Apmannen Darwin, en social fobiker

Följande långa inlägg (cirka 8 A4-sidor) om Charles Darwin uppehåller sig bara inledningsvis vid hans horoskop för att i den senare delen allmänt resonera om varför biologin och "folkbildare" så ofta är motståndare till "andliga" modeller för livet och verkligheten.

Charles Darwins födelsetid har på helt spekulativa grunder uppgivits som 03.00, och nedanstående horoskop nöjer sig därför med att presentera den "naturliga zodiaken" som visar dygnet, utan något stigande tecken.

En intressant omständighet med det här obestyrkta klockslaget som publicerades i ett amerikanskt astrologimagasin på 1940-talet är att den ytterligt viktiga Månen enligt siderisk zodiak just har anlänt till det typiska geolog- och biologtecknet Stenbocken.

(Stenbockens nycklar: Jordelementet, formgivaren Saturnus som härskare, och kvaliteten Rajas guna, dvs naturens blinda drift till mera liv.)

Den här i grunden introverta personlighetstypen stämmer så väl på Darwin, som var så besvärad av sociala sammanhang att han inte kunde behålla maten, att 12.00 får tjäna för en fixering av sinnelagets planet i början av Stenbocken.

Nu är det inte riktigt sant att Månen i Stenbocken är liktydigt med social fobi, utan istället är Darwins ultranervositet snarare ett uttryck för att himlen också innehåller det sociala utstötningssyndromet! Den samtidiga aktiveringen av gruppsociala Vattumannen och enstöringen Skorpionen verkar dyka upp ovanligt ofta på den här bloggen!

Jag kan bara spekulera i att det problematiska kombinatet faktiskt gynnar framgång eller medial uppmärksamhet eftersom det är något med individen själv eller hans tankar eller idéer som bryter av så starkt med den sociala omgivningen, att han sticker ut från mängden.

Att syndromet kan förekomma i horoskop för mobbare eller offer för mobbing och t.o.m. mobbingen tagen så långt som till mördarens irrationella hat mot vissa individer, innebär inte att "utstötningen" alltid handlar om ondska. Som horoskopet för Astrid Lindgren visade låter sig ett udda och vass röst utmärkt kombineras med sunda åsikter om missförhållanden i samhället. Här är då istället Skorpionen en sund giftpil mot skevheter i Vattumannens ideologi eller gruppens tänkesätt!

*****

I fallet Darwin är det uppenbart vad frågan handlar om. Hans evolutionsteori vållade ett ramaskri i den kristna västvärlden, där "Gud skaparen" nu ersattes av enbart naturens slösaktiga och blinda tärningsspel för att hitta dugliga livsformer. Evolutionsläran var en styggelse och ett slag i ansiktet på allt vad universums godhet och intelligens ville säga. Darwin förverkligade i sina djurobservationer den snävt tillskurna människotyp som redan ligger inskriven i horoskopet för Franska revolutionen (nytt fönster): den nya förnuftsmänniskan som enbart kött och blod, och vars "själ" bara var en poetisk metafor och anden ingenting alls utom en fri fantasi.

Det är symptomatiskt att Darwin inte har något alls i Eld, det element som teoretiskt står andliga filosofier närmast (jag bedömer att hans avmätta, norra månnod Ketu i Väduren saknar betydelse här, åtminstone i avsaknad av födelsetid). Det är också symptomatiskt att hans delaktighet i det mentaliserande Luftelementet är problematisk på två sätt: dels att Soltecknet Vattumannen är involverad i den sociala utstötningsmekanismen (Darwin flydde England och fann en tid av sitt liv tröst i ensamhet på sina långa båtresor till exotiska platser.)

Därtill befinner sig illgärningsmannen Mars i Vågens tecken och i olustig kombination med den ostyriga hungerdemonen Rahu - man kan befara mental obalans i partnerskap eller i relationer med andra. Eftersom Skorpionen - ena halvan av den sociala utstötningen - behärskas av Mars, hittar vi alltså den oförenliga Vatten/Luft-problematiken på två ställen: dels generellt mellan Vattuman/Skorpion och sedan också internt i Skorpionens djupa känslotyp, där disponenten befinner sig i Luft.

*****

Nu ska dock sägas att Mars "onda öga" från Vågen och mot Stenbocken, i sig själv inte är mer än just en antydan om att känna sig besvärad av tvånget att socialisera och att sinnet (Månen) hellre söker ensamheten i naturen (Stenbocken är starkt dragen till naturen). Det är kombinationen av faktorer på himlen som kan läsas som sociala problem.

Det har sagts att Darwin var en djupt plågad människa, och jag tror den här dubbleringen av det irrationella Vattnets låsning mot rationalitetens Luft säger en hel del om den saken. Men för den som tvekar över dessa generella indikationer, se då till sist på Månen, psykets eller sinnelagets signifikator. Båda de "naturligt onda" Mars och Saturnus angriper sinnelaget!

Darwins hypernervositet i de viktorianska salongerna och hans flykt ut i naturen finns belagd över i princip hela horoskopet! Är det någon som kan tro att ett sådant här horoskop skulle ha kapaciteten att samla sig och tro?

Darwin hittade en terapeutiskt välgörande rofylldhet i sina studier av fåglar i olika utvecklingsstadier, och det är ett sinne i Stenbocken med dess besatthet av att lägga saker i ordning (taxonomi), att arrangera och definiera, vi ser som hans enda fungerande utlopp i livet. Andligt och kanske också mentalt, var mannen närmast ett haveri.

*****

I det här läget vill jag påminna om vår egen svenska Darwin, en man som enligt egen utsago fick krupp av kyrkliga upplevelser i barndomen alltsedan dess avskytt religion som pesten och dragits till en rent materialistisk bild av tillvaron, ett av Humanisternas språkrör, evolutionsbiologen Patrick Lindenfors. I hans horoskop hittar vi exakt samma fokus på Stenbocken ("ordna och strukturera det materiella") och det kaotiska Vattentecknet Fiskarna som är en generell fruktbarhetssymbol och omistlig om det är biologiskt liv vi ska tala om.

Jag tror ingen utan en stark komponent av Jord och Vatten skulle dras till biologin, där cellernas tunna materiella membran (Saturnus, gränsdragaren) innehåller ett simmigt innehåll som vi kan likna vid astrologins Vattenelement. Jord och Vatten är de två "simplaste" elementen enligt senantik astrologi och de som närmast hänför sig till den enbart fysiska människan.

Darwins aktivitet i Fiskarnas tecken, slutligen, omvittnar en troligen ödmjuk människa bakom det okommunicerbara eller åtminstone rätt torftiga och sakliga sinnelaget i introverta Stenbocken. Jupiter är här hemma i sitt negativa och plastiska Vattentecken och Venus, "mjuka och sömlösa övergångar", anses vara upphöjd i Fiskarna.

Exkurs. Notera hur Jupiters "filosofi" via sin speciella 240-gradersaspekt särskilt sträcker sig mot den formskapande Saturnus - en "ytlig" planet som bara ser till strukturer och yttre gränser. Följaktligen firade Darwin sin stora framgång genom morfologi, studiet av arternas yttre former. Där tyckte han sig se en röd tråd och band samman sina observationer till en teori om evolutionen.

Jag upplever att Fiskarnas "amorfa" simmande hit och dit är en perfekt sinnebild för den meningslösa naturen, där allt sker bara slumpmässigt! Vattenelementet, kopplat till känslor i bemärkelsen förnimmelser, dras ju med beteckningen irrationalitet, och inte utan anledning. För våra förnimmelser via de fem sinnena måste organiseras förrän kaos blir till ett ordnat kosmos, och den mentaliseringen över "pålägget" skildras som bekant av Luftelementet.

Ingen som studerar ett fiskstim kan förstå vad det är som får stimmet att plötsligt byta kurs, som vore det en enda fisksjäl som radiostyrde hela stimmet. Fiskarnas tecken är det jag-befriade tecknet i zodiaken och härav också biologins särskilda ovilja att se någon mening med naturens gång utöver det att (det biologiska) livet ständigt söker sin egen reproduktion.

(Som tidigare nämnt betyder detta inte att horoskop helt utan Luft skulle vara dreglande dårar! De fyra elementen är metaforer, och bara en del i det astrologiska pusslandet med en hel uppsättning "omen" - en kraftfull Merkurius - stigande i öster t.ex, återskapar genast intresset för att logiskt bearbeta information, även om inte en enda planet skulle befinna sig i Luft.)

Samma syn på fiskarna som symbol, ges av Jesus i Nya testamentet där han säger till sina närmaste anhängare (av vilka flera var yrkesfiskare) att han ska göra dem till "människofiskare" - mänskligheten som en fallen mängd varelser i kaotiska folkstim, helt utan djup eller centrum i sig själva, helt ute i känslomässiga grupprörelser. Jesus upplevde att det viktigaste för en människa var att delge folk en insikt om vad människan innerst var, precis som österländska vishetslärare vid samma tid gjorde. "Känn dig själv", som det stod inskrivet vid oraklet i Delfi, Grekland. Detta är då kunskapen om nivåer Darwin inte ens nuddade vid i sin evolutionslära.

*****

Jag tror knappast det är en slump den samtida brittiske biologen och religionshataren Richard Dawkins också har ytterst viktiga placeringar i Jordtecknet Stenbocken och Vattentecknet Fiskarna. Här dras människan mot inomvärldsliga betraktelser. De fem sinnena och den information som strömmar till henne från det hon upplever som en "objektiv omvärld" tycks henne mycket verkligare än ogripbara abstrakta resonemang om andra världar...

För ett annat typiskt exempel på total inomvärldslighet, se horoskopet för Thomas Huxley, den berömde biologen som kallades "Darwins bulldog" för hans oförsonliga gläfsande i England mot religionen. Här hittar vi samma lergegga fast representerad främst genom Jupiter stigande i öster i Vatten samt den distinkt materialistiska axeln mellan Oxe och Skorpion.

Men notera att hans berömmelse i hög grad berodde på hans bråk med Anglikanska kyrkan. Och det passar väl, med tanke på att det är filosofins och religionens planet som stiger i öster.¹ Jupiter är f.ö. upphöjd i celldelningens tecken Kräftan, så att han är en av de verkligt berömda biologerna (och försvararna av darwinismen - Kräftan är protektionismens princip), följer naturligt av en så stark och främhävd Jupiter.

*****

Få individer helt under Jord och Vatten "hinner" under ett liv vidga sina vyer och ta in andra och större modeller, kanske för att en sådan här stark bindning till bara två av elementen också gör dessa människor till skickliga specialister i rent fysiska yrken. Med det kommer så det faktum att själva livsinvesteringen i en specialitet skapar en negativitet gentemot andra modeller vilka antingen inte är förenliga med den egna, eller t.o.m. gör anspråk på att förklara mer än t.ex. biologin har tagit på sig att förklara.

Det säger sig själv att biologen känner sig hotad att svepas bort av "större modeller" och förklarar varför biologerna är så fullständigt kallsinniga inför t.ex. kvantfysiken som har dragit mattan under fötterna på alla som naivt studerar materien. Om materia egentligen bara är energi som temporärt "poserar" i vissa strukturer, så är ju biologin närapå en pseudovetenskap!

Om energin vore fri och inte redan uppbunden i de föreställningar som biologin och andra discipliner tvingat in den i, då skulle den kanske även i vår tid kunna manifestera sig som andar och demoner och på toppen av kedjan som en obegriplig Urgrund för alla andra manifestationer - exakt som världens alla religioner anser!

Se vidare begreppet "filosofisk idealism" på nätet, tanken att tillvaron börjar med Medvetande och att allt därefter bara är tillfälliga föreställningar inför detta gudomliga medvetande, inklusive föreställningen om materien. Djupt ner i drömmen om materialitet pågår biologernas dagliga arbete - och se vilka fynd de drömmer fram! Och se hur alla som ingår i samma kollektiva dröm prisar och hyllar sig själva för att människan är det ultimata! I en granndimension sitter "utomjordingar" och skrattar häcken av sig över att människosläktet till och med har blivit primitivare de senaste århundradena!
:-)

Ateismen är specialistens kamp för att fortsätta hålla maximalt med energi låst inom hans eller hennes egna favoritföreställningar. För minns, vi vet inte ett dugg om vad som finns utanför våra fem sinnen. Allt som kommer till oss är rådata vi kan nå först efter att vi har mentaliserat det i linje med de föreställningar vi får lära oss. Ateismen kan mycket väl vara en riktig fuling som de individer prackar på andra endast för att de själva har en inkomst att säkra via sin "vetenskap" - dvs mentala föreställning.

Just som biologen lär ut att naturen fungerar, tänker han först och främst på att se om sitt eget hus, och har inget att vinna på att erkänna att hans modell bara är en av flera mänskliga byggnationer som pågår sida vid sida och som ibland interpenetrerar varandra, ibland med ömsesidig bortstötning som följd, ibland med storslagen synergi.

Geologi, biologi, kemi och några discipliner kom att åtnjuta stor synergi i Darwins tid och därefter och på rekordtid designade mänskligheten en gigantisk myt som inte alls såg ut att behöva några fria energiväsen. Således slängdes t.ex. den franska filosofen Bergsons vitalism ut genom bakdörren, fast jag lovar att vi snart kommer att förstå hur korrekt den var.

*****

Biologer avskydde sin kollega Rupert Sheldrake² från dag ett sedan han bokdebuterade på 1980-talet. Hans synd bestod i att återintroducera ett vitalistiskt koncept med anor tillbaka till Platon eller möjligen Aristoteles: tanken att det är osynliga vitala formbildande fält som "mindes" hur växter och djur ser ut och som kartritningar kontrollerar hur celler delas och växer och tar form, blir till organ och hela kroppar av olika arter.

Det här var enligt Sheldrake det närmaste vi har till en förklaring eftersom en biolog inte har en aning om varför "en morot får formen av en morot". Jag hittade inget i den evolutionsbiologiska milstolpen "The Blank Slate" av Steven Pinker (2002) som övertygade mig om att disciplinen kommit närmare en förklaring på denna nästan genant grundläggande fråga. Platons "Formvärld" tycks 2.300 år senare alltjämt vara en lika god hypotes som någon!



Sheldrakes "The Presence of the Past" (1988) är en verkligt stimulerande läsning och en promenad tillbaka genom biologins historia som påminner hur det vi kallar vetenskap egentligen bara är ett famlande i blindo efter modeller som förefaller ge oss de bästa svaren på de frågor vi för ögonblicket ställer.

Gång på gång visar det sig dock att mörkermän söker hindra folk från att ställa sig obekväma frågor, och det är en föga hedervärd aktivitet som drivs av t.ex. Humanisterna och före dem Vetenskap och folkbildning. Deras problem är att det utanför konsensusvetenskapen råder en sådan blandning av det vetenskapen kallar anomalier (fenomen som ännu inte platsar i någon teori) och ren vantro, att det är lättast att censoriskt banna allt som inte är mainstream. Detta går förstås emot den förutsättningslösa forskarens hederskod.

Men sådana här föreningar skapas inte av vetenskaparna själva utan av ett slags intellektuellt B-lag som skor sig på den sanna vetenskapen. Dessa läger söker legitimera sin status som tankens ordningsvakter genom att parasitera på fenomen som t.ex. astrologin och parapsykologin. Den förra är en konst och inte vetenskap, så där är skeptikern ute i ogjort ärende. Den senare är en legitim vetenskap och har så varit sedan dr Rhines kända kortexperiment för årtionden sedan. Jag har tyckt mig märka att skeptiker nogsamt ser till att inte hålla sig a jour med de rön som ständigt görs inom området! Då skulle de ju tappa tilltron till sitt eget korståg!

Vad folkbildningsivraren (dagens spanska inkvisition) söker uppnå är i själva verket folkets utarmning. Som om människan inte samtidigt var kapabel att hantera både en världsbild från år 200 och dess praktiska tillämpningar (som t.ex. astrologin), en genuin kunskap om medeltiden och en god inblick även i dagens närmast hopplösa kaos av specialiserade vetenskaper (som knappt ens kan kommunicera med varandra pga att deras ramar är så snävt definierade).

Folkbildaren sätter sig till doms och skattar andra lågt, och går förstås ytterst det samtida samhällets ärenden. Ju fler nyutexaminerade biologer som inte på Rupert Sheldrake ställer besvärande frågor, dess bättre för landets ekonomi.

Överskottet på ateister just bland biologerna beror, tror jag, just på att ingen vill bli ertappad med att ha valt en förklaring som kanske bara är en fotnot i en mycket större och mer komplex modell. Därför finns de fanatiska religionsmotståndarna just bland biologerna.

Och notera att de alltid kritiserar de mest simpla och uppenbara problemen med religionen, småsaker som klädkoder och andra frågor av social natur. Detta visar att de biologistiskt orienterade helt enkelt inte förmår gå alltför långt in i de alternativa förklaringsmodellerna och uppleva dem från insidan. Den egna livsinvesteringen hindrar dem och i djupet har de mer än väl förstått risken att trilla dit och bli "frälsta". Det är med andra ord inte en trivial ondska vi står inför när vi diskuterar dessa apostlar för en tidsbunden pseudo-upplysning. Läs Rupert Sheldrake, en man som synade sitt eget skrå! (Se även fotnot 2 härnedan.)

*****

Se även detta intelligenta blogginlägg från 2007 som lyfter ovanstående resonemang till ett högre och mer akut plan: http://samhallsfilosofi.blogspot.com/2007/03/vetenskapen-och-sanningen.html

Av en kommentar längst ner framgår att förf. själv är medlem i diverse folkvettsrörelser, vilket inte hindrar att det han säger om vetenskapens heterogena natur är intressant. Det finns kunskapsteoretiker som gått mycket längre än så, och hävdar att väst bara odlar en fantasi om att äga en vetenskap. I själva verket är det bara ett lapptäckte av enskilda strävanden med oändligt mycket mörker och radioskugga däremellan. En ren inbjudan att skapa sig den världsbild man själv känner sig bekväm med, med andra ord.
:-)

_____

1. Thomas Huxleys son, den ännu mer berömde Aldous Huxley, ställde föredömligt saker tillrätta efter att ha genomskådat sin egen ungdoms plagiat av faderns hållning och skrev den klassiska "Den oförgängliga filosofin" (The Perennial Philosophy) där han friskt citerade religiösa texter från hela världen och insiktsfullt kommenterade mänsklighetens urgamla insikt om att det finns något bortom bergen, något mer än biologins cellulära liv...

Tråkigt nog har inte sonens födelsetid bevarats för det hade varit spännande att se var på himlen hans filosofiska Jupiter i mentala Tvillingarna befann sig (mundan placering)... Kanske stod den rakt på tvären relativt faderns...

2. Sheldrakes horoskop uppfyller förstås kriterierna för en biolog: en anslående koncentration planeter i fysiska Oxen, samt Mars i Vattentecknet Kräftan. Men Sheldrake som bråkmakaren inom det flegmatiska släkte som biologerna är, syns tydligt av hans närmast geniala fullmåne: Solen med intelligenshöjaren Jupiter i mentala och logiska Tvillingarna i stimulerande opposition mot ett oändligt vidsynt och öppet sinnelag i formen av Månen i Skytten.

Psyket laddas alltså upp av sin egen disponent Jupiter (i samklang med vännen Solen), vilket gör Sheldrake till den värsta mardröm en trött och negativ materialist kan tänka sig! Ett fenomenalt kapabelt horosokop inte minst i debattsammanhang (vilka många oärliga skeptiker fått känna av). Med en sådan här fullmåne i SATTVA GUNA - kunskapens och insiktens kvalitet - var det närmast ofrånkomligt att Sheldrake skulle växa sig större än den lilla räddhågsna bakgård som biologin utgör.