Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 4 oktober 2014

Synergi mellan planeter i samma element?

Nästan sju år in i studiet av den sideriska zodiaken ville jag pröva en lärosats som alla astrologer verkar ta för given, nämligen att tecken (och underförstått däri gästande planeter) av samma triplicitet finner synergi med varandra. Luftens, Jordens, Eldens och Vattnets barn finner "sin egen sort" lättare. 

Hela idén är en idealisering - verkliga horoskop är i allmänhet väldigt blandade. Ett sätt att undersöka påståendet är att begränsa sig till de definitivt viktiga Solen och Månen (och ascendenttecknet om tidpunkten är känd). Detta är möjligen en fungerande nivå av "schablonmässighet", för man ska minnas att praktisk astrologi (snarare än dessa studier av dess giltighetsanspråk) måste ta hänsyn till även Solens och Månens underliggande disponenter - utom i fallen Lejonet och Kräftan där de stora ljusen "äger" sig själva.

I interpersonella sammanhang har jag funnit att tankegången stämmer, men nu kommer Nobelpristagarna i det hårda, exakta vetenskaperna till heders igen. Kan man hitta någon bekräftelse på elementens inverkan genom att studera dessa i grupp och då på det intrapsykiska planet via snillenas Sol och Måne hopbakade som kollektiva entiteter?

Jag har en äldre samling som i vissa discipliner bara sträckte sig fram till 2009 så att dataunderlaget nu är samtliga 546 Nobelpristagare i fysik, kemi och medicin t.o.m. 2012 års pristagare. Detta är ett lika robust underlag som idealet 1.000 mätpunkter, åtminstone om man för statistisk signifikans väljer avvikelser vid eller bortom intervallet ±50% relativt medelvärdet.

När vi kommer till världens skarpaste hjärnor har vi så att säga redan rensat bort bråten och har att göra med höggradigt funktionella individer (åtminstone vad gäller förnuft och vass logik). Det är därför kanske inte så konstigt att samtliga tolv zodiaktecken presterar jämngott oavsett om Sol eller Måne gästar och aktiverar dem. 

Med andra ord, till skillnad från till exempel den extremt dysfunktionella gruppen av 161 mördare (där dödens Skorpion tydligt signalerade sin närvaro via den i Vatten tydligt instinktsdrivna Månen), stiger inget av de tolv tecknen fram och gör anspråk på att vara "det smartaste". Med högpresterande människor tycks heller inte Månen vara lika irrationella och instinktiv.

Men nu kommer frågan. Spelar Solen och Månen pingpong med varandra lika bra oavsett i vilket element de befinner sig? Eller kommer t.ex. en Sol i Jord och en Måne i Jord att visa sig överlägsen som vetenskapsman? Eller någon annan kombination av elementen?

546 mätpunkter låter mycket men när man studerar två parametrar behövs enorma mängder av data. Jag har därför slagit i hop Månens möjliga tre positioner per element så att studien går igenom soltecken för soltecken och granskar hur den sammantaget med en Måne i elementet-si-eller-så presterar. Vi vet ju redan att Sol och Måne tagna separat inte uppvisade några särdrag. 

Beräkningen av medelvärdet för den här delen ser därför lite annorlunda ut:

546 mätpunkter (månar) / 4 element = 136,5 placeringar per element, dividerat med 12 solplaceringar för ett genomsnitt av 11,4 månar per element per soltecken. Signifikans vid ±50 avvikelse från detta genomsnitt.

Och nu händer saker, men vad som händer och hur avvikelserna rimmar med några astrologiska lärosatser och i så fall vilka, är kanske inte lika klart. Det är nu man måste börja konsultera traditionerna kring zodiaktecknen och fråga sig om avvikelserna har något stöd i traditionen.



546 Nobelpris i fysik, medicin, kemi t.o.m. 2012.
Eventuell synergi mellan Sol och Måne via elementen.
i elementen 
EldLuftVattJord
4353166912
50501361516
532816131113
3846118136
584316141810
54471491813
4148911714
47371120412
3248731210
38461311410
44488111114
485210121313
Snitt:45,545,511,411,411,411,4
Signif.       rel. medel ±50%<=23 e. >= 68<=23 e. >= 68<=6 e. >= 17<=6 e. >= 17<=6 e. >= 17<=6 e. >= 17


Det finns ett skäl att jag vill studera Solarna individuellt och det är för att den här planeten är den drivande faktorn i astrologin, andesjälens livsuppdrag på ett mer generellt plan. Att vinna ett Nobelpris måste betyda att Solens drivkraft har en värdig medspelare i Månen, eller rättare sagt att Månen här verkar via ett element som fungerar väl med kombinationen av Solen och det element den är gäst hos.

Solen är själv en naturlig eldplanet och det första dråpslaget mot tesen om synergi mellan dem av samma element kommer direkt. Ingen av Solen i Väduren, Lejonet eller Skytten producerar signifikant väl genom att ha en Måne i Eld med sig!

Är detta för att Eldvarelser hellre är ute och ränner på savannen eller i den sekulära slavens löpspår (eller svettas på ett gym) än sitta år in och år ut och forska i ett exakt och krävande ämne? Den uteblivna synergin mellan en Eld-Sol och Eld-Måne påminner oss faktiskt om att Elden dras till frihet och obundna företeelser och vetenskap är raka motsatsen! Den handlar om att ringa in, låsa fast, precisera och upprepa till leda. Det är dödens människor som formar vetenskap, inte de levande eldsjälarna!

Med detta byter vi till nästa kolumn - sinnelaget eller psyket i Luft - och får direkt en bekräftelse. Den ettriga pionjären Väduren underpresterar signifikant med ett psyke i Luft. Den här sorten gör säkert ett gott jobb på många områden, men någon spjutspetstänkare är det inte. Och det samma kan sägas om en Sol-Oxe med sin drivkraft mot det orala - mot pengar och konsumtion. Hedonismens tecken har heller ingen nytta av ett intellektuellt orienterad Luft-Måne, åtminstone inte inom de här hårda och exakta disciplinerna. 

Men längre ner i kolumnen kommer testets stora skräll. Det är det sociala utanförskapets syndrom Vatten/Luft som visar sig vara en vansinnigt skarp tänkare! Och naturligtvis, den introvert så är så på kant med det sociala levernet odlar istället ett tankedjup och en precision som väl beskrivs av Solen i Skorpionen - attraherad av mysterier som den vill borra sig djupare in och bringa klarhet i. Solen i Skorpionen är en naturlig medicinare och uppenbarligen bollar en intellektuell Måne tillbaka mycket tankar för den som utan fruktan gräver sig djupt ner i det okända. 

Eftersom Vatten och Jord tillhör den negativa polariteten och indikerar den sublunära sfären - livet under månen - vår värld, passar det bra att Solen i Skorpionen borrar sig in i Moder Naturs (Vattnets) dolda processer medan psyket håller sig ovanför, uppe i luftlagret som här indikerar den supralunära eller rationella själen. Det behövs någon som har näsan ovan vattnet och kan anlägga intellektuella perspektiv eller skapa hypoteser. Fisken nere i akvariet bara simmar runt utan att ens fatta att den befinner sig under vatten.

Här kontras då den simplistiska tanken om att "lika barn leka bäst" med en mer djupgående självklarhet: för att studera något måste du ha distans eller en plattform. Du kan inte leva som en akvariefisk och utifrån din egen begränsning hävda att t.ex. ateism eller egoism (Annie Lööf) är den rätta vägen. Själva utgångspunkten diskvalificerar dig från ett intelligent samtal. Man måste först bli en gud, sedan kan man diskutera vad fenomenet människan - denna ohyra på jorden - egentligen fyller för funktion. (Tips: Hon finns där som förbränningsmaterial i en process som syftar till att rena guldet.)

I nästa kolumn, psyket i Naturens eller Vattnets element kommer så två högpresterande soltecken som mellan sig tycks negera det jag just sade. Medan Solen hemma i härskarläge i det mäktiga Lejonet är en värdig Nobelpristagare, det är Livets egen motor som hittar sin reflektion i den lägre naturen, i Vattenelementet, blir gåtan om hur en sublunär Sol som den i Jungfrun och en sublunär Måne i Vatten alls förmår se "med distans".

Men kanske är det just här "lika barn leka bäst" ändå gäller. Jungfrun är inte apatisk och liknöjd materialism som den man finner i Oxen, detta är ett nervöst, alltid otillfredsställt och extremt analytiskt Jordtecken. Merkurius är dess härskare. Det är också Jordelementets enda sattviska fas - Sattva guna indikerar ju medvetenhetens kvalitet och en inbyggd instinkt att veta mer. Vi måste alltså åkalla astrologins två andra parametrar utöver elementet för att förstå hur Solen i Jungfrun kan producera så mycket prisbelönat vetande, trots att den är sublunär liksom ett psyke i Vatten. Vad vi ser i tabellen är faktiskt Jungfruns vetgirighet med sinnelagets orientering mot Vatten, mot den halvdolda Naturen! Resultatet av studien är helt fenomenalt rättvisande, givet de traditioner bloggen ältat om och om igen under flera år.

Och sen kommer närapå en bekräftelse på allt som sagts så här långt. När Solen i Skorpionen matchas med en sparringpartner i Vatten - då får vi akvariefisken som är helt negativt polariserat och inte har vare sig ambition eller kapacitet att kasta ett förståelsens ljus över sin tillvaro. Signifikant underrepresentation där nyss Sol-Skorpionen tanke vare ett intellektuellt psyke gjorde så bra ifrån sig.

Lika fascinerande är hur Solen i Jord som via den vetgiriga (sattviska) Jungfrun var så på hugget med ett psyke orienterat ner mot Mayas overkliga drömvärld, via sin nästa placering i Stenbocken helt tappar förmågan att genomskåda falskheten. Jag säger bara: sök på denna blogg efter inlägg om Saturnus och gnosticismens onda världsherre Sakla (eller Saklas), ibland kallad Ialdabaoth och ibland Samael (den Blinde). Vi ser här den arroganta och helt förvärldsligade "denna världens herre", ur stånd att belysa sig själv. Det är en akvariefirre till och man påminner sig Stenbockens märkliga symbol som är till häften get och till häften fisk.

Bloggen har några gånger föreslagit Stenbocken som naturvetenskapens tecken (via den organiserade Saturnus i sitt negativa härskarläge). Men det förefaller, tyvärr, som om Saturnus tendens till stupiditet är vad vi ser i den låga prestationen hos Stenbockar med Månen i Vatten. Jag tror de här alls sitter och räknar på sina pengar istället (eller klagar högljutt över hur den rike mannen förstört deras liv) - det är en väldigt resursfixerad kombination, inte alls intresserad att se igenom själva begreppet "resurs". De här människorna kommer aldrig att ifrågasätta några paradigm och gör därför inte världen till en bättre plats. Stenbocken är oftast en förvaltare av pundet och för snål för att ens förstöra en liten bit material i ett test för att undersöka och förstå mer...

I den sista spalten, psyket kanaliserat längsmed Jordelementet eller den skenbart objektiva materiella verkligheten - livet på ytan - (minus tänkande kring underliggande strukturer), hittar vi en sista lågpresterare. Det är akvariemedborgaren Kräftan själv - Månens barn och därför i sin själva solära drivkraft orienterad mot den efemära näringsströmmen biologiska varelser behöver. Man minns tidigare statsministern och Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldts ENDA bestående politiska insats, att köpt av matlobbyn, sänka restaurangmomsen med 5,4 miljarder. 

Men betänk också att Sveriges forna statsminister sades vara en slug och tänkande typ (av Sol-Kräfta). Något beundrande högerporträtt efter att folket fått nog av hans tokerier kallade honom en strateg som tänkte flera steg i förväg. (Och likväl fanns inte en enda idé förutom skattesänkningar i hans hjärna.) I viss mån stämmer detta då han hade en Måne i Luft (dock bland de mer svagpresterande enligt tabellen ovan). 

I fallet med Solen i Vatten och Månen - Solens disponent - i Jorden, suger dock kortslutningens princip (Jord) fast intelligensens Sol så att det blir ytterst svårt att krama några Nobelpriser ur den här materialistiska människotypen. De tänker bara på sin eller den egna familjens fysiska överlevnad. Här är återigen en version av att vara helt absorberad av den negativa polariteten, fånge i den sublunära sfären. Lämnar man det avpersonaliserade underlaget så hittar man naturligtvis några extremt intelligenta Kräftor, jag hoppas ingen sitter och läser det är så ett ego nu. Då är det bara att börja om från början och läsa mer vaket.

Det är ganska fascinerande att Jungfrun, som stället till med så mycket problem enligt den här bloggens pilotstudier, ändå gör praktiskt nytta (för en pragmatiker är den verkligen). Men bara när den riktar sitt rastlösa och diskriminerande sinne ner i akvariet. Eftersom Solen i Jungfrun både drar mot räknenisse och en hälsomänniska skulle dess höga prestation i kombination mot Vatten både kunna tyda på priser i matematik/fysik och medicin/fysiologi. Jag tror att Sol-Skorpionen med Månen i Luft mycket väl kan motsvara astrofysiken. Det passar ganska bra att man glömmer sin ruttnande skorpionkropp på Jorden och i psyke och tankebanor söker sig upp i Luften (rymden)! Jag kanske återkommer med en nedbrytning av de här fynden i de tre typerna av Nobelpris som här studerades.

Vad gäller de drygt 100 litteraturpristagare och deras specialitet: fiktion, är antalet för litet för att kunna utföra elementtestet med någon form av säkerhet.

Mot de här fynden kan man ju anföra följande: så pass många traditioner finns knutna till vart och ett av tecknen att helt oavsett vilka signifikanta avvikelser som visar sig går det att efterrationalisera fynden. Den enda lösningen torde då vara att upprepa det här testet om hundra år igen. Skulle då samma trender dyka upp igen, då vet vi att det ligger något i resonemangen kring zodiaktecknens orientering.

Kanske mest som kuriosa kan man notera att bland de underpresterande kombinationerna är det Mars som Solens disponent som verkar för bråkig och turbulent för att kunna koncentrera sig hela vägen till ett Nobelpris. Den flyktiga Månen, den lätta "horan" Venus och den obegåvade Saturnus är de andra disponenterna som gör dåligt ifrån sig.

Bland undersökningens skickliga ser man soldisponenten Mars (igen), dess vän Solen (i eget majestät som renodlad härskare) samt intellektets Merkurius. Även om varken Solen i Lejonet eller Jungfrun i sig når överrepresentation är det rätt intressant att vi har en förhöjning av Nobelpristagare just här, där intellektets Merkurius alltid cirklar nära runt Solen. Det naturliga soli-merkuriska paret, härskaren och den välinformerade sekreteraren (som tillsammans ger en stark indikation om hög begåvning) samlar, sammantagna, "112 poäng". 

Bara en annan kombination av två intilliggande tecken spräcker hundravallen, och det är lustigt nog ett par som inrymmer det andra av de två merkuriska tecknen! Oxen och Tvillingarna är också en träffsäker bild för ett fritt intellekt som i Luft cirklar runt Terra (Oxen) och bildar sig intellektuella perspektiv på vad det fysiska livet handlar om. Minns att det är från planeten Jordens demoni vi har inbillningen att övriga universum består av materia. Klipper man med Jordelementet befrias en Luftburen Merkurius och kan se saker ingen slav under Maya ser. 

Det är kanske därför den här bloggen var först i Sverige med att ta upp studiet av den antika himmelska zodiaken. Bloggaren har nämligen Merkurius i Luft men saknar den degradering av anden som planeter i Jordelementet alltid medför. Men bara Jordbristen i sig är ingen gratisbiljett till himmelen, se bara artisten Madonnas vanvett i årtionde efter årtionde, den ena grillen värre än den andra. Hon saknar förankring i "det verkliga" men lider istället av svår "sensationalism" och hela hennes liv går ut på att hålla sig kvar i rampljuset och sätta känslor i svall. 

Jag erkänner gärna att jag hade tippat på underrepresentation bland Nobelpristagarna just i kombinationen Eld och Vatten - för mycket snabba kickar och för lite tålamod. Istället imponerade Solen i härskarläge i Lejonet stort, när denna rena symbol för Eld (kognitiv kapacitet) belyste sin naturliga antagonist Vatten. Men Lejonet är tamasiskt, härdigt och inte inte passionerat (rajas) eller flyktigt (sattva). Kan det vara den inneboende sattviska kvaliteten i Solen i kombination med Lejonets tamasiska stabilitet som ger en så god grund för att se och förstå det dunkla Vattenelementet - Naturen?


PS. Jag hade tänkt spare inlägget till söndagen för att ge den viktiga analysen av tiggeriet tillräcklig exponering högt upp på sidan. Men eftersom Skorpionen just stiger i Stockholms östra horisont med Mars i den tyckte jag det kunde firas med denna studie som delvis upprättar Skorpionens dåliga rykte.

Inga kommentarer: