Cirkulera folk, det är bara en vanlig buffel (Om Jordan B. Peterson)

Jag tror SvD nu publicerar sin tredje artikel om machopsykologen Jordan B. Peterson, men medan Ivar Arpi i december 2017 var pinsamt devot (se astrokommentar), avfärdas YouTube-fenomenet Peterson den här gången av en beläst företagsekonom (av alla typer!).

Petersons horoskop är så primitivt att han i kraft av sin natur prickar in några sanningar som outbildade unga män girigt griper efter i sin jakt på en världsbild att omge sig med som en andra livmoder. Jag menar, om den här bloggen inte hade mer om astrologin att säga än att den rymmer Ljus och Mörker, då vore det som att stämma in i Petersons truism om kaos och ordning.

Som jag tolkar Petersons tankar och horoskop identifierar han Mörkrets kvalitet med Ordning medan Ljusets kvalitet (som alltid tänker framåt) representerar den reaktionära människans "kaos". Kort sagt, utan att ens ha Satans stjärna aktiverad i sitt soltecken, den trygghetssökande Oxen, lyckas Peterson vända bak och fram på Sanningen, som Satan plägar göra.

Artikeln relaterar en av Petersons funderingar efter att ha sett några ungar trixa med sina skateboards. De uppvisar enligt honom den antika dygden (manna)mod. Men, "den moderna världen är inte anpassad för dessa män, förklarar Peterson. När de tvingas att bli feminiserade förlorar de sin orientering. De vet inte längre vilka de är."

Petersons horoskop uppritat med den utagerande och medvetet kännande ("cognition") Solen som utgångspunkt, dvs. parkerad i första huset:

I västerländsk tradition är de fyra kardinaldygderna sedan åtminstone senantiken korrelerade med de kardinala tecknen, "väderstreckstecknen", och modet associeras med astrologins enda explicit maskulina planet, Mars. Peterson föddes med en infantil men tydlig illustration av manlighet, närmast klyschig i sin brist på differentiering: Mars hemma i sitt positiva härskarläge i det arketypiska Barnet, Väduren. Här tecknas då de unga män vars skateboardkonster han beundrar och de naiva nybörjare som köper hans tankegods. Men baserat på SolOxen-i-första fungerar här Mars som en VERKSAM ILLGÖRARE, dvs dess förmåga att kriga och tillfoga andra är skadad eller perverterad. Krigaren får inte önskad effekt. 

Dessutom står Mars i den världsliga förlustens eller exilens hus och har (dessbättre) en mycket begränsad förmåga att visa upp sin defekta form av manlighet. Detta är Petersons egna problem med den manliga identiteten, men han projicerar problemet mot omvärlden, bort från sig själv. Och se då vad som händer: denna "onda daimon" (12e husets benämning under den hellenistiska perioden) verkar nu inifrån psykologens eget omedvetna och angriper nu kvinnorna, Venus! "Grabbarna/Mars i vår tid har blivit feminiserade/Venus"!

Peterson kan mycket väl vara en garderobshomosexuell, denna attack från Mars mot Venus är i sig allvarlig nog (men också en källa till mediernas uppmärksamhet Eld attackerar Vatten och bildar "sensationalism"). Att han demoninerar kvinnokönet är uppenbart eftersom Oxen-i-första paradoxalt inte ens har sin egen härskare - Venus - med sig. Venus jämvikt ger i Oxen statisk identifikation med det döda köttet - mycket onskat för själen och intelligensen.

Venus blir här en verksam illgörare också den. Båda symbolerna för mans- och kvinnokönet är alltså ur funktion, och kvinnan demoniseras och blåses upp som något ont i Petersons galna tredje huse för logik och tankeliv via hybrisdemonen Rahu (Drakhuvudet, norra månnoden).

Det är som synes en närmast parodiskt primitiv världsbild Peterson utvecklar och en ytterligare bekräftelse på att han anammat den degenererade formen av patriarkal förtryckarmentalitet kommer i ett kompletterande omen: Saturnus är hemma i sitt negativa härskarläge i Stenbocken och symboliserar just hackordnigen här i världen och i synnerhet fokus på den som innehar makten. Denna Saturnus är vek eftersom den står nästan gradexakt med halshuggna Draksvansen, medan "kvinnorna tar sig ton" mittemot med hjälp av äregiriga Drakhuvudet. Och addera nu Petersons veka manlighet i 12e exilhuset. Detta tycks han kompensera med en "hård och ibland elakartad ton" (SvD:s skribent) men den kan delvis förklaras av psyket/Månen i Jungfrun en tämligen säker position (med ca 3½ timma kvar på dygnet byter Månen tecken). Genom att detta extremt kritiska sinnelag disponeras av Merkurius blir den onda och obalanserade Venus en disponent på ett djupare plan.

Det här är ju bara en poserande fjant! Sluta skriva om honom.

Men 8 miljoner YouTube-visningar tyder på att han ändå har någon slags poäng och hur eländigt missriktad än framgångens Jupiter är i 10e huset för offentligt renommé (också Jupiter är en "verksam illgörare" för den statiska Oxen i första huset), indikerar ändå celebritetsplaneten hans framgång - i den mån han agerar solärt (vilket är vad den här kartan utgår från).

Hur kan det då komma sig att de minst värda människorna ofta når största framgången, att folk i sin enfald väljer idioter till politiker som sviker dem för Överhetens favoritprojekt (NATO, EU o.s.v.)? Hinduisk astrologi är integrerad med dess filosofi och antropologi som lär ut att människan bara är ett ytligt hölje. Den verkliga varelsen är själen, evig och i många fall fastlåst vid planeten Jorden i ständig återfödelse tills den vaknar upp till genuint självmedvetande och kan börja trassla sig ur sin karmiska knut. 

Men intill dess är det god karma som belönar en del och låter dem få (till synes) oförtjänta framgångar, trots att de saknar all originalitet. Ett bra exempel är författaren Dan Brown med sina religionsvetenskapligt lättkryddade romaner om "änglar och demoner". Folk helt utan kunskaper låter sig roas av folk som Läckberg och Brown, det tillhör sakernas ordning. Och denna "ordning" (skt: dharma) är vad Peterson snuddar vid här och där och som troligen förklarar den goda karma han ändå har i frågor om samhällsstruktur och hackordning: För Oxen-i-första är den objektiva strukturalisten Saturnus-i-Stenbocken (en parodiskt ytlig och kroppsfixerad position) en slags psykologibefriad värld av kroppsliga volymer - ytor - som möts i rummet. 

Utifrån grovfysiska Oxen-i-första är detta det högsta budskap som livet har att förmedla, så Saturnus-i-nionde för filosofi och "min Gud" blir således berättelsen om en naturgiven hackordning här i det fysiska. men patriarkatet (Saturnus = patriarken) tycks här hotad av att kvinnorna (Venus+Rahu) underminerar Gammelfars av Gud givna privilegium att sitta överst!
  
Allt detta påminner naturligtvis om att "denna världens herre" ingen annan är än Djävulen eller någon annan mindre demon. Den kristendom vars teser  Peterson tydligen citerar av och till, var i sin tidiga judekristna fas fullt medveten om att Gud delegerat denna världen till en lägre och inte fullt frisk andemakt. Det är därför Oxen, som huserar den onda djävulsstjärnan Algol, kan ha Stenbocken/Saturnus som sin högsta "gud" och enligt hinduisk astrologi ha helt rätt i det. Som Bob Dylan (själv med starkt inflytande från Oxen) sjöng: "Det kan vara Djävulen, det kan vara Herren, men någon måste du tjäna". 

Tricket med sol- och månascendenter är för att ha något att kommentera men dem som faktiskt kroppsligen föds med Oxen stigande i öster gör således inte fel i sin materialism och djävulsdyrkan. Detta är DERAS HÖGSTA SANNING i detta liv. Varje nytt liv som människa är inte en summering av själens totala karma men väl en liten del av dess totala erfarenhet vars tid för audition nu kommit. Med kroppslig ascendent kan man börjar studera horoskopet utifrån sin individuella karma och här saknar hinduerna minsann inte åsikter om vad de olika husen står för. Viktigast tycks vara femte huset (Solens/atmans "naturliga" hus) som, om det är välfyllt, kan indikera en själ som återfötts med ovanligt komplex karma med båda goda och dåliga ting att rekapitulera, göra om och göra rätt eller en gräddfil att enbart rulla på i - tänker här på medfödda och speciella talanger. 

I Petersons fall blir femtehusresonemanget intressant även med bara en spekulativ solascendent. För hans goda karma blir här kommunikatören Merkurius som i Oxen tenderar mot oral kommunikation. Hans första bok blev en säljflopp men allt började röra sig när han lade ut YouTube-klipp där han pratar! Ivar Arpi, som förmodligen är hemlig beundrare av Petersons floskler, beskriver närmast svärmiskt hur Peterson "lever i orden han uttalar". Titta nu en sista gång på kartan: hur står livets och existens Sol i förhållande till talspråkets Merkurius-Oxe? Just intill. Om Merkurius säger något om hans god karma adderas själens egen symbol till detta. 

I sin imbecillt enkla världsbild har Peterson lyckats få in några poänger, även om han är distinkt vettlös i sin Marsattack mot Venus(+Rahu). Men det är förstås den uppblåsta (Rahu) och dåliga sortens feminismen han söker komma åt, den som ännu inte identifierat sig med Fadern bortom Saturnus-i-Jordelementet. Jesus var t.ex. en genuin förespråkare för kvinnans jämlikhet som andligt väsen även om han tvangs använda sin tids språk. 

Den framväxande makthungriga kristendomen i Rom ville inte ha Thomasevangeliet med i kanon eftersom kvinnan gavs samma möjligheter som mannan. Just det gör att man kan misstänka att det innehåller äkta traditioner. Samlingen talspråk avslutas med logion 114, som just handlar om kvinnans likvärdighet med mannen:

Simon Petrus sade till de andra: 'Låt Maria lämna sällskapet, för kvinnor är inte värdiga livet'. Jesus sade: 'Skåden! Jag ska ge henne vägledning så att hon blir manlig, på det att också hon kan bli en levande ande som liknar er, män. För varje kvinna som gör sig själv manlig kommer att träda in i Himmelriket.'

Det här är naturligtvis inte en bokstavlig uppmaning till kroppsligt könsbyte, som är en ren perversion och bara den skulle överväga som fallit ner till kroppslig literalism. Jesus talar om psyket, att kvinnor måste byta "mind-set" eller mental inställning för att kunna genomgå den rigorösa meditationspraktik Jesus sannolikt lärde ut till sällskap men som den senare kristna Kyrkan antingen inte ens kände till eller censurerade eftersom man valde att satsa på en korsfäste-Jesus-ikon som ett skådebröd "lagom" för de obildade folkmassorna. Detta var i sanning "religion som opium för folket". Det Jesus måste ha lärt ut var betydligt mer subtilt och till och med subversivt (mystiker OCH social aktivist!) - en natur väsensskild från Petersons auktoritetsdyrkande kristendom:

Jesus sade: 'Kanske tror folk att jag kommit för att slunga fred över världen. De vet inte att jag kommit för att slunga konflikter över jorden: eld, svärd, krig! För fem kommer att befinna sig i ett hushåll, och tre kommer att gå emot två, och två emot tre, fader mot son, och sonen mot fadern. Och de kommer att stå enskilda [alienerade?].'

Denna ordspråk, nummer 16, råkade faktiskt bli kvar i Nya testamentet i en lite avvikande form, trots att texterna redigerades hårt för att bli mer "aptitliga" för en romersk publik...

Att den verkliga Jesus starkt påminde om sin samtids allmänna pessimism angående det jordiska, indikerar logion 29:

Jesus sade: "Om kroppen blev till som en följd av anden är det ett mirakel. Men om anden blev till som en följd av kroppen skulle det vara ett miraklernas mirakel! Jag förundras över hur den stora rikedom [vi är] kommit att ta sin boning i detta armod [den materiella kroppen].

Jesus spelar chockerad och angriper samma villolära som i vår tid fått fäste i de s.k. sekulära samhällena: att medvetandet skulle vara en följd av materia ("medvetandet som ett epifenomen" men inte som orsaken eller filmprojektorn till tillvarons show).

Här hörs också en filosof som inte skiljer sig ett dugg från den pessimistiska platonske filosofen Numenius eller för den delen, den kaldéiska hybridreligion som florerade i Medelhavet på Jesus tid, en blandning av babyloniska läror och grekisk filosofi och väldigt snarlik gnosticismen. Den senare lärde också ut vad hellenistisk astrologi ansåg om Petersons soltecken: i Oxen och dess naturliga andra hus finns "porten som leder ner i Hades". Den som går ner sig i det somatiska medvetandet är att betrakta som död, även om det omvänt är den själens lektion att ta sitt nya kroppsliga fängelse på största allvar och inte hbt-tramsa utan ta sina identitetsproblem som en sporre att förstå mer om livet. Där har Peterson helt rätt, han vägrar könsneutrala pronomen som "hen".

Typiskt att andra huset i vår tid betecknar pengar och en materialistisk fixering. Symboler gör de eviga arketyperna synliga och bara västerlandets vanskapta kultur har tillfälligtvis lyckats sudda ut och t.o.m. göra Oxens budskap till något eftersträvansvärt! Hör Reinfeldt och efter honom Löven sjunga arbetslinjens och konsumtionskraftens (pengarnas) lov! 

Det fanns en tid då människor förstod att det var Djävulens Form eller Idé (ἰδέα) som verkade genom sådana människor och ingöt falska föreställningar i deras sinnen. Den tidiga kristendomen var medvetna och vilka faktorer som verkar inom och utom en människa men Ivar Arpi och hans guru Jordan B. Peterson tycks helt ha förlorat sikte på den genuina traditionen. De första kristna kallade sig "De fattiga" just för att de inte ville besmitta sina liv med den materialistiska orientering som direkt sänker intelligensen till en råttas nivå.


PS. SvD-artikeln nämner den tidiga peptalk-författaren Dale Carnegie. Säg var Sideriska Siktet inte förekommit mainstreammedierna? Om denne amerikan skrev jag för ett drygt år sedan:

Barnmorskan som födde den hänsynslösa amerikanska affärsmannen.

Svärdet och barnen

"It is the author's ardent hope that this treatise will find its way into the hands of readers who shall profit from what it contains, and that a kindly providence will keep it from those who might incur harm; as Clement of Alexandria has put it, one does not 'reach a sword to a child'."

Rymdflygsforskaren, vetenskapsfilosofen och katoliken Wolfgang Smith är nu till åren kommen, född 1930, och det är fem år sedan Christian Gnosis kom ut. Jag har just börjat läsa den och stöddigheten i förordet lovar gott om man kan förbise att han redan pekar doktrinärt med hela handen och understryker att trinitär gnosticism enligt kristen ortodoxi, det är minsann annan djup kunskap (gnosis) än vad hinduer och muslimer kan erbjuda. 

Återstår att se om han kommer att medge i den här boken hur kristendomen "lånade" hela sitt treenighetsschema från Platons filosofiska skola och i synnerhet 200-talstänkaren Plotinus.

Redan från början lamenterar han begreppet "gnosis" död i kristna cirklar och hur det har ersatts av det flummiga "mystik" eller "mysticism". Då tänker jag direkt på en annan kristen artist, Van Morrison, på vars monumentala skiva "Moondance" från 1970 man just hittar en "Into the Mystic", med en för den tiden typiskt introvert nynnande och surrande Morrison och låtar som bara höll på och höll på.

Det är helt klart en tanke i den exakta germanska matematikern Wolfgang Smiths preferens för gnosis eller "vetande" hellre än Van Morrisons eldflugesvärmande inför något diffust "mystikt" mål. Och den gudomliga astrologin (inte den korrumperade västversionen utan den ursprungliga) skulle naturligtvis inte vara mycket till Guds handskrift över himmelen och inte den här polariseringen kom till tydligt uttryck.

Men just som jag var på väg att deklarera distinktionen mellan gnosis och mystik på basis av de båda männens Sol i opposition, raketforskarens intellektuella Sol i svala Vattumannen (Luft) mot artistens hetlevrade och humörstarka animaliska Lejon-natur, insåg jag att detta inte alls förklarar Smiths styvmoderliga inställning till det han uppenbarligen tycker är en flummig term för en flummig typ av erfarenhet.

Den polarisering han tar upp är i stället den som vi ser mellan vetenskapsmannens arroganta och högmodiga energi i Stenbocken och det svammel nere i de guppande Vattnens (syndafallet) Kräfta där vi ser Van Morrisons kommunikativa Merkurius. Kräftan är känt som ett nyckfullt tecken (månfaserna hos tecknets härskare berövar tecknet den principfasthet som t.ex. kan skådas i motsatta Stenbocken). 

Det är sant att Vatten mer eller mindre omevetet kan apa efter de intryck som kommer från de positivt polariserade elementen och därmed kan tyckas som dunkla avbilder jämfört med originalen. Samtidigt finns ju talesättet, "still waters run deep"! Och den som kan gå ner i tillräckligt undervattensläge passerar den vegetativa själen helt och hållet. 

Problemet är dödsskräcken som Vattenelementet representerar och som får svaga psyken att backa tillbaka till egonivån. Bob Marleys kollega och gruppen The Wailers grundare Bunny Wailer sjöng om det på en soloskiva på 70-talet: "Bright soul - you reach river Jorden but you turn back!" Den mannen visste vilka metaforer han använde.

Religiositet med en sådan mental disciplin som Wolfgang Smith uppvisar via viktiga planeter i saturniska Stenbocken och Vattumannen OCH en rationellt placerad Saturnus i ett annat Lufttecken, har förstås ingenting till övers för Vattenelementets känslobaserade och grumliga "mystik". "Bara känslor" skulle raketforskaren säga, som i den följande texten i sin "Christian Gnosis" tycks utlova en berättelse om hur man höjer sin själ från vattnigt flum upp till distinkt intellektuellt skådande av Evigheten. 

Det var ju också detta de egyptiska gnostikerna utlovade på 200- och 300-talet, och på den tiden i opposition till en svagtänkande ung kristendom som inte riktigt visste hur de skulle formulera det de trodde på (en ledare som uppstått från de döda). Kristendomens lösning blev att låna tankar från antikens filosofi och romarriket och sedan förklara filosofin olaglig och slutgiltigt stänga portarna till Platons akademi.

Eftersom visheten är tidlös, spelar det mindre roll vem som håller stafettpinnen från period till period men när Kyrkan stängde Akademien kollapsade antiken. Tysk-danska barbarer vällde ner i Medelhavsvärlden och visade ondskan i det västeuropeiska blodet. Fiskarnas tidsålder och de två vägarna... Sedan fortsatte cirkusen tills dess att vi landade med den "etniska svensken" Reinfeldt och en massa andra tyskklingande politiker i högan nord. 

Ingen av oss har ett dyft kvar i vårt blod av våra indoeuropeiska förfäder som vandrade hit för, säg, åttatusen år sedan. Österlandets klarsyn har helt gått förlorad i den degenererade gren som är "den vite mannen" (medan den fornordiska religionen avslöjar vårt österländska ursprung). Intressant nog mörkade Adolf Hitler detta faktum genom att måla upp en spegelvänd myt, att tyskarna var "arier". Det är denna lögn, att vi skulle ha kommit längre än andra, som svenskarna fortfarande slavar under, är en myt som blockerar folkintelligensen och gör svenskarna till lätta byten för varje självtjänande härskare, varje Fredrik Reinfeldt, som söker deras röster vid valurnan.

Jag tror att det är nationalhoroskopets soltecken Vattumannen som, precis som i fallet Wolfgang Smith, skapar denna intellektuella arrogans, detta högmod, denna tanken att tillhöra de utvalda. Det är korrekt att Vattumannen representerar det rika utflödet ur Guds intellekt, och att identifiera sig med denna "oändlighetspunkt" (som Wolfgang Smith nämner i förordet) kan få den ödmjukaste att i extas utropa "Åh MITT Majestät" och dra på sig kättarstämpeln. 

Enda sättet att undvika andlig hybris medan man är på Jorden är att leva så att man undviker Jordelementets besmittelse, dess grova konkretism. Wolfgang Smith har ännu inte övervunnit frestelsen att leka kung över det jordiska, det ser man av planeterna i Stenbocken. Det är samma hybris som också Humanisternas husbiolog Lindenfors lider av, även om hans kombination av hybris och ateism om möjligt är än mindre tjänlig än den begripliga naturliga berusning som religion kan skänka en människa.