Den här kortspaningen är högintressant men förutsätter det i sig inte orimliga antagandet att den förmögna britten George Cayley föddes under dygnets sista tredjedel. Det finns inte någon emotionell respons på tanken att lämna marknivå och sväva fritt i luften om Månen står i Oxen (här hyllas istället den lugnande om inte rent förmörkande eller sövande inverkan myllan har på själens oroliga och timliga del).
Men med Månens ingress i Tvillingarna (sinnelagsascendent) kommer direkt flygintresset som en fånig simulation av själens kroppslösa frihet. Det intressanta är vilken intressant psykologi hans närmast totala betoning på "ljushuvud" födelsedagen uppvisar. Detta är en idéspruta till människa, en verklig utforskare och uppfinnartyp.
Utfransning: Venus i mörka Vattenbäraren symboliserar harmoni med tanketotaliteten och är därför mörklagd från utsidan. Vattenbäraren har för övrigt inte mer ljus och insikt att sträva mot och tillhör därför Mörkrets kvalitet. Metafysiskt mörk eftersom att människor inte kan se den gudomliga Intelligensen, men nere i vår värld för att Vattenbäraren dragit sig en gräns och betraktar allt inom denna som den allomfattande totaliteten.
Totalitetsanspråket i vår värld gör att även Luftelementet i rollen som "människors tankar och konceptioner" kan uttrycka diktators fasoner och i sitt självtillräckliga mörker lida av okunskap om förändringens lag, som de gamla kineserna kallade den.
Saturnus ultimata gräns måste alltid ses tillsammans med expansionens Jupiter och eftersom den senare (ensam) tillhör Eterelementet, antyder hinduerna att det finns en väg ut ur den upplevda totaliteten. Eter blir som det skikt som agerar som portal ut ur tidsströmmen och in i Evigheten.
Eftersom det dessutom är fullmåne eller opposition mellan sinne och själ når denna vilja att "lyfta" och se mer närmast Ikaros tragiska proportioner (han som flög för nära solen och störtade).
En kufisk flygmaskin lyckades britten konstruera, men det var bröderna Wright som har äran av den första maskin som verkligen kunde flyga (cirka 70 år senare). Kan brittens misslyckade maskin ses i sinnelagshoroskopet?
Ja, om man antar Månen i Tvillingarna för sinnelagsascendenten. Då blir nämligen Saturnus en blytung på horoskopets botten som fjättrar sinnelaget vida 270-gradersapsketen (och sannolikt fungerade som katalysator för Cayleys försök att övervinna gravitationen).
Men Saturnus har extra kraft av konjunktionen med den hybrisartade demonen Rahu som alltid vill stiga uppåt (karriärmässigt) eller förstärka vad den binder sig till. Här syns alltså en fullständigt övermäktig tyngdkraft (Rahu) samtidigt som motsatt månnod (Ketu) representerar en håglöshet som den halshuggna Draksvansen. Även om hoppets stjärna Jupiter ligger på topp vertikalt sätt, skadas hoppet att stiga uppåt av denna konjunktion. Det blir alltså baktunga Saturnus/Rahu som är den starkaste änden i den här axeln.
*****
Inte ens en snabbspaning kan vara komplett utan en jämförelse med bröderna Wrights kartor (också dessa utan känd födelsetid). Varför lyfta deras farkost (astrologin är rätt spöklik eftersom den ser våra gärningar som enbart en yttre och oviktig funktion av den inre människans grad av GENIUS, dvs. hur besjälad hon är ner i det fysiska köttet. Med enbart en månascendent når inte materialet hela vägen men det är naturligtvis ett gott tecken att se en sinnelagsascendent som röjer något av de "daimoniska"!
Bröderna visar sig ha samma Måne i Jungfrun, ett av tecknen i Ljuses kvalitet och som Jordtecken lämpade att lösa tankegåtor även i praktiska! Är det därför Merkurius anses inte bara härskare här (liksom i luftiga Tvillingarna) men även "upphöjd", dvs både intellektuell och smart nog att omsätta tankarna i något konkret.
Utvikning 2. Konkret: Skotske popsångaren Al Stewart, hyperintelligent och så kreativ att han skrev tre uppsättningar text till varje melodi innan han avgjorde vilka ord som passade bäst till musiken - slängde på 80-talet ur sig en av sina många memorabla fraser: "philosophy, useless but profound". Hans Sol och Mån-Lejon uppfattade tydligt den goda daimonen i elfte där Mars, Saturnus och Rahu i Tvillingarna tenderar mot starkt och långsamt tänkande för tänkandets skull - en bra planetsamling som kan illustrera en filosofisk djuptänkare!
Vem som löste vad av bröderna vet jag inte, men den yngre Orville har i vilket fall ett horoskop som är fascinerande likt flygfartens fader Cayley. Återigen dominerar Sattva guna helt (Solen i passionens kvalitet, Rajas, är på inget sätt sammanflätad med någon av de många planeterna i Ljuset).
Och se hur Orville dessutom har exakt samma lodräta kamp mellan gravitation och "levitation"! Men se igen. Nu har nånnoderna skiftat plats och därmed begränsas tyngdkraftens Saturnus så att den lyftande Jupiter (i luftburna Tvillingarna) blir den starkare halvan.
Man skulle kunna tro att det var lillebror som löste de problem där britten misslyckats, men storebror Wilbur är inte hel oäven, han heller:
Här finns förvisso möjligheten av en tidig födelse så att bröderna inte längre delar månposition. Men i gengäld skulle en sinnelagsascendent i Lejonet ge Månen + Rahu och därmed den starka ambitionen att "komma uppåt".
Men med kartan som den är ritad finns också den intressanta opposition som en "fallen" Merkurius intar i förhållande till det merkuriska sinnelaget i den praktiska intelligensens Jungfru.
Denna "fallna" Merkurius är inte att förakta som Einstein visade och kan till och med antyda att storbrodern var "drömmaren" som bidrog till flygplanet Kittyhawk med en annan typ av intelligens, drömsk och sökande men förmågan att pricka rätt med lite "trial and error".
