kan en Jupiter i t.ex. Lejonet, bli en fantastisk byggbit i en andlig människans horoskop, trots att även Lejonet är "fixerat" - men det beror på att Elden är det mest transparenta elementet, och bjuder på en klar blick bortom denna världen - om man inte råkar få ett tjuvtjockt ego - ascendenttecknet - mellan sig och de högre verkligheterna.)
Jupiters förmåga att expandera i riktning mot Oxens enbart-sinnlighet vilket lätt leder till hedonism eller enkel materialism, ja en vilja "att äga" eller "förfoga över", blir alltså en belastning för Sturmarks sinne/själ! Hans kunskaper blir till bördor för honom. Där har buddhismen mycket att säga om en människas felaktiga attityd till det låga intellektets stolthet över sitt "vetande".
Nej, Charles Peirces Måne + Jupiter + Venus - allihopa i Sattvas kunskapstörstande modalitet - är en betydligt mer lyckad kombination! Och det är här ja menar att genialiteten ligger. I brist på födelsetid kan vi inte närmare veta hur t.ex. hans 3e hus för mentalitet ser ut, eller det 9e för högre mentalitet (det som i den sanna västerländska traditionen kopplas till den odödliga Rationella Själen - här bakom lurar återigen ordet intellekt i dess äldre mening)!
Solen i Lejonet. Ofta blir Lejon med ett själsliv (Månen) som är mindre än soltecknet bara övermaga, arroganta och lägger för stor vikt på att förhäva sig själva eller (givet Jungfruns symbolik) tappar bort sig i pätimeter-mentalitet.
Men Charles Peirces hade en förmåga att "förstora upp" (Jupiter) hela sin kritiska psykiska apparat så att han kunde bearbeta lika stora ytor som hans extrema solljus i dominanta Lejonets tecken belyste.
För pätimeter-mentaliteten se hur Sturmark gärna utgår från enskilda ord i sin retorik! Han nötte väl mycket på ordet "ödmjuk" för något halvår sedan, fast alla vet att Humanisterna äger föga av den varan. Sturmarks horoskop är också ett klassiskt exempel på den girighet som uppstår när Jord låser sig mot Eld och Elden inte får allt det den vill eftersom Jorden representerar begränsningar.
I detta drama, har jag tidigare noterat, verkar det som om det är själva Jorden som korrumperar Elden så att den förlorar sin rena andlighet och istället blir smutsbrun materialistisk passion! Notera Sturmarks upprepade klagosånger när han inte fick pengar från staten till sin ateistklubb. Det var Oxen/Lejonets tvärstopp. Och granskar man hans livsöde noga ska man troligen finna att de här materialistiska motgångarna kantar livsvägen. För det är trots allt Solen och Jupiter som inte drar jämt med varandra! Dominans och Expansion!
Detta är helt och hållet den olyckliga kollisionen mellan Lejon som vill vara boss och Oxens jordmån - som trots att den signalerar "myckenhet" (Jupiter) likväl inte faller till Sturmarks fördel! Han verkar också inte ha värst gröna fingrar som företagare - sök en artikelserie på DN för närmare fakta. Detta är också Lejonet som utgår från att den är bäst medan i detta fall Oxens jordmån - och pengarna - inte håller med honom.
Ofta - och kanske särskilt med Lejonet i bilden - bottnar frustrationen i en omåttlig girighet (solkungen Ludwig den 14e var naturligtvis ett lyxälskande Lejon - bara så vi vet vad vi talar om här) - en ogrundad ambition att bli en lirare i översta divisionen. Det är väl om något vad som definierat Sturmarks vingliga karriär där han sökt mingla med samhällets viktiga sedan den dag han ville expandera bortom publicerandet av torftiga databöcker.
Charles Peirces var som sagt luspank hela sitt liv och hade inga världsliga ambitioner. Jag har bara läst en bok om honom förutom grundskissen som kan inhämtas på t.ex. engelska Wikipedia, och känner inte till i vad mån han knäcktes av att få en fiende i en betydelsefull professor som mobbade bort honom från de universitetspositioner som han var så kvalificerad för. Men det är härvidlag notabelt att han har det sociala utstötningssyndromet på himlen (både Skorpionen och Vattumannen aktiverade).
Mer negativ för en lyckad karriärutveckling än "utstötningssyndromet" (vilket kan ge framgång just för att man gör en sak av att skilja sig från mängden), är att Saturnus angriper Solen, vilket sker hos Peirce. Saturnus drar ner tempot på allt men fördjupar ibland avsevärt, då den inte bara avtrubbar och fördummar.
Eftersom Peirces psyke är så trimmat här, kan vi släppa tanken på att Sol/Saturnus skulle innebära intelligenshämningar (eller slaveri under metodik, en effektiv dödare av all kreativitet). Men vad som är intressant är att indisk astrologi kopplar Saturnus till nervsystemet, och Peirce hade en medfödd nervskada som gjorde att hans ansikte var stelt - och att jämt se gravallvarlig ut kan knappast vara något som är till hjälp i det sociala livet!
Troligen är Saturnus onda grepp om Solen en del i den historien. Men då jag har bekanta med samma 270-gradersaspekt och som inte har förlamade ansikten (men en är ett verkligt pokerface! Och jag menar det! Sträng elitmilitär!), är bristen på födelsetid för Peirce ett hinder här.
Kanhända skulle planeternas husplacering närmare beskriva denna medfödda nervskada... Vad beträffar Peirces märkliga fiende som hindrade honom från att nå en karriär är naturligtvis denne delvis gestaltad av Saturnus som angriper Solen (karriärhöjden). Men notera att Saturnus bara sinkar - så slutligen blev värdet av Peirces kvarlämnade texter uppenbart för alla och envar! Då var han emellertid död själv.
Sturmarks Sol också är hämmad av den autokrata (ibland närmast diktatoriska) Saturnus och därmed är också han, likt C.S. Peirce, förutspådd frustrationer för hur starkt hans Sol-Lejons majestät skulle tillåtas skina. Men medan Peirce har en naturligt solitär Saturnus i fördolda Skorpionen står Sturmarks Saturnus i det gruppsociala Vattumannen (även ideologiernas tecken). Lejon/Vattumanen illustrerar exakt det Sturmark så gärna vill bli: en ledare för folket eller en huvudman för en ideologi.
Och mycket talar för viss framgång då Solen här hemma i härskarläge i Lejonet och Saturnus i Vattumannen står i sitt positivt polariserade härskarläge. Men samtidigt hatar Solen och Saturnus varandra, och här möter "kungen" Sturmark ett folk (Vattumannen) som redan vet hur de vill ha sitt ledarskap. De är inte roade av Sturmarks teater.
Sverige är för övrigt ett Vattuman-land, så Sturmarks horoskop passar som hand i handske på vårt folks ständiga problem med att vara diffusa grupptyckare, grupptänkare. Han ramlar rakt in i den här onyanserade folkmentaliteten som sedan socialdemokratins dagar sagt, "ett och samma tankemönster åt alla".
Så trots att båda planeterna är stärkta av att var och en stå i hemma- eller härskarläge menar jag att Solens och Saturnus fiendskap ger Sturmark dåliga härskar- eller ledarskapsförmågor. Det är något av en diktator vi ser tecknad på himlen, och det blir mycket tydligare eftersom båda tecknen är positivt polariserade. Hos Peirce såg vi istället hur Saturnus i ett negativt Vattentecken så att säga "släckte ut" den skicklige forskarens solära Lejonkarriär. Huruvida han skulle ha börjat uppvisa starkt autokrata drag i händelse av en härskarposition är en akademisk fråga - han nådde aldrig inflytande.
Humanisternas ordförande bör ha anledning att uppleva sin ateistiska klubb för religionsmobbning som ett relativt misslyckande. Medlemstillströmningen som stannade vid 5.000 är inte mycket mer än den här extremt smala specialbloggen har i fråga om besök per månad (drygt 3.000 senast jag kollade)! Och då har Humanisterna massor av lyskraft och pengar från kända namn. Men hela det sekulära projektet har en otäck underton av hatiskhet och förakt målat över sig, som om de skulle representera en mer upplyst syn på livet än andra har.
I själva verket är en scientistisk världsbild en mindre bild, för den beaktar bara den del av världen som forskaren kan kontrollera och i experiment verifiera gång på gång! Jag har ägnat den här frågan några koratare inlägg på min andra blogg, Ockulta ögat. Filosofiskt tyder detta förakt för Livets egen kreativa frihet på en begränsad begåvning hos forskaren (och dess fåkunniga anhängarskara). Mycket riktigt saknas tecken på geni i horoskopet för ateistklubbens grundare. Och sinnelagets jupiteriska tendens är, som vi sett, suboptimal här. Därmed måste man misstänka Saturnus attack mot Solen för att representera en intolerant och kanske trångsynt ideologi - vilket är exakt vad scientism är! En vetenskaplig metod håller inte för att göra till världsåskådning, dvs en pseudo-religion!
All sann livsfilosofi vet att alla mänskliga uttryck hör hemma i den grandiosa Förklaring vi som människoart aldrig kommer att förstå (därtill är vår existensform alltför primitiv). I det här skenet är det löjeväckande att, som västvärlden gjort sedan Upplysningen, hylla människan som något extraordinärt.
Humanismen är snarare en urspårning i evolutionens mer långsiktiga plan, men det är fascinerande att råka återfödas till jorden mitt i detta lågvattenmärke, särskilt om man vagt minnes hur mycket högre i tak det varit i andra tider och på andra platser...
Nej, med medhavda ödet, som det avtecknar sig i stjärnorna, ger inte Sturmark fri lejd i ideologiska frågor, och man kan här fråga om det Saturnus i detta fall kniper så hårt mot Solen att intelligensen skadats.
Apropå Peirces fiende, professorn, sorterar "fiendskap" märkligt nog också under Jungfruns tecken i indisk astrologi - och båda dessa Lejon har dragit på sig avgjorda fiender, Sturmark uppenbarligen en stor del av svenskarna. Kanhända har den här märkliga kopplingen till ett så fridsamt tecken att göra med härskaren Merkurius kritiska sida (kritik klyver i två delar och skapar så att säga en opponent av det som först bara var en helhet).
I den "naturliga zodiaken" korrelerar Jungfrun med 6e huset för tjänstehjon, vilka är erkänt opålitliga - ur den nobla Lejonkungens perspektiv. Jungfrun är en slug (merkurial) rackare och tjänar ibland sig själv snarare än sin herre fast hon lismar och kryper när herren är inom synhåll.
Detta säger samtidigt att Peirce och Sturmark båda har en potentiellt problematisk psykologi: ges Solen/intelligensen verkligen ett genuint stöd från Månen/sinnelaget? Eller hackar det kritiska sinnet sönder det som Lejon-Solen (såsom allseende solöga) har det i sig att kunna se och förstå? Är det, som indisk filosofi säger, så att i detta unika fall "sinnet är dråparen"? Av Sturmarks ateism på "rationell grund" torde det vara uppenbart att hans psyke helt har slagit ut Solens lyskraft!
En annan förklaring till att Jungfrun taggats som fiendskapens tecken - och här kommer ett typiskt resonemang som det låter i indisk astrologi - är att sjätte huset är det åttonde räknat från 11e huset för vänner. Och talet "åtta" är en döds-indikation, precis som illustreras av att Skorpionen är det åttonde tecknet från Väduren räknat.
Därmed blir "fiender" en ganska naturlig följd av det hus som hamnar i "dödsaspekt" (total negation) till det elfte vänskapshuset. Ta den här förklaringen med en nypa salt - jag bara applicerar samma logik som gäller i andra fall där enskilda hus har förklarats via dess relation till ett eller flera andra hus i horoskopet.
Som avslutning kan man notera att också Peirce har en planet i den språkliga Vågen - lingvisten och semiotikern Thomas Sebeoks totalt dominerande tecken - och Peirce ägnade stor möda åt att diskutera relationen mellan tecken. Vågen/Venus: mening i Luftelementet uppstår inte av enstaka ord utan av att relatera dem till varandra.
Men det vill synas som Peirce ägnade betydligt mer tid åt att klassificera olika tecken (tänk Linné!) - så typiskt Jungfruns kärlek till att ha allt snyggt kategoriserat i prydliga små lådor!
:-)
*****
Läs gärna på Wikipedia om tänkaren och filosofen Peirce:
http://en.wikipedia.org/wiki/Charles_Sanders_Peirce
Universitetsboken jag hittade billigt på nätet behandlade alla de tre tidiga pragmatikerna, C.S. Peirce, William James och John Dewey (där bara den sistnämnda var ateist). Den är bra men jag kan inte helhjärtat rekommendera den då den är riktad mot en kristen målgrupp. En del utrymme ägnas därför åt apolegetik för pragmatismen. Det är inte i mitt tycke störande, men det finns säkert mer djuplodande och analytiska introduktioner till det som kallats USA:s enda helt hemodlade filosofiska riktning (och som de med rätta är stolta över - jag har tidigare beundrande studerat William James horoskop).Fordham University Press
(i presentationen uppges att boken är 396 sidor lång. Men den är bara på 157 sidor exkl. litteraturförteckning och index!)
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar