Skönheten Sara Li & missunnsamme Örn

Sara Lee as we say over here

Det här är förstås bara ett stickprov på den sura svenska jantementaliteten. Vid sidan om Stefan Örn, som faktiskt vann med Azerbadjan förra året och man därför kanske trodde skulle ha vuxit ur den småsvenska mentaliteten, haglade det av onda kommentarer över amatören Ranelids insats i en musiktävling.

Örns särskilda beska fångade dock mitt öga: "en skymf mot hårt arbetande låtskrivare". (SvD, se även AB)

Förklaringen till missunnsamheten står skriven över hela himmelen:

Först det här med den präktiga skråmentaliteten, "vi hårt arbetande musiker"... Solen i opposition till det hårda slitets Saturnus, faktiskt arbetarklassens planet, behöver knappt längre förklaras. Den är en som kall filt över den annars så generösa och varma Solen. Saturnus styrka ligger just i dess träldom, Örn är född till slav och vill att andra också ska slava. Inte ens Jupiter, Saturnus raka motsats och en symbol för generositet, tursamhet eller välvilja, höjer här sin röst för Saturnus ÄGER Jupiter!

Den uppmärksamme ser förstås att Örn föddes knappa året efter Sveriges senaste skinnömsning (stora grundlagsändring), så det är samma snåla och omogna Saturnus som binder Jupiter i den planeringsysteri som i ett annat sammanhang prisas som den svenska ingenjörsmentaliteten. Jag gissar att Örn är den där generationen musiker som sitter och filar som besatt på varje liten detalj. Hur vedervärdigt måste det inte synas honom att en utanför skrået bara seglar in på Jupiters berömda bananskal - och vinner svenska folkets kärlek!

Många har vett att vaka på sina tankar, men inte Månen i Skorpionen. Här är symbolen för det förgiftade, illvilliga psyket och om också disponenten Mars står svagt till får man en typiskt ond kommentar av Örns typ. Vi hittar även Mars i den giftstingande Skorpionen och därtill med det demoniska Drakhuvudet.

Visst, hans bidrag "Running Scared" från förra året säger allt om den dystra och mörka sinnesstämning horoskopet tecknar - översatt i klanger och teman. Med en Venus kontrollerad av Saturnus är Örn uppenbarligen ingen större vän av kärlekens mirakler som Ranelid och Sara Li i deras oförglömligt "off" framträdande levererade! Dödslängtan och fruktan möter livsaffirmationen. Ranelid är en total segrare i detta svenska kiv!

För övrigt tycker jag att duon borde titulerat sig "Sara Li featuring Ranelid istället för tvärtom". Låten var dynamit i sin genre och den samtidigt söta och sexiga Sara Li borde ha betonats i rollen som discoprimadonnan genom att kasta om namnen. Ranelid gav i själva verket det ultimata fingret åt den löjligt överskattade rappgenren. Och det var ju som rappande bihang till stjärnan Sara hela numret var uppbyggt, egentligen. 

Idioter söker förklara att svenskarna röstade i protest mot förståsigpåarna. I själva verket såg och upplevde svenska folket att det var något extraordinärt över duons framträdande. Under ytan lurade förstås det arketypiska motivet med Skönheten och Odjuret. Den unga programledarinnan gav Ranelid en blick som stavades "gubbslem" med versaler, men hon är inte riktigt professionell än, trots uppenbar begåvning. 

Mer intelligenta kommentarer i pressen noterade sedan just hur karismatiskt paketet som helhet var. Låt nollor som Örn kverulera över Ranelids bristande rytmik eller vari invändningarna låg - det var liksom en del av detta totalt arty koncept. Örn fattade inte att det var en ren konstprodukt som framfördes, eller också anade han att detta var meta-schlager och därför ett hån mot den lättviktiga underhållning han själv tar på så överblodigt allvar.

*****

När jag liknade Sara Li och Ranelid vid Skönheten & Odjuret hade jag ännu inte ritat upp sångerskans karta. Men se här - det stämmer ju! Jag tror faktiskt inte Sara Li fattade i förväg vilken mediastorm hennes ja till den här duetten med "monstret" Ranelid skulle dra in henne i (rättare: den demoniserade Ranelid). Skönhetens Venus exakt invid Satans hångrin - den gäckande stjärnan Algol! Hoppas hon inte är märkt för livet av denna duett utan går mot än större segrar. Vi har ju sett vilket nytta (faktiskt!) stjärnan Algol gjort för Charlie Sheen, där den mer uttryckt sig som en gycklande friskus!

Det intressanta här är förstås den konfliktgenererande kampen mellan stendöd Jord och det überlivliga Eldelementet. Jag såg en intervju med kvinnan och hon nästan försvann som en liten brun sork, omärklig som den Sol-Fisk hon föddes till, för att inte tala om hur Draksvansen lägger sordin på ett annars sceniskt Mån-Lejon. 

Men på scenen kickade alla cylindrar in: Jupiter i ELD "välsignar" Månen (och här kan inte ens den avmätta Draksvansen stoppa) och vidare till den slutliga knorren: Saturnus som gestaltare av Jupiters initiala impuls att fylla scenen! Den här Eldtriangeln är värd att fundera över eftersom Jonas Sjöstedt nyss gjorde en favorabel partiledardebut med en annan version av samma Eldtriangel.

Varför högtempo-techno? Jag tror att det är det sträva och dunkla Jordelementet som förorenar det rena ljuset från Eldelementet och "skitar ner det". Jag kommer osökt att tänka på rockabillyns drottning Wanda Jackson som jag skrev om 2009. Rockmusikens värsta pipor på 60-talet. En återblick på hennes horoskop bekräftar till del känslan: Jupiter i Eld välsignade åter Månen/sinnet och hade där med sig den röjiga Mars. 

Det är Jupiter som ger storskalighet meden Saturnus krymper och söker hålla tillbaka. Kanhända fyller jupiteriska personer rummet med mer scennärvaro än andra? Är det därför expansiva Jupiter så ofta figurerar prominent bland Hollywoods stora stjärnor?

*****

Se också ett äldre inlägg om Ranelids mörker: Ranelid & den svarta solen - notera hur den missunnsamme musikern Örn totalt tangerar Ranelids horoskop: först genom att hans hatiska Skorpion motsätter sig den lyckliga och enkla Oxen (Ranelids födelsetecken) och sedan genom att Ranelids "person" (Månen) i Vattumannen möter Örns perversa Jupiter som - likt svenskarna i övrigt - inte kan ge beröm och uppmuntran.

Ja, det slår mig plötsligt att nationalhoroskopets jantelag kan läsas även genom denna kombination: att Jupiters välvilja och uppmuntran är styrd av Saturnus, den hårda slavdrivaren som bara trycker alla på plats! Jag betonade inte den saken tillräckligt i inlägget om jantelagen. Och slavdrivaren Saturnus står i Tvillingarna - vilket motsvarar en tolvårings intellektuella mognad, lagom för att bygga ingenjörsgrejer men oförmögen att utvärdera sina egna tankar och deras plats på den globala arenan.