Funderingar kring adhd och andra åkommor

På Newsmill skriver en person om sin väg fram till diagnosen asperger först i vuxen ålder, en intressant läsning som fick mig att påminna mig några lösa antaganden om hur, inte asperger men väl adhd skulle kunna beskrivas astrologiskt.

Båda åkommorna är neurologiska men som jag fattat det varandras motsats. Med adhd överreagerar individer på stimuli och måste lära sig att reflektera kring sina intryck. Lite förenklat verkar det som om "benen ränner efter det ögonen fäster sig vid" - den mellanliggande förmågan att mentalisera, fördjupa och förstå kopplas inte in. Vid aspberger kan individen fixera sig något abnormt på en enda sak med all världens tålamod. "Rubba inte mina cirklar."

Bloggens läsare vet att undertecknad skriver under på reinkarnationsläran som placerar beteendemönster i själsväsendet. Den biokemi forskningen rotar i, är bara själens synliggjorda utväxt. "Och Ordet (Logos, själens eget strukturerande förnuft) blev till Kött" (Johannesevangeliet).

Forskarna har inte sett fel när de nu noterar att individer med adhd har hjärnor med avvikande funktion, men med det materialistiska konceptet problematiseras saken inte ytterligare. För en materialist är frågan varför en människa utvecklar den hjärna hon utvecklar en "idiotfråga" som saknar all mening. Tacka västerlandets lågvattenmärke, den positivistiska filosofin som kräver att varje utsaga måste hänga samman med något empiriskt påvisbart, för denna själens tillfälliga blackout i väst. (Det är intressant nog under positivismens glansdagar européerna startar två världskrig och mördar miljoner människor).

Materialisten har helt enkelt inte räknat in någon förare i fordonet, utan utgår från att bilarna kör omkring av sig själva, att naturen bara är ett självspelande piano som råkat bli så här av en mängd ofattbara slumper som samtidigt inträffade för att komplexa högre egenskaper i den döda materien skulle komma till stånd. Nihilism kallas denna "djävulens" livssyn där människan själv bestämt sig för att hon är ensam och övergiven i en enorm svart rymd av slumpmässigt utströdd materia.

Tror man på själen och teorin att hjärnan är en "radiomottagare" eller "signalförmedlare", blir plötsligt kreationism en intressant fråga. Är allt synligt i världen slutprodukter av medvetna val i en region som föregår precis allting som västerlandets vetenskap studerar.

Är det därför Humanisterna rusar runt och predikar mot parapsykologin (som var deras första mobbingoffer) och religionen (som de insåg var en taktiskt smartare "fiende" givet svenskens jäsande invandrarhat och islamofobi)? Jag tror Humanisterna som uttryck för den ateistiska tron (en icke-tro försvarar sig ateisterna) just bara är NIHILISM ("intighet").

Nihilismen är inget annat än en massa tankemöda för att försvara sig mot den förskräckliga idén att man kanske inte har någon som helst kontroll på hur livet fungerar och är uppbyggt. Det är inte förvånande att just biologer och biokemister så ofta tycks vara ateister. Det är ju deras bord att förklara livet via enbart en serie kemiska reaktioner i deras experimentlaboratorier.

Astrologin har givetvis heller inga absoluta svar, men är åtminstone medveten om att den sysslar med deskriptiva modeller och inga utsagor om hur universum är uppbyggt. På engelska kan man kalla den en "heuristic device", en manick för att åskådlig- och begripliggöra.

Det säger sig självt att den snarare attraherar människor med en konstnärlig läggning än handgripliga snickare eller matematiker - fast det saknas inte kända exempel på matematiker som attraheras av astrologin. Den har ju en kärna av beräkningar. Johannes Kepler, den världsberömde astronomen som kom på gåtan att planeternas omloppsbanor inte var cirkelrunda, bidrog t.ex. även till astrologin genom att introducera zodiakens delning på 5 och 7, vilken inte fanns i antiken.

I samband med horoskopet för filosofen David Hume associerade jag adhd med den förhöjda "stirrighet" som Eld och Vatten i direkt kontakt ger. Att jag senare, i inlägget om den tvåkönade idrottskvinnan Caster Semenya från Sydafrika istället såg Eld och Jord som en lämplig illustration för adhd, avslöjar att jag inte tänkt färdigt i just den här frågan.

Det är mycket möjligt att löperskans och alla "uthålliga kämpars" låsning mellan Eld och Jord står närmare aspergers, med den neurologiska egenhetens särskilda fixering vid en och samma sak.

T.ex. visar horoskopet för matte-savanten Daniel Tammett, som satt i timmar i sträck och rabblade decimaler på talet pi (3,14...), en fruktansvärt stark spänning mellan ett Eld- och ett Jordtecken, vilka är naturligt fientligt inställda mot varandra: Stenbocken och Lejonet. Soltecknet Stenbockens härskare, den systematiska Saturnus, befinner sig här i sin fiendes, den ostrukturerat och fritt gassande Solens tecken Lejonet!

Faktum är att jag också har ett exempel på en annan person, charmerande men med vissa "fixeringar" i tanke och beteende. Där gällde Solen i Stenbocken men nu Månen i Lejonet. Här fanns även den extraordinära förmågan att nästan ögonblickligen kunna ange antalet bokstäver i en flera meningar lång text.

Enligt Newsmill-författaren hade forskaren Hans Asperger talat om sin upptäckt av besynnerlig barn i termer av "små professorer". Och jag tror båda dessa exempel illustrerar saken väl. Jag gör en mental notering att inspektera fler fall av båda de här neurologiska åkommorna - den okoncentrerade adhd-typen och den överkoncentrerade asperber-typen - för att se om någon minsta gemensam nämnare, någon astrologisk "signatur", står att finna.

Som astrologen Charles Carter noterade, som studerade sjukdomar och andra "obehagliga" ämnen ur astrologisk synvinkel, tycks enskilda sjukdomar ofta representeras via en sammansättning av astrologiska faktorer (yoga, sammanfogning eller kombination). Under några ungdomsår som vårdbiträde noterade jag ett otäckt fall av reumatisk feber som drev kvinnan in i våldsamma tillstånd av muskelkramper (jag vet inte riktigt vad den här beteckningen "reumatisk feber" står för).

Jag smög in på expeditionen för att titta på födelsedatumet på patientkortet med en teori om hur reumatisk feber borde se ut, astrologiskt. Och tänka sig! Precis som jag föreställt mig hade patienten Mars (röd, blod, febertoppar) i angrepp mot Saturnus (benstomme, låsningar, kroniska tillstånd) samt - och detta är det viktiga - Jupiter som "spär på" och förstärker allting den kommer i kontakt med.

Det var med den västerländska astrologin och dess övermått av planetära aspekter, så många att precis allting går att påvisa på ett eller annat sätt (vilket gör systemet helt värdelöst eftersom det pga okontrollerad tillväxt så att säga "helgarderat" sig - skälet till att vetenskapsteoretikern Karl Popper dömde ut det).

Tyvärr minns jag inte längre varken namn eller födelsedata för den drabbade, för det skulle ha varit intressant att se om den siderisk/indiska astrologin, med ett äldre aspektsystem där man ännu tydligt ser den bakomliggande logiken, skulle ha givit samma eller en liknande indikation.