En lättsmält introduktion, här bekräftas månnodernas betydelse vid naturkatastrofer vilket jag, som aldrig använt dem i min astrologi, var fullständigt omedveten om: http://www.astrologycom.com/moonwobble.html
(Tropisk zodiak brukas, vilket gäller nedanstående också, så vitt jag sett)
Här är en ambitiös sida: http://www.davidmcminn.com/pages/alaska.htm
Sajten (som fokuserar sol/mån-cykler och ekonomiska fluktuationer) innehåller också en översiktssida till annan forskning om jordbävningar och planetära cykler: http://www.davidmcminn.com/pages/refsquakes.htm
Här en liten essä som specifikt adresserar månnoderna Rahu och Ketu. Jag är inte alls säker på sidorna där författarinnan försöker skohorna in kinesiska tankar i sitt spretiga dokument. Läs kritiskt!
http://www.scribd.com/doc/14745632/The-Galactic-Centre-and-the-Nodes-of-the-Moon-cause-of-disaster-or-path-to-enlightenment
Från sistnämnda länk noterar jag dock i en fotnot att, "Saturnus, hans tecken eller hus är alltid involverade i jordbävningar, särskilt vid aspekt till noderna...". Saturnus var, som sagt, en av de faktorer som spelade en viktig roll i båda de jordbävningshoroskop jag jämförde, fast naturligtvis inte lika iögonenfallande som noderna.
*****
Hittade också en amerikansk italienare (av den stundtals något knackiga engelskan att döma). Nick Fiorenzas sajt är fylld av material som uppenbarligen inte kommer från en nybörjares hand (länk här nedan). Samtidigt är det väldigt mycket "new age", som jag, i grunden en konservativ skeptiker som "växer långsamt men säkert" (dominant Saturnus), har svårt för.
Visst, i grunden tror jag också att universum är en "utbildningsapparat", men varje gång en astrolog tillgriper astronomiska fakta och börjar bygga förklarande "system", blir den här förmodade evolutionsprocessen väldigt newtonsk-mekanisk. Själlös helt enkelt.
New age-folket drar ner den andliga mognaden till teknokratens plan och pekar på muttrar och skruvar som "förklaring". MEN DET FINNS INGEN FÖRKLARING! Bara själens oändliga rikedom av föreställningar - som en del själar dessutom har ambitionen att systematisera och "objektifiera". Men Jordelementet (maximal konkretisering) är som sagt en evolutionär återvändsgränd.
Någon invänder kanske att det inte är de fysiska planeternas "frammejslande" av själslig excellens som Fiorenza och hans likar pekar på, utan "den heliga" geometrins metafysik. Likväl är pudelns kärna densamma: vad gör vi av den lilla parametern "fri vilja" eller själens frihet i ett system som tycks beskriva en deterministisk, maskinmässig produktion av "högre medvetande".
Det är något fel i hela grundtanken! Och det gäller inte bara new age utan hela vetenskapen inklusive kosmologer och deras plockande med den "antropiska principen" - att universums ingångsvärden tycks vara så perfekt anpassade för att låta en värld och mänskligt, intelligent liv uppstå. Detta är ju också bara en föreställning!
*****
Kristendomens Johannesevangelium är en i stycken fabricerad text om Jesus - religionsforskaren Hugh Schonfield läste texten analytiskt och såg att en antisemitisk senare författare har redigerat och lagt till material som helt enkelt inte funkar. Judehatet som läcker igenom återspeglar den skärning mellan icke-palestinska kristna och de ur-kristna som uppstod någon gång efter templets fall år 70.
Men å andra sidan finns det delar i Johannes som verkar alltigenom genuina och går direkt tillbaka på skeendena i Palestina när Jesus levde och verkade. En obskyr referens till en plats i Jerusalem t.ex. har bekräftats av arkeologin i modern tid.
Till de genuint judiska partierna i Johannes hör säkerligen Jesus svar till Nikodemus (under ett hemligt möte "om natten") i pånyttfödelsefrågan, där läraren förklarar att Gud inte delar ut anden efter mått. Man måste känna till att esséerna (Dödahavsrullarna) använde astrologi för att "mäta" själens grad av djävulskhet eller gudomlighet för att förstå detta uttalande.
Jesus var mer än troligt väl insatt i astrologin, men valde den icke-mekanistiska ståndpunkten som jag här pekar på. Inga kartor, modeller eller "kosmiska evolutionsmekanismer" är viktigare än individens eget bästa ställningstagande. Platon hade 400 år tidigare samma åsikt.
Om sedan vissa själar fallerar på sin väg, då kan man visserligen i backspegeln tala om att universum själv har en viss programmering och kanske är konstruerat att acceptera ett visst "spill" - vissa själar håller för låg nivå och hänger inte med i evolutionsrytmen.
Men den individuella frihet som är en konstitutiv del av själen illustreras av Solen i ett horoskop, och den här planeten står för det levande nu-ögonblicket, där människan själv agerar "fritt" men ändå predisponerad utifrån sitt soltecken, sitt "livsmotiv", det hon är på jorden för att uppleva. Månen ger feedback eller en reflekterande återkoppling på de egna aktiva stegen, och om Sol och Måne samarbetar i horoskopet kan man föreställa sig en väl fungerande "fri vilja" inte mindre än möjligheten till djup självinsikt.
Praktisk astrologi visar dock att de flesta föds med ett i bästa fall rätt ljummet samspel mellan Sol och Måne. Det här är extra tydligt i det permissiva västerlandet där folk gifter sig bara för att falla sönder inom några få år. Skilsmässostatistiken visar hur illa Sol och Måne fungerar inom den enskilda människan och det drabbar förstås den objektiva verkligheten där Ljusen kan läsas som de båda partnerna.
I traditionella kulturer maskeras det faktum att de flesta människor är enkla själar på väg mot excellens genom att män och kvinnor, fastän gifta, ofta lever väldigt åtskilda liv och inte lätteligen kan skilja sig. I praktiken säger alltså astrologin, denna modell, att Jesus idealism var smått orealistisk ("Var ni fullkomliga som er Fader i himmelen är fullkomlig."). De själar som är på jorden är här av en anledning. Den som nått fullbordan (kommen full väg) - låt oss kalla det ett perfekt samspel mellan Sol och Måne, mellan Yang och Yin - har inget behov av den här skyddade verkstaden längre.
Då gäller, som Uppenbarelseboken vill ha det: enbart dag utan natt. Detta är vad som kallas "kosmiskt medvetande" i dagens new age-kretsar.
*****
Jag fascineras av att västerlandets astrologer, sedan det gick upp för oss att den tropiska zodiaken faktiskt bygger på ett historiskt misstag nere i Alexandria, Egypten för 1800 år sedan, omedelbart börjar rationalisera detta misstag och UPPFINNER legitima skäl till att västerlänningarna varit på drift i sin ogrundade luftbubbla.
Alla moderna new age-filosofier som använder båda zodiakerna för att illustrera evolutionsprincipen bygger på ett tankefel. "Storåret" (25.000 år), och därmed en evolutionsprincip, var känt även i antiken innan senantikens astrologer i väst felaktigt band fast zodiaken vid kalenderåret (tropisk zodiak).
Det finns alltså inget behov av att hålla fast vid den tropiska zodiaken, den här en historisk styggelse, an anomali i mänsklighetens tänkande.
Här är emellertid Nick Fiorenzas ovanligt klara argumentation för varför dagens västerländska astrologi har anledning att hantera både den "slirande" tropiska zodiaken och den "eviga" himmelska (sideriska). Det handlar helt enkelt om hur man väljer att bygga sin mentala representation av föreställningen om att man är på väg någonstans.
Redan detta borde dock ringa i varningsklockorna. Var det inte Platon som sade att allt tänkande som har med den ständiga tillblivelsen ("vardandet") att göra, saknar egentlig existens och är ren inbillning? Indisk filosofi har också sedan 2.000 år genomskådat dagens new age-teoretiker och deras kosmiska evolution. Allt detta är maya, inbillningar som tillhör den bedrägliga känsla av objektiv verklighet som den oegentliga mätbarhetens domän.
Indisk filosofi är empiristens värsta mardröm! ALLT är bara tankens föreställningar. "Det diskursiva intellektet mördar allt som det nuddar vid genom att klyva det, antingen i dikotomier eller trikotomier som "då-nu-sen". Bara det odelade, eviga nuet finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar