Som tidigare beskrivet klargör den ursprungliga indiska läran om de tre gunas att de kardinala tecknen alls inte har med starten av de fyra årstiderna att göra utan med lidelse/passion.
Stenbocken, Kräftan, Vågen och Väduren är ju Pappa Patriark, Mamma Matrix, Sexuell Union och Avkomman. Det här korset i zodiaken är lidandets kvalitet - naturens blinda vilja att fortsätta en avlelse till... Detta är kretsloppet, det karmadrivna hjulet som hindrar människan från att öppna sinnet och förstå mer.
Förhållandet mellan modern och avkomman återspeglas också på så sätt att barnets tecken Väduren ligger nio månader senare i den evigt roterande zodiaken efter moder Natur, Kräftan. Väduren är alltså bara början på zodiaken ur ett naivt egoperspektiv - orsaken till att man föds står att finna i föräldrarnas kopulation (Vågen, det heliga samgåendet mellan den solära och lunära principen) som föregått ens eget framträdande som separat individ.
På en djupare nivå är själens egna förehavanden i tidigare liv det som föregår ett nytt uppdykande i världen... Djuppsykologen James Hillman bekräftade detta i Själens kod, där hans platonska grundsyn leder till att föräldrarna i princip bara är statister vilka regisseras av den själ som nu önskar återfödas och som behöver ett spelfält och inte minst en kropp - rekvisita de blivande föräldrarna kan tillhandahålla.
Stenbockens härskare, den sterila och snävt gränsdragande Saturnus, har åtminstone vilselett mig en smula, för jag har låtit den planetära härskarens egenskaper "spilla över" på själv tecknet. Schemat med härskare har kommit till oss från antiken och i några fall är matchningen mellan zodiaktecken och planet inte helt klockren. Men det kan ha att göra med att man sitter och tittar på en perifer association hos objektet. Kanhända är Saturnus sterilitet inte den primära kvaliteten, utan tvärtom dess förmåga som hantverkare och formgivare.
Som formgivare är inget sagt om fruktbarhet eller sterilitet. Saturnus ger formen helt enkelt och i moderskötet (Månen) tar formen gestalt och blir till ett nytt liv.
Att Stenbocken är en brunstig hanne indikeras därför av dess delaktighet i Rajas guna och även utan ledtråden från den vediska astrologin har vi den omistliga parallellen mellan stengeten och bockguden Pan, Naturens egen övergripande rådare eller skyddsande - personifikationen av "påsättaren" som får Naturen att blomstra. Det är naturligtvis den materiella principen som levande, organiskt liv som illustreras av axeln Stenbocken/Saturnus och Kräftan/Månen! I inlägget om Kate Bush (helt dominerad av Rajas) slarvade jag måhända förbi Stenbocken ur just detta perspektiv.
Utvikning. Med Stenbockens Jord och Kräftans Vatten sänker man blicken och tittar enbart på de två principerna som tillsammans möjliggör den fysiska och levande utgestaltningen av biologiska, levande varelser.
Men först genom att introducera Eld och Luft (Väduren och Våg) förädlas Naturen, som hitintills gått instinkt, dvs de inpräglade erfarenheter som förvärvats genom det brutala krig som pågår i Naturen.
Med homo sapiens ankomst uppkommer en ny ontologisk kategori (många miljö- och naturvänner i Darwins efterföljd försöker mörka det här kvantsprånget och bevisar sig själva mer drivna av Moder Materia än av Anden, som är den hemliga regissören som framskapat homo sapiens som ett delmål i en längre utveckling som går ut på att frambringa gudar).
Det är Luftelementet som anger det distinkt mänskliga, det är humanismens eget element: vi är rationella varelser med kapacitet att abstrahera och urskilja principer ur det myllrande livet i världen, vi kan schematisera och skapa ideologier. Sånt håller inte djuren på med! Total frånvaro av Luft i horoskopet för en människa brukar oftast indikera en mer praktisk läggning. Inför en teori (Luft) säger t.ex. den utpräglade Jord-människan, "Nå, men jag ska jag använda det till, då?"
En utpräglad Vatten-människa kanske responderar på en ren teori med någon känslomässigt baserad association - vilket är Vattnets sätt att förhålla sig. Men producenten av Luft-teorin finner sig ofta ställd inför Vatten-människans oväntade kursändring. Ja, Luft och Vatten fungerar illa i en ren sakdiskussion.
På ett kafferep där pratet far runt, märks det mindre om de samlade avviker kraftfullt vad gäller elementär disposition, för det ligger i cafésittarpratets natur att vara rapsodiskt och sakna egentliga grundramar. Vi är under Månens rena inflytande, intryck som kommer och går och samlas i korta one-liners. Ungefär som hela befolkningen blivit genom för mycket tv-tittande, zappande och surfande.
Som en uppsättning symboler, var och en ett "moln" av multivalent betydelse, är astrologin intressant på det sättet att kombinationen av planeter ("Mars och Venus i samma tecken") skapar nya idéer eller former att söka förstå innebörden av. Mars och Venus är ett "komplex" som resulterar i ett "syndrom", som åtminstone i ministudien av tio personer i porrbranschen tydligt kunde betecknas som en hor- eller horbockseffekt.
Mer neutralt skulle hor- och horbockssyndromet kunna betecknas som "uppslukande aptit". Faktum är att Mars och Venus tillsammans motsvarar axeln Vädur/Våg och därmed Rajas, lidelsens eller passionens kvalitet. Jag återvänder ännu en gång till en av de tidiga figurerna som med den sideriska zodiaken plötsligt perfekt beskriv hur elementen verkligen är, när de fungerar och inte ligger 4/5-delar snett som i den tropiska zodiaken: Jonas Gardell. Nu blir ju fan (Pan) religiös på äldre dagar, och nyligen förklarade Gardell i en intervju att det får vara slut på svordomarna och könsorden, han har ju gudbevars varit kristen i några år och dessutom hedersdoktor i teologi!
I den västerländska astrologin inträffade hans fullmånefödelse mellan Oxen och Skorpionen, två fixerade (Tamas, tröga, förmörkade) tecken. Nu destabiliserar visserligen en fullmåne psyket, men å andra sidan skulle en Måne i Oxen ha tagit udden av denna spänning.
Men Gardell, åtminstone under den tidigare delen av sin karriär, var som en överspänd fiolsträng, kolerisk och nervig till tusan. Och barnet i honom - räkna förekomsten av "jag" i var mening i hans tidigare framträdanden. Siderisk astrologi visar perfekt vad allt handlar om: den hyperaktiv fullmåne i den passionerade Rajas kvalitet, och med Månen (psyket) barnets och jagiskhetens Vädur. Solen i Vågen tar stryk här, men det är en annan historia - det viktiga är att notera "hetluften" i kommunikation och åtbörder (Eld + Luft i opposition), en animerad varelse helt enkelt.
Venus och Mars konstelleras även i ett negativt tillstånd via härskarskap över Oxen resp. Skorpionen. Och där kan man verkligen tala om den brutala Naturen och ren instinkt, ännu inte förlöst av homo sapiens reella ankomst.
Strikt talat borde kanske "hor- och horbockssyndromet" ha reserverats för olika kombinationer av Mars och Venus som infaller i Jord och Vatten, men då skulle man missa att även människor som anfäktas av sin "hetluft" agerar ut detta excessiva libido - ibland sexuellt, ibland som storslagna tänkare eller uppfinnare etc, eller i kombinationer.
Skillnaden är att den negativa polariteten känner suget, den positiva polariteten har en drift att göra saker, och så möts "plus" och "minus" och neutraliseras mot varandra. Jag förbereder f.n. ett större studium av detta syndrom för att se om det verkligen står som spön i backen inom porrindustrin som den första ministudien visade.
*****
Det är således uppenbart att inte Stenbocken ensam innehar rollen som häradsbetäckare i zodiaken, med astrologins verktygslåda av symboler kan, som vi här sett, också andra kombinationer ge en liknande disposition. Och till och med om han håller det på den enklaste nivån, och bara talar om enskilda zodiaktecken, finns ju Skorpionen som i västtraditionen tydligt koppats till sexualiteten som ren biologisk drift eller instinkt. Och vad om Lejonet, den kärleksfulla fadern och zodiakens "försteälskare"?
Jag har tidigare i förbigående två manliga Stenbockar som gestaltar den ständigt lidande (passionerade) bocken kombinerad med ett av härskaren Saturnus centrala betydelser: ålderdomen. Båda herrarna vägrar ge upp sina roller som virila getter fast åren rullat på. Men efter det uppmärksammade jag att en av mina favoritsångare inom reggaemusiken gått bort, och hittade därigenom ett fall som får alla manliga kåtbockar i Stenbocken att förblekna!
Till de två namnen i länken kan man också lägga t.ex. Mel Gibson och Brad Pitt som visserligen båda är födda i Skytten man båda har Venus/Afrodite i Stenbocken. Jag vill minnas att båda är inne på sjunde barnet nu - fast i Pitts fall förstås en del adoptioner. Poängen är likväl densamma: Stenbocken vill via objektiva, fysiska objekt - barn - visa att den är en viril och produktiv fadersgestalt och tillhandahållare av förnödenheter - stengeten är alltid ute och stångas i konkurrensen med andra getter efter toppositionen som ger mest av denna världens goda. I Stenbocken visar sig därmed också materialismens avigsidor: konkurrens som bränner resurser och koncentrerar rikedomen hos ett fåtal.
Spänningen är förstås olidlig. Vem är det som bräcker Stenbocken på hans eget område? Jo, framlidne jamaicanske soul- och reggaesångaren Alton Ellis, enligt BBC:s dödsruna far till "fler än 20 barn". Under 1960-talet var han en av Jamaicas superstjärnor, men han lyckades inte dra nytta av Bob Marleys enorma exportframgångar på 70-talet, fast han då redan emigrerat till England för att ett mer strategiskt läge (Jamaica var brittisk koloni till 1962).
Ett kraftfullt och mycket karaktärsstarkt ansikte! Han föddes också under följande stjärnor:
[Tillägg: Nyritad karta. Vid inläggets publicering hade ännu inte fixstjärnan Regulus - "kungamakaren" - introducerats, men som synes ger ett horoskop med Månen som ascendent ett fascinerande Lejon där "kungen" välsignar artistens libidinösa Mars!]
Bortsett från att det här är en av mina favoritsångröster oavsett kategori - han visade soulsångare på amerikanska fastlandet hur det skulle låta sedan han lyssnat och lärt av dem - ska jag bara peka ut de multipla attesteringarna på hans hejdlösa tendens att sätta barn till världen med olika kvinnor. Sociologiskt är det förstås de vita slavägarna i karibiska ö-världen som separerade färgade män och kvinnor från varandra som skapade det här oansvarliga beteendet, men i just det här extrema fallet ser man tydliga tecken i horoskopet.
Faderskap och ansvar först. Saturnus är klen i lösdrivaren Fiskarnas tecken, och dessutom under attack från den omoraliska Mars. Den senare är också libidos planet (härskare över Skorpionen/genitalierna och Väduren/sexualaktens frukter) och notera hur den kombinerar sig med Solen (eld + eld) i njutningslystna Lejonet, zodiakens "försteälskare"! En extrem vilja till njutning tycks alltså påverka ansvarsplaneten Saturnus negativt, och dess förmåga att dra gränser är försvagad av sitt flytande värdtecken i Vatten. Eld träffar Vatten och sensationalism - överdriven sinneskonsumtion - resulterar.
Alton Ellis himmel upprepar sensationalismen ännu en gång och nu är det ännu allvarligare: Månen - hans sinne och stämningslägen - är klena och dystra i Skorpionen men detta är också det psyke som har nära att "snöa in" och fixera sig i låsta mönster eller attityder eller t.o.m. repetitiva mönster. Bloggen har hittat Månen i Skorpionen vid ett flertal slumpmässigt valda fall av sexualmissbruk eller t.o.m. psykiska störningar. Här har vi nu Skorpionens härskare, disponenten över sångarens eget sinnelag, och disponenten ANGRIPER psyket från njutningslystna Lejonet. Eld attacker Vatten ännu en gång och nu är situationen inte att leka med: båda tecknen är av typen Tamas guna, dvs fixerade i sina vanemönster! Här är det känslomässiga vanemönster (Eld/Vatten).
Som om det behövdes en tredje indikation visar det sig också vara något underligt med sångarens uppfattning om fasta relationer: Venus är hemma i partnerskapets Vågen vilket är en tautologi (både planet och tecken säger här samma sak), men i Vågen fanns detta år också den girigt hungrande demonen Rahu, och hungern efter "fasta relationer" - eller åtminstone relationer - mångfaldigas av att expansionsplaneten Jupiter från ett kollektivistiskt tecken (Vattumannen) hjälper till.
Alla dessa ingredienser har förstås också den positiva sidan. Mannens känsla för såväl sorgsna som upplyftande melodier var fantastisk och så mycket man nu kan höra av några korta verser och melodi tänkte han mycket klart och distinkt över ämnen som social orättfärdighet med mera.
Och själens intensitet när han sjöng gick så djupt att jag fortfarande köper en skiva då och då av honom fast det egentligen var årtionden sen jag älskade reggaemusik. Ellis är större än genren, här hörs INDIVIDEN som jag aldrig hört honom förr. Minns zodiakens tredelning av personalister, individualister och universalister, där det individuella stadiet inleds med Lejonet och sedan dör i Skorpionen.
På sin ålders höst var han lika skorpioniskt bitter som någonsin över alla de oförrätter han lidit i den ohederliga musikindustrin på den lilla ön Jamaica. Man kan undra om han nått bättre ekonomiska resultat om han kanaliserat om sitt libido från att sätta på kvinnor ur publiken till att lära sig lite mer om egenföretagande? Men här är alltså både Sol och Måne fixerade - de hittar ett uttryck de trivs med och sen fastnar de i slentrian...
Trots att Ljusen bildar sensationalismen (häftig affekt, stark utlevelse) vill jag ändå sätta etiketten "kreativitet" här. Mannen var otroligt produktiv som låtskrivare. Och det framgår av Solens opposition till expanderande Jupiter, en aspekt som tillika meriterar Alton etiketten "intelligens", alldeles oavsett pikandet övar att han borde ha lagt mer energi på sin karriär för att slippa kverulera om hur blåst han blivit, år in och år ut i alla intervjuer.
Men här är väl i så fall problemet med Månen i Skorpionen: den vill lida och förbittras, precis som de två andra månplaceringarna i Vatten! Detta verkar vara den tripp själen valt för sig själv i detta livet: att smaka smärtan och sorgen långt ner i djupet. Ur reinkarnationsperspektivet måste ett sådant här liv ha föregåtts av ett kallsinnigt och okänsligt, men KARMA låter själen se myntets båda sidor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar