https://www.etymonline.com/word/gar
Genom det gåtfulla valet av utgångspunkt (ekon från tidigare liv?) hamnade jag nästan direkt i en etymologisk redogörelse för det egna namnet, Sivert. Jag avskydde det från det att jag var barn. Förevigat i en bandinspelning låtsasintervjuar fadern sin förstfödde och blir totalsågad av fyraåringen: ”Sivert är inget namn för en karl! Jag vill heta som Herman!”
Herman Levin, läs den judiska prästätten Levi, var sannolikt en jude som konverterat för att inte stötas ut ur den västerländska ”gemenskapen” men för mitt unga jag specerihandlaren femtio meter längre bort på den stillsamma småstadsgata jag tillbringade mina första fem levnadsår vid. Som framgår var jag egensinnig redan som liten och inget har förändrats, att döma av ett eller annat av bloggens inlägg.
Vad många kanske inte tänkt på är att judarna verkar ha haft helt rätt i sin ”skrockfulla” tanke om att man ger barnet ett förnamn som man antingen vill se förkroppsligat (Nya testamentet: ”…och ordet blev kött”) eller som man hoppas kommer att karaktärisera den nyfödde. Tanken var utbredd och i Medelhavsvärlden – åtminstone bland de mer bildade (då som nu en mycket liten klick) – kunde man önska sig en ÄNGELS ÅTERFÖDELSE I MÄNNISKOKROPP. Idag har allmänt flum grötat till begreppen och ängeln användes som en gullig metafor av en del och bekämpas som ”övertro” av de mest korkade. I senantik nyplatonism är förvisso ängeln ett reellt väsen, en art kan man säga, snäppet över de själar som befolkar människosläktet.
En klok familj som hoppades mycket av sin avkomma hoppades med andra ord att någon från den betydligt intelligentare rasen av änglar skulle behaga nedstiga och ta människoform. I hinduismen är den här tanken utvecklad på ett annat sätt: avataren (en nedstigare) är en hög själ som inte ingår i det kretslopp vanliga folk är intrasslade, och som frivilligt väljer att kugga i Tidens gång och ta mänsklig skepnad i syfte att utföra någon nyckelroll i ett större spel som bara de mest oreflekterande av människor tror de själva anför.
Alla som vaknar upp om detta Drömspel politiker och marknad söker binda oss fast i, är att betraktas som en gudomlig avatar. Som den fanatiske juden Saulus sade efter sitt uppvaknande (och namnbyte till Paulus): ”nu är det inte jag som lever längre, utan Kristus genom mig”. Själar kan aggregera sig - vad är "folksjäl" om inte en beteckning för många unika individer som möts i viktiga avseenden och där bildar en egen entitet? Materialistiska individualister kommer att bli chockerade över livet på "Andra sidan" och hur lite den här världens petiga distinktioner betyder där...
Hinduismen erkänner Jesus som en avatar och islam ger honom också en speciell status bland människor: han var en profet, dvs. utvald av Gud för ett uppdrag. (I Sverige stämplas allt sånt här som ”terrorism”, vi arma, räddhågsna och intellektuellt eftersatta. Var och en kan fråga sig vilken Gud det egentligen är Sverige tillber för att landet skulle bli en enda hop av byfånar – i synnerhet de urbaniserade typerna som döljer sitt grunda inre genom ängslig konsumtion av rätt yttre profil.)
Hur kan man då se att judarna kan ha haft rätt i sin ytterst medvetna namntilldelningskonvention? Jo, genom att studera barnets födelsehoroskop och se hur namnets specifika innebörd står skriven i himmelsk text vid födelsen! Jag reserverar mig här för de åtskilliga mycket vanliga namn – inget nämnt och inget glömt – som extremt fantasilösa eller kanske bara fega föräldrar ger sina barn, för att ungarna – troligen likt föräldrarna själva – ska ”smälta in” i massan och aldrig uppvisa någon nämnvärd särart.
Jag var så socialt avhängd redan vid 16 efter familjens många karriärmotiverade flyttningar genom Sverige att en vikarierande lärare i på den tidens blåmoderata Bromma gymnasium (nu en skola på deken sedan området evakuerat sina ungar till innerstadsskolor inför invällande förortsungdom som moderater inte vill beblanda sig med), vikarien tog mig avsides och kommenterade min svenskuppsats och hörde i den ”en udda röst i ett annars ganska likformigt landskap” och förklarade att han skulle gett mig högsta betyg om jag inte skrivit den så fort (antingen slarvade jag med svenskan eller hade så mycket att säga att ingen tanke riktigt utvecklades färdigt). Samma skolas seniora lärarinna i Kontorskunskap noterade vid den tiden att hon aldrig mött en grabb så snabb vid tangentbordet – ett tydligt tecken att guden Merkurius är stark i livsödet. Skillnaden då och nu är att jag i tonåren stavade rätt även i hög hastighet och jag ber tålmodiga bloggläsare om ursäkt för att jag ibland bara trycker ut en text för att snabbt kunna gå vidare i dagens göromål. Den här är i vilket fall rättstavad.
Alla kan således inte räkna med att ha ett namn som tydligt avtecknas i sitt födelsehoroskop – det handlar om vilken karma man är tillbaka på jorden för att bearbeta det här varvet. Men prova de här enkla instruktionerna och se om du hittar några kopplingar mellan namn och karaktär (och karaktären eller vår inre väsenskärna/essens ÄR vårt öde enligt gammal tanke).
1. Solen står för andlig identitet och måste granskas både vad gäller dess teckenplacering men framför allt husplacering. Zodiaktecknen är bara idéer tills ”ordet blir kött” och det är horoskopets 12 hus som bereder ”spelrum” för dessa himmelska principer. Även Solens interaktioner med andra himlakroppar är av intresse!
2. I händelse av en ytterst obskyr Sol (t.ex. undanskymd i svaga hus, inte minst det tolfte för ”världsliga förluster”, en placering som tycks säga att individen är här på jorden för att uppoffra allt det han/hon trodde sig vara), kan ändå den solära valören göra sig märkbar men via det jordiska femte huset som ju är Solens naturliga hemvist (ett hus som tecknar själens medhavda goda karma, själens lekfulla kreativitet och i förlängningen – de ”lätta” väsen som i kraft av sin transparent/trohet mot sitt inre graviterar mot ledarpositioner).
3. Atma karaka. Ascendenttecknets härskare beskriver mer det kroppsliga arvsanlaget än själsegna faktorer och det är vår materialistiska kultur som gör att vi fitnesstränar kroppen som idioter och glider allt längre bort från källan till vår intelligens som är Solen. Ateism som per definition förnekar en högre immateriell verklighet kommer på sikt att självdö eftersom hela livssynen vägrar befatta sig med en kraft och den intelligens som utflödar ur Själen. Den dag Ateismen självdör är också den dag kapitalismen och vinstmotivet lämnar jordens yta, så att mänskligheten – äntligen – kan börja växa sig till sin fulla status.
Ascendenthärskaren kan dock vara av intresse om den samtidigt innehar rollen som atma karaka, själens signifikator. Då övertar ascendenthärskaren Solens funktion som en fingervisning om VAD själen vill göra i detta liv. Men ascendenthärskare och atma karaka måste inte sammanfalla, även om ”multipel attestering” gör fallet tydligare. Den planet som nått det högsta gradtalet och blir atma karaka modifierar alltid de budskap som kan utläsas ur Solen. Det kan förstås hända att Sol och AK pekar åt vitt skilda håll och även det bör i så fall återspeglas i livsöde och kanske t.o.m. det namn som givits individen!
Eftersom den här lilla texten utgick ur en spaning som spårade ut och blev till navelskådande, vore det försumligt att inte använda mitt givna förnamn som exempel, Sivert är en sammansättning av två indoeuropeiska rötter och jag visste sedan länge att det vanligen härleds till Sigvard, en ”segerväktare”. Nätet blir bara bättre för vart år, och nu är TheFreeDictionary riktigt imponerande. Låt bara blicken flykta över alla de här orden så kommer kopplingen till exempelhoroskopet sedan att ge sig naturligt.
Det är kombinationen av "seger" och WER typ 3 som är givit upphov till den sedvanliga etymologin ”segerväktare” i böcker om barnnamn och deras betydelser. Jag finner dock den tentativa undertyp 2 under WER typ 1 remarkabelt suggestiv i detta fall, att WER skulle kunna vara en äldre förlaga till det grekiska ordet för luft, aer. Texten åberopar också den obskyra indoeuropeiska roten AWER som nästan gör saken fånigt övertydlig när man minns att engelskan har "aver" som betyder ”bedyra” (försäkrar att man talar sanning). Jämför det med en ”wind bag” – en oärlig sälle som det bara pyser tom luft ur – tomma ord och snömos ur. Våra dagars copywriters och politiska talskrivare är tydliga exempel på missbruket av LIVETS LUFT!segh-
To hold.
1. Suffixed form *segh-es-. Siegfried from Old High German sigu, sigo, victory, from Germanic *sigiz-, victory (< "a holding or conquest in battle").
3.
a. Possible suffixed (abstract noun) form *segh-wēr, toughness, steadfastness, with derivative *segh-wēr-o-, tough, stern. severe; asseverate, persevere from Latin sevērus, stern;
http://www.thefreedictionary.com/_/roots.aspx?type=Indo-European&root=segh-
wer-1
To raise, lift, hold suspended.
Oldest form *h2wer-.
1. Basic form *awer-. aorta, arsis, arterio-, arteriole, artery; meteor from Greek āeirein, to raise, and artēriā, windpipe, artery.
2. Possibly from this root is Greek āēr, air (from an obscure basic form *āwer-) aerial, aero-, air, aria; malaria
wer-2
Conventional base of various Indo-European roots; to turn, bend.
I. Root *wert-, to turn, wind.
1. Germanic *werth-. a. (i) -ward from Old English -weard, toward (< "turned toward"); (ii) inward from Old English inweard, inward, from Germanic *inwarth, inward (*in, in; see en). Both (i) and (ii) from Germanic variant *warth; b. perhaps Germanic derivative *werthaz, "toward, opposite" hence "equivalent, worth" worth1; stalwart from Old English weorth, worth, valuable, and derivative noun weorth, wierth, value.
wer-3
To perceive, watch out for.
I. Zero-grade form *wor-.
1. Suffixed form *wor-o-. a. wary from Old English wær, watchful; b. aware from Old English gewær, aware (ge-, collective and intensive prefix; see kom); c. ware2 from Old English warian, to beware. a-c all from Germanic *waraz.
2. Suffixed form wor-to-. a. (i) ward; lord, steward from Old English weard, a watching, keeper; (ii) warder2 from Old English weardian, to ward, guard; b. warden; award, reward, wardrobe from Old North French warder, to guard; c. guard; garderobe, regard from Old French guarder, to guard; d. rearward2 from Anglo-Norman warde, guard. a-d all from Germanic *wardaz, guard, and *wardōn, to guard.
http://www.thefreedictionary.com/_/roots.aspx?type=Indo-European&root=wer-
Återkommande läsare vet redan vart den här texten är på väg men för andra kan berättas att bloggaren nu är inne på sitt tionde år med den sideriska zodiaken som kaldéerna tycks ha uppdaterat då och då efter att de upptäckt att fixstjärnorna flyttade på sig i takt med årstidernas gång sett över en längre tid. Sannolikt förstod man inte att skälet till att ”tiden kontinuerligt vred sig ur led” var jordklotets gungande rörelse skapade vårdagjämningens precession (bakåtflyttning relativt zodiaken/solekliptikan).
Att upptäcka den ursprungliga sideriska zodiaken var som att komma hem efter en lång exil och jag kände genast igen vad som är ett på många sätt extremt horoskop givet att alla viktiga pusselbitar placerat sig i nyssnämnda AER, i Luftelementet: Tvillingarna stiger i öster och bär på Månen (det reaktiva sinnet), Solen står i Vågen men överflyglas av ascendenthärskaren Merkurius som här också har rollen som atma karaka. Samtliga horoskopets ”tre pelare” (ascendenthärskare, Måne och Sol) således luftburna.
Se åter ordbaserna SEGH och WER och gissa varför jag (fast det tog flera år) bytte det hävdvunna namnet Vattumannen – ett Lufttecken – mot det mer korrekta Vattenbäraren. SEGH – hållaren eller bäraren av WER, Luft.
Eftersom nyplatonismen tänkte sig att Gud/Den Ena utflödade som när man drar ut en tubkikare i flera delar, är det bara logiskt att tänka sig att den som håller Luft också förstår hur Luft i sin tur håller eller bär Vatten . Elementen representerar ju i den Rationella och den Irrationella Själen eller den noetiska (intellektuella) komponenten i människan mixad med det som kommer från den senare emanationen, Naturen (Vattenvärlden).
I den meningen är vi alla alltjämt bara amöbor och vattenloppor nedsänkta i en låg, instinktiv och begärsdriven värld. Därav den otroligt klena protestviljan mot den kapitalistiska ambiens vi alla simmar runt och bara försöker överleva i. Bara omedvetna människor kan acceptera att bli så hunsade och trakterade med så löjeväckande småkrafs som en mobil i retur för livslångt slaveri förutom den som falskeligen identifierat sig med den vulgariserade naturmyten om att djungelns (eller havets) lag om att ”äta eller ätas” också gäller för homo sapiens. Det finns varelser i människokropp som kommer att få betala dyrt för sin falska hjärntvätt efter att deras jordekroppar upphört tjäna dem…
Den verkliga människan – hon som vaknat upp till medvetenhet om sin egentliga natur, representeras av de tre Lufttecknen enligt den äldsta astrologiska text som bevarats i västerlandet – romaren Manilius diktverk Astronomica, en text som pekar tillbaka mot kaldéerna för sina källor. Det är därför det är så hoppingivande att återställa namnet Vattenbäraren – en magnifik människa som inte längre simmar runt i instinktiv omedvetenhet utan tvärtom som ett äldre syskon bär och skyddar den sårbara och lättinfekterade lägre biologiska naturen – roten till all den urspårning människorna har så lätt att hemfalla åt.
*****
För den som vill gå riktigt djupt i sitt navelskådande (på jakt efter sitt verkliga öde och mening med livet) kan ytterligare ledtrådar till det givna egennamnet dyka upp via allehanda astrologiska lärosatser. I bloggarens fall utläste jag nyss egennamnet som "bärare av luft", dvs, invånare i nyplatonismens högsta emanation, det romerske filosofen Plotinus och många andra kallade den "gudomliga elden".
Nu är identitetsmarkören Solen naturligtvis av Eldens essens hos alla individer (och atma karaka borde i så fall också ses som en "eldfaktor"), men dispositionen kan sedan kanaliseras mot något av de fyra verklighets- eller medvetenhetsplan som Eld, Luft, Vatten och Jord representerar.
Det är begripligt att den andesjäl (den lysande och eldiga kognition) som inträder i något av de tre Jordtecknen går i direkt envig med den motspänstiga materien och i värsta fall blir så färgad av kampen om det jordiska att man faller offer för materialismen - anden har blivit brutaliserad av det jordiska och kommer troligen att "vila upp sig" ett bra dag innan den återvänder till ett nytt jordeliv.
I exempelhoroskopet ser "bärare av luft" först ut att sakna fog för sig. Var inte samtliga de tre pelarna (ascendenthärskare, Måne och Sol) alla placerade inom Luftelementet och därmed inte mycket bättre utrustade än fisken i akvariet att förstå sin värld för vad den är?
Här kommer nu den djupa hinduiska doktrinen om planetens disponent eller "själ" in. Paradoxalt kan alltså t.o.m. Solen, symbolen för atman, ha en inre sida, dess "själ". Solen i härskarläge i Lejonet är undantaget, här gäller verkligen "what you see is what you get" med mindre att det speglande psyket hamnar på tvären med den solära utlevelsen. Det var just det som hände i Aviciis fall, där den utagerande LejonSolen inte fick något som helst stöd av den inre MånSkorpionen Sol och Måne helt utan fungerande synergi och t.o.m. ytterst sett en symbol för en kontraproduktiv livslinje (Månen ---> Solen, vägen från instinktivitet till full upplysthet).
Om man nu granskar exempelhoroskopet utifrån läran om disponentskapet, så visar sig faktiskt bloggaren skriva från en nivå t.o.m. ovanför det intellektualiserande Luftelementet. Solen i Vågen disponeras av sin härskare Venus som själv befinner sig i Solens eget tecken, i Lejonet, i Eld. Kan någon förvåna sig över att bloggen från astrologiska grundstudier så snart började väga in citat från platonismen och använda ord som "Gud" eller "Den Ena"? Den ömsesidiga receptionen mellan härskarna till Lejonet och Vågen skapar en rundgång mellan det tredje intellektshuset och Solens eget femte hus för lekfullt skapande. Bloggaren har för sitt eget nöjes skull under nio år genom den här bloggen putsat på den egna förståelsen av den antika världsbilden.
Eftersom så mycket pågår i den goda karmans femte hus (femte som purva punya) och både den allmänna identitetsmarkören Solen och den mer specifika atma karaka befinner sig här, går det inte att undvika misstanken att namnet Sivert/Sigvard - segerväktare - var ett namn som var inspirerat. Faktum är att föräldrarna drog lott och detta namnförslag kom upp ur hatten med namnlappar! Föräldrarna fortsatte med det bruket men lustigt nog minns jag bara hur jag själv deltog i ritualen runt sju, när det vankades en lillebror, men har inget minne av lottdragningen för nästa bror, tre år senare...
Jag upptäckte vid någon tidpunkt att prästerna i Israels tidiga historia använde lottdragning av något slag när de, ödmjuka inför det mänskliga förståndets påtagliga begränsningar, lät ödet (Gud) avgöra viktiga frågor. De gamla kineserna hade samma syn på en organisatorisk princip BAKOM det fåvitska ateister ser som tillvarons meningslösa "slumpbrus" - det är allt dessa alienerade själar förmår uppfatta eftersom deras fokus är ställt enbart mot den rationella själen samtidigt som de drivs av omedvetna spöken eller orena andar i sitt inre. Djuppsykologen Jung diskuterar kinesernas intressanta instrumentalisering av slumpen i sin spådomskonst i förordet till Wilhem/Baynes-utgåvan av den konfucianska klassikern I-Ching (1950, Princeton University Press).
Ska man summera dessa turer tycks således bloggarens föräldrar ha överlåtit åt slumpen (= Gud) att bestämma namnet på den inkommande själen. Det blev en "segerväktare" vilket också hans femte hus för god karma antyder. I något parallellt liv har bloggaren skördat en notabel seger och har nu som "ingångsvärde" i detta bara att se till att inte slarva bort landvinningarna som medföljt som ett själens arvegods.
*****
Jag har tidigare bloggat om åtminstone en historisk figur som jag är säker på att ha övertagit lite andligt "vrakgods" från, den matglade hertig Albrekt den fjärde av Bayern. Denna obskyra 1400-talshärskare var enligt tyska Wikipedia egentligen var ämnad för prästyrket men som av någon anledning först samregerade med en bror men sedan själv snodde åt sig tronen och sedan gav Bayerns medborgare årtionden av fred.
Första gången jag googlade och hittade tavlan efter att ha haft en sällsynt "dagvision" av hörseltyp, orden "Albrecht" och årtalet "1465" (året då han blev ensam härskare över Bayern), gick som en elstöt genom kroppen och jag fattade direkt ungdomens tendenser till fetmafobi BDD (body dysmorphic disorder - uppfatta sig som t.ex. tjockare än man är): "Herregud! JAG åt mig själv till döds!" Så minns jag att tanken blixtsnabbt tog form i reaktion på den för mig motbjudande tavlan. De två jagen skilda åt i tid suddades ut och jag var för en sekund samma varelse som tavelporträttet.
Albrekts son, Wilhelm IV, gladde sedermera folket genom en öl-reform för att höja brygdens kvalitet - troligen är tavlan på den pösiga fadern ett resultat av en hel del ölhävande!
http://brookstonbeerbulletin.com/historic-beer-birthday-william-iv-duke-of-bavaria/
Stämmer denhär tidigare liv-förnimmelsen (tidigare beskriven med några kompletterande detaljer om omständigheten i vilken hörselvarslet dök upp), då finns möjligheten att också en av mina få identifikationer av andra stämmer. Det handlar förstås om intuition, gissning och ren slump i en enda röra. Under några år inom IT upplevde jag synnerligen god kontakt med den programmerare som synade några arbetsprover gav vd:n klartecken.
Den svenska konflikträdsla och sociala inskränkthet som får arbetsplatser att sluta sig i små kammare på basis av minimal ålderspridning och induktans från generationspecifik underhållning tycktes inte alls gälla för den här unga begåvningen. Trots att jag var 12 år äldre (en av de äldsta på företaget) hade vi många broderliga krogrundor trots att jag började bli för gammal för barhoppande Hans ölintresse var påfallande starkt och några år efter att företaget drabbats av it-kraschen bryggde han till och med öl hemma i badkaret.
Det var här jag på något sätt "insåg" att han måste ha varit Albrekts son Wilhelm, lik sin far i uppfattningen att två inte kan dela tron, enligt länken ovan. Pappa Albrekt hade fastslagit exklusiv förstfödslorätt men det dög inte åt den yngre Wilhelm, och den kloke fadern lät sönerna dela makten... Jag minns så väl att it-firmans "Wilhelm" blev en smula störd när han i några scener halvt detroniserades från rollen som företagets mästerhjärna i takt med företagsexpansionen och inflödet av folk med likvärdig eller t.o.m. högre kompetens.
Till skillnad från tavlan på det fetlagde fadern som jag alls inte kunde identifiera mig med, var systemutvecklaren t.o.m. en smula lik sin möjliga föregångare, sedermera ensam hertig på tronen också han (sådan far, sådan son). Deras påfallande snarlika horoskop tycks understryka att han gör ungefär samma liv en gång till...
Som enkel grundregel relaterar Luft- och Vattenmänniskor inte till varandra eftersom de förra är tänkare och de senare kännare. Men som synes drivs den här Systemutvecklaren inte så mycket av sin Sol-Skorpion som av den energiska Luftascendenten i Vågen - det är en riktig krutdurk i första huset i formen av Mars och Venus som förhöjer temperaturen och livsandarna. (Han är också en habil musiker, sångare och gitarrist.)
Går man till dubbelexponeringen av hertig Albrekts horoskop och undertecknads, saknas den tydliga överlappningen via samma zodiaktecken aktiverade. Men nog så intressant är att han har välståndets Jupiter i freds- och balansivrande Vågen (Jupiter är också en frossare!), precis där undertecknads nuvarande himmel uppvisar en Sol som bränner (oskadliggör) den onda krigsplaneten Mars. Och därtill finns allt några ytterligare korrespondenser som skulle kunna förklara att en helt okänd historisk person plötsligt gjorde sig hörd i mitt innanöra...
Möjliga astrologiska kopplingar mellan flera olika liv är mig veterligen helt obruten mark i västerlandet, så det här är verkligen ett par pilotfall som ropar efter uppföljning - den dag västerlänningen skärpt till sig och släppt materialismen. Först då kommer själen att börja signalera det spännande stoffet till värdkroppens "innanöra"!
Krigets Mars är inte borta till följd av konjunktionen med sin planetära vän Solen. Säg hellre att kampviljan är en integrerad del av bloggarens nuvarande solära identitet. Mars styr dock inte agendan eller härjar runt i det låga psyket (Månen) som det t.ex. gjorde hos den halvt patologiske Edward de Vere, författaren till Shakespeares verk (Månen med Mars som BAS för en Marsdisponerad Sol).
Solen som bränner Mars är också ett sätt att säga Sigvard eller segerväktare, och segern i det här fallet är idealet om Fridsriket eller Venus - disponenten i den nobla Elden. Är Sivert/segerväktaren en direkt utlöpare av livet som fredsbevarande lokal härskare i det som nu är Tyskland? Troligen inte eftersom själen i varje enskilt liv tycks vara ett komposit, karman ger en sammanflätning av flera andra levda liv. Ibland tycker man sig märka detta genom att livet är oerhört uppdelat i skilda departement som åtminstone jag inte tycker mig vilja blanda samman. Jag har aldrig varit bra på att sammanföra skilda grupper eftersom de så uppenbart representerar vitt skilda och t.o.m. oförenliga sidor av det egna jaget...
Men Albrekt tycks vara en viktig byggbit: hans diplomatiska och slipade styre i Bayern kan ha bidragit till min vapenvägran och val att fängslas för detta i Sverige - jag tog med mig en så god karma till denna värld som finner blotta tanken på ett försvar ovärdigt den fullvuxna människan. Det tycks uppenbart att livets viktiga milstolpar och/eller står tecknade i förväg redan i födelsehoroskopet. Så varför skulle inte också egennamnet lyda under samma osynliga ödesstyrning?
Lycka till med din egen namnforskning och korrelation av namnets dolda antydningar med viktiga punkter i ditt horoskop!
