Skicka han på skrivkurs!

Det är obegripligt hur SvD år efter år köper in Lokkos "kulturkrönikor", med satsbyggnader så baktunga att de får Reinfeldt att framstå som en språklig mästare och med ett så förvirrad hoppande mellan ståndpunkter att den där terapin uppenbarligen bara var en kosmetisk livsstilsgrej, den också. Vartenda ord Lokko skriver handlar bara om att positionsbestämma honom själv, hans von Oben-attityd och auktoritativa pekpinnar:

"Den [Oscarsutdelningen] är en sådan monumental albatross att de nominerade, de icke nominerade och de – snart – vinnande kryper in i bisatser och andra sammanhang med en sådan intensitet att man inte kan undvika att plötsligt bara veta vem som vann det ena eller andra. Eller borde ha gjort det." (SvD - min emfas)

Förstod han alls popmusik på den gamla onda tiden? Eller var det bara en hävstång för att börja positionera egot? I vilket fall lärde han sig inget från världens knappaste textformat med åtföljande behov av omedelbart talande sinnebilder. "Monumental albatross" - men snälla nån! "Monumentalt misslyckande", det funkar i kraft av hävd. Oscarsstatyetten som "ett megalitiskt riktmärke", det hade varit en klatschig ordbild.

Vi återvänder en sista (?) gång till det här märkligt ytliga horoskopet och noterar några nya men intressanta detaljer:

Med största sannolikhet är detta en Måne i Stenbocken (efter cirka 20.00 en Måne i Vattumannen). Åtminstone hörs bergsgetens instinktiva tendens att markera distans till pöbeln i rubriksättarens vakna val av bevingade ord från albatrossen Lokko. (Se blänkaren här ovan.)

Med den strebrande stengeten följer dock det här födelseåret ett sinnelag vars disponent (Saturnus) från identitetslösa "losertecknet" Fiskarna fixerar sig vid utlandets nionde hus, och vad den där upplever vara en överlägsen grad av kultur. Jungfrun står för zodiakens mest koketta och självmedvetna beteendemönster. Se bara Fredrik Reinfeldt som har Mars-Jungfrun i sitt första egohus. 

Den här dandy-problematiken som är Lokkos innersta väsen - så många kilo ekiperad kropp med alla de rätta attiraljerna - kunde ha passerat obemärkt de flesta år. Men inte 1967, då Mars indiska 210-gradersaspekt träffar egohävdelsens Vädur - Mars eget härskarläge - på ett särskilt svårt sätt. Problemet är att den giriga demonen Rahu står i Väduren och som "megafon-princip" gör den ett fruktansvärt bra jobb i Eld - det naturliga elementet förstärker ljud. 

Vad vi får är ett Eld/Jord-krig på flera nivåer, ett medvetande cementerat i tingens strukturer. Och när Rahu i lätta och transparenta Väduren förstorar upp Lokkos ego bortom smärtgränsen blir det plågsamt tydligt vilken dålig stilist han är. Med Solen i Oxen klappar hans hjärta dessutom bara för prylar och saker han personligen flyter samman med, så det är heller ingen abstraktionens mästare vi har att göra med. I den meningen känner han uppenbarligen sin tilldelade gräns. 

Men Månen i strukturella Stenbocken slår knut på sig själv i försöken att krånglifiera de oerhört enkla iakttagelser en Oxe i sin gudabenådade naturliga lättja nöjer sig med. Hur det finns människor som faktiskt beundrar hans krönikor går bortom mitt förstånd. Men jag medger att jag då och då sett en skrivjobb bättre än dagens krönika. Över den måste katastrofvarning utfärdas.

Snälla SvD, skicka människan på författarkurs om ni ämnar fortsätta köpa in hans bevakning av livets mer efemära företeelser!

Hans spelade omedvetenhet om Jean Banan och Björn Ranelid för tankarna till en annan Mars-Jungfru, Reinfeldt, som på samma sätt rynkar pannan och spelar ovetande om all den skada Moderaternas politik åsamkar landet. 

Det intressanta med Jungfruns sätt att ljuga, för dem som sjunkit lågt ner i det här tecknets manifestationsspektrum, är hur uselt konstruerade lögnerna är. Eftersom Jungfrun "bara" är Jord, måste den använda till hands liggande, objektiva företeelser. Och eftersom dessa ofta är kända även av andra ser man direkt hur ett desorienterande ordmontage ser ut. De producerar "monumentala albatrosser". 

För perfekt lögn måste individen ha stark kontakt med sin andesjäl, astrologiskt ofta skildrat som mycket Eld och Luft. Lokko har en liten reporter inbyggd i horoskopet: Merkurius i Tvillingarna, men den släpar på en enorm bakvikt från de negativa Jord- och Vattenelementen och kommunikationen blir därefter. Faktiskt, bättre om han haft även Merkurius i Jord för en mindre ambitiös och krystad uttrycksstil... Den här albatrossen flyger inte.