En mästares horoskop

Carters eget horoskop på försättsbladet
(klicka för förstoring)

...[T]he ideas embodied in the present work are not put forward as discoveries, but rather as recoveries. Astrology, I believe, is part of the Arcane Tradition of inestimable antiquity and value.

This tradition has suffered some corruption and has in part been overlaid with mistaken additions. But the cure for this is not a wholesale attack upon all Astrology, but a search for first principles of the science, and a reconstruction of our theory and practice upon these foundations....(pg. 7)

Symbolic Directions in Modern Astrology, England 1929, USA 1947
(min fetning)

Det var just den västerländska astrologins ynkliga träffsäkerhet vad gällde framtidsprognoser som fick mig att i perioder ägna mig åt annat, och först under senare år, då jag kompletterade med några viktiga Carter-böcker, noterade jag att västerlandets störste astrolog under 1900-talet hävdat detsamma. I "Symbolic Directions" introducerar han som, tror jag, förste västerlänning en del indiska koncept i sin astrologi!

De västerländska astrologernas fibblande genom århundradena faller t.ex. avsevärt kort om den vediska astrologins gamla dasa-system (en rullande cykel av planetära perioder vilka rullar på och som var och en av oss föds in i och sedan svarar olika på till följd av egenheterna i vårt födelseögonblick).

Ett läsvärt samtal mellan två erfarna sideriska astrologer påminner om vilket helvete den västerländska astrologin ställt till för sig själva genom sin ohämmade spekulation:

Jan M.: Well, the problem with the Tropical zodiac is apparent to anyone who really understands it. You have about seventy-five aspects; you have antiscion [spelling] points; you have midpoints, you have ninety-seven [TBC] … asteroids galore; you have seven hypothetical planets invented by my good friend Charles Jayne, who died in New York; you have eight, that the Ebertine system uses; and all that isn’t even the most of it!

ABE: No wonder there is incredible confusion amongst Tropical astrologers and, of course, it’s a nightmare for the student.

Jan M.: But you ask a Tropical astrologer what is going to happen in the future and he or she wouldn’t have a clue.

Källa

Faktum är att "Symbolic Directions", införskaffat i ett gammalt slitet exemplar från 1947, kan ha varit en av de böcker som undermedvetet fick mig att flytta fokus mot den indiska astrologin, fast jag inte var medveten om det. Carter bara nuddar vid några indiska konceptioner, men så högt har jag aktat honom sedan jag hittade den oslagbara introduktionen "The Principles of Astrology" (många upplagor sedan 1925!) för en småpeng 1983, att blotta hans omnämnande indisk astrologi bör ha flyttat mitt fokus en smula. (Emellertid var redan omjusteringen på väg, se här en dröm från september 2006. Dag och natt, Sol och Måne, väver våra liv...)

Nog ordat om turen att som nästan första bok i astrologi av en slump hitta den störste mästaren, så stor att hans analyser knivskarpt öppnar upp råmaterialet, trots att han tycks ha varit den "skeva" tropiska zodiaken trogen hela sitt liv - oaktat sin vänskap med västvärldens första sideriske astrolog, Cyril Fagan.

Not ang. det just sagda. Mycket av astrologin "fungerar" oberoende av vilken zodiak som används, särskilt resonemang kring planeternas psykologi och deras mundana placering (var på himlen de befinner sig). Men i takt med att den västerländska zodiaken dragit mer och mer snett pga Vädurens bindning till vårdagjämningen på 200-talet, har västastrologer börjat tala allt mindre om zodiaktecknen och mer om planeterna! De fyra elementen är det nästan ingen som tar i längre eftersom de inte tycks ha någon effekt. Men det är just detta den här bloggen söker visa att de har, bara man går tillbaka till den äldre zodiaken.

*****

Charles Carter enligt den sideriska zodiaken
och det antika planetschemat.

Carters horoskop är verkligen en studie i koncentration, precis som hans böcker beskrivs som förtätade och genomlysta av en samlad bild av ämnet. Det är fem (av nio) astrologiska kroppar disponerade av Saturnus som förklarar detta (månnoderna är matematiska entiteter).

Varje stycke i en bok av Carter är som ett destillat och implicerar många andra iakttagelser utöver det som just avhandlas. Ingen kan få en bättre lärare som aldrig låter eleven glömma att det är HELHETEN som avgör hur DELARNA måste bedömas.

I reklamen för ett antal Carter böcker (åter i tryck) på AstroAmerica.com förmedlas en del av den känslan. Värt att läsa igenom!

Det första som slår mig när jag efter snart två år med den sideriska zodiaken och det koncisa indiska schemat för interplanetära aspekter äntligen kommer mig för med att beräkna min mentors horoskop på detta sätt, är hur hans definitiva böjelse för det morbida DIREKT blir synligt. Carter skrev om tingens baksida, sånt som mindre astrologer inte vågade ta i eftersom de inte vuxit sig stora nog att konfrontera sin egen dödlighet och egots betydelselöshet i det större hela.

Det är ingen slump att Carter låg på Teosofiska bokförlaget vilket implicerar en böjelse för indisk filosofi, reinkarnationstankar, och liknande. Carter var en filosof i den klassiska bemärkelsen, och det är detta som gör att andra astrologer framstår som utspätt blaha efter att man mött honom.

Jag ägnade mina första tio år att läsa om tre böcker av Carter, om och om igen - inte olikt det indiska matematiska geniet Ramanujan som var fullständigt fixerad vid en enda brittisk lärobok i matematik på universitetsnivå. Ur denna skapade han en helt eget sätt att se på matematiska problem.

(Visserligen delar jag och Ramanujan den merkuriala Tvillingascendenten - fri rörelse i tankens värld - men där avstannar alla likheter. Jag är inget geni, och för det borgar Saturnus i Skytten i opposition till min ascendent. Ramanujan hade istället den intensivt lysande Skytt-Solen i sitt sjunde hus. Förstå skillnaden i andlig kaliber, i påverkan på det fysiska instrumentet/ascendenten!)

Hur syns det morbida draget i Carters horoskop? Jo, genom "horbockssyndromet" i sjätte hälsohuset, för att inte tala om Månen/psyket i åttonde dödshuset! Hans klassiska bok är mycket riktigt en "uppslagsbok" i psykologiska underligheter och sjukdomar, och som god tvåa på ämnet "morbida val", kommer förstås hans "Astrology of Accidents", en grundlig analys av drygt 150 olyckor!

Med beteckningen "horbockssyndrom" menar jag ett avsevärt förhöjt libido, som i avsaknad av mer kvalificerad styrning leder käpprätt in i ett vanartigt liv av lusta och degradation. Men den allmänt saturnisk-kontrollerande karaktären hos Carters himmel avstyr en sådan utveckling. Energin kanaliseras i andra riktningar.

Och notera spindeln i nätet - Saturnus - tunga maktposition i tionde huset för ära och anseende! Mycket välplacerad i Tvillingarna där den organiserar det merkuriala tecknets spretiga vandringar.

Notera särskilt hur olycksplaneten Mars här kastar sin särskilda indiska 210-gradersaspekt framåt och träffar Carters egen Jungfruascendent (kropp och persona). Och Carter är mycket riktigt känd för att tillhöra den grupp av morbida astrologer som exakt förutsade sin egen död, utifrån en livslång bekantskap med sitt födelsehoroskop.

Ibland företar jag mig att "röd-gröna" vissa inslag på en astrokarta och i det här fallet är Carters Venus/Mars just en sådan dubiös dubbelkaraktär. Den har tveklöst bidragit till den energi med vilken han så snabbt satte sig in i astrologin och blev Englands auktoritet i ämnet, men den tycks också ha inneburit något av ett självhat, eller ogillande av den egna kroppen (förvisso närmast ett brittiskt nationaldrag under den viktorianska eran).

Jag tror aldrig Carter förstod vad han gjorde när han i en i övrigt balanserad serie beskrivningar av de 12 zodiaktecknen skrev den mest elaka skildring av just Jungfrun som jag någonsin läst! Det sideriska horoskopet antyder att det just var Carters illvilja (Mars) mot sin egen "jungfru-kropp" som låg bakom denna låga skattning av just Jungfrun i zodiaken! Ett klassiskt exempel på psykologisk projektion på en annan av en kvalitet man inte är till freds med hos sig själv!

Hans egenhändigt ritade horoskop (se bilden överst) visar hur han själv uppfattade sig som en förbindlig och social Vågen-personlighet, om än "originell" eller oberäknelig till följd av Uranus stigande i öster.

Men det mesta i det sideriska horoskopet tyder på att han var en eremit som tålmodigt satt och pusslade med sina horoskop och var ensam redaktör och författare till en astrologiskt tidskrift i över 30 år. Den introverta stilen stämmer mycket bättre med den sideriska zodiaken som gav honom en Jungfru-persona!

Jungfrun är också den sifferexakta typen, och kritikern. Detta förklarar Carters ambition att statistiskt testa vilka teser brittisk astrologi förmedlat till 1900-talet som faktiskt höll för en granskning, och vilka som bara var flum och lösa antaganden! Carter återintroducerade självkritiken bland astrologerna, så typiskt Jungfrun, snarare än Vågen (eller Uranus)!

Och hans vetenskapliga och metodologiska sida understryks än mer av att han var född Stenbock och inte Vattuman enligt siderisk zodiak. Då båda är behärskade av Saturnus enligt det klassiska schemat, kan någon fråga sig vad det är för skillnad.

Svaret är enkelt: Stenbocken är ett Jordtecken, en pragmatiker och realist. Där en Vattuman kan vara nöjd med att producera "luftslott" och "teorier" går den jordbundne till fakta, till verkligheten, och stämmer av teorin (Luft) med det faktiska fallet (Jord)! Carters horoskop strålar av en naturvetares sunda tänkande ända ut i fingerspetsarna!

Men se nu hur unikt välgörande Jupiter arbetar på denna himmel: från ett Lufttecken sprider den sina båda framåtriktade specialaspekter till de två nästföljande Lufttecknen där planeter står posterade att motta Jupiters gåvor! Därmed är detta ett av de rätt sällsynta horoskop som bildar en triangelform på himlen, i det mentala och teoretiserande Luftelementet. Så nog var det högt i tak hos Carter, men han var inte nöjd med att tänka "stort och fritt" utan sökte också leda de astrologiska teserna i bevis via sin praktiska sida (Jord).

Hans psyke (Månen) är en annan intressant detalj. Att säga att han var extremt självcentrerad pga Månens placering i egotecknet Väduren, vore att helt missa det högre medvetandets Jupiter mittöver, i Lufttecknet Vågen. Vågen är mental och avväger alltid många sidor av samma företeelse och är således det perfekta komplementet till den naiva subjektivism som Väduren representerar. Denna Vädurs-Måne är helt enkelt inte vad den synes vara!

Psyket/Månen disponeras av Vädurens härskare Mars, vilken vi redan noterat i en exceptionellt energisk position, fastän i ett fixerad tecken (Vattumannen), och understödd av den goda Jupiter. Mars "tuktas" således av stödet från de båda "naturligt goda" Venus och Jupiter, så att i princip alla invändningar man skulle kunna ha mot en inskränkt subjektivism i samband med ett Vädurspsyke försvinner!

Detta är just sådana totalbedömningar Carter aldrig tröttnade på att påminna om att astrologen måste behärska. Skulle människor i allmänhet vara så kapabla i sina liv, skulle vi ha en högcivilisation istället för det lågvattenmärke västerlandet är!

Jag kan bara se att en så hög medvetenhet som den Carters himmel representerar existerade i det antika Kina, där man hyllade "den gyllene medelvägen". Vad är då en gyllene medelväg: jo den mentala konception man bildar sig efter att ha överblickat och provat samtliga perspektiv! Den gyllene medelvägen fungerar eftersom den visar sig efter moget övervägande.

Det gamla Kinas högkultur påminner därmed mycket om Vågens tecken, där för övrigt normplaneten Saturnus är "upphöjd" - en påminnelse om hur regler måste vara baserade på Venus - förmågan att harmoniera och ta del av alla parters perspektiv.

Förstå vilken gigant Carter blivit inom det brittiska rättsväsendet om inte astrologin fångat hans intresse!

____

Noter.

Den (modesta) sajt som skapades till Charles Carters åminnelse och som innehöll biografiska data om hans födelse till en privilegierad familj (se Jupiter i 2a ekonomihuset i positivt polariserad opposition till Månen/Hemmet), och hur kan kom att hoppa av sin juristutbildning sedan han upptäckt det komplexa symbolspråk som astrologin är, denna sajt har tyvärr försvunnit efter några år på webben. En verklig synd.

De tre böckerna jag läste om och om igen under tio år var nämnda "The Principles of Astrology" (1925, 5e rev uppl 1963), "Essays on the Foundations of Astrology" (1947), samt "The Astrological Aspects" (1930, omarbetad för sista gången 1967 - Carter dog 1968).