Jordbävningen i Indiska oceanen utanför Sumatra som överraskade en svenskkoloni vältrande sig i sin nykolonialism, innehåller inte oväntat variationer på exakt samma stressindikatorer som skalven i januari och februari 2010 där jag snabbt prickade av överensstämmelser i det senare (nytt fönster) med det förra (dito).
Julhelgen 2004 var inte indikationen från den "wobblande månen"1 eller demonerna Rahu och Ketu lika totalt dominerande, utan fokus låg istället på en tilltagande fullmåne som lade sig från öst till väst vid platsen för jordbävningen - på samma sätt som Rahu och Ketu i år om än inte med samma kusliga "millimeterprecision".
Jag noterar hur båda illgärningsmännen Mars och Saturnus är med i leken igen. Mars angriper norra månnoden från Skorpionen medan Saturnus, vållaren av anspänning, kastar ett ont öga på Jupiter, frigöraren från anspänning, och fortsätter sitt "killing spree" genom att också sätta press på den fulla Månen.
Jag hittade en text på nätet som pekar ut Saturnus som en faktor vid jordbävningar, men givet hur löjligt många aspekter västastrologin inkluderar är det närmast en meningslös utsaga. Med den indiska astrologins betydligt färre aspekter, blir det genast mer intressant att se att samma skurkar från de två förra horoskopen faktiskt är här igen. Minns från bloggens andra inlägg hur fullständigt spegelblanka en del horoskop ser ut, i vissa fall med bara en enda (vedisk) aspekt.
Naturligtvis kan man blicka lite avundsjukt på den västerländska astrologins "problematiska" kvadratur (90°) som varenda planet "har rätt" att kasta omkring sig. I vedisk astrolog är det bara bråkmakaren Mars som skickar den turbulensen (och därtill sitt långa onda öga om 210°, dvs en variant på västastrologins 150-graders inkonjunktaspekt).
Eftersom jag inte studerat jordbävningar är jag mycket osäker på om zodiaktecknens symbolik spelar någon roll, eller om naturkatastrofer är ett subset av astrologin som bäst beskrivs i termer av planeterna och deras aspekter. Saturnus - ödesdanaren och jordbävningsfaktorn - stod i vilket fall i oceanens tecken Kräftan 2004 och ger en variant på olycksbringaren Mars i Kräftan vid årets båda skalv.
Den som söker, lär emellertid säkert hitta betydande undervattensskalv utan en aktiv vattensymbolik, även om den i det här fallet är förfärande: se hur också den onda Mars i Skorpionen skapar oreda för Venus och Merkurius, och därtill i 12e huset för lidande i världen. Den tsunamin var en formidabel massmördare, och det är kanske vad man skulle ha förutspått om horoskopet var ställt för ett nyfött barn... Antingen det eller ett dödfött barn!
Den skarpögde brittiske astrologen Charles Carter hejdade sig inte inför något utan undersökte horoskop på barn som dog vid eller kort efter förlossningen, och meddelade att han stadigt hittade BÅDA Ljusen i konflikt med ascendenten (som markör för den nya fysiska kroppen). Mot detta har jag förstås ett och annat horoskop i min samling av just ovanstående slag: fullmåne från öst till väst - människor som lever i högönsklig välmåga!
Eller gör de? Ett av fallen som jag tydligt minns var en incestdrabbad flicka som bokstavligen hamnade mellan far och mor (Sol och Måne) och där fadern under flera år använde dottern som substitut för den avvisande hustrun i ett dött äktenskap! (Solen nästan exakt på en Vågascendent och Månen i egocentriska Väduren i 7e!)
Astrologin bjuder ständigt på nya och överraskande variationer på tema - men att temat ligger där och spelar i bakgrunden, det är uppenbart för den som bryr sig om att undersöka saken.
_____
1. Efter skalvet i Stilla havet tittade jag lite på nätet och hittade snart begreppet "wobblande måne" för det faktum att dess bana ömsom lyfter den norr om solekliptikan (zodiaken) bara för att på andra halvan av sitt månatliga varv sjunka ner söder om solbanan. Demonerna Rahu och Ketu är punkterna där de två banorna korsas (ibland med sol- eller månförmörkelser som följd).
I det här inlägget redovisade jag några länkar och i slutet av dokumentet på scribd.com fanns några länkar till artiklar på nätet om den wobblande månen och dess koppling till naturkatastrofer. Men detta nämndes också i den "lättsmälta introduktionen" som jag listade överst.
Julhelgen 2004 var inte indikationen från den "wobblande månen"1 eller demonerna Rahu och Ketu lika totalt dominerande, utan fokus låg istället på en tilltagande fullmåne som lade sig från öst till väst vid platsen för jordbävningen - på samma sätt som Rahu och Ketu i år om än inte med samma kusliga "millimeterprecision".
Jag noterar hur båda illgärningsmännen Mars och Saturnus är med i leken igen. Mars angriper norra månnoden från Skorpionen medan Saturnus, vållaren av anspänning, kastar ett ont öga på Jupiter, frigöraren från anspänning, och fortsätter sitt "killing spree" genom att också sätta press på den fulla Månen.
Jag hittade en text på nätet som pekar ut Saturnus som en faktor vid jordbävningar, men givet hur löjligt många aspekter västastrologin inkluderar är det närmast en meningslös utsaga. Med den indiska astrologins betydligt färre aspekter, blir det genast mer intressant att se att samma skurkar från de två förra horoskopen faktiskt är här igen. Minns från bloggens andra inlägg hur fullständigt spegelblanka en del horoskop ser ut, i vissa fall med bara en enda (vedisk) aspekt.
Naturligtvis kan man blicka lite avundsjukt på den västerländska astrologins "problematiska" kvadratur (90°) som varenda planet "har rätt" att kasta omkring sig. I vedisk astrolog är det bara bråkmakaren Mars som skickar den turbulensen (och därtill sitt långa onda öga om 210°, dvs en variant på västastrologins 150-graders inkonjunktaspekt).
Eftersom jag inte studerat jordbävningar är jag mycket osäker på om zodiaktecknens symbolik spelar någon roll, eller om naturkatastrofer är ett subset av astrologin som bäst beskrivs i termer av planeterna och deras aspekter. Saturnus - ödesdanaren och jordbävningsfaktorn - stod i vilket fall i oceanens tecken Kräftan 2004 och ger en variant på olycksbringaren Mars i Kräftan vid årets båda skalv.
Den som söker, lär emellertid säkert hitta betydande undervattensskalv utan en aktiv vattensymbolik, även om den i det här fallet är förfärande: se hur också den onda Mars i Skorpionen skapar oreda för Venus och Merkurius, och därtill i 12e huset för lidande i världen. Den tsunamin var en formidabel massmördare, och det är kanske vad man skulle ha förutspått om horoskopet var ställt för ett nyfött barn... Antingen det eller ett dödfött barn!
Den skarpögde brittiske astrologen Charles Carter hejdade sig inte inför något utan undersökte horoskop på barn som dog vid eller kort efter förlossningen, och meddelade att han stadigt hittade BÅDA Ljusen i konflikt med ascendenten (som markör för den nya fysiska kroppen). Mot detta har jag förstås ett och annat horoskop i min samling av just ovanstående slag: fullmåne från öst till väst - människor som lever i högönsklig välmåga!
Eller gör de? Ett av fallen som jag tydligt minns var en incestdrabbad flicka som bokstavligen hamnade mellan far och mor (Sol och Måne) och där fadern under flera år använde dottern som substitut för den avvisande hustrun i ett dött äktenskap! (Solen nästan exakt på en Vågascendent och Månen i egocentriska Väduren i 7e!)
Astrologin bjuder ständigt på nya och överraskande variationer på tema - men att temat ligger där och spelar i bakgrunden, det är uppenbart för den som bryr sig om att undersöka saken.
_____
1. Efter skalvet i Stilla havet tittade jag lite på nätet och hittade snart begreppet "wobblande måne" för det faktum att dess bana ömsom lyfter den norr om solekliptikan (zodiaken) bara för att på andra halvan av sitt månatliga varv sjunka ner söder om solbanan. Demonerna Rahu och Ketu är punkterna där de två banorna korsas (ibland med sol- eller månförmörkelser som följd).
I det här inlägget redovisade jag några länkar och i slutet av dokumentet på scribd.com fanns några länkar till artiklar på nätet om den wobblande månen och dess koppling till naturkatastrofer. Men detta nämndes också i den "lättsmälta introduktionen" som jag listade överst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar