Läser Wikipediaartikeln om det "kollektivt omedvetna" och finner fortfarande Carl Jungs tankar lockande. Genom åren har det förstås visat sig att han konstruerade hela sin djuppsykologi, inklusive "det objektiva psyket" (Världssjälen begränsad till mänsklighetens kollektiva omedvetna) utifrån förlagor i antik filosofi och astrologin, så det är onödigt att göra om arbetet igen, och lokalisera punkter där Jungs lära korrelerar med gamla föreställningar.
Jung är lite ur ropet för närvarande eftersom mänskligheten har fallit ännu några steg ned i mörkret och nu fascineras mer av de gensaxar de uppfunnit och med vilka det kan skada sig självt och själva skapelsen (hybris, leka gud) så att denna världs dagar tar slut - precis som den gamla föreställningen om Dagarnas Ände har ett objektivt korrelat och inte bara är en metafor för den personliga döden.
I artikeln ser jag en kufisk parallell till Jungs eget horoskop (min övers.):
[S]ymboler för modern i figurativ bemärkelse, som representation för målet för vår längtan efter förlossning, [kan vara] "Paradiset", "Guds kungarike", "det Himmelska Jerusalem".Jungs exempel tillhör som synes i hög grad en bildad och kulturellt integrerad människa. Inte dagens spill och förlorade själar som fyllts av företagslogotyper som Google, Disney och smådjävlar som också kämpar om västmänniskornas krympande mentala utrymme. Jag kan tänka mig att Jung tidigt fick upp ögonen för en "figurativ moder" eftersom tidigare generationer ännu hade kontakt med böcker och västerlandets idéhistoria, kort sagt var något mer än "jag och mina konsumtionsvanor".
Många ting som väcker hängivenhet eller vördnad, som t.ex. Kyrkan, universitet, staden eller fäderneslandet, himmelen, jorden, skogen, havet eller stilla vatten, t.o.m. material, underjorden och månen, kan tjäna som moderssymboler.
En tidig och viktig strof i västerlänningens föreställningsvärld kommer ur det "mystikt färgade" (och märkbart antisemitiska, enligt brittiske historikern Hugh Schonfield) Johannesevangeliet. Där uppsöker en nyfiken man, Nikodemos, Jesus "om natten" för att få insikt i lärarens program. Författaren låter Nikodemos naivt missförstå Jesus lära om "uppståndelsen". Inte kan väl en människa åter gå in i moderlivet [och födas på nytt]?, är hans förbluffade kommentar.
Detta kan vara Jungs första möta med tanken på modern som annat än en förtärande vagina suger upp sina barn igen eller åtminstone lever genom dem som en vampyrisk bakgrundsgestalt. Modern blir för Nikodemos en tvärtom närmast religiös symbol för förlossning och återvändande till den högre andevärld varifrån alla innerst vet att de kommer från. (Bara extremt rädda och tillknäppta varelser slår ifrån sig frågorna om vår egentliga härkomst eller vägrar tala om annat än det biologiska arvet.)
Missa inte att det är äldre hederskulturers respekt för modern som genomsyrar tankegången, inte den svenska modellen där Staten försöker spela både mamma och pappa allt för att få ut barnen i löneslavaraskinen så fort som möjligt. Staten har i Sverige approprierat många av de funktioner Gud haft genom världshistorien och mindre infama kulturer än vår egen.
Det är i samband med Jungs lära om de formativa arketyperna som tidlöst lever i det kollektivt omedvetna som det slår mig att psykologen föddes under den mest talande av astrologiska omen, mycket passande för en förespråkare av ett "objektivt psyke" eller "kollektivt omedvetet".
Jag syftar här på att Himmelens rena symbol, Saturnus-i-Vattenbäraren (Luft, andevärld) OPPONERAR Jungs Lejonascendent, och oppositionen mellan 1a egohuset och 7e partnerhuset - "den Andre" - kan väl förklaras med hans välkända animus/anima-konception. Män födda i en biologisk manskropp är bärare av animus och tillskriver därmed sin feminina del andra i omvärlden - den opposita "Andre". Detta är inspirerat av den myt Platon relaterar i en text, om själen som ursprungligen var odifferentierad men klyvs i två och nu har att söka bli hel igen. Äktenskapet mellan man och kvinna är en primitiv gestaltning av detta (men naturligtvis ytterst en lika falsk lösning som homogruppen som inte ens lyckats anpassa sig till sin egen värdkropp).
Jung ser med andra ord sin egen Rationella Själ, Saturnus, som "den Andre", som den arketypiska förlagan han måste förena sig med för att bli hel. Att Jung har aktivitet i samtliga tre Lufttecken understryker tidigare inlägg om astrologen Charles Carters varningar för att signaturen hotar med en skadlig inblandning med alltför många andra - egogränsernas utsuddning, typ. Jung gick onekligen igenom en infernoperiod då han var galen eller åtminstone förde långa (nedtecknade) dialoger med märkliga gestalter (som enligt Jung representerade manifestationer ur det kollektivt omedvetna). Men detta var på LUFT-nivå som i hans fall således blir andevärlden, särskilt om man noterar Solen i "omedvetna" 12 huset. Kan Solen i denna sektor antyda att åtminstone en del människor är medvetna där omedvetenhet normalt råder?
Lejonascendenten pekar ut Jungs Sol som hans anima alltmedan Solen faktiskt ligger i moderstecknet Krabban. Här ser man att Jungs egna problem att komma åt sin Sol (dold i 12e omedvetna huset) resulterar i läran om att människan går genom livet och lämnar modersskuggan och individuerar, blir en genuin individ. Det är notabelt att zodiaken drar en gräns för det personliga med Modern/Krabban och fr.o.m. nästa tecken, Fadern/Lejonet tecknar akt 2 via individualistiska tecken.
Man kan säga att det en födelse i Krabban syftar till, har en födelse till nästa soltecken redan gjort eller har åtminstone inte på agendan för detta jordeliv. (Det är fullt möjligt att själen får flytta "ner" ett par klasser och "göra om och göra rätt" i ett kommande liv - personhoroskopet visar bara vad detta livsuppdrag handlar om.)
Jung hade således starka oklarheter att reda ut på sin födelsehimmel, men också en ambitiös agenda för sitt liv som analytisk psykolog. Den patriarkala givaren av en Form är Saturnus (gammelfar), och Modern som en mottagare eller matris i vilket formen aktualiseras eller "får kött på benen" och blir ett säsongsblomster, en människa, en instantiering av Världssjälen och dess allmänna uppsyn vid barnets (Solen) födelse.
Jag skrev nyligen om hur traditionerna förändras, så att hinduerna kan uppfatta Guru (Jupiter) som fader, medan en helt annan indisk tradition istället placerar avkomman under Jupiter. Hinduisk astrologi röjer en koppling till den grekiska mytologin, där Kronos (Saturnus) äter upp sina barn inkl. Zeus. Zeus blir sedan den gud som sätter flest barn till världen av dem alla. I Indien blir således Zeus fadern medan Shani, den Långsamme (Saturnus) flyttar ett steg bakåt, precis som Kronos och sorterar till en äldre generation gudar.
Och det är just Saturnus, den Gamle, som så perfekt passar med Jungs tanke om det kollektiva Omedvetna, härbärget för gamla pensionerade mänskliga erfarenheter, som likväl agerar "som en sparringpartner" mot Jungs Lejonego och som han därför inte bara projicerar utan också påverkas av. Saturnus i hans horoskop är i härskarläge i Vattenbäraren och därmed en "ren" sinnebild för Den Gamles arketyp eller för hela det mänskliga kollektivets arv till senare generationer.
Det är uppenbart varifrån KARMA kommer. Människorna ärver närstående "föregångare" (och de kan ha levt var som helst i världen), men enligt Jungs lära väldigt diffust, som instinkter och omedvetna beteendemönstrer. Jung fegade ur i frågan om själavandringsläran och som det hybrisanstrukna alfa-Lejon han spelade (medan hans Sol helst ville tillbaka in i moderlivet i Krabban i 12e huset för försakandet av världen).
Jung sökte ville underordna reinkarnationen "det objektiva psykets" objektiva eller verkliga process sin egen modell. Det var alltså ett missförstånd att tro man varit någon annan i ett tidigare liv. Det finns ologik på Jungs stjärnhimmel och hans doktrin är delvis helt sann, men Månen i Krabban vågade inte svara fullt ut utan begränsade sig till människornas värld istället för att fullt ta ordet "universell" på allvar.
Tolfte huset eller "den onda daimonen" tycks många gånger göra allt till en "som om"-föreställning, livet som en show. Seriositeten saknas ofta i detta jupiteriskt "expansiva" hus (och som kanske därför kompensatoriskt kommer att handla om fängelser, mental- och terminalvård).
Jag noterar att även den homosexuella ateisten (och karaktärsskådespelaren) Stephen Fry brottas med fantasier, men på ett helt annat sätt än Jung. Här är Månen i Krabban i 12e onda ängelns inbillningssjuka hus medan Solen i härskarläge i Lejonascendenten gör honom i princip obotlig i sina egoåsikter om vem han är. Fry var en smula besviken när han i någon brittisk tv-serie om kändisars anfäder hittade sanningen om sin egen släkt. Ingen märkvärdig person så långt ögat nådde, bara östeuropeiskt småfolk.
Där ser man vanvettet i ateism och den moderna biologismen - Fry följde blodslinjen och hittade ingen bekräftelse på sina fantasier om en storslagen förfader. Hade han istället följt själens linje hade troligen förklaringen till att han är så länge var en älskad skådespelare i England.) Frys karta är besvärlig: granntecken sägs normalt inte kunna kommunicera med varandra och därför saknar mannen ett sunt psyke (Månen) och har därför ingen direkt förmåga att höra eller reflektera kring sig själv. (Jämför även Donald Trumps MarsLejon i egohuset!)
Att här finns emotionella låsningar skissas förmodligen av flera faktorer tillsammans: Kroniska Saturnus skapar en djup iskyla eller "formal låsning" inifrån fjärde huset för emotionellt välbefinnande. Notera att det är Mars, sexualiteten, som äger detta hus. Härifrån angriper den sterila Saturnus hans självbild (1a huset) - homoprylen ser halvt ut som en desperat ansträngning att vara individuell på ett chockerande sätt. Ett livsöde från en gammal tid i England där bögeri ("buggery") ännu var kriminellt och därför chic för en bohemisk artisttyp. Alternativt är det den undertrycka modern (Månen "ren" i Krabban") i 12e förlusthuset som hittat en pervers kompensation (skulle tro att den gravt överviktige spelar BIG MAMA i homosituationer.)
Jung har inga sådana problem, även om ett hjärtfel tvingade honom till ett lugnt och stillsamt (bokläsande) liv - kanske är det ascendent- eller kroppshärskarens Solen (hjärtat) i förlusthuset som tyder på detta. Hans sviktande mod om reinkarnationen och de verkliga konsekvenserna av hans småstölder från antikens filosofii kanske beror på att hans själ inte var mogen mäktigheten i en "ren" Saturnus-i-Vattenbäraren - hans "Andre".
Dessutom är Saturnus och Solen astrologiska fiender, så Lejonet vill förmodligen inte alls underordna sig och än mindre uppgå i någon annan, då tecknet själv paxat på att vara den Ende, den individuerade! På sitt sätt var troligen Jung lika styv i korken som den Lejonascendent Fry iklätt sig. Men där Fry var helt låst av en Saturnus som i Vatten låser känslorna mot "män enbart", så hade Jung en mycket mer kreativ himmel, hans opposition mellan Jupiter/religion och Månen-i-Väduren ger en fin klarsyn och en förståelse av värdet (för människans välbefinnande) av religion och filosofi som vida översteg hans samtid. Och idag är det så illa i Väst att en Jung inte ens skulle få tillträde till det offentliga samtalet.
Men perfektion finns inte i astrologin, bara "pågående projekt". Likt Nikodemos missade även Jung att människans största seger är övervinnandet av den irrationella impulsen att tro individen är det målet. Jung kunde tala om "indviduationsprocess" eftersom det var där hans egen själ befann sig (Måne och Sol vid gränsen mellan "personlighet" och "individualitet"). Men att öppna upp mot universum, vilket vad komplementet Saturnus-i-Vattenbäraren lär ut, det kunde hans Sol/Mån-konfiguration inte förmå sig till. För all Jungs djupa och breda kunskap är det här säkert ett av alla fall som leder till reinkarnation under ledande arketypiska motiv man trott sig ha gjort klart.
PS. Mycket kan sägas om Jungs intressanta horoskop. Månen-i-Väduren är intressant i 9e huset för religion och filosofi, men härskaren Mars håller inte måttet utan befinner sig i Skorpionen eller döendets biologiska Vatten. Här syns ev. Jungs "feghet", hans förhoppning om att bakvägen lyckas smussla in antika läror under eget namn genom att maskera sig som vänlig inställd till den biologiska vetenskapen ("arketyperna förmedlas via arvsanlagen istället för genuin reinkarnationsdoktrin").
(Skrivet 210101)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar