Jag brukar kunna ta ut satsdelar i text och även se motiv som lurar mellan raderna. Men DN:s propagandatext - rubricerad som "kulturartikel" - av Olle Wästberg, liberal, vet jag inte riktigt vad den vill säga.
Den verkar vara ett halsverk som blandar ihop olika ämnen och genrer. Här serveras kritik av svensk självgodhet, landets integrationsproblem och en falsk historisk bakåtblick på äldre "teknikfientlighet" i en rätt rörig anrättning.
Den snabba tillkomsten glimtar till. När annat än i småskolan eller hos den som har väldigt bråttom läste man senast en meningsbyggnad så här primitiv:
"Typiskt för sin tid förenade han att vara nationalekonom med att vara präst."
Och när hörde man en så ful bredsida åt teknikskeptiker som när han "informerar" läsaren om att protester mot vävstolar och maskiner beskrivs som sabotörers aktivism (via lite lingvistiskt trolleri) men utan att samtidigt nämna vilket helvete industrialiseringen innebar för arbetarna som bands till vanvettigt enahanda och själsdödande arbetsmoment som Maskinens tjänare? Bara DN skulle kunna publicera detta som en "kulturartikel"!
Trodde Charlie Chaplins film Moderna tider en gång för alla präntat in sanningen om arbetares roll i Lönsamhetsivrarnas och maskindyrkarens era. Men Olle Wästberg tillskriver förstås den nya generationen 110% historielösa och borgerliga DN-läsare som knappt aldrig sett en svartvit film.
Textens bottennapp är när Wästberg förfaller till ren ologik. I sin skattefientliga appell (?) jämför han Sveriges rådande arbetslöshetssiffror mot Löfvens framtida mål om lägsta siffran i Europa. Att argumentera mot ett framtida mål genom sin egna kronologiska förvirring är enbart billigt och saknar som sagt rim och reson.
Kanske Wästberg börjar bli för gammal för att skriva mer av den sortens propaganda han styrde över under sin tid som ledare för Svenska Institutet (se blogginlägg från föregående månad) eller kanske har han helt enkelt blivit smått korkad genom att alltför länge trott på och verkat för marknadsliberalismens välsignelser. (Inte den första DN-artikeln i detta ärende runt jul.)
Stycket om Sverigedemokraterna och bristen på integration för invandrare i detta land (något som jag publicerade om bara 1 timma och 24 minuter tidigare - synkronicitet) verkar bara löst påhängt på slutet. En medioker propaganda-, poppsykologisk eller historisk text, eller vilket nu syftet var.
(Före min egen publicering satt jag länge och väl och övervägde om inte ett omskrivet gammalt inlägg blivit väl spretigt, och ändrade här och var för att hålla det nere till två huvudlinjer. Kanske därför jag omedelbart lästa Westbergs text och noterade samma problem.)
Dessa rader hann jag skriva med en horoskopanalys som tänkt avrundning. Men en dubbelkoll visar att Olle Wästberg redan 2015 avhandlats i Lita aldrig på en "dissociativ sensationalist" - krångelorden syftar förstås på ett par symboliska signaturer på födelsedagens himmel.
Tillägg 4 januari
Även i delämnet Evert Taube får Wästberg mothugg i en snabb replik i DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar