 |
| Det obestämda, nästan lite utslätade hos tydliga merkurier eller rapportörer |
SvD:s Lina Kalmteg skriver en så oförarglig och försynt liten krönika att jag bara tar del av några stycken. Det känns angelägnare att ta astrologiskt stickprov på en litteraturkritiker, om det nu är vad hon är.
Minsann! Här bor en äkta bokmal och kritiker i samma horoskop. Så ytterst passande.
Född ett dygn som bara någon timma gammalt innebär Solens entré i ett typiskt journalisttecken, den kommunikativa Tvillingarna. Ibland (med mycket Vatten) blir de pladdriga och substanslösa, men i grunden handlar det om neutral faktaförmedling. Kalmteg tycks destinerad att mingla med de få privilegierade, för hennes soltecken sammanfaller med den celebra Jupiters passage genom Tvillingarna.
Med en sådan disposition kan man naturligtvis inte motstå att dela med sig av sitt tyckande i samband med Nobelpriset, firade och hyllade människor är precis vad Jupiter representerar. (Se t.ex. hur "klipska" Victoria Dyring alltid involveras när det blir Nobelfesttider - Solen och Jupiter i samma tecken där också.)
Månen i Jungfrun kommer här, tack och lov!, i en snyggare version än den variant bloggen upptäckt i samband med ett otal mycket begränsade utblickar på livet. Som en instinktiv självtjänare (och inte så lite koketterande med sina egna åsikter - läs Kalmtegs krönika) har bloggen upptäckt att sinnelaget i Jungfrun har en liten men signifikant tendens att involvera sig i brottslighet (åtminstone är det Jungfrurna som åker dit, studien granskade brottsdömda). Den jämfört med Solen betydligt dunklare Mån-Jungfrun har också en besvärande tendens att figurera i samband med främlingshatare. Allt detta har noga utretts redan.
Det intressanta här, förutom att valören Merkurius (skriftspråk, kommunikation) är fundamentet till både skribentens solära vilja och aktivitet och hennes reflekterande mån-psyke, och att hon i den här krönikan hänger sig åt frågan om Jupiter - den storligen framgångsrika skriftställaren - är hur illa tilltygat hon är i sitt undermedvetna.
Utifrån psyket - Månen som en ascendent - hamnar nämligen Lejonet, dominanten, i det 12e huset för försakelser. Kungavärdighetens Regulus har aktiverats på himmelen genom "förmedlande" planeter, men snålt gränsdragande Saturnus stjäl all kunglig strålglans och behåller den för sig själv, samtidigt som den fryser all den frihet och dynamik krigaren Mars har i sig. Inget av det här förstår borgarklassen i sin diskreta charm. Den tror sig vara "anpassad" och "duktig". I själva verket saknar den allt som gör en kung till en individ utöver det vanlig. Men som det brukar vara med kritiker: har man inte själv det som krävs, kan man alltid kritisera andras verk.
Så långt ett enkelt månhoroskop kan bidra (ganska långt om kartan gäller en som bevisligen redan tagit sig in på en stor tidnings sidor), kan man se hur det här sinnelaget i sina fantasier drömmar om att tillhöra de stora och viktiga människorna i tionde huset för offentlig status och ära. Addera förstås de distingerade kropparna Solen och Månen till Merkurius, den sistnämnde den som förfogar över det fantiserande Jungfru-sinnet.
Det här helt klart att det är inte är en ond människa, även om sinnets aptit på materiell konsumtion är gigantisk (hungerdemonen Rahu med Månen), så vittnar disponenten i Tvillingarna om att det inte är det lägre skiktet av medelklassen vi tittar på nu. Merkurius i Luft lyfter hungern till tankens nivå så att det troligen handlar om en bokslukare av enorma mått!
Borgarens diskreta charm står skriven över hela kartan, och ska vi återvända ännu än gång till det falskspel som var Nya moderaterna (fyra inlägg om horoskopet), så ser vi välviljans och stora förmögenheters Jupiter i en "äkta" eller fysisk Jungfruascendent. Profitjägarens tecken ska nu inte ha med stora summor pengar att göra, den kan inte hantera realiteter på sådana magnituder. Se bara den ändlösa raden av arbetarklassens och undre medelklassens barn som förstört sina liv efter oväntade och gigantiska spelvinster - Jupiter som "lätta pengar".
Reinfeldts (eller hans tänkares) sammankoppling av Nya moderaterna med "arbetarklassen" var djävulskt genial eftersom Jungfrun just representerar tjänare och löntagare (vilka vi nästan alla är). Plattityden räckte dock inte för att maskera hur låg och ful "ideologin" var - partiet var och är bara en nödtorftig front för gigantiska Kapitalströmmar som flödar mellan den globala Överklassen.
När Jupiter inte är till någon nytta för horoskopet (och implicit, för individen), blir den inte uttalat ond eller våldsam som t.ex. Mars. Men Jupiters kvaliteter urholkas och den blir en rövslickare och hycklare. En stor uppblåst och självrättfärdig "prick" - exakt som Nya moderaterna betedde sig under Reinfeldt. Hans krystade satsbyggnad i den famösa drapan om att vara den som uppbar folkets förtroende var en perfekt illustration av den löjeväckande tomhet som gasplaneten Jupiter uppvisar när den i själva verket skadar den som tror sig ha flyt eller försöker antyda att man tillhör de utvalda.
Den här inbilskheten genomsyrare Kalmtegs rapport om vem som tyckte vad i anslutning till Nobelpriset - och det var den känslan av tomhet som fick mig att sluta läsa, redan innan horoskopet gav prov på en ULTRAPROMINENT men verksamt illgörande Jupiter. Studerar man enbart månascendenten (utan att ha tillgång till den fysiska ascendenten) ser det onekligen illa ut för Månen i Jungfrun eftersom också sinnelaget självt anses vara en verksam illgörare.
Själva spelplanen för fantasier och tankar blir på något sätt till en stötesten för människan! Detta faktum kan i någon mån lindras genom en rättrådig och stark pådrivande Sol (till tecken och husplacering), eller en ascendent som helt enkelt slår ut Månen/psyket (varvid en rätt blek och lam personlighet resulterar, en vars tankar är små och harmlösa och inte skadar någon).
Men det flitigt citerade schemat med verksamma naturer säger ju att Merkurius, Mån-Jungfruns disponent, är en verksam välgörare? De här snåriga turerna har bloggen ägnat tid åt förr, men blotta sidmängden gör det i princip omöjligt att hitta dessa äldre diskussioner.
Först och främst är Merkurius själv en neutral planet - likt kvicksilvret antar den samma kvaliteter som sin miljö. Därför gäller inte schemats resonemang om att en essentiellt god planet i ett hörnhus (som det 10e) blir en tillfällig illgörare och en i grunden ond planet (t.ex. Mars och Saturnus) trubbas av och blir neutrala. Dessutom råder oklarhet om förstahusägaren (här: Merkurius) verkligen per automatik är en "dharma-planet". Jag menar att den inte är det, men det förhindrar den inte från att per automatik vara en verksam välgörare eftersom första huset är ett av de triangulära husen. Indisk astrologi ser det som något gott att en ny (tillfällig) person framträder i den gudomliga leken när ett barn föds. Leken berikas.
Här kan man överföra resonemanget till månascendenten: Psyket, en högre instans än de små spelpjäserna nere i den materiella verkligheten, berikas också. Månhoroskopet tecknar här en människa som lever i det platonisterna kallade "intelligible matter" (begreppslig materia) - hon är principiell materialist bortom den manifesta fysiska verkligheten, men en som unnar sig att låta bevingade merkuriustankar att flyga fritt, och oberoende av materiella hänsyn.
Ett försiktigt tummen upp för denna amoraliska och variabla Merkurius så långt. Men sedan kommer frågan om hur kvicksilvret förändras av att stå inklämd mellan Solen och Jupiter. Den förra är ur den nyttoinriktade Jungfrun en neutral influens, inte en vän men heller inte en käpp i hjulet. Trälen accepterar livet för vad det är. Sinnelaget är såldes via sin disponent tydligt färgat av handlingsmänniskor och definitivt (åtminstone i fantasin, vilket är allt vi kan uttala oss om här), människor i maktpositioner (10e). Kalmteg hade lika gärna kunnat rapportera om vad som helst förutom litteratur, förutom att det måste vara "mäktiga" saker.
Även om konjunktionen mellan Merkurius och Solen är tajt och Merkurius påverkas mer generellt via kombinationen med Jupiter, är det inom ramen för det "minidrama" som utspelar sig i Tvillingarna Jupiter som leder vägen från den 19 graden. Och Jupiter är som sagt en verksam illgörare, en ihålig och falsk figur som antingen spelar formidabelt förmögen eller också är det, men på ett ont sätt. Titta återigen på Nya moderaternas onda Jupiter i första huset för rollspel !!! En genomskinlig front för Storfinansen. Och det gäller förstås i allra högsta grad Nobel-spektaklet, ett enormt viktigt lokomotiv när det kommer till Sverige och dess exportíntäkter.
Så på sitt lilla och oansenliga vis sitter Kalmteg där och plitar ihop ytterligare några rader som söker befästa den rådande och onda världsordningen som man kan kalla ekonomism eller marknadsliberalism eller vad man vill. En värld som sätter kapitalet i centrum och inte människan. Det tillhör borgarklassens diskreta charm att aldrig någonsin nämna verkligheten utanför denna präktiga självlögn!
PS. Inläggets rubrik syftar förstås på filmen av Luis Buñuel med samma titel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar