Elementen i antiken

(Ett ~6 A4 långt inlägg som skrevs före genomgången av diverse skeptiker i termer av de fyra elementen. Detta kan förklara vissa överlappningar i tankegångarna.)

Läste igenom några av Apokryferna nyligen, böcker som varken kom med i den samling judendomen kallar sin bibel eller dagens luthersk-kristna bibel. Det är en snårig berättelse, vilka riktningar av kristendomen som har accepterat vad av de s.k. mellantestamentliga texterna, och den behöver inte berättas här.

Profeten Esras andra bok är i grunden ett judiskt dokument från cirka första århundradet före vår tid (se Wikipedias artikel - nytt fönster). Det finns vissa kristna tillägg till texten (uppenbara pga deras antisemitiska prägel), men kärnan är en judisk apokalyps, dvs en genre som Uppenbarelseboken i Nya testamentet också tillhör, visioner av vad som ska hända i den Yttersta tiden.

Författaren till den här texten visar hur judendomen strax före Jesus födelse lagt sig till med en tydlig tro på en odödlig själ, men det är väldigt osäkert om man vågar påstå att uppståndelseläran är identisk med reinkarnationsläran. Förvisso ska människor som tidigare levt på jordens yta komma tillbaka, men den här Yttersta dagen är verkligen Slutet för själarna på jorden. I hänryckningen ("rapture") etableras de för gott i ett annat, högre existensplan.

Samma föreställning finns ju också i de livsåskådningar som rymmer kretsloppstanken och kallas då moksha, befrielse (från fysiska fjättrar) eller, med fokus bara på medvetandets verksamhet, nirvana (utsläckande). Mer exakt handlar nirvana om att utsläcka det logiskt diskursiva processandet av tillvaron, den mentala dikotomisering som skapar ideliga "straw men" - pseudoproblem vilka vi sedan trasslar in oss i och försöker lösa där det i själva verket inte fanns något problem till att börja med, om vi bara hade sett på saken med ett vidöppet sinne!

Men det som är intressant för astrologins vidkommande, är några flyktiga referenser till de fyra elementen som författaren tar för givet. Jag har i ett tidigare inlägg (vilket har jag glömt) nämnt att bloggen bygger på mitt tänkbara tidigare liv som judisk sanningssökare någon gång vid den här tiden. Jag hade aldrig läst "2 Esra" tidigare (eller någon annan apokryf heller, förutom delar av "Salomos Vishet"). Jag har också redogjort för att den enkla astrologi jag framlägger på bloggen är en ohelig hybrid mellan den astrologi som mycket troligt praktiserades i den här trakten vid denna tid, och kryddad med några indiska tolkningsmetoder.

När allt kommer omkring var antiken och senantiken en rörlig och kosmopolitisk tid. Idéer färdades runt Medelhavet och det existerade säkert då som nu många olika åsikter om hur att "göra astrologi".

Efter år kan jag villigt erkänna att jag hade väldigt lite på fötterna för att påstå att jag använde de fyra elementen som "nyplatonikerna" (c 200-500) använde dem - metaforiskt. Men läsningen av Platons "Timaeus" nyligen (också för första gången) stärkte mig i uppfattningen att hela tiden varit på rätt spår. Enligt Platon existerade de fyra elementen redan innan vår värld, "himmel och jord" tagit full gestalt. Även de fyra elementen skapades emellertid, "före begynnelsen".

Men inte bara Empedokles (400-talet fvt), den (troligen med orätt) påstådda skaparen av fyrelementsläran, betraktade dem som både kosmiska principer och samtidigt som urstoffet varav universum och allt däri formats. Även Platon ansluter sig till en snarlik tanke: former ryms inuti andra, mer övergripande former ("Sofisten").

Faktum var att jag upptäckte att också Platon har det femte elementet i sin filosofi och med samma innebörd som den indiska filosofins "eter" (akasha) eller "rymd". Platon kallar den en moderliknande rumslig princip i vilken skaparen med de fyra elementen formar en värld som innehåller - hör och häpna - både odödliga och dödliga varelser. Människan är dödlig men reinkarnerar som tur är tills hon lyckats återvinna den excellens som var hennes innan hon föll ner i dödlighet.

Platons redogörelse för hur Jordelementet avviker från de andra genom att det inte kan "höja sig" påminner starkt om de teser jag började driva här på bloggen innan jag läst en enda av Platons dialoger (en försummelse jag jobbat på det senaste året). Minns texten om raggningsspecialisten Henrik Fexeus som "hyliker" (materia).

Vartefter nyanserades bloggen en smula och tillerkände även Jordelementets människor en viss andlighet, förutsatt att horoskopet innehåll någon öppning i den riktningen. Faktum var att den nöten aktualiserades i bloggens allra första inlägg, om historikern Peter Englund!

Det känns på något sätt så inhumant att frånkänna t.ex. en människa med både Sol och Måne i Jord all kapacitet till andlighet, men med växande vana blir astrologins symboler allt mer som lättknådad modellera i händerna. Man kan se igenom skenbudskap vilka inte håller måttet vid en andra granskning. Inlägget "En trist vetenskapsman" inbjuder inte till läsning, men där tyckte jag mig se en Sol och Måne i kreativa Luft och Eld. Men deras disponenter (Venus resp. Solen) ville något annat...

Och som vanligt, i ytterst få av de offentliga personernas horoskop finns födelseklockslaget. Rätt timma under ett dygn kan lyfta till och med ett nedtyngt horoskop! Jag gjorde nyligen ett sådant och det rymde det ökända sociala utstötningssyndromet med Solen i Vattumannen och därtill i 8e dödshuset samt Månen debil i Skorpionen. Det såg först riktigt risigt ut och jag visste inte hur att hantera informationen.

Men så började jag inse att Jupiter (filosofi, välvilja med mera) faktiskt lysta som en attraktiva magnet från himmelens högsta höjd (10 huset) och att livsödet verkligen varit sådant: från problem men mot allt större klarhet! Detta hade omöjligt kunna sägas utan födelsetimman.

Likväl fanns utstötningssyndromets problem där: Vatten på kant med Luft, Skorpionens dragning åt mörkret mot Vattumannens sociala instinkt. Personen hade varit en rikskändis men plötsligt blev offentligheten ett tryck. Ett välgörande exempel som visar att inte alla med Vattumannen/Skorpionen måste bli mobbare eller högröstade skrävlare. "Utmobbningen" kan också ta sig det uttrycket att man överväger sin situation och inser att man ska lämna gruppen. Man så att säga, stöter ut eller drar sig undan kollektivsituationen.

*****

För att återgå till de apokryfiska skrifterna. Från den judiska "Esras andra bok", två flyktiga referenser till de fyra elementen. Texterna är från Edgar Goodspeeds utmärkta översättning från 1930-talet.

ELD OCH VATTEN DRIVER LIVMODERN UNDER GRAVIDITETEN

For you (God) stands alone, and we are one creation of your hands.
And when you bring to life a body formed in the womb, and provide its members, what you have created is preserved in FIRE and WATER, and for nine months what you have formed endures your creation which has been created in it (the womb).

2nd Book of Esdras 8:6-9


ÄNGLAR (BUDBÄRARE) MANIFESTERAS GENOM LUFT OCH ELD:

Lord, who inhabit eternity, whose are the highest heavens, and whose upper chambers are in the air, whose throne is immeasurable, and whose glory is beyond comprehension, before whom the hosts of angels stand trembling, and at your command are changed to WIND and FIRE, whose word is sure and whose utterances are certain, whose command is mighty...hear the prayer of thy slave...

8:20-...

Stycket om grossessen är särskilt talande. För det är förstås Vattnet som mottar impressionen från Elden eller Anden. Jämför Marias obefläckade avlelse där också Anden eller det renaste elementet tar direkt kontakt med Vattnet och visar sitt ansikte så att graviditeten fortlöper i ett troget avbildande av den BILD som visar sig i Ljuset. I den antika läran sker en slags kopiering av den arketypiska människan och direktivet utgår alltid från Eldelementet och Vattnet mottar likt mjukt vax präglingen.

Bloggen har visat många horoskop som antyder hur traumatiserade Vattenmänniskor kan bli (med kriminalitet, sexmissbruk och annat som följd) och de fyra elementen applicerade på det biologiska livets processer visar samma sak. Det Evigt Feminina (Vattnet) måste vara så här känsligt för att exakt kunna återskapa en BILD som visar sig i Ljuset, dvs den levande andevarelse som gör anspråk på just detta foster.

Det andra citatet reagerade jag personligen på såsom född då Lufttecknet Tvillingarna steg i öster och Merkurius, budbäraren, också befann sig i Luft (i Vågen i solkonungens hus). Malak är hebréiska för ängel och grekiskans angellein betyder just påannonsera. Detta är exakt av den skira Luftvarelsen Merkurius gör, resenär mellan världarna. Notera texten, där änglarna som står redo inför Guds tron på hans minsta order förvandlas till vind och blir bärare av Elden.

Här glider Platon och de grekiska filosoferna samman med den judiska fromheten och det är det klassiska fyrelementsschemat som antyds igen. Bara Jordelementet utelämnades i "2 Esra" och förklaringen är enkel. Jorden sågs som döden vid den här tiden, åtminstone ur det väckta andemedvetandets perspektiv. I Platons elementlära är det bara Jorden som inte förmår transformeras till något av de tre andra elementen. Den som sålt sin själ till denna världens herre (Satan) ska inte hoppas på någon snabb eller lätt retur till mer eteriska nivåer i universum!

Kyrkofadern Origenes kättarförklarades för sin reinkarnationslära (metempsychosis - nytt fönster) vid åtminstone två kyrkomöten i senantiken, men Katolska kyrkans encyclopedi på nätet bestrider att han skulle ha predikat själavandring! (Jag minns inte i vilken artikel, troligen i Summa, men påstående motsägs hur som helst av författaren till artikeln om metempsykosen.)

I Origenes uppenbarligen platoniskt färgade världsbild gällde tanken om en slutlig återställelse (apokatastasis), men märk att detta inte innefattar de som på den dagen ännu tillhör det vi idag kallar de fem sinnenas verklighet. Två ska ligga till sängs på den dagen men bara ska uppryckas och en lämnas kvar. Andra texter i Nya testamentet talar om "en ny himmel och en ny jord" och den gamla finns inte mer.

Det är helt enkelt ett kvantsprång, en förflyttning till en ny ontologisk ordning (ett nytt tillstånd av existens) som löst skisseras i den gamla apokalyptiska traditionen. En annan fråga är hur väl de tidiga kristna egentligen fattade innebörden av dessa termer. Vad jag tror hela kristenheten missat om de två i sängen är att det inte är ett äkta par där maken eller makan varit otrogen och därmed lämnas kvar utan att utsagan syftar på människans två centrala väsensled: kroppen och (ande-)själen! "Köttet kan aldrig ärva himmelriket", "Samla dina rikedomar i 'himmelen' och inte på jorden", och så vidare.

Ibland får man för sig att de kristna (då som nu) bokstavligen tror på något himlastormande ingripande i vårt universums ordningar, en bild lika banal som att våra storebröder i rymden ska komma i UFO:s och rädda den dåraktiga mänskligheten.

Men vad texterna egentligen handlar om att är att återställa psyket så att det återigen blir medvetet om ytterligare dimensioner som den "i jord fallna" (medvetslösa) själen inte kan se med sina fem yttre sinnen. "Himmelriket finns inom er och utom er", lovade Jesus, eller i en annan textvariant, "Himmelriket är redan här", men underströk att åhörarna inte var medvetna om det eftersom de var hyliker, dvs, enbart materiellt medvetna.

Jordelementet i ett horoskop symboliserar den tuffaste utmaningen man kan ta sig som människa - att i en oförlösbar, permanent "fallen" domän "hitta det där som gömmer sig inuti sandkornet". Den positiva skattningen av Satans fallna värld man ser hos t.ex. Platon och senare hos den kristna aposteln Paulus, beror inte på materien i sig, utan på att också detta element är plastiskt nog att teckna högre sanningar för dem som kan tyda det. Men tecknen tar sig alltså somatisk eller fysisk gestalt för dem fallna i Jord. De fallna i Luft ser istället tecknen i det abstrakta, men det är i båda fallen samma tecken.

Vissa tecken går dock inte att representera materiellt och det är väl därför matematiker bildar en egen liten klubb. Förstår de inte den antika världsbildens storhet löper de risken att bilda en i sina egna ögon "elitklubb" (som VoF) som hånar och föraktar dem som kanske inte tänker i termer av exakt logik (Luft) men likväl har förmågan att SE (Eld) eller förnimma (Vatten) eller bilda sig en uppfattning på basis av konkreta manifestationer i det (synbart) fysiska substratet (Jesus gör mirakler som väcker förundran).