"I think Converse are one of the only things in fashion
that the more they fall apart the more fabulous they look."
that the more they fall apart the more fabulous they look."
Efter att (milt) ha häcklat några Månen i Stenbocken och frågat om den här placeringen för sinnelaget helt försvurit sig åt sin yttre gestalt, visar sig ändå samma gälla schlager-Anna, i vars horoskop (nytt fönster) Månen tillsammans med Saturnus i Stenbocken fångade mitt öga.
SVT krävde enligt Aftonbladet att hon dumpade sina gympaskor av märket Converse eftersom framträdandet i schlagertävlingen ska hållas reklamfritt. Då grävde hon strax fram ett par märkeskopior ur garderoben och framskapade en association!
Det här kan tolkas som hennes Sol i Skorpionen och det tecknets rebelliska trots och vägran att underordna sig andras lagar. Kuriöst nog skrev jag samtidigt om Skorpionen Ola Rapace som berörde motvallskärringen i tecknet. Jag kunde ha slagit ihop schlager-Anna och Ola till en berättelse om den hårdnackade Skorpionen!
Bildcitatet (godtyckligt val från nätet) berättar också för undertecknad (långt utanför loopen vad gäller mode) att själva skorpionprocessen av "bortdöende" eller förruttnelse tycks vara det som gäller.
Så i själva verket hittade Schlager-Anna ännu mer sin stil när hon grävde fram ett par sunkiga gympadojor ur garderoben! Skorpionen är ett sjavigt tecken och tycks draget till soptippar och det förkastade! (Eller också innebär Skorpionen ett problem i livsödet och då kan man få den totala omsvängningen - en hysterisk hetsjakt på bakterier och minsta tecken på förfall.)
Jag har ofta sagt på bloggen att det här tecknet handlar om att bli förtrogen med döden och "den hårda vägen" inse att det biologiska livet inte är det verkliga livet, hur verkligt det än kan tyckas för stunden.
Mindre filosofiskt och närmare verkligheten illustrerar mode med kasseringsfärdiga kläder något om var individen själv placerar sig på en skala. Redan i första inlägget noterade jag hur negativ en kombination av en minusladdad Sol och en minusladdad Måne kan vara, och använde ordet melankoli.
Det här kan tolkas som hennes Sol i Skorpionen och det tecknets rebelliska trots och vägran att underordna sig andras lagar. Kuriöst nog skrev jag samtidigt om Skorpionen Ola Rapace som berörde motvallskärringen i tecknet. Jag kunde ha slagit ihop schlager-Anna och Ola till en berättelse om den hårdnackade Skorpionen!
Bildcitatet (godtyckligt val från nätet) berättar också för undertecknad (långt utanför loopen vad gäller mode) att själva skorpionprocessen av "bortdöende" eller förruttnelse tycks vara det som gäller.
Så i själva verket hittade Schlager-Anna ännu mer sin stil när hon grävde fram ett par sunkiga gympadojor ur garderoben! Skorpionen är ett sjavigt tecken och tycks draget till soptippar och det förkastade! (Eller också innebär Skorpionen ett problem i livsödet och då kan man få den totala omsvängningen - en hysterisk hetsjakt på bakterier och minsta tecken på förfall.)
Jag har ofta sagt på bloggen att det här tecknet handlar om att bli förtrogen med döden och "den hårda vägen" inse att det biologiska livet inte är det verkliga livet, hur verkligt det än kan tyckas för stunden.
Mindre filosofiskt och närmare verkligheten illustrerar mode med kasseringsfärdiga kläder något om var individen själv placerar sig på en skala. Redan i första inlägget noterade jag hur negativ en kombination av en minusladdad Sol och en minusladdad Måne kan vara, och använde ordet melankoli.
*****
Frågan här gäller alltså Månen i Stenbocken. Under dess klena passage genom det formmedvetna stilpolisiära tecknet (jfr Josefin Crafoords horoskop med en avgörande stenbockskomponent) suger psyket åt sig extra mycket från den materiella omvärlden. Det är som yttre ramar behövs för att den ska ha en personlighet eller en själ. Mån-Stenbockar tycks också sukta efter prestige- eller profilskapande material (jfr popkulturkommentatorn Andres Lokkos välkända elitism och extrem fixering vid fysiska prylar). Varför är det så här?
Det astrologiska systemets spelregler antyder varför detta beteende är helt normalt. Logiken är som följer:
Jordelementet är det "lägsta" av de fyra. Det är här den ursprungliga visionen (Eld) till sist hittar sitt konkreta, manifesta uttryck. Uppfinnarens aha-upplevelsen har nu blivit till en konkret pryl. Processen är avslutad. Uppfinnaren går vidare och visualiserar "i eld och lågor" nästa uppfinning medan Jordmänniskorna är konsumenterna - de som tar till sig uppfinningen som konkret, konsumerbar grej. De så att säga dyrkar avgudar istället för den verkliga guden (uppfinnaren eller Gud Fader).
När psykets planet passerar genom något av de tre Jordtecknen blir därför på en gång "denna världen" verkligare än normalt. Sinnet (Månen) orienteras "negativt", "ner" mot plattmarken där alla dessa konkreta prylar finns. Den yttre verkligheten har väl aldrig varit verkligare än i Oxen, Jungfrun och Stenbocken.
De här människorna har inte problem med den spontana tanken att det de upplever genom sina sinnen är verkligheten. För en Måne i Jord är tanken väldigt abstrakt att den verklighet de ser och hör och luktar på, egentligen bara är en konstruktion inne i deras eget medvetande. Jordmänniskan vill så gärna att de fem sinnena bara ska vara "fönster" genom vilka man tar sig en titt på världen.
Men det räcker med att påminna om hur man i halvmörkret kan förväxla en repstump med en slingrande orm för att komma ihåg att det bara är psykiska föreställningar, allt det vi erfar. För i det inre sinnet (Månen) blandas de fem yttre sinnenas signaler med våra personliga minnen och t.o.m. med transpersonella minnen från tidigare liv eller material från hela mänsklighetens kollektiva omedvetna.
Sådana här frågeställningar finner de flesta med Månen i Jordelementet närapå obehagliga. För deras element vill att allt ska vara separata prylar, sånt man kan ta och lukta på, saker man kan samla på och ställa i bokhyllan. Jordelementet är i själva verket dyrkandet av syndafallets resultat: processen när något rasar hela vägen från Eldelementets sublima höjd ända ner till det partikulära och konkreta och synbarligen fristående materiella föremålet.
Därför är Månens passage genom Jord berättelsen om en människa som nått universums lägsta våning - planeten jorden. Inte ens helvetet ligger så lågt som den här planeten.
Saken kan uttryckas annorlunda: när Psyket orienterar sig i linje med Jordelementet DÖR själen. Det finns ingen medvetenhet om "insidan" kvar. Orienteringen är, som sagt, "negativ" och den negativa bindningen till Jord eller energin i dess bundna, "materiella" gestalt total.
Därför lever människor med Månen i Jord upp och får liv när de plockar med prylar och smeker och luktar på döda föremål. För här uppstår ett slutet kretslopp och de får återigen kontakt med sin känsla av att uppleva och därför av att leva. Konsumenter är en helt egen ontologisk kategori, det är ett eget släkte.
Lite förenklat kan man säga att det går fyra sorters människor ute på gator och torg. Eldsjälar, Luftsjälar, Vattensjälar och Jordsjälar. Månen är otroligt viktig för hur vårt psykiska (inre) liv fungerar. Så medan astrologin säger att Jordmänniskorna är maximalt fjärmade från verkligheten upplever de själv att de är maximalt "realistiska". För det ingår i Jordelementets "myt" att tro på det man kan se och höra och ta på.
Hur ställer sig då Månen i Stenbocken till det sagda? Genom att kombinera Jordelementet med kvaliteten Rajas guna (passion, lidelse) och väga in Stenbockens härskare Saturnus, får vi en bra bild av det här sinnelaget.
Saturnus är blyets planet, den absolut mest negativa planeten i astrologin. Den drar allting till sig likt tyngdkraften. Den får saker att dra sig samman och koncentreras. Den är liv och energi som stannar av, rör sig allt långsammare. (Därför är Saturnus geriatrikens planet, och ålderdomens avstannande innan man gör in i döden och dumpar hela tidsrörelsen).
Det finns två sätt (minst) att förhålla sig till Saturnus: antingen ta strid mot prylarnas åldrande och förfall, eller att hänge sig åt det. Alla människor som värdesätter slitna och sjaviga kläder, och upphöjer detta till "alternativmode" har uppenbarligen en starkt bejakande koppling till Saturnus.
Och här ser man då Schlager-Annas Måne i kombination med Saturnus och dessutom i Stenbockens tecken! En nära släkting har Månen och Saturnus kombinerade (i ett Eldtecken) och han älskar gamla prylar. Nu pysslar han jämt och ständigt med en gammal SAAB från 60-talet. En annan släkting, född det remarkabla 1962 när ovanligt många planeter stod i Stenbocken, lever hela sitt liv genom konkreta prylar och praktisk design av föremål.
Andres Lokko, Schlager-Neo, med flera offentliga personer som granskats i samband med Månen i Stenbocken är inte alls exceptionella: Stenbocken älskar prylar - plus att de vill ha dem retro. Saturnus speltid ger historia, och ett föremåls historia är alltså substitutet för den själ som Mån-Stenbocken i sig saknar! Genom att identifiera sig med Materia (som förvärvat en historia) hittar den här typen av Måne in till sitt annars obefintliga känsloliv.
I samband med Lokko såg vi dessutom Stenbockens kanske mindre trevliga sida: viljan att vara Den Ende - jämför discoartisten Neos "lån" av namnet från Matrix-Neo, också han "Den Ende/Utvalde"... För den mest elitistiska Stenbocken gäller att ÄGA det enda eller det sista återstående föremålet av ett visst slag - sådana där rariteter som går för hutlösa pengar på snobbiga auktionsverk.
I den jämförelsen är Schlager-Annas stinkande gamla gympadojor en väldigt harmlös version av identifikation med den materialistiska process där saker nöts ner och blir färre och färre. För vad gör hon? Ja, inte dyrkar det sista återstående exemplaret av en pryl ("förstaupplagan") som vore den Gud själv, utan kämpar Sol-Skorpionens tappra kamp MOT förruttnelseprocessens slutliga och oundvikliga död/oanvändbarhet.
Hon har Sol och Måne i zodiakens kanske mest negativa tecken, men håller fast vid saker som förvärvat speltid (Saturnus/Kronos). Ett par Converse som en snuttefilt eller tröstnalle med andra ord, slitna grejer som den vägen förvärvat den själ som Mån-Stenbocken själv tycks så tom på.
Detta är materialism det med, men även materialismen kan zoomas in så att man ser dess olika dialekter. Jämför man "samlaren" Lokko med Schlager-Anna har de Solen i diametralt motsatta tecken: Anna kämpar mot Skorpionens eliminationsprocess och återanvänder gamla skor. Lokko går på snobbigt auktionsverk i London och bläddrar i katalogen och som den enkla materialist hans Sol-Oxe representerar gillar han säkert objekt i "mint condition", sällsynta föremål som bara "stått och samlat damm" och trots ålder och sällsynthet ännu tillfredsställer Oxens venusianska typ av materialism: det ska se snyggt ut.
Schlager-Anna är motsatsen, hennes Sol-Skorpion står för rebell-estetiken som vänder på Oxens begrepp och säger, "Ju trasigare och fulare, dess snyggare!"
Det astrologiska systemets spelregler antyder varför detta beteende är helt normalt. Logiken är som följer:
Jordelementet är det "lägsta" av de fyra. Det är här den ursprungliga visionen (Eld) till sist hittar sitt konkreta, manifesta uttryck. Uppfinnarens aha-upplevelsen har nu blivit till en konkret pryl. Processen är avslutad. Uppfinnaren går vidare och visualiserar "i eld och lågor" nästa uppfinning medan Jordmänniskorna är konsumenterna - de som tar till sig uppfinningen som konkret, konsumerbar grej. De så att säga dyrkar avgudar istället för den verkliga guden (uppfinnaren eller Gud Fader).
När psykets planet passerar genom något av de tre Jordtecknen blir därför på en gång "denna världen" verkligare än normalt. Sinnet (Månen) orienteras "negativt", "ner" mot plattmarken där alla dessa konkreta prylar finns. Den yttre verkligheten har väl aldrig varit verkligare än i Oxen, Jungfrun och Stenbocken.
De här människorna har inte problem med den spontana tanken att det de upplever genom sina sinnen är verkligheten. För en Måne i Jord är tanken väldigt abstrakt att den verklighet de ser och hör och luktar på, egentligen bara är en konstruktion inne i deras eget medvetande. Jordmänniskan vill så gärna att de fem sinnena bara ska vara "fönster" genom vilka man tar sig en titt på världen.
Men det räcker med att påminna om hur man i halvmörkret kan förväxla en repstump med en slingrande orm för att komma ihåg att det bara är psykiska föreställningar, allt det vi erfar. För i det inre sinnet (Månen) blandas de fem yttre sinnenas signaler med våra personliga minnen och t.o.m. med transpersonella minnen från tidigare liv eller material från hela mänsklighetens kollektiva omedvetna.
Sådana här frågeställningar finner de flesta med Månen i Jordelementet närapå obehagliga. För deras element vill att allt ska vara separata prylar, sånt man kan ta och lukta på, saker man kan samla på och ställa i bokhyllan. Jordelementet är i själva verket dyrkandet av syndafallets resultat: processen när något rasar hela vägen från Eldelementets sublima höjd ända ner till det partikulära och konkreta och synbarligen fristående materiella föremålet.
Därför är Månens passage genom Jord berättelsen om en människa som nått universums lägsta våning - planeten jorden. Inte ens helvetet ligger så lågt som den här planeten.
Saken kan uttryckas annorlunda: när Psyket orienterar sig i linje med Jordelementet DÖR själen. Det finns ingen medvetenhet om "insidan" kvar. Orienteringen är, som sagt, "negativ" och den negativa bindningen till Jord eller energin i dess bundna, "materiella" gestalt total.
Därför lever människor med Månen i Jord upp och får liv när de plockar med prylar och smeker och luktar på döda föremål. För här uppstår ett slutet kretslopp och de får återigen kontakt med sin känsla av att uppleva och därför av att leva. Konsumenter är en helt egen ontologisk kategori, det är ett eget släkte.
Lite förenklat kan man säga att det går fyra sorters människor ute på gator och torg. Eldsjälar, Luftsjälar, Vattensjälar och Jordsjälar. Månen är otroligt viktig för hur vårt psykiska (inre) liv fungerar. Så medan astrologin säger att Jordmänniskorna är maximalt fjärmade från verkligheten upplever de själv att de är maximalt "realistiska". För det ingår i Jordelementets "myt" att tro på det man kan se och höra och ta på.
*****
Hur ställer sig då Månen i Stenbocken till det sagda? Genom att kombinera Jordelementet med kvaliteten Rajas guna (passion, lidelse) och väga in Stenbockens härskare Saturnus, får vi en bra bild av det här sinnelaget.
Saturnus är blyets planet, den absolut mest negativa planeten i astrologin. Den drar allting till sig likt tyngdkraften. Den får saker att dra sig samman och koncentreras. Den är liv och energi som stannar av, rör sig allt långsammare. (Därför är Saturnus geriatrikens planet, och ålderdomens avstannande innan man gör in i döden och dumpar hela tidsrörelsen).
Det finns två sätt (minst) att förhålla sig till Saturnus: antingen ta strid mot prylarnas åldrande och förfall, eller att hänge sig åt det. Alla människor som värdesätter slitna och sjaviga kläder, och upphöjer detta till "alternativmode" har uppenbarligen en starkt bejakande koppling till Saturnus.
Och här ser man då Schlager-Annas Måne i kombination med Saturnus och dessutom i Stenbockens tecken! En nära släkting har Månen och Saturnus kombinerade (i ett Eldtecken) och han älskar gamla prylar. Nu pysslar han jämt och ständigt med en gammal SAAB från 60-talet. En annan släkting, född det remarkabla 1962 när ovanligt många planeter stod i Stenbocken, lever hela sitt liv genom konkreta prylar och praktisk design av föremål.
Andres Lokko, Schlager-Neo, med flera offentliga personer som granskats i samband med Månen i Stenbocken är inte alls exceptionella: Stenbocken älskar prylar - plus att de vill ha dem retro. Saturnus speltid ger historia, och ett föremåls historia är alltså substitutet för den själ som Mån-Stenbocken i sig saknar! Genom att identifiera sig med Materia (som förvärvat en historia) hittar den här typen av Måne in till sitt annars obefintliga känsloliv.
I samband med Lokko såg vi dessutom Stenbockens kanske mindre trevliga sida: viljan att vara Den Ende - jämför discoartisten Neos "lån" av namnet från Matrix-Neo, också han "Den Ende/Utvalde"... För den mest elitistiska Stenbocken gäller att ÄGA det enda eller det sista återstående föremålet av ett visst slag - sådana där rariteter som går för hutlösa pengar på snobbiga auktionsverk.
I den jämförelsen är Schlager-Annas stinkande gamla gympadojor en väldigt harmlös version av identifikation med den materialistiska process där saker nöts ner och blir färre och färre. För vad gör hon? Ja, inte dyrkar det sista återstående exemplaret av en pryl ("förstaupplagan") som vore den Gud själv, utan kämpar Sol-Skorpionens tappra kamp MOT förruttnelseprocessens slutliga och oundvikliga död/oanvändbarhet.
Hon har Sol och Måne i zodiakens kanske mest negativa tecken, men håller fast vid saker som förvärvat speltid (Saturnus/Kronos). Ett par Converse som en snuttefilt eller tröstnalle med andra ord, slitna grejer som den vägen förvärvat den själ som Mån-Stenbocken själv tycks så tom på.
Detta är materialism det med, men även materialismen kan zoomas in så att man ser dess olika dialekter. Jämför man "samlaren" Lokko med Schlager-Anna har de Solen i diametralt motsatta tecken: Anna kämpar mot Skorpionens eliminationsprocess och återanvänder gamla skor. Lokko går på snobbigt auktionsverk i London och bläddrar i katalogen och som den enkla materialist hans Sol-Oxe representerar gillar han säkert objekt i "mint condition", sällsynta föremål som bara "stått och samlat damm" och trots ålder och sällsynthet ännu tillfredsställer Oxens venusianska typ av materialism: det ska se snyggt ut.
Schlager-Anna är motsatsen, hennes Sol-Skorpion står för rebell-estetiken som vänder på Oxens begrepp och säger, "Ju trasigare och fulare, dess snyggare!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar