Nobelpristagare i 2D och 3D

Mötte nederländske Nobelpristagaren i fysik Gerardus 't Hoofts namn i en beskrivning av den suggestiva tanken att vi och vår omvärld är platta pappersdockor skrivna på ett tvådimensionellt plan. Bara i vår föreställning visualiserar vi en tredimensionell verklighet - "rymden är djuup". Avstånd och perspektiv - och naturligtvis tiden - ingår inte i den information som är kodad i 2D. Dessa är effekter av "presentationsskiktet" - vår upplevelse av att leva och vara med om saker.

Dette overraskende resultat – at informationskapacitet afhænger af overfladeareal [ytans areal] – har en naturlig forklaring, hvis det holografiske princip (foreslået i 1993 af nobelpristager Gerard ’t Hooft fra University of Utrecht i Nederlandene og udviklet nærmere af Susskind) er sandt.

I hverdagens verden er et hologram en særlig slags fotografi, der frembringer et fuldt tredimensional billede, når det belyses på den rigtige måde. Al informationen, der beskriver 3-D scenen, er indkodet i mønstret af lyse og mørke områder på det todimensionale stykke film, klar til at blive gendannet.

Det holografiske princip forfægter, at en analog til denne visuelle magi gælder for den fulde fysiske beskrivelse af ethvert system, der besætter et 3-D område: det foreslår, at en anden fysisk teori, som kun er defineret på 2-D grænsen af området beskriver 3-D fysikken fuldstændigt.

Hvis et 3-D system kan beskrives fuldt ud af en fysisk teori, der alene virker på dets 2-D grænse, ville man forvente, at systemets informationsindhold ikke oversteg informationsindholdet af beskrivelsen på grænsen.

http://universer.dk/hologram.htm

Horoskopet för den teoretiske fysikern innehåller en underhållande detalj som direkt för tankarna till hur den tvådimensionella degen jäser och får volym. Se om du ser var denna komplexa interaktion ligger inbäddad:

 

Ett horoskop som verkligen beskriver en panna i djupa veck givet dess massiva tonvikt på de merkuriala (logiska) tecknen Tvillingarna och Jungfrun och det tecken som genom sin härskare Månen symboliserar reflektion eller själslighet. (Och minns filosofen Herakleitos som sade att själen bara har en enda dimension: djupet eller fördjupandet.) 

Det är, som jag ser det, Kräftans tecken, hemmets och rumslighetens (rymdens) tecken, eller dess härskare Månen, som i kombination med den merkuriala principen beskriver hur "information" eller "instruktioner" i en logisk 2D-värld "översätts" och blir till den illusoriska föreställningen om en 3D-värld som består av bredd, höjd och djup. 

I djupet återfinner vi förstås Herakleitos själsdimension! För att sedan totalt trilla dit på den här låtsasföreställningen ("livets teater") behöver vi sedan bara addera tidsrörelsen, som återigen påminner oss om att Merkurius är i ständig (intellektuell) rörelse och binder samman olika punkter. Antikens astrologer tycks ha namngivit de flesta byggbitar vi alltjämt använder oss av i vårt byggande...

Men själva teatern är förstås en lägre nivå av verklighet där logiken blåses upp till 3D-fantasier. Detta är då Månens domän, den sublunära domänen, som paradoxalt nog också är vårt eget inre sinne.

Studera noga den ömsesidiga receptionen mellan den tvådimensionella logikens Merkurius och den "tredimensionaliserande" Månen, och hur Nobelpristagarens intellektuella sinnelag är supermaximerat via den filosofiska Jupiter. Den här avundsvärda intellektualiteten såg vi senast hos den märklige filosofen och matematikern C.S. Peirce (där emellertid själva Solen i Lejonet indikerar en ännu vassare intelligens än Hoofts, där "bara" impulsplaneten Mars ockuperar Solens/intelligensens eget tecken).

 

Den till danska översatte fysikern Jacob D. Bekenstein går sedan längre i sitt resonemang än jag kan följa (anti-de Sitters rumtid) då jag inte är fysiskt bevandrad. I en mer omfattande mappning av astrologin mot fysikerns teori måste givetvis Kronos/Saturnus beaktas, men det här är i vilket fall ett utkast till tanken att det vi tror är våra egna tankar och teorier är arketypiskt determinerade.

Exkurs. Notera dock en suggestiv öppning här: i Bekensteins  presentation av ett holografiskt universum är tiden en aspekt av den projicerade 4D-yta som vår upplevda verklighet utgör och som har den femte dimensionen som avsändare. Är det en slump att Saturnus likaledes befattar sig med tingen yta i tiden och i astrologin alltid haft en biton av artificialitet? Saturnus symboliserar inträdet i temporalitet, i Maya, den illusoriska verkligheten! Det går att gå mycket djupare med dessa ting! Obs. Reservation för att jag här använder "femte dimensionen" på ett otillbörligt sätt jämför med artikelns anti de-Sitter 5D-universum!

Jag har inte sett någon uppgift om nederländarens privata filosofiska och/eller religiösa hemvist, men på den här nivån av intellekt håller jag det extremt otroligt att någon kan vara agnostiker eller ateist. 

Människor som, där jag bara börjat ana ett och annat, fullt ut fattat att universum har ett underliggande informationsskikt, har gått långt bortom de inskränkta mentaliteter som tror det är människan själv som tänker ut modeller (minns den medeltida nominaliestriden). 

Istället är det tvärtom, som begreppsrealisterna alltid hävdat. Det är vi som är de modellerade tråddockorna i denna föreställning som till att börja med äger rum i vår inre fantasi (lokalisering). Pastor Berkeley och före honom många andra stora filosofer hade rätt: dessa våra föreställningar upplevs som egna, men egentligen är vi helt transparenta tankar i Guds medvetande. Det är bara vår egocentricitet som fått oss att tappa känslan för att vi är öppna varelser och del i något bortom oss själva.

För en annan tänkare i Tvillingarnas tecken som också, sitt eget soltecken troget, utgår från INFORMATION, se inlägget om informationsfilosofen Bob Doyle. För Tvillingarna som desinformation, se den snarlika men något störda himmelen hos VoF-medlemmen Hans Isaksson.