Nobelpristagare i litteratur 1901-2008

(Obs! Långt inlägg - cirka 9 A4 sidor)

Det var med viss förväntan jag satt i åtskilliga timmar och beräknade horoskopen för samtliga 100 författare som tilldelats Nobelpriset mellan 1901-2008. Obs. Nobelpriset har inte delats ut alla år - här är listan på Wikipedia (nytt fönster).

Skulle t.ex. Luftelementet framstå som extra litterärt begåvat? När allt kommer omkring har ju t.ex. Tvillingarna (och Merkurius) sin uråldriga innebörd av kommunikatör. Och skulle "de högre konstarternas" Venus via sitt härskarskap över Lufttecknet Vågen visa sig genom en speciell betoning på detta?

Och vad om dramatikens tecken Lejonet? Eller det fritt kännande och fabulerande Vattenelementet? Eller, återigen, skulle det realistiska Jordelementet med dess uppmärksamhet på data och sakförhållanden vara det som utmärker en Nobelprisbelönt författare?

Tanken slog mig också, apropå den pinsamma utmärkelsen 1974 av två svenskar som världens bästa författare (svågerpolitik) - varav en, om jag minns rätt, dessutom själv satt med i Nobelkommittén (jäv) - att hela testet kanske är meningslöst. Är det kommitténs astrologiska sammansättning som subtilt styr dem mot författare som matchar deras egna kynnen och därmed avgör vilka författare som väljs? (Exakt så kan man astrologiskt följa individer när de hittar en partner de uppskattar.)

Om man först måste bedöma bedömarnas horoskop, insåg jag, har emellertid hela experimentet förfelat sin intention, som bara var att undersöka om några klassiska astrologiska teser klart skulle lysa fram i kraft av att vara psykiska (arketypiska) realiteter.

Med andra ord, här följer ännu en dubiös undersökning där jag mot bättre vetande söker utröna om det finns några påvisbara mönster i den "psykiska" verkligheten, trots att logik och rätlinjighet egentligen bara existerar inom Luftelementets verklighetsuppfattning och det i viss mån besläktade Jordelementet. (Jord går motsatt väg mot Luften och springer tålmodigt runt och mäter och väger allt i vår fysiska värld, på jakt efter övergripande modeller eller begrepp = Luftelementet.)

Vad jag just sade är att astrologin, som enligt nyplatoniskt mönster ringar in fyra ontologiska skikt ("dimensioner") i tillvaron, inte alls borde gå att att bearbeta med statistiska metoder då sådana bara äger giltighet i halva verkligheten, kanske mest påtagligt "nere" i Jordelementet. (Här är inte de fyra elementen materiella komponenter utan metaforer för "våningar" inom Världssjälen.)

I Luftelementet, den rationella själen, finns också lagbundenheter, men en del av dessa kan aldrig verifieras empiriskt då de är rena "platonska idéer" och saknar materiell gestalt. Den populära strängteorin inom fysiken är t.ex. inte verifierbar pga ett antal "kollapsade" dimensioner som inte ens i princip går att mäta, och är således en ren "luftprodukt", ren metafysik. Det utesluter inte att "luftindivider" kan njuta av teorins skönhet såsom man uppskattar abstrakt konst. Luftdimensionen äger "ontologisk status" (status av att finnas till).

De själarna som vibrerar mot den fysiska verkligheten tappar i allmänhet allt intresse för saker det inte går att "ta på" eller "mäta", och delar av astrologins utsagor, särskilt de om Vattenelementet och Eldelementet handlar alltså om en "slipprig värld" som inte går att fånga med de enkla Jordmänniskornas syn på vad som är verkligt. Notera hur velig svensken är till ämnet "psykisk" (Vatten) och "andlig". Horoskopet för vår nationalsjäl tenderar mot Luft/Jord, alltså materialistisk rationalism.

Vattnets koppling till psyke och Eldens koppling till ren ande är bara nys i de enkla människornas värld, för vilka Skinners behaviorism och Pavlovs dressering av hundar, uppleves mycket mer "rimligt".

*****

Jag ska inte hålla läsaren på halster - resultaten av allt arbete att framställa horoskopen blev magert! Det jämna talet 100 författare föll snyggt i lika stora grupperingar vid flera försök att betrakta materialet ur några vanliga astrologiska perspektiv.

När jag adderade Solens och Månens placeringar i de fyra elementen, blev det nästan dött lopp. Varför jag valt att fokusera Sol och Måne är att de är så viktiga i ett horoskop. Det ytterst viktiga Ascendenttecknet finns alltså bara för de 37 horoskopen med födelsetid, så det är logiskt att fokusera Sol och Måne när bristen på tid inte ens tillåter oss att studera t.ex. det tredje huset för skriftlig kommunikation eller femte huset för kreativitet för mer än en dryg tredjedel av författarna.

Sol + Måne i elementen:

ELD: 44
LUFT: 50
VATTEN: 54
JORD: 52

Detta visar att författande i världsklass t.ex. inte kan kopplas till vare sig Eld, Luft, Jord eller Vatten. Det må vara hänt att det kanske satt en "Jorddominerad" grupp i Nobelkommittén och kanske t.o.m. valde "jordnära" författare och litteratur - detta har jag inte undersökt - men med samma logik skulle i så fall en senare och kanske mer eldig sammansättning i kommittén belöna litteratur av det slaget. Över tid jämnar hypotetiska variationer ut sig. "Var och en följer sitt slag."

Inte heller Solens och Månens fördelning på zodiakens tre faser (Väduren t.o.m. Kräftan, Lejonet t.o.m. Skorpionen, Skytten t.o.m. Fiskarna) skilde sig speciellt åt. Samtidigt kan man fråga sig om verkligen zon 1 (personligt förhållningssätt), zon 2 (individuellt dito) och zon 3 (universalistiskt dito) är en relevant fråga att ställa, det är ju uppenbart att författare spänner över alla dessa tre fält!

1a, personliga zonen
Sol 43
Måne 29

2a, individualistiska zonen
Sol 34
Måne 35

3e, universalistiska zonen
Sol 23
Måne 36

*****

Emellertid visade sig några märkligheter i datat, som syntes här ovan i ett litet underskott av ELD. Nedanstående tabulering av samtliga 100 solplaceringar och 100 månplaceringar visar tydligt vad som pågår.

Men notera alltså att födelsetidpunkten bara är känd för 37 Nobelpristagare och att de återstående 63 horoskopet därför är "solära". I detta fall innebär det att Solens och Månens position för midnatt gäller, utom i några få fall då Månen kommer att byta tecken under det just påbörjade dygnet och dessutom inom några få timmar.

I dessa fall brukar jag ta som vana att anta den stundande månplaceringen eftersom den med största sannolikhet är den korrekta.

Om Månen istället inte bytt tecken förrän framåt lunch, gäller midnattspositionen. Och det finns skäl att hålla fast vid den. Se här den första observationen (nytt fönster) av de 37 Nobelpristagarna med känd födelsetid. Fyndet visar tydligt på att framgång tycks kopplad med en födelse under dygnets tidigare hälft.

	Solen:	Månen:
Väduren	11	6
Oxen	10	7
Tvillingarna	11	9
Kräftan	11	7
Lejonet	3	13
Jungfrun	11	8
Vågen	7	8
Skorpionen	13	6
Skytten	5	6
Stenbocken	7	9
Vattumannen	3	12
Fiskarna	8	9
totalt:	100	100

Solens standardavvikelse (hel population): 3,22318
Månens standardavvikelse (hel population): 2,17307

Jag har ingen förklaring till att Sol och Måne totalt byter beteende längsmed zodiakens Lejon/Vattuman-axel !!! Författare födda i Lejonets tecken (soltecknet) tycks ha markant svårt att bli upphöjda och betraktade som världens bästa författare, och det gäller också det motsatta tecknet, Vattumannen.

I västerlandet betraktas Solen vara i sitt "detriment" opposit Lejonet där den härskar. Indisk astrologi har inte den tekniska termen men då Vattumannens härskare Saturnus är Solens fiende (och vice versa), kan man lätt förstå att indierna ägde en snarlik konception om Solen i Vattumannen.

Det alldeles enastående lustiga är nu att situationen spegelvänds om man istället för att studera handlingsplaneten Solen granskar Månen, den reflekterade. Nu plötsligt trillar Nobelprisen till, när Lejonet inte själv skiner likt en solkung utan återspeglar dramatiken som detta tecken är känt för.

Detta är extremt talande! Lejonet som soltecken VILL STÅ PÅ SCENEN OCH SKINA, och därför gör de sig bättre som scenkonstnärer. Men författarskapet kräver helt andra kvaliteter än den Solen, hjälten, aktivisten representerar!

Författaren måste likt Månen reflektera kring sitt material, och som tabellen här ovan visar, är det ingen som kan återskapa verkliga livets hjältar och dominanter lika bra om ett Mån-Lejon, sinnelaget som aldrig fokuserar något annat än det "bästa", "det största" eller bara det lyxigaste hos de dominanta individerna i omgivningen. Mån-Lejonet är tydligen en perfekt placering för att fånga upp en berättelse och sedan återskapa den i litterär form.

Och hur förklarar man då att också Månen i saturniska Vattumannen gör detta? Jo, jag vill ännu en gång nämna att Vattumannen i gamla babyloniska kilskriftstavlor bär namnet "Den Store". Men är det inte Lejonet mittemot som är den stora, t.o.m. den kungliga individualiteten? Jag menar att "storhet" är Vattumannens härskares Saturnus förmåga att ringa in och definiera!

Det finns ingen storhet om man inte har förmågan att avgränsa sig (något som Lejonet som Sol ibland har att lära sig)! Ett psyke (Måne) i Vattumannen kan alltså vara ovanligt lämpad att se "signifikanser", det stora eller viktiga i situationer. Och därtill är de närmast matematiskt exakta i sin förmåga att se abstrakta mönster eller strukturer (Luftelementet). Detta är perfekt för att rita upp den underliggande planen till en berättelse!

Så Mån-Lejonet tycks fånga färgstarka karaktärer bättre än någon annan, och Mån-Vattumannen ligger väl till att hitta "den stora bilderna" eller berättelserna som upplevs som pregnanta och förtätade (Saturnus är en sammandragande faktor).

*****

Det kan noteras att denna avvikelse från en jämna slumpfördelning av Nobelpris på de 12 tecknen infaller i en av Eld/Luft-axlarna, de två element som denna blogg redan från början karaktäriserat som kreativa, i bemärkelsen att de inte hämtar intrycken från sinnena (Jord och Vatten) utan från det som klassisk filosofi av Platons snitt kallat "idévärlden".

En annan intressant sak är att om Lejonets Eld representerar fri kreativitet är Vattumannen organistion av det kreativa utflödet, och så båda tecknen är fixerade (stagnanta) tycks den stillasittande författaren som skapar ett litterärt universum tecknat via dessa två arketyper! Jag var inte alls förberedd på detta.

I reda siffror var det en Sol i Skorpionen som kammade hem flest Nobelpris i litteratur (13 stycken). Bortsett från frågan om statistisk signifikans (som tycks vara ringa) visar lite reflektion dock detta är ett logiskt komplement till bristen på Sol-Lejon!

För om Lejonsolen svassar runt och framträder i person, är Skorpionsolen dess absoluta motsats: ligger och kurar i skymundan men iakttar och registrerar allt, djupt och intensivt! Det är inte för inte som zodiaken arrangerat Lejon och Skorpion i rät vinkel till varandra.

Jag lämnar till läsaren att, om så önskas, "rationalisera" kring detta fynd på samma vis som jag sökt göra om topp/bottennoteringen för Lejon/Vattuman.

I övrigt ligger de 100 solarna och de 100 månarna i närheten av det medelvärde på 8,3333 per zodiaktecken som är en ren slumpfördelning. Solens intressanta maximum i Skorpionen ligger just bortom en standardavvikelse, men jag är inte rätt person att dra några statistiska slutsatser.

Wikipedia säger,

"In science, researchers commonly report the standard deviation of experimental data, and only effects that fall far outside the range of standard deviation are considered statistically significant."

Var egenheterna med Lejon/Vattuman-axeln "långt utanför standardavvikelsen"?

Jag har studerat statistisk terminologi trekvart på nätet och blev måttligt mycket klokare av det. Men så hittade jag en sida kallad "statistik för praktiskt lagda" och genast föll termerna på plats!

Jag fann också en bekväm kalkylator för att beräkna standardavvikelse med - "förklaringarna" på relaterad sida är återigen ett skämt om man inte redan vet vad saken handlar om. Detta är då mitt första försök någonsin till en enkel statistisk operation (jag ångrar skolårens ljumma intresse för matte).


Sol- och måntecken - ett försök till statistik.

Jag följer här Wikipedias enkla exempel med geigermätaren för test av statistisk hypotes och använder den standardavvikelse, olika för Solen och Månen, som redovisades av kalkylatorn (se under tabellen ovan).

Reservation för metodfel, t.ex. uppfattningen att medelvärdet är null-hypotesen. Men att dessa två är desamma, verkar logiskt.

Medelvärdet 8,33333 solar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±3,22318 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 5,1-11.55 solar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Medelvärdet 8,33333 månar/zodiaktecken och standardavvikelsen ±2,17307 motsvarar den sk null-hypotesen, dvs intervallet 6,16-10,5 månar/zodiaktecken är förväntat och bara slump.

Enligt detta är Skorpionen statistiskt signifikant överrepresenterad bland soltecknen, och Lejonet, Vattumannen samt även (nätt och jämt) Skytten underrepresenterade.

Bland måntecknen är omvänt Lejonet och Vattumannen statistiskt signifikant överrepresenterade, och (nätt och jämt) Vädurs-psyket underrepresenterat.

Jag finner det intressant att negativa Mars-tecknet Skorpionen gör bra ifrån sig via den aktiva Solen men det positiva Mars-tecknet Väduren gör dåligt ifrån sig via den reaktiva Månen! Fyndet påminner om den brittiske astrologin Charles Carter som påpekade att Mars via Skorpionen uppvisar en annorlunda, djupare och mer introvert psykologi jämfört med dess ruschiga och extroverta sida i Väduren.

Om jag begått fel i mitt metodologiska förfarande, hoppas jag någon läsare kan påpeka det. Jag ska ytterligare studera studera konsten att utröna om statistisk signifikans föreligger, så det kan hända att den här sidan ändras på nytt.

*****

En liten sak till. De 37 horoskopen med känd födelsetid skulle ge ett medelvärde på 3.08 författarpersonligheter per stigande tecken om allt bara var slump.

37 författarascendenters fördelning på tecknen:

Väduren: 3
Oxen: 5
Tvillingarna: 2
Kräftan: 1
Lejonet: 4
Jungfrun: 5
Vågen: 4
Skorpionen: 6
Skytten: 3
Stenbocken: 3
Vattumannen: 0
Fiskarna: 1

Åter utmärker sig Skorpionen, med dubbelt så många födslar som medelvärdet. Men underlaget är så litet att väl inget kan sägas om dessa fluktuationer inklusive Vattumannen, som vi nyss såg var så välgörande för ett författande sinnelag (psyke, fantasi), men som här kammar noll som ego- och kroppsindikator.

*****

Från det här testet tror jag säkrast man kan ta med sig den högst egendomliga anomalin som inbegriper Lejonet - kreativitetens eget tecken - och dess "skugga" den observerande och förtätande Vattumannen.

Tänk att Solen i Lejonet producerar så lite utmärkelser som författare! Det tycks uppenbart att deras kreativitet är bättre lämpad för estraden! En kreativitet som bygger på dem själva som levande och agerande individer.

*****

Se även två inlägg som kom till innan jag hunnit sätta mig in i vad litteraturpristagarhoroskopen sade, lustigt nog två texter om Lejonet (sinnebilden för kreativitet eller den personliga digniteten - personen/ytterklädnaden fördjupad till individualitet):

Emma & Carola - Jungfru eller Lejon?

Lejon, lejon, lejon!

*****

Jag ska ev. prova några fler astrologiska perspektiv på Nobelpristagarmaterialet och återkommer om jag hittar något av intresse. Exempelvis kan det vara mödan värt att studera i vilka av horoskopets hus de 37 författarna med känd födelsetid har viktiga planeter.

Här är potentiella kandidater Tvillingarnas "eget" hus (skriftlig kommunikation), det tredje, eller Lejonets femte hus för individuell lek och kreativitet.

(Undertecknad leker för övrigt denna forskargärning med Solen, Merkurius och Mars i Luft-Våg i femte huset och Venus i Eld-Lejon i tredje skrivarhuset - båda husen sammanbundna via teckenhärskarnas "ömsesidiga mottagande". Härav kanske intresset för just pristagarna i litteratur hellre än kemi eller fred. )