“Oh, wonder! How many goodly creatures are there here! How beauteous mankind is! O brave new world, that has such people in ‘t!”
Sagt av den naiva unga Miranda när hon slutligen möter människor, hon som hållits avskild på en ö i hela sitt liv. Detta ska tydligen vara ett av de mest kända Shakespeare-citaten (från ålderdomsverket "Stormen").
En bloggare förklarar det jag just sade om skälet till Mirandas uppskattning av mänsklighetens sköna mångfald:
https://humanitiescore816.wordpress.com/2017/01/12/titleblog-post-3winter/
Alla vet att kreativa personer hämtar karaktärer ur sina djupa inre källor, och stämmer det att citatet är ett av de mest återgivna, bör nyckelorden "mänskligheten" och "barnets naivitet" finnas med i författaren till Shakespeare-verken, den 17e greven av Oxford, Edward de Vere.
Och visst gör de - det är i själva verket Oxfords sol- och måntecken. Det naiva och subjektivistiska barnets Vädur som soltecken medan måntecknet svarar mot Vattenbäraren, symbol för den samlade mänskligheten (eller vad som helst annat som aggregerats och givits en enande beteckning).
Som för att understryka befinner sig dessutom SolÖgats disponent Mars själv som en del av denna myllrande och färgsprakande Vattenbärare/mänsklighet. Det slår mig att Vattenbäraren,"många-i-en"-tecknet, borde vara bra för skådespelare och rolltagande.
Den engelska författarens mentalitet var glödhet - den utposterade Mars blir delmängd av den omfattande Vattenbäraren och detta modifierar Solens fundament (och dolda riktningsangivare - själens själ som hinduerna ologiskt tvingas kalla det om man granskar Solens disponent - utom då Solen i Lejonet där själen inte har någon extern riktningsangivare).
Genom den här bloggens flera år har alltid dessa färgkluddar i tecknen illustrerat Disponentens "återrapportering" och förändring av, t.ex. som här Solens kognitiva stil. Författaren bakom Shakespeare var ingen vanlig Vädur, ingen vanlig djärv äventyrare (även om han älskade överklassens riddarspel och adelns värjfäktning).
Det var i själva verket en intellektuell aristokrat, till följd av inflödet av varmluft (Mars i Vattenbäraren) i hans Sol (måttet på intelligens). Som ofta upprepat visar "Shakespeare" i sina texter prov på ett vida större ordförråd än någon av hans samtida och kända författare - dubbla ordförrådet jämfört med Philip Marlowe, om jag inte missminner mig.
Skälet till denna verbositet har jag skrivit om tidigare: Unge Oxford fostrades av drottning Elisabets finansminister som innehade en av Englands förnämligaste boksamlingar. Detta plus ynglingens akademiska studier (juridik redan i tonåren) förklarar Shakespeare-verkens enorma bildning (och korrekta bruk av juridiska termer). Det framgår inte ens för en svensk hur mycket lärdom som ligger dold i Shakespearetexterna eftersom de kulturella referenserna är så skilda, så det är begripligt att namnet inte blivit så stort här. Vi får vara nöjda med Strindberg och några andra dramatiker.
Disponentens intryckstagande av sitt tecken och påföljande återverkan på den disponerade är inte en astrologisk doktrin som hör hemma i någon tradition, västerländsk eller indisk. Det är bloggarens egen upptäckt efter begrundande av den egna blå Luft-Solens disponent Venus placerad i Eld-Lejonet. Ju mer jag granskat andra kartor, ju bättre verkar det stämma.
Det är dock svårt att bedöma betydelsen av den här parametern, men samtidigt är hinduiska räknenissar nästan patetiska i sitt försök att ge astrologin ett sken av objektivitet och precision. Bloggarens Sol i Vågen anses "fallen" och i princip skulle jag sakna intelligensen att skriva dessa rader om man slaviskt följde räknesnissarnas regelverk om planetens "potentiella styrka" (för gott eller ont):
- Planet i sin upphöjelse: 87,5 - 100 %
- Planet i "trinär styrka": 75 - 87,5 %
- Planet i sitt positiva hemmatecken: 62,5 -75 %
- Planet i sitt negativa hemmatecken: 50 - 62,5%
- Planet i en planetär väns hemmatecken: 37,5 - 50 %
- Planet i en neutral planets hemmatecken: 25 - 37,5%
- Planet i en planetär fiendes hemmatecken: 12,5 - 25%
- Planet i sitt fall: 0-12,5%
Listan lånad från "Light On Life", faktaspäckad introduktionsbok av västerlänningar (kunniga!) och riktad mot västerlänningar.
"Trinär styrka" finns bara i hinduisk astrologi och syftar på delar av ett tecken där en planet är extra stark (olika storlek på det starka zodiakpartiet för var planet). Introduktionsboken medger att hinduiska astrologer ofta hoppar över denna parameter eftersom den medför mer trassel än den hjälper.
Den här bloggaren har aldrig suttit och måttat planeternas inneboende styrka före tolkningen och det beror på att kartor från offentliga personer så ofta saknar födelsetid. Det är missriktad energi att överarbeta när bedömningen ändå saknar vetskap om VAR på himmelen planeterna befinner sig, eftersom även positionen på himlen avgör deras styrka. En Sol kan t.ex. vara hur svag som helst men i solära femte huset favoriseras den ändå. Värre kanske för en Sol i undanskymda 8e.
Sistnämnda parameter för världslig styrka, Dig Bala, har dock ofta åberopats på bloggen när mycket av tolkningen hängt på en "avvikande" planet. Som som det nyliga exemplet med NATO-horoskopets dåliga men ändå dominanta Saturnus i 1a huset.
Se inlägget som lokaliserar "ödescykeln" för den Nato-stödda amerikanska invasionen av Irak som ödelade Mellanöstern och mycket möjligt kommer att visa sig vara fröet till Tredje världskriget - tack för den, USA. Det visar sig att den illa placerade Saturnus enligt Dig Bala (och doktrinen om planetära vänner/fiender) var den aktiverade planeten när invasionen startade.
*****
Tillägg
Det här inlägget tillkom som så ofta oavsiktligt. Egentligen googlade jag efter svar på frågan om något Shakespeare-verk inkluderar referenser till Nya Världen. Greven av Oxford lär ha förlorat en avsevärd summa på en expedition för att hitta Nordostpassagen som skulle vara en ny lukrativ handelseled. Men google serverade istället träffar om Aldous Huxleys roman "Brave New World". Det ledde till upptäckten att Mirandas förtjusta utrop blev en känd boktitel.
Huxleys titel saknar jag i bokhyllan men har en smålustig förvrängning i CD-samlingen, gamla folk-proggbandet Strawbs (engelsmän så klart) och deras "Grave New World" från tidigt 1970-tal. Rätt pompös framtoning hos frontfiguren (och ibland tungfotade texter) men stålsätter man sig hörs till sist kvaliteter i bandets produktion.
När jag ändrade sökningen till America och Shakespeare kom "Stormen" fram igen och nu börjar det arta sig. För när Miranda lovsjunger mänsklighetens rikedom beror det förstås på att "Shakespeare" är fullt informerad om upptäckterna i Nya Världen (apropå hans roll som riskkapitalist i jakten på en ny sjöväg).
Se här det högst rankade svaret av en Levinson på Quora, ett bra ställe för kunniga människor delar med sig:
https://www.quora.com/Does-Shakespeare-ever-mention-the-Americas
Det Oxford låter Miranda jubla över är således Amerikas "rödskinn" vilka kanske var det färskaste exempel under Elisabets tid på att mänskligheten är rikare och mer varierad än någon kunnat föreställa sig. Just det svar jag hoppats hitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar