Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett ontologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ontologi. Visa alla inlägg

onsdag 26 oktober 2022

Två ranka svenska skepp // Vad Sverige gjort mot den rationella själen // Astrologins verklighetsnivåer

 

Så länge svenskarna kallades vikingar, var rövare och byggde enkla skepp med låg tyngdpunkt gick det folket väl, sett ur tjuvperspektivet förstås. Sedan ville landet bli en stormakt och började designa praktbåtar vilka snart gick till botten. "Äpplet", systerskeppet till Vasa, har nyss identifierats i sin undervattensgrav.

Här är två sjunkna vrak till och en intressant ministudie eftersom både Ulven Kristersson och Tobias Billström rövslickar Turkiet i hopp om att föra Sverige in i NATO, denna täckmantel för amerikansk imperialism. Båda moderaterna har nyss bedyrat att Turkiet är en demokrati.



Kristersson försågs nyligen med en hypotetisk Ox-ascendent men här är en jämförelse med Billström utifrån den naturliga zodiaken.

Båda kapitalismkramarna ligger tungt under resursägaren Stenbocken (ett realpolitiskt tecken som anpassar politiken till lönsamheten och makten för den som makten har). Men de drivs också starkt av Skytten, som vill expansion. 

Denna mix är svårförutsägbar. Är det en expansion eller livsutveckling bortom pengar och makt, dvs zodiakens egen motsols rörelse ur det jordiska perspektivet? Eller kör motiven ihop sig och skapar någon oklar typ som har makt eller pengar men inte förmår tänka längre utan bara vill expandera på tema - och jagar ännu mer pengar och makt? 

Tecknen är avancerade jämfört med t.ex. den enklare parallellismen Oxe/Väduren i zodiakens första akt, men resultaten kan bli rysliga just för att de har har större ambitioner.

(Väduren Hitlers världskrig var t.ex. närmast infantilt, likt Vädurens tecken, eftersom det var hans krig mot några droppar judiskt blod i det egna arvet som äcklade honom. De mer avancerade tecknen är inte så övertydliga utan har åtminstone talangen att gömma sig bakom förment objektiva resonemang.)

Också Billström sällar sig till det förråade och primitiva Eld/Jord-krig som dykt upp flera gånger i senaste tidens inlägg om den nya regeringen - inklusive den lustiga lösningen med parti Åkesson som någon slags informell Överherre med dold makt över marionetten Kristersson. Se överst den träffsäkra bilden en TT-anställd fångade (lånad från DN). Notera Åkessons "ägande" kroppsspråk relativt fladdrige Ulven, denna eviga tvåa!

Billströms födelse som Skytt-Sol är speciellt knastertorr och torftig och bekräftas av att Skytthärskaren Jupiter befinner sig i Jord-Stenbocken, inte ett optimalt ställe för en planet som borde vara generös och altruistisk. Men här (liksom i fallet Lotta Edholm) är det kombinationen ELD och JORD via egoprincipen Väduren och resurssamlaren Stenbocken som skapar en torr egoism. 

Någon mer som ser hur denna regering ser ut att vara fnösket som tänder en vredeseld i Sverige? Dess brist på vilja till rättvis fördelning kanske inte startar något uppror bland pensionärer men gissa om det finna andra "särintressen" som kommer att revoltera, nu som Sverige glider in i en sällsynt svart period (nov 2022-maj 2025), titulerad "Lilla döden" på bloggen.

Kristerssons Skytt-Sol är mer "väloljad" än Billströms men också mer underkuvad och slipprigt oberäknelig (falsk, är man frestad att säga). Solen med Jupiter-i-Vatten som disponent ger ett Eld/Vatten-krig, dvs han härjar och lever rövare för stunden men han står inte för någonting, vilket hela landet sett i sveket mot Förintelseöverlevaren Heidi Fried, något som vägde lätt senaste valet för en skrämmande andel av befolkningen. Så är det när folksjälens lägsta nivå beskrivs som den görs i nationalkartan: ego och "mina" pengar.... Var finns sammanhållningen i ett folk som matas med det budskapet från alla håll?

Nå, Socialdemokratin bäddade för sin förlust genom att ha svikit nödvändigheten att skola folket i den mest grundläggande förståelse av livets principer (var finns filosofi i den svenska skolan?). Man släppte in närigheten från marknaden djupt i den svenska folksjälen och hela landet kommer att få betala för denna "infektion". 

Men låt oss först se hur åren under "lilla döden" spelar ut. Bloggaren lär vara död när landet går in i Stora döden 2036 men finns det någon logik i de hinduiska planetcyklerna var det 2022 som Sverige valde döden och det genom ansökan till NATO under en så kallad socialdemokratisk regering. 

Det som händer under "lilla döden" (bokstavligen: Saturnus sub-cykel) kommer att inte att upprepas exakt under "stora döden" men de verkligt stora frågorna, om världens politiska struktur kommer att vara högst aktuella för Sverige under båda perioderna. Eftersom landet redan valt sida, fienden till Livet och Tiden, har Sideriska svartsynt siat om att landet kommer att upphöra existera. Men tiden får utvisa. Mirakler har inträffat förr.

*****

Saturnus är som bekant en svaghet i Sverigehoroskopet, trots att organisation och planering borde passa det svenska kynnet perfekt. Landets Vågpersonlighet harmonierar fint med Saturnus och personlighetens abstrakta Luft-kapacitet och då särskilt förmåga att ta Luft-koncepten till deras materiella realisering - ascendenthärskaren Venus befinner sig i Saturnustecknet Stenbocken som är mycket konkret och handgripligt.

Men... sedan var det ju demonen Ketu och hur den sublunära höjdrädda demonin som smittar Saturnus och gör Sverige positivt panikrädd för att tänka högt och satsa på filosofi, religion, sann grundforskning. Istället drar den demoniska månnoden ner Saturnus hela organisatoriska läggning till en fattig socialrealism, som visserligen är lätt att förstå utifrån gamla Lort- och Fattigsverige. Men i arbetet på en välfärdsstat låste sig Sverige och klarar inte att ta steget upp till övriga världen. 

Vi förblev fixerade vid materialism och ter oss ny obegripliga för omvärlden som i allmänhet ligger etapper före vad gäller förståelse om vad livet går ut på. Bara Sverige av de rika länderna trälbinder folket så hårt vid "arbetslinjen" och driver därför fram den mest dekadenta typen av svenskhet, chanstagaren och klipparen som försöker få pengarna att jobba åt sig istället för att göra ett hederligt jobb. Underklassen har lurats att betrakta näringslivets folk som något att efterlikna och häri ligger, tror jag, förklaringen till att landet är döende. Målsättningar och ideal är precis motsatta de Världen frågar efter. Sverige beter sig som Satan på Jorden (likt sin nya "vän", USA).

Jag är just nu imponerad av hur pass väl fd. matematikprofessorn och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith lyckats putsa på sin platonskt influerade världsbild samtidigt som han har så långtgående kunskaper i fysik matematik och astrofysik (han jobbade tidigare för NASA) att han genomskådat den moderna västerländska världsbildens felaktigheter i dess framkant. Han konstaterar att både Platon och Aristoteles hade mer logisk och heltäckande förklaring till "allt".

Att se en så här briljant tänkare på ålderns höst, efter 35 år som vetenskapsfilosof slå ett slag för astrologin som uttryck för en mer korrekt världsbild än västerlandets moderna, är häpnadsväckande. Astrologin är en sannare representation av verkligheten eftersom den utgår från att Helheten kom före delarna och inte som vår västerländska världsbild fått det om bakfoten.

Demokritos atomer förkastades faktiskt redan i antiken eftersom den modellen helt missade det uppenbara faktum att vi lever i ett kosmos - ett ordnat helt - och inte ett kaos. Månne är det det felaktiga valet av att hacka sönder livet i smådelar som förklarar för Väst nu går mot sin upplösning, sitt kaos?

Alla med intresse av astrologin och dess roll i en övergripande världsbild måste införskaffa Smiths senaste, "The Vertical Ascent" (2020). Den utgörs av 180 sidor kortare essäer som sammanfogats. Smith ber i förordet om ursäkt för en del upprepningar, men faktum är att det funkar. Han "nöter in" nästan hypnotiskt in en inledningsvis främmande världsbild, en som hela världen (i varierande grad av förfining) anslöt sig till innan den materialistiska vetenskapen fick ett demoniskt ryck och gav oss den teknikintensiva tid och mänskliga kris vi nu befinner oss i.

Astrologin får ett helt kapitel/essä, "Astrology: The Science of Wholeness". Det är påfallande hur snarlika Smiths resonemang är till den här bloggen, kanske mest för att båda utgår från Platon och den antika världsbilden. (Platon, "västerlänningarnas" portalfigur, hade helt klart österländsk inspiration, ett medgivande som varit omöjligt för den västchauvinistiska klassicisten i början av 1900-talet.)

I ett senare kapitel råkar Smith kasta ljus över astrologins lära om planeter och deras planetära disponenter. Jag vet inte var läran uppstod, men britten Charles Carter använde tanken tidigt på 1920-talet och han hade läst sin Ptolemaios (1a årh.) grundligt. Hans introduktionsbok ("The Principles...") är faktiskt upplagt i nästan samma ordningsföljd som Ptolemaios "Tetrabiblos" och läser bitvis som en parafras. I hinduisk astrologi har planeternas underliggande disponenter eller fundament alltid vara viktiga.

På den här bloggen har det då och då hetat att de måste betraktas som ett "dubbelsystem" så döm om min förvåning när Wolfgang Smith börjar tänka i samma linjer, om än inte i ett astrologiskt sammanhang utan i utläggningen om förhållandet mellan universum - denna avbild av en Helhet - och dess "platonska utflöde" ur ett Centrum. Människor lever således i en bild av en bild medan deras verkliga väsen befinner sig i evigheten.

Utanför Centrum utvecklar sig en mellanzon (Världssjälen - där tiden börjar verka) innan vår materiella erfarenhetsvärld resulterar som skalet på en rund frukt. Vi lever som kroppsliga varelse i detta skinn - den materiella tillvaron och den lägsta verklighetsgraden. Här gäller inte bara mellanzonens tidsmässiga begränsning utan också den kroppsliga begränsningen. En ande kan befinna sig var som helst i vår värd men två människokroppar kan inte dubbelexponeras på varandra - de kräver som materialistiska nazisten Hitler sade: sitt levnadsutrymme. 

Bloggaren hade en gång en nyförälskelsens egendomliga upplevelse av att vandra genom stan och plötsligt erfara att hon - bosatt i en annan stad - plötsligt var närvarande "i anden" och gick med honom säkert en halv minut men inte lokaliserad bredvid som någon hägring utan precis inom honom, inom samma rymd han fyllde som kropp. 

I ett telefonsamtal senare samma dag förhörde jag mig - utan att avslöja vad saken gällde - om vad hon haft för sig just efter lunch. Den kärlekskranka unga kvinnan som ännu bodde hemma hos föräldrarna hade ägnat sig åt dagdrömmerier på sitt rum och medgav att jag varit i hennes tankar. Mycket tydde på att bloggaren i sin ungdom hade en andlig förbindelselänk och blev medveten om hennes närvaro! 

Horoskopen, visar det sig långt senare med den sideriska zodiaken, stod verkligen varandra nära: bloggarens Sol i Vågen 6, hon Mars i Vågen 6 och personligheten i Vågen 18 med harmoniskt stöd från Våghärskaren i Vattenbäraren 17. Det kallar jag medvetenhet på Luftelementets nivå och då inte bara Luft som platshållare för socialrealistiskt liv (samhällsindivider, samhällsliv) utan Luft som en medveten essens, arketypisk Luft.

Jag tror folk har fler glimtar av sin andliga medvetenhetsnivå än man kunde tro, men Sverige som ett materialistiskt land filtrerar bort den här typen av upplevelser. Istället korvstoppas medborgare med Vetenskapens värld för att slussa in oss på den falska materialismens värld - den som det går att tjäna pengar på via "innovation".  Några av Wolfgang Smiths böcker borde verkligen vara påbjuden läsning på svenska högstadiet, om inte verkligheten varit vad den var...

*****

Hur som helst, Smith talar också han om "dubbelsystem" men inte om planeten och dess bakomliggande disponent utan om den kroppsliga och timliga astrala aspekten av vårt väsen, om våra själar som ett dubbelsystem. Här använder han Platons alternativa två-själsmodell, den som figurerat via flera synonymer på bloggen, främst kanske den irrationella och den rationella själen. Men det perspektivet blir rätt ointressant om man som den kinesiska ledaren Xi Jinping lutar starkt åt intellektualitet och har lämnat den irrationella själen bakom sig, som en redan gjord erfarenhet under själens långa färd. (Xi har Månen+Ketu i Krabban = jordbunden, "har gjort det, har varit det", jobbar nu med högre frågor).

För den med fokus på människans högre fakulteter noterar Smith med platonismen (och särskilt nyplatonismen) att vår kropp saknar själ men väl är ett  "omen" eller tecken på att jag-upplevelsen stammar från högre principer. Kroppens själ har den rationella själen som sitt centrum och detta i sin tur hänger samman med det ultimata Centrum). 

Smith ser i Platons "rationella själ" Aristoteles "substantiella form" vilken i sin tur yttrar sig som "kropp". Det är viktigt att veta att människan inte hör hemma i det kroppsliga - för det är bara ett omen som påminner om att man existerar på ett högre plan. Har spårar sataniska nationer ut som försöker lura folk att de just bara är "kropp" eftersom det finns något att vinna för dem som vill och bör lägga kroppsliga (materiella) resurser under sig, på det sätt som den onda Kapitalismen predikar. Dessa själar har förslösat sitt jordeliv genom att vandra "vägen ned" till och med efter att de nått vägs ände, inkarnation på Jorden.

Det fina, poängterar Smith som ännu en i raken som påminner om mänsklighetens eviga vishet är att länken till Centrum gör att varje människan besitter en gnutta av VERTIKAL KAUSALITET, vi är alla skapare likt Gud själv. Denna OMEDELBARA kreativitet kommer utan t.ex. logikens krav på att tänka metodiskt, steg för steg. Omedelbarheten innebär att man här står i kontakt med EVIGHETEN, där allt finns, alltid och överallt (eftersom tid och rum inte existerar där).

Smith säger detsamma som denna blogg, som pekat ut platoniska läropunkter i astrologin. I kontakt med den rationella själen kan insikter komma som ren intuition och detta är axeln mellan 3e och 9e huset i astrologin, eller mellan intellektets/logikens Merkurius och det högre vetandets Saturnus. Ibland märker man hur individer pressar fram tankar med möda - dessa konstruerar tankar från botten och upp. Andra tycks tala direkt som om de bara återgav färdigtänkta tankar. Där är skillnaden mellan mänskligt intellekt och direkt åtkomst till det Eviga. Med stor färdighet blir man mästare över ett ämne och även i detta fall talar man från Evigheten (från essensen av den värld sakfrågan berör).

Smith (i något förenklad översättning): 

"Hur är mänsklig kreativitet möjlig, givet att vertikal kausalitet springer ur den substantiella formen, som tillhör tidsbundna mellanzonen? Här måste man minnas att även om den substantiella formen, som påverkas av tidens flöde [=planeternas rörelser i mellanzonen !], inte existerar i eller för sig själv utan härleder sin essens och vara 'från ovan', det vill säga från sin eviga prototyp." (s. 119)

Han påminner om Platons berömda ord, att "själen delvis befinner sig i evigheten och delvis i tiden" och denna gåtfulla dubbelhet har jag tidigare haft uppe till granskning i samband med tidens herre Saturnus, som för att vara herre själv måste befinna sig i evigheten, men som i blickande ned i sitt kosmos (vårt solsystem) initierar tidens gång. Och det är här astrologistudenten måste ner på Jorden igen och notera Saturnus som materiens herre (härskare över Stenbocken).

När Wolfgang Smith därför förlägger den lägre själens "arketypiska" förlaga eller essens till det eviga, då talar han om Saturnus i sitt andra härskarläge, Vattenbäraren. Den hinduiska astrologin är så konstruerad att Saturnus betraktas som "Luft" till sin essens och dess herravälde över positivt polariserade Vattenbäraren anknyter därför direkt till filosofins "rationella och eviga själ" eller det man som enkel människa lite lojt hänvisar till som sin "skyddsängel", sin "personliga daimon". Men denna ytterst ovärldsliga och gåtfulla varelse är faktiskt den riktiga "människan". 

Alla andra definitioner av vilka vi är, är i varierande grad lögn och tjänar någons intresse. Detta inkluderar FN:s deklaration av " mänskliga rättigheter" som inte talar om den verkliga människan utan bara om kroppar som på utsidan alla påminner om varandra, vare sig den rationella själen tillåtits vakna, eller om den stängs ute, som i Sverige. FN:s definition av "det mänskliga" ligger åtminstone ljusår närmare den verkliga historien än Sveriges sätt att behandla sin befolkning och fylla deras huvuden av en så låg kunskap att det bara kan kallas grovt utnyttjande av de som föds eller migrerar hit.

Det var med Smiths utredning av den substantiella formen som ligger till grund för en enskild kroppslig människa men likväl bara är en återklang av den himmelska eller arketypiska förlagan jag fick en liten aha-upplevelse:

"Här är ju den filosofiska bakgrunden till astrologins tal om planeten som visar sig och dess bakomliggande och osynliga härskare". "Dubbelsystemet" som "Light on Life", introduktionsbok i hinduisk astrologi, talar om planetens bakomliggande själ. Den beskrivningen lät förvirrande men tänker man som Smith, och förstår både Platons 2-själssystem och hans 3-själssystem klarnar bilden.

Varför hinduerna ser Solen som själens/atmans symbol trots att den också står för ett kort och slitsamt människoliv (dagverksamhetens härskare) beror förstås på att den som härskare över Lejonet kan ses i sin essens: LIV. Detta är det arketypiska livet som utgår från Centrum och garanterar dess eviga natur, även om både gudar och människor byter ut sina kroppar. Solen i Lejonet kompletterar Saturnus i Vattenbäraren i bloggens "kosmogoniska- och kosmologiska axel" men Eld/Luft är egentligen inte emotionella, de är livfulla men detta är inte samma som emotioner. 

(Kosmogonisk, relaterande till kosmos tillblivelse - Lejon/Vattenbärare är tamasiska eller mörka tecken och det kan läsas som att skapelsen i sig är evigt eller permanent pågående men också mörklagd eller något som flyger under radarn för de flesta - de gamla grekerna tänkte sig att kosmos var evigt.

Att Mörkrets kvalitet i praktiken tycks luta åt konservatism... Det är ett faktum att det faktiskt finns värderingar som har företräde och att det finns en objektiv skillnad från hög och låg. Goda exempel kan hittas i alla partier och det är alls inte så enkelt att "vänstern" är en rebellisk utbrytare fån den hävdvunna ordningen - det kan tvärtom vara så att konservatismen så urartad att "vänster" i själva verket är en återställare till de ursprungliga kosmiska valörerna, Guldåldern!) 

Känslor är för människor som valt att orientera sig mot sina kroppar och sin lägre själshalva, JORD+VATTEN-typen. Orienterade mot den negativa polariteten försvinner möjligheten att uppleva direkt kreativitet från Centrum, om man stänger verktygslådan där! Lyckligtvis är människan inte sina tecken eller sin elementsammansättning. Dessa är bara vidhäftande "omen" men alla har en Sol och en Saturnus och därför i besittning av den vertikala axel Wolfgang Smith ägnar så stor uppmärksamhet. 

Även en axel i Jord eller Vatten eller en kombination kanaliserar gudomlig kreativitet men kanske mitt i sitt tavelmålande eller stickning upplever det som annat än inspiration eller harmoni med sitt hantverk. Dessa är nöjda med sina händers verk - i detta liv - och tycker sig kanske inte behöva Helheten. 

Risken är då att en födelse till sataniska länder som Sverige vilka sänkt verkligheten till räknenissens begränsade nivå blir ett lätt byte för samhällsandan, vilket också varit världens Tidsanda sedan industrialiseringen och förslavandet av världens befolkning. Först britterna via sitt maskinsamhälle som snabbt spreds därifrån. 

Men när de djuriska fabrikörernas hunger stegrades till det rent demoniska placerades fabrikerna i stället i de underutvecklade länderna och den vite djävulen exporterade slaveriets koncept för andra gången på bara några hundra år. 

Vem längtar inte efter det ryck mot den postkapitalistiska civilisation som astrologiskt kallas Vattenbärarens tidsålder? En ny skön värld som kommer att bära stark släktskap med den socialism Kina nu bygger. Det kommer att börja kantigt och "diktatoriskt" men åtminstone en bättre diktatur än den oligarki som Väst dolt bakom ordet "demokrati". Ge bara Kina några årtionden till och den nya mänskligheten och dess levnadsmönster kommer att blir skönjbara.

*****

Men vad om "själen bakom planeten" eller den "arketypiska"/himmelska förlagan i alla de fall där planeten inte, som Sol-Lejonet eller Saturnus-Vattenbäraren ligger i sina hemmatecken?

Vad om t.ex. Billströms soldisponent Jupiter? Ett perspektiv är, som sagt att se Sol och disponent via deras tillfälliga logi i något av de fyra elementen. Elementet återverkar i någon mån på den gästande planeten, som själv tillhör något av dem. Men planet och disponent triggar i så fall i än högre grad den klassificering som får vissa kombinationer att passa bättre ihop än andra. Solen och Mars är båda Eld och därmed likasinnade vänner. 

Än mer intressant blir det att notera deras än mer fundamentala kvaliteter. Solen är sattvisk och Mars tamasisk. Här vinner förstås ljusets Sol över mörkrets och bestialitetens Mars. Men inte utan ett "även solen har sina fläckar" - här till följd av sin orena vän Mars. (Troligen släcker en stark Sol ut taggigheten hos Mars vid tät konjunktion, men jag har inte studerat konjunktionen i samtliga tolv tecken och varianterna via de tolv möjliga husplaceringarna. Garanterat skiljer sig utfallen åt.)

Billström är knepigare. hens framåtsträvande (sattviska) Sol vilar på en fundamental avvikare: Jupiter är den enda planet vars essens är Akasha eller Eter enligt hinduisk syn. Detta femte element undslipper de fyra elementens ständiga inbördes modifikationer och metafysiskt beskriver Jupiter det gudomligas allestädes utbredning i universum. 

Är Etern kristendomens "heliga ande"? Är det ännu en synonym för Översjälen (Param-Atman) eller t.o.m. den pre-kosmiska Purusha? Den sistnämnda kanske gömmer sig i astrologin som den positiva polariteten och som sitt komplement har Naturen/Prakriti eller den negativa polariteten. Då kan man återvända till den tidiga elementarvärlden: Eld/Luft och den supralunära sfären och Vatten/Jord som den sublunära. Alltid risk för suddiga nyanser när så många begrepp ligger så nära varandra, och förefaller vara en serie variationer som alla utgår från de "pytagoréiska" talen 1, 2 och 3.

Etern så transparent för alla grövre positionsbestämningar måste bland lågt utvecklade människor teckna den ultimata kappvändaren eller vindflöjeln! (Även grekernas Zeus - Jupiter - har en dubiös moral!). Att också Kristersson är jupiterisk Skytt kan förklara varför dessa två är så snara att hylla Erdogan som en demokrat här avslöjade dessa två skyttar sin låga evolutionsnivå - typen omfattar idealt sett gurus, filosofer, andliga lärare och genuina altruister. 

I grunden är Skytten vinnarnas zodiaktecken och det bygger garanterat på att Jupiter egentligen har en känning av gudarnas högre värld, av den Helhet Wolfgang Smith påminner om som fundamentet i varje sann världsåskådning. 

Jupiter står likt Saturnus i nära kontakt med det tidlösa, det eviga. Det är säkert en tanke med att zodiaken inte introducerar "sjätte och sjunde himmelen" förrän med Skytten, Stenbocken, Vattenbäraren och Fiskarna, dvs zodiakens 3e och avslutande akt, när det universella ligger i fokus. Det är när universalismen används för själviska syften man får monster till politiker. Kristerssons hypotetiska Ox-ascendent stänger t.ex. in hans Skytt-Sol i 8e huset för korruption och dålig karma... Den placeringen passar bra med att det tog honom så hiskligt länge att nå den där tomma meriten "statsminister". Husen tecknar hur pundet förräntar sig i denna världen och i 8e står det rätt still... 

Ser man å andra sidan Kristerssons "dubbelsystem" Solen/Jupiter uppstår via elementen Eld/Vatten-kriget, en individ snar till emotioner vilka han dock sätter sig på och mest ser purken ut istället. Men livligheten finns där, huvudet på honom guppar okontrollerat hit och ditt (det ser faktiskt ett par nummer för stort ut för kroppen) och detta tyder på Eld/Vatten i sjudande, agiterat tillstånd, särskilt som de jupiteriska tecknen är sattviska, rörliga. 

Utifrån den hypotetiska Ox-rollen kompenserar Solens fundament den eländiga 8e-husplaceringen för den dagaktiva strävan. (Inte för att Kristersson jobbade särskilt hårt i riksdagsposition - han producerade ytterst på skrivelser, jämför med den här bloggen från en fattigpensionär skulle han framstå som en lat arbetssmitare.) Jupiter hamnar nu i 11e huset för ideal eller ideologi. Det är uppenbarligen att han åtminstone favoriserar Överklassen eller de rika och välmående, vilket är vad Jupiter står för i det sociala. 

Kristerssons belastade själ i 8e huset tänker att rikemansideologi rimligen också måste vara hans biljett till väsen ur sitt förnedrande mörker men till och med som ung moderat fick han stryk av en ung Carl Bildt och förblev i det marginaliserade 8e huset. Kan det vara av betydelse att Jupiter-hemma-i-Fiskarna inte är på Jorden för att bli storfräsare och onda rikingar utan tvärtom representerar rikedomen själen vinner i offret eller förlusten av världsligt gott? 

Det verkar alltså som att Kristersson läser zodiaken som Satan skulle göra det och väljer att träda in regeringspolitik som ond sjukvårdsminister med uppgift att göra livet djävligt för de landets sjuka (Fiskarna = ett sjukvårdstecken, samhällets sociala skyddsnät etc). Men så var hens chef också Fredrik Reinfeldt med det kanske mest pennalistiska budskapet: "verksamt ond" Mars i Jungfrun i första huset, en demonisk förespråkare för "arbetslinjen" som under namnet Fas3 var en tid av beordrat ("anvisat") slavarbete i Sverige. Arbetslösa fick till en ersättning motsvarande relativ fattigdom utföra regelrätta arbetsuppgifter.

Högermedierna kunde sträcka sig till att återberätta om poänglösa sysslar som att måla om stolar som redan var nymålade men sanningen är att långtidsarbetslösa användes till verkliga jobb också. Undertecknad hade beslutat aldrig mer jobba inom den själlösa it-branschen men dög då inte till något annat hyggligt jobb på arbetsmarknaden och slutade till sist i denna förnedring ändå i ett it-relaterat jobb där jag byggde några av de mest avancerade nätbutikslösningar jag tänkt ut - utan någon som helst lön.

Det här landet är så pass dekadent att det inte ens har verktygen kvar att förstå hur man ens börjar ändra kurs på en större skuta som ett samhälle. Den nya regeringen från 2022 är sannerligen ingen nystart för Sverige, det är en regression till 1800-talets Överhet och tjänare. Svenskarna har blivit så betuttade Downton Abbey att de inte längre förstår vad som är lögn och verklighet... Faktiskt, det verkar som om dagens svenskar misstror eller rent av hatar varandra: "här är landet där var och en bara tänker på sitt - Babylon" (Peps Persson, 1976).

*****

En gammal granskning på bloggen av några hundra CEO/VD-typer avslöjade hur ofta Månen i Fiskarna förekom i deras horoskop. Otippat! Det tolkade jag som att det ofta är rädsla för att bli en av samhällets utstötta som är kapitalisternas NEGATIVA drivkraft (tänk ett bildligt svart hål). Det finns därför något extremt ovuxet i Kristerssons "dubbelsystem" av Sol/Jupiter med Jupiter som den dolda och arketypiska grunden till Sol-Skytten. 

Kristersson identifierar sig innerst med de fattiga och utslagna men förstår det inte ens själv utan har av någon anledning "sataniskt" valt att vända på verkligheten. Istället för att bli en god socialarbetare har han blivit ett monstrum som föder sig på att klämma dit de svaga. Skulle jag tvingas välja vem som var svaghetshatande nazitysk i sitt föregående liv, skulle det inte bli Jimmie, det skulle vara Ulven. Hans ondska är så mycket tydligare än Jimmies, som förvisso kunde vara en reinkarnerad nazist han med, men vars själ till detta liv hade med sig lite bättre karma. 

Hur de här "mixarna" går till är omöjligt för människan att förstå eftersom vi f.n. inte äger tillräckligt utvecklade medvetanden och inte kan se in i "universums ledningsdragning". 

 

onsdag 28 september 2022

Astrologin om den "verkliga verkligheten" och fler intryck av filosofen Whitehead

[Inlägget blev liggande uppåt två veckor och har möjligen i delar redan skrivits in i texter framspottade sedan dess...]

I början av 2021 införskaffade bloggaren en bok av en gång kända men nu kanske halvt glömda brittiska filosofen Alfred North Whitehead. Ett och halvt år senare har jag efter 250 sidor fortfarande ett par kapitel kvar och om "The Adventure of Ideas" skulle föreställa en kortform av hans tidigare specialböcker om sin egenhändiga metafysik, "processfilosofin", då var han mindre av geni än jag tidigare uppmålat honom som. Det här var en onödig bok eftersom man bör ha följt hans författarskap från början, vilket i sin tur gör "Adventure" överflödig eftersom den i stort summerar. Svårgenomtränglig för nybörjaren och onödig för den insatte.

Att nästan klar med texten  googla fram diverse snuttar som definierar W som tänkare löste alla problem på bara några minuter! Under läsningen började jag alltmer tvivla på att W verkligen var buddhistiskt påverkad, vilket jag läst någonstans. 

Google serverar ett antal korta förklaringar som visar att Whitehead möjligen kan ha känt till buddhistisk ontologi men i huvudsak polemiserade mot den vetenskapliga traditionen och i detta är en blandning av såväl Platons strikt metafysiska läror, men också eleven Aristoteles som vägrade att se Formerna som några fristående andeväsen - Form och Materia uppträder alltid i förening. Och den bästa introduktion om bara en sida, visar också att Whitehead därför också var filosofisk Realist, världen av prylar "där ute" finns, de är inte bara platonska Former i ett högre (gudomligt medvetande". Jag översätter en bit av den "bra" introduktionssidan eftersom den placerar Whitehead i den västtradition han polemiserar mot - något som alls inte framgick av Adventures i sig men hade varit utmärkt att känna till från början:

Whitehead: "Att (med Demokritos, atomlärans fader) påstå att en bit materia har en enkel position innebär att detta uttryck för en rumslig och temporär relation skulle vara ett adekvat sätt att hävda att dess plats i en bestämd region av rummet och genom en bestämd varaktighet i tiden, åtskild från varje essentiell referens till den materiella bitens referens till andra rumsliga regioner och durationer."

Mot detta synsätt argumenterar W att "bland naturens primära element, finns det överhuvud inte ett element som har den här karaktären av simpel belägenhet (location)." Konceptet isolerad atom är en produkt av människans intellektuella abstraktion. Det kan medges att vi genom abstraktion kan "nå sådana abstraktioner som är simpelt-lokaliserade bitar av material..." men att dessa abstraktioner, per definition, beskriver ett ting som lyfts ut ur sin konkreta miljö.

Att förväxla abstraktioner och det (genuint) konkreta är det tankefel Whitehead kallar "den felplacerade konkretionens logiska felslut". Sådana ting som instanser av tid, punkter i rummet eller oberoende materiepartiklar är hjälpsamma begrepp för den vetenskapliga tanken men när de missförstås som beskrivningar om den ultimata verkligheten är de förvrängningar av den konkreta verkligheten.

https://faculty.mtsac.edu/cmcgruder/whitehead.html


Whiteheads "Adventures" dök upp 1933, tre år efter att min förblivande vetenskapsfilosofiska favorit föddes. Hjälpt till rätt kontext ser jag nu att f.d. NASA-matematikern Wolfgang Smith tar upp Whiteheads kritik mot västerlandets scientistiska sammanblandning av "verklig verklighet" och sina egna abstraktioner.

Min bok "Folksjäl" för fyra år sedan har en lång, och kanske malplacerad inledning. Dessa 100 av 400 tätt satta sidor hade gjort sig bättre som en egen bok, ett argument för att astrologin inte alls är obsolet. Som analogi används Wolfgang Smiths tankar om modern fysik, vilken, menade jag, är lika trovärdig eller inte som antik astrologi. Smiths tankar överlappar en hel del med Whiteheads, vilket jag läst hela "Adventures" utan att notera. Men det räckte med en (bra) sida på nätet!

Whitehead använder begreppet "really real", samma "verkliga verkligheten" som den här bloggen då och då använder utan att ha känt till att uttrycket ingick i den brittiska filosofens vokabulär. Men det är inte direkt samma sak eftersom Whitehead trots allt trodde på en objektiv värld i det materiella till skillnad från den här bloggen som syftar på Platons filosofiska idealism: den verkliga verkligheten befinner sig i ett kosmiskt medvetande - i Guds intellekt. En högre intelligent tänker världen och vi fångar i grottan "missplacerar det konkreta" och tror på den materia vi upplever. Egentligen är detta den maya eller illusion hinduerna varnar för.)

Men t.o.m. när Wolfgang Smith 2010 började namndroppas på bloggen, hade jag en egen tanke om hur de fyra metaforiska elementen Luft, Eld, Vatten och Jord kunde uppfattas för att överbrygga skillnaden mellan Platons rena Luft-filosofi och Aristoteles "du ser bara Luften via dess konkretisering i Jord". 

Här är tredje omnämnandet från 2010 och en av de få gånger jag provat att transponera känslan av konkretism (Jord) så att den alltigenom intellektuella människan eller den kroppslösa andesjälen (båda uttryck för Luft) upplever sitt "akvarium" som solitt eller verkligt ("Jord"):

https://siderisk.blogspot.com/2010/07/manniskans-kropp-ar-himmelsk.html

Ytterst sett är därför Realismen underordnad Idealism, den verkliga verkligheten av "luftnatur" (osynlig, icke-konkretiserad och med oanad potential för var enskild resenär) därför just som redan Platon listat ut (troligen under inflytande av Österländska läror, lika troligt förmedlade via Pytagoréerna, vars grundare ansågs ha rest österut för att vinna sina insikter.) 

Därav den ofta upprepade nyplatoniska hierarkin med den tredelade Själen (kosmisk och individuell) och så den "bortstötta" materien som dock enligt Whitehead är lika objektivt existerande som allt annat. I platonismens själ ingår den inte som någon egentlig existens, till följd av Aristoteles tanke att urmateria behöver en "ovanifrån" kommande Form.

Detta synsätt förklarar den hårdnackade dualism mellan Ont och Gott in (med materia som ontologisk Ondska) som drabbades västerlandet ett par århundranden före vår tid (nog för att den existerade längre österut - tänk Persien). 

Men ... nyplatonismen inkluderade faktiskt JORD i det gudomliga Intellektets tänkande. Förutan Guds tankar på den hade inga ateister eller pragmatiska realister kunnat existera. I astrologin existerar Saturnus i både en Luft-version och en Jord-version. "Intellektuell materia" finns inre representerad i den här skissen men platonismen är lite för komplex för att fånga i en enda bild. (I Saturnus blåa cirkel skulle allt tänkbart behöva ritas in):


Vad astrologin inflikar i denna lära om det som är (ontologi)  är helt enkelt "gräv där du står". T.o.m. Jord-elementet döljer i sin konkretion spår av den gudomliga intelligens i astrologin som förknippas med "sjunde himmelen" eller den luftblå Saturnus och Guds hovstat, den kollektivistiska Vattenbäraren (människosjälen ytterst en partiellt självständig tanke i Guds medvetande/hovstat).

Dessa är förstås bara symboler enligt tanken om den mikro-makrokosmiska parallellismen. Bortom människans och t.o.m. andesjälarnas olika himmelriken finns en värld som reducerar även de mäktigaste av de unga gudarna (Platon) till mikroskopiskt små representationer av Den Enes "inre liv" (Proklus, nyplatonist på 400-talet). "Mikroskopiskt små" är förstås bara bildligt menat eftersom tid och rum inte längre gäller i "Högsta Himmelen", nyplatonismens "Den Ene".

Att Whitehead var britt i den förvirrade tid då materiella vetenskaper trängde ut vettet ur västerlänningen framgår att han rör in kristna guden i sitt system och därmed visar att han ändå har en plats för Den Ena i sin hysteriskt överkomplicerade metafysik som inte kan ha tilltala värst många. Folk är inte smarta så den "felplacerade konkretionen" segrade med de förödande resultat världen nu står inför efter att i 150 år sysslat med enskilda ting utan någon blick alls för deras "organiska sammanhang". Även sistnämnda uttryck en metafor eftersom organismer är den verklighet astrologin symboliserar med Vatten-elementet. 

Men biologins komplexitet som avslöjas i den genetiska koden avslöjar att Vattnet faktiskt har en förbindelse med Givaren av alla kod: Intelligensen eller Luftelementet. Språkplaneten Merkurius är intressant, den har ett härskarläge i Luft och ett i Jord (Tvillingarna/Jungfrun). Som en diminutiv form av det gudomliga Saturnus-Intellektet är det intressant hur väl astrologin överensstämmer med både mytologi och gamla ontologier. 

Den luftburna Merkurius är ängeln eller budbäraren mellan det gudomliga och det mänskliga. Varför Jungfrun kopplats till Merkurius visar hur intelligens i förening med Jord eller det materiella ger teknologi och framsteg i bemästrandet av den lägsta verklighetsnivån, den nuvarande mänsklighetens spelplan. 

Räknenissen har tagit kontroll över denna spelplan och i abstrakt Luftgestalt är detta systemarkitekten inom IT och därpå en glidande skala ner till enklare "utförare" av de sysslor arkitekten skapat. Jungfrun är mer typiskt en handräckare i största allmänhet, en arbetare, en kugge i alla de Jord-centrerade system som tjänar Överklassen. Jag har dock noterat ett så påfallande intresse för ny teknik i Jungfruns tecken att kommunikationsplaneten som delhärskare över Jord tycks särskilt kopplad till "praktisk" kommunikationselektronik.

Den dag Saturnus, Luftherren och härskaren över Bäraren av Vatten är fullbordad, då "Kristusanden är allt i alla" (kristna missionären Paulus uttryck), den dagen kommer mänskligheten att ha nått sin optimala kunskap i Vattenvärlden och verkligen bli bärare av vatten, ha fullständig kontroll över DNA och blir en medskapare till övriga kreativa krafter som utgår från Högsta Himmelen. Det vill säga, om människan i Vatten och Jord når så långt utan att förgöra sig själv. Det tycks vara inträdesprov förrän själarna får tillgång till sitt Eld-hjärtas innersta kammare - ren luft, rent tomrum, den högsta nivån.

Dante var långt ifrån först men han använde uttrycket "sjunde himmelen". Här är en kortversion för skolelever och alla lättjefulla (som inte orkar ta saker som "litteraturkanon" på blodigt allvar - bloggaren köpte sin pocket-Dante den 17 december 1988 och har ännu hittat rätt stämningsläge för att läsa den):

Dante vänder sig mot sin andliga vägledare Beatrice, men hon ler inte. Hon förklarar att om hon log skulle Dante reduceras till aska. De har nått så högt i Paradiset att Dantes förgängliga (kroppsliga) sinnen inte skulle kunna hantera strålglansen från Guds speglade kärlek. De är nu i den Sjunde Himmelen.

https://www.shmoop.com/study-guides/literature/paradiso/summary/paradise-canto-xxi-seventh-heaven-sphere-of-saturn

Beatrice (som ren och perfekt själ) är således spegeln som på Saturnus nivå inget annat reflekterar av "Herrens förtärande eld".

Det här är knappast det moderna västerlandets urspårade veckotidningsastrologi. Här hopas, förvisso enligt en tradition, alla eländen som tänkas kan på Saturnus, den "Stora Illgöraren". Ålderdom, svaghet, långsamhet, död. Men det är bara JORD-elementets halva av berättelsen! (Saturnus som härskare över Stenbocken). Där kropps-Dante vittrar och blir till aska träder den verkliga Saturnus fram, antyd genom astrologins delning av principerna i en negativ och en positiv polaritet. Saturnus som Luftens eller Andarnas herre är en helt annan berättelse dold i astrologin för dem mogna att se om och i så fall hur lågt deras själar fallit. Astro ger miljön, ambiensen som motsvarar själens tillstånd. Själen har fri vilja att arbeta emot dåliga miljöer....

Under de första åren nämnde den här bloggen ur ett evolutionärt perspektiv Sverigehoroskopets soltecken Vattenbäraren och den relativa position mellan Solen och dess fundament Saturnus. Zodiaken är uppenbart konstruerad för att beskriva en rörelse från ren egocentrism i Väduren till en något utvidgad vy i polära motsatsen Vågen ("jag och du"). Men det är efter individdöden i Skorpionen fältet verkligen öppnar sig och de avslutande fyra tecknen representerar alla Jupiter eller Saturnus i en negativ och en positiv tagning. 

Universalism som den uppfattas i den sublunära resp. supralunära sfären. Den här sekvensen av Dantes färd beskriver uppenbarligen hur JORD-Dante inte tål att möta den gudomliga ELDEN i dess rena utflöde. Jämför Jord/Eld-konflikten som ibland förs på tal på bloggen - människor i strid eller som t.o.m. söker strid. Antagonistiska element som antingen är egenmäktiga eller helt enkelt vill visa att de klarar saker av egen makt. Men den typen är inte mogen Högsta Himmelen (hur mycket än Jesus uppmanade att "ta himmelriket med storm" - vad han nu menade med det).

Den här scenen i Dante alluderar till att Beatrice i Sjunde Himmelen - Saturnus/LUFT - skulle återspegla Guds ELD. Den medeltida Dante anknyter här garanterat till det Sideriska av och till kallat "den kosmologiska axeln" (fast kosmogonisk är mer korrekt). Den Sjunde Himmelen opponeras på ett kompletterande sätt (till skillnad från nere i världen, där oppositioner ofta antyder stridighet och motstånd, men med hopp om tillväxt). Det är förstås Eld-Solen i sitt fulla majestät i Lejonets tecken som är den briljanta eld som skulle förtära den ofärdiga Dante om Beatrices mun spricker upp i ett leende (Scenen överutnyttjad på ett bakvänt och demoniskt sätt i Hollywood inte minst i diverse Mumien-filmer.)

Här beskrives därför en konventionell kristen Gud som immanent i världen, kosmos skapare och upprätthållare. Den kosmokrator som astrologin markerar med linjen mellan Lejon och Vattenbärare och som samtidigt är gudomligt Liv och Luft som dess första självmedvetenhet och inblick i sitt eget väsen (där alla andesjälar ingår). 

Dante, som katolik, diskuterar inga nyplatoniska spetsfundigheter om Den Ene och dess relation till vad denna filosofi ibland kallade den "Andre guden", samma som hinduiska traditioner som skiljer en opersonlig Brahman från en personlig-i-världen-Brahman (se t.ex. denna snabbintroduktion till Brahman saguna resp. nirguna).

Kristendomen består av människor, av personligheter och de föredrar begripligen teism, tanken om en personlig Gud (saguna). Tankar om en Gud bortom Gud (nirguna) blir för abstrakt och ogripbart för själar i denna fas av det som kan kallas evolution - om man inte ser att universum egentligen inte alls utvecklas och förändras utan enbart är en stillbild på väggen i Övergudarnas slott.


Alternativt avslut: Betraices dolda ljus förmedlas av Jupiter

Måhända är det briljanta ljus Beatrice har i sig att reflektera på Saturnus eller sjunde himmelens nivå den sjätte himmelens Jupiter. I studentsammandraget ber hon uttrtyckligen Dante att se henne i ögonen - ofarligt. Munnen däremot sorterar rent fysiologiskt under Oxen, men luft ur munnen anknyter till luft som uttryck för Anden, och luftvägarna beskrivs av Lufttecknet Tvillingarna vilket har en komplementär motpol i ... Jupiter och Skytten! 

Jupiter härskar över det högst utvecklade Eldtecknet Skytten medan hinduismen ger just Jupiter en avvikande essens (innersta väsen): Jupiter är den enda ETER-planeten, det element vari de fyra skapar världens oräkneliga tillfälligheter. Det ligger lika god logik i den nära förbindelsen mellan den universella nivåns Saturnus och Jupiter ("eldens eld"). 

Beatrice återger eller speglar formalt eller på konceptionens nivå (Saturnus Luft) den glödande Eter som trots allt verkar vara en ännu mer gudomlig variant av den redan från början så gudalika Elden. Att det är Jupiters eldlika utstrålning som återspeglas vid gränsen/Saturnus har en viss trovärdighet eftersom 9e jupiteriska huset i hellenistisk astrologi kallas "Gudens hus" och i Indien också anknyter till de högsta möjliga insikterna som "Gurus (Jupiters) hus". 

I sjunde kretsen blir allt inom Beatrice - hon har nu rollen av "Världssjälen" i hela dess omfång - företeelser inom henne och att öppna munnen i ett leende blir att släppa fram Jupiters krets via kommunikatören/ängeln Tvillingarna. Jupiter har hon närmast inom sin nuvarande form som sjunde sfären. Både hon och Dante har vuxit rejält på resan!

Skillnaden mellan att spegla Solen och att spegla Jupiter handlar om omfång eller räckvidd för respektive gud: Solen är bara individualismens herre (Lejonet inleder zodiakens akt 2) medan Jupiter är "universums härskare" (Skytten startar det kosmiska perspektivet), vilket naturligtvis stämmer perfekt med grekernas högste gud Zeus (romarnas Jupiter). 

Varför Platon kallar Zeus en av de "unga gudarna" (som detroniserat gamle Saturnus, högguden i en tidigare värld eller eon - "guldåldern"), kan fattas som en utsaga från vår fallna värld: Jorden är på botten i den gamla geocentriska världsbilden. Ur vårt perspektiv har den sjätte himmelen/Zeus trängt sig närmare oss och som en "ung gud" förpassat den äldre Saturnus till sin bakgrund (Saturnus är dessutom en väldigt blek ljudprick på natthimlen).

Hinduismen öppnar med sin eteriska Guru/Jupiter för tanken om att vårt kosmos (här: solsystemet) har en nödutgång. Att Jupiter symboliserar "själens befrielse" via sitt andra hus, det 12e, är bara en mindre förlossning. Det är själens irrationella nedsjunkenhet i biologins Vatten som här befrias av Jupiter. Men även i 9e huset finns en befrielse och nu från Livet självt. Eter-dörren tycks indikera att detta är zodiakens enda plats som för hinduerna antyder nyplatonismens "icke-existerande" Den Ena eller en utgång från hela världssystemet och åter till den opersonliga Brahman. 

Är då Saturnus / sjunde himmelen bara en formal avbild i kosmos av det platonikerna kallade Nous, det gudomligt intellekt? Är detta enbart Världssjälens kosmiska intellekt och den opersonliga Brahman liktydig med den Högsta Himmelen bortom Eter-oceanen? Är detta platsen-utan-koordinater där det verkliga gudomliga Intellektet "vistas". Minns att Livet bortom det lilla biologiska Vattenlivet är avslutat i befrielsen från Eld, och därifrån finns inga mänskliga beskrivningar kvar att använda eftersom inte ens ordet "existens" (Eld) fungerar.