Som rubriken ovan kan AB:s val av läsarkommentar omformuleras, "synd bara att majoriteten av svenska folket inte fattar vad som fungerar i den stora tävlingen".
För nog kändes det beigt att precis i upploppet se folket rösta för den söta lilla sångfågeln Anna och det helt generiska balladformat som givits henne. För att inte tala om dess skrämmande i-tidentext om egots propsande på att vara någon.
Så fullständigt tydligt att en nation av naiva egocentriker (Månen i Väduren i vårt nationalhoroskop) belägrad av en lågkonjunktur skulle finna just detta budskap attraktivt.
Så fullständigt tydligt att en nation av naiva egocentriker (Månen i Väduren i vårt nationalhoroskop) belägrad av en lågkonjunktur skulle finna just detta budskap attraktivt.
Vad valde de då i medvetslös korttänkthet bort? Jag säger inte detta för att jag redan var ett fan, för jag helt förlorat siktet på vad den unga generationen artister håller på med - men i Salem al Fakirs komposition hördes en stor mästares röst!
Mid-tempo-lunken var ett bedrägligt första fokus men det tog bara sekunder innan jag hörde att den här låten innehåll ett gigantiskt musikaliskt universum - kolla bara kontrapunkterna i arrangemanget där någon syntaktig maskin stötte in snygga fanfarliknande grejer som klatschiga färgeffekter som jobbade perfekt mot den subtila och sublima sångmelodin!
Mid-tempo-lunken var ett bedrägligt första fokus men det tog bara sekunder innan jag hörde att den här låten innehåll ett gigantiskt musikaliskt universum - kolla bara kontrapunkterna i arrangemanget där någon syntaktig maskin stötte in snygga fanfarliknande grejer som klatschiga färgeffekter som jobbade perfekt mot den subtila och sublima sångmelodin!
Det var faktiskt bara Pernillas grovt underskattade låt som hade lika väl fungerande detaljer i arret, och bortsett från svaga verser var hennes refräng finalens mest catchy. Och hur hon lyfte låten till en högre nivå under de sista 30 sekunderna!
Istället bjöds en hoper sömnpiller till ballader den ena mer "ihålig" (Hollow) än den andra, varvat med sing-along-trams som ManBoy - den förde distinkt tankarna till Hits for Kidz. Förskolevarning... Hur kom dessa grejer ens till final?
Istället bjöds en hoper sömnpiller till ballader den ena mer "ihålig" (Hollow) än den andra, varvat med sing-along-trams som ManBoy - den förde distinkt tankarna till Hits for Kidz. Förskolevarning... Hur kom dessa grejer ens till final?
Idén med internationella jurys var lysande! Men när al Fakir helt korrekt ledde efter "proffsrundan" tänkte jag, "nu kan han bara falla". Och det gjorde han. Men det här måste bli en internationell stjärna, helt klart.
Svenskarna får ta åt sig att de inte förstår geni när de hör det. Jag noterade för övrigt samma blick hos al Fakir som hos framlidne statsminister Olof Palme, hökögon som intelligent höll hela situationen under uppsikt. Det borgar för att han vet var han är på väg.
Jag beräknade al Fakirs horoskop. Själv född med Solen i Vågen (relationens tecken) slås jag åter att vissa människor har lättare att fatta vad en annan håller på med, just för att deras horoskop liknar varandra. Det är slående att han är en "Sol & Måne i Luft" som gick hem hos en annan med Sol & Måne i Luft! Det är i de här lägena man ser att astrologin verkligen beskriver något, vad det än är.
Det blir inte märkligare av att jag för några dagar sedan kom att tänka på musikjournalisten Steve Harley, som i 70-talets början bestämde sig för att höja nivån på brittisk popmusik ett snäpp. Under glamrockens sista döende månader, sent 1973, debuterade han med bandet Cockney Rebel. Pressen fäste sig särskilt vid att de valt bort elgitarrer för en elektrisk violin. Det var udda då.
Det här var då min första al Fakir-musik runt tretton, när jag (äntligen) upptäckte att pop var också kunde vara intelligent. Det går inte att missta sig på trenden: också Steve Harley var tydligt dominerad av Luftelementet. Samma Måne i Vågen som al Fakir men Solen i Luftens krönande tecken Vattumannen.
När al Fakirs födelsedygn startar ligger expansionens och rymlighetens Jupiter i 29°55' Jungfrun, ett fantastiskt bidrag till hans logiska och exakta Merkurius (som här ses använda sig av både expansiv Jupiter och kontraktiv Saturnus - snacka om bred palett när det gäller inte minst rytmik).
Men redan klockan 9 anlöper Jupiter Vågen och förenar sig i en förunderlig trippel med Sol och Måne. Vi har alltså en nymåne som går i det exceptionellt "expanderades" tecken!
Så...det var därför jag tyckte mig höra ett större "musikaliskt universum" i hans låt än något annat som framfördes på Globens scen! (Frågan om Månens "bortbrändhet" i Solens närhet, avstår jag från att kommentera här, men se funderingarna om schlagergeneralen Christer Björkman.)
Och titta på den ambitiöse glamrockaren Steve Harleys himmel, är det inte exakt samma budskap där också, fast distribuerat över två tecken? Solen och Jupiter i kombination i Vattumannen, vilket meriterar honom för bloggens etikett "intelligens", och tack vare Jupiters välsignande 120- och 240-gradersaspekter skickas hela denna enorma medvetanderymd rakt in i Månen, själen/psyket i Vågens tecken.
Här måste jag modifiera några yttrade ord nyligen om Mån-Vågens "ytlighet". Ja, enklare exemplar är enbart ytliga, men för att skapa stor harmoni krävs också intelligens, och det enkla är faktiskt ibland det geniala.
Notera också hur al Fakirs kraftfulla Våg (för han måste betraktas som en Sol/Jupiter/Mån-Våg!) råder bot på dramadrottningssyndromets onyanserade och överdrivet kontrasterande stil (se horoskopet för bl.a. JihadJane). Den här kraftfulla attacken från Mars i Lejonet mot Venus i Skorpionen är ett starkt libido som likväl plockas upp och raffineras av Luften i hans horoskop. Han mentaliserar och målar i musik krafter som hos massmördare och pervon bara visar sig som blind idioti!
Steve Harley drabbades av polio i ena benet som liten och tillbringade sin barndom bakom ett fönster, betraktande de andra barnen leka ute i det fria. Istället läste han mycket och blev bildad. En grundning som ledde rakt till musikjournalistiken. Och nu talar vi inte banal musikjournalistik som den de prisade svenska fixstjärnorna producerar, utan verkligt intelligent journalistik.
Jag läste visserligen aldrig något av Harley men jag ser vad han håller på med i de kraftigt koncentrerade låttexterna. Här haglar det av höglitterära referenser som ingenting jag sett i popmusiken. Men allt ligger beslöjat och på bara några versrader frammanar Harley lätt surrealistiska situationer och karaktärer. Notera att också han har LIBIDO i formen av Mars + Venus, men nu i Vatten i attack mot Luft. "Dissociation" och mentala störningar eller artistens lek med avsiktlig non sequitur och dubbeltydighet.
Fast detta är första gången jag öppnade Steve Harleys horoskop ur det sideriska perspektivet, var det alltid artister av hans kaliber jag tänkte på då jag tidigt i bloggens historia sökte slingra mig undan det beklämmande faktum att många horoskop med Luft och Vatten i ohelig blandning helt enkelt bara ger luddigt och rörigt tänkande. Men i en mästares händer kan t.o.m. konflikter mellan de fyra elementen förvandlas till något intressant!
Fast det inte är mitt bord kan jag till exempel inte undgå notera att Harley verkar ha lånat in en hoper karaktärer i sina texter från Shakespeare och involverar dem i nya turer. Minns att vi pratar "bara pop" nu!
Men så var Steve Harley också engelsman och Londonbo, något Andres Lokko aldrig kommer att bli annat än som imiterad yta, hur länge han än studerar stadskartan och letar prylar i bakgatornas obskyra butiker.
Om svenska schlagerfinalen i DN, SvD (där jag tar tillbaka allt gott jag ev. kan ha sagt om kåsören Harry Amster - "Skönt att Fakir inte vann", är bara effektsökeri).
Se också Schlager-Anna: genuint intensiv Skorpion.
Se också Därför valde svenskarna fel - en analys av lördagens horoskop.
Special! Cockney Rebel-memorabilia
Provokativ radannons i musikpressen vid tiden:
Sommaren 1974, Cockney Rebels infektiösa andra singel Judy Teen - i vars text Harley hånar sina unga glamrockfans för att missa gruppens avsikter! - har nått Topp 10, men är nu på väg nerför listorna:
Men det var debutsingeln Sebastian som verkligen fick många att sätta tuggummit i vrångstrupen. Den var ett nedredigerat albumspår som likväl passerade den hopplösa femminutersstrecket, Harley som en väsande orm i Paradiset och dramatiskt orkestrerad som en miniopera av Wagner.
"Come inside, See my mind, In Kaleidoscope..." Så bisarr, så extrem!
Kiddsen av idag kommer aldrig att veta hur mycket häftigare och mer brainy musiken var för 30 år sedan. Fast...det kanske är det de vet - att döma av att allt sedan Blur vara varit en enda lång rehaussé av det engelska 60- och 70-talet, populärmusikens gyllene år.
Svenskarna får ta åt sig att de inte förstår geni när de hör det. Jag noterade för övrigt samma blick hos al Fakir som hos framlidne statsminister Olof Palme, hökögon som intelligent höll hela situationen under uppsikt. Det borgar för att han vet var han är på väg.
*****
Jag beräknade al Fakirs horoskop. Själv född med Solen i Vågen (relationens tecken) slås jag åter att vissa människor har lättare att fatta vad en annan håller på med, just för att deras horoskop liknar varandra. Det är slående att han är en "Sol & Måne i Luft" som gick hem hos en annan med Sol & Måne i Luft! Det är i de här lägena man ser att astrologin verkligen beskriver något, vad det än är.
Det blir inte märkligare av att jag för några dagar sedan kom att tänka på musikjournalisten Steve Harley, som i 70-talets början bestämde sig för att höja nivån på brittisk popmusik ett snäpp. Under glamrockens sista döende månader, sent 1973, debuterade han med bandet Cockney Rebel. Pressen fäste sig särskilt vid att de valt bort elgitarrer för en elektrisk violin. Det var udda då.
Det här var då min första al Fakir-musik runt tretton, när jag (äntligen) upptäckte att pop var också kunde vara intelligent. Det går inte att missta sig på trenden: också Steve Harley var tydligt dominerad av Luftelementet. Samma Måne i Vågen som al Fakir men Solen i Luftens krönande tecken Vattumannen.
När al Fakirs födelsedygn startar ligger expansionens och rymlighetens Jupiter i 29°55' Jungfrun, ett fantastiskt bidrag till hans logiska och exakta Merkurius (som här ses använda sig av både expansiv Jupiter och kontraktiv Saturnus - snacka om bred palett när det gäller inte minst rytmik).
Men redan klockan 9 anlöper Jupiter Vågen och förenar sig i en förunderlig trippel med Sol och Måne. Vi har alltså en nymåne som går i det exceptionellt "expanderades" tecken!
Så...det var därför jag tyckte mig höra ett större "musikaliskt universum" i hans låt än något annat som framfördes på Globens scen! (Frågan om Månens "bortbrändhet" i Solens närhet, avstår jag från att kommentera här, men se funderingarna om schlagergeneralen Christer Björkman.)
Och titta på den ambitiöse glamrockaren Steve Harleys himmel, är det inte exakt samma budskap där också, fast distribuerat över två tecken? Solen och Jupiter i kombination i Vattumannen, vilket meriterar honom för bloggens etikett "intelligens", och tack vare Jupiters välsignande 120- och 240-gradersaspekter skickas hela denna enorma medvetanderymd rakt in i Månen, själen/psyket i Vågens tecken.
Steve Harley, 1970-tal och 00-tal
Här måste jag modifiera några yttrade ord nyligen om Mån-Vågens "ytlighet". Ja, enklare exemplar är enbart ytliga, men för att skapa stor harmoni krävs också intelligens, och det enkla är faktiskt ibland det geniala.
Notera också hur al Fakirs kraftfulla Våg (för han måste betraktas som en Sol/Jupiter/Mån-Våg!) råder bot på dramadrottningssyndromets onyanserade och överdrivet kontrasterande stil (se horoskopet för bl.a. JihadJane). Den här kraftfulla attacken från Mars i Lejonet mot Venus i Skorpionen är ett starkt libido som likväl plockas upp och raffineras av Luften i hans horoskop. Han mentaliserar och målar i musik krafter som hos massmördare och pervon bara visar sig som blind idioti!
*****
Steve Harley drabbades av polio i ena benet som liten och tillbringade sin barndom bakom ett fönster, betraktande de andra barnen leka ute i det fria. Istället läste han mycket och blev bildad. En grundning som ledde rakt till musikjournalistiken. Och nu talar vi inte banal musikjournalistik som den de prisade svenska fixstjärnorna producerar, utan verkligt intelligent journalistik.
Jag läste visserligen aldrig något av Harley men jag ser vad han håller på med i de kraftigt koncentrerade låttexterna. Här haglar det av höglitterära referenser som ingenting jag sett i popmusiken. Men allt ligger beslöjat och på bara några versrader frammanar Harley lätt surrealistiska situationer och karaktärer. Notera att också han har LIBIDO i formen av Mars + Venus, men nu i Vatten i attack mot Luft. "Dissociation" och mentala störningar eller artistens lek med avsiktlig non sequitur och dubbeltydighet.
Fast detta är första gången jag öppnade Steve Harleys horoskop ur det sideriska perspektivet, var det alltid artister av hans kaliber jag tänkte på då jag tidigt i bloggens historia sökte slingra mig undan det beklämmande faktum att många horoskop med Luft och Vatten i ohelig blandning helt enkelt bara ger luddigt och rörigt tänkande. Men i en mästares händer kan t.o.m. konflikter mellan de fyra elementen förvandlas till något intressant!
Fast det inte är mitt bord kan jag till exempel inte undgå notera att Harley verkar ha lånat in en hoper karaktärer i sina texter från Shakespeare och involverar dem i nya turer. Minns att vi pratar "bara pop" nu!
Men så var Steve Harley också engelsman och Londonbo, något Andres Lokko aldrig kommer att bli annat än som imiterad yta, hur länge han än studerar stadskartan och letar prylar i bakgatornas obskyra butiker.
Om svenska schlagerfinalen i DN, SvD (där jag tar tillbaka allt gott jag ev. kan ha sagt om kåsören Harry Amster - "Skönt att Fakir inte vann", är bara effektsökeri).
Se också Schlager-Anna: genuint intensiv Skorpion.
Se också Därför valde svenskarna fel - en analys av lördagens horoskop.
*****
Special! Cockney Rebel-memorabilia
Provokativ radannons i musikpressen vid tiden:
Sommaren 1974, Cockney Rebels infektiösa andra singel Judy Teen - i vars text Harley hånar sina unga glamrockfans för att missa gruppens avsikter! - har nått Topp 10, men är nu på väg nerför listorna:
Men det var debutsingeln Sebastian som verkligen fick många att sätta tuggummit i vrångstrupen. Den var ett nedredigerat albumspår som likväl passerade den hopplösa femminutersstrecket, Harley som en väsande orm i Paradiset och dramatiskt orkestrerad som en miniopera av Wagner.
"Come inside, See my mind, In Kaleidoscope..." Så bisarr, så extrem!
Kiddsen av idag kommer aldrig att veta hur mycket häftigare och mer brainy musiken var för 30 år sedan. Fast...det kanske är det de vet - att döma av att allt sedan Blur vara varit en enda lång rehaussé av det engelska 60- och 70-talet, populärmusikens gyllene år.
(Klicka på bilderna för större storlek)
6 kommentarer:
Om du säger det så... måste det vara så. ;)
Sade han, egentligen rätt belåten med att själv tillhöra tecknet som antiken kallas "den som uppfattar de stora penseldragen".
:-)
Sanningen är den, att Sverige har ett kluvet horoskop, i sina bästa stunder omfattar det himmelens höjd (ja, inte på ett religiöst sätt förstås, i det avseendet råder permanent nöd i landet), men det drar också ner mot subjektivismens tunnelseende.
Jag tror att datamusikproducerandet är en stor orsak till att det är lite för enkelt att producera musik och enligt mig är många av de som producerar till melodifestivalen lite för dåliga på att göra "avancerade" arrangemang som använder flera instrumentella slingor i skön samklang. I finalen var det emellertid ett flertal låtar som föll mig i smaken, speciellt balladerna. Jag tycker "This is my life" har det bästa arrangemanget, med gitarr och fiol, och gillar "You're out of my life" pga det vemodiga och känslosamma. Bäst text tycker jag "Keep on walking" har. Det var mina intryck.
Tack! :)
Jo, Sverige har väl fördelen och nackdelen av att behöva överleva vinterns ofruktsamhet och kyla, vilket gör oss praktiskt inriktade och materialistiska och att vi förstår behovet av att dela med oss.
Hade det inte varit för att Salems potential var så uppenbar, går jag (motvilligt) med på att Annas ballad hade något. Men jag tror det blir en "tough sell" utomlands. Tyvärr slölyssnade jag på flera balladerna och missade finesserna du plockade upp och nämner.
Datorn är nog inte hela förklaringen, för åtminstone Salems helt självinspelade debut framför dator (nån spelade upp den för mig för några år sen), upplevde jag som lite överambitiös. Det hände _för_ mycket, allt skulle bevisas där. I schlagerbidraget hade han hittat något stort där alla bitar samverkade.
Alla bidrag var skit och horoskop fungerar inte.
Skicka en kommentar