 |
| Grafen är till del bloggarens subjektiva skattning av tillståndet i den svenska nationen |
Den här enkla skissen snickrade jag ihop för att med prunkande färger kanske locka några ytterligare läsare till bloggen.
Hinduismen lär ut att det vi är här och nu började ta form redan i universums tidiga skeden. Längre tillbaka än då Ljuset skiljdes från Mörkret kommer man nästan inte (pst, med materialistens symbolik föddes vi ur en kvasar, platsen där både ljus och mörker samexisterar).
Även om indiska källor förkunnar att de Tre Kvaliteterna är ursprungliga menar jag att det är nonsens. Det har aldrig funnits någon annan ursprunglig dikotomi än den mellan ljus och mörker - detta är vad den första Apan noterade om livet på jorden (dag och natt).
Vissa texter medger också att det allt börjar i Oppositionen (Lucifer mopsar sig inför Gud och störtas nedåt, kinesernas Yin/Yang-kosmologi lär att en initial klyvnad av Helheten ledde till att ljusa partiklar strävade uppåt och mörkare partiklar inert dalade nedåt).
Vakuumet mellan Hemvist och Alienation är det hinduerna oriktigt klassar som det tredje tillståndet, Passionen, som sägs vara det utmärkande för den mänskliga existensformen. Men redan i förklaringen avslöjas att det egentligen inte är en genuin klass: Passionens barn oscillerar hela tiden mellan de två kraftfälten Ljus och Mörker. än dras de uppåt och visar tecken på förstånd, än hasar de slappt nedåt och blir fanatiska dogmatiker, oförmögna att svara på intelligenta resonemang men desto mer lyckliga när någon ger dem regler och fasta förordningar.
Att de mänskliga samhällena alls tillkommit beror på tidevarv då Mörkret dominerar den kosmiska kroppen och därför påverkat individer på Jorden (mikrokopior av den kosmiska ordningen).
Så långt den kosmologiska historia där Platon väl skriver det sista nya: mänskligheten är som fångarna i hans liknelse om Grottan, där de existerar, bundna och med ryggen vända från grottmynningen. Allt de kan se med sina sinnen är ett skuggspel som Ljusvarelserna utanför grottan tecknar på den grottvägg mänskligheten i sin bundenhet dumstirrar på och tar för att vara sista ordet om verkligheten.
"Det sluttande plan" i grafen ovan - planet det svenska politiska kommentariatet älskar att tala om, beskriver istället verket dem själva och andra av arten Homo Politicus. Jag kallar dem hellre politiska djur eftersom det är kvantsprång av rang mellan djurriket och den verkliga människan som är något annat än den fysiska kroppen och den populära socialrealism som särskilt svenskarna odlad så att de numera är hårdare fastlåsta till grottlivet än något annat folk på jorden. Det kommer att smärta att bryta upp dessa sekulära vansinnesföreställningar!
Att det sluttande planet lutar neråt mot fixeringens och okunskapens kvalitet Tamas och åt den politiska högern, är inte märkligt. Karl Marx och därefter vänstern är de enda som intelligent analyserat det kapitalistiska samhället och så väl att mycket av hans terminologi nu används inom ekonomin.
Särskilt i dessa dagar illustrerar Moderaterna och Kristersson otroligt väl hur högern är defensiv, förlegad och fast i Tamas gunas slentrian och oförmåga att tänka nytt. Men så är socialdemokratin. Ibland har jag, i grunden opolitisk, tyckt en eller ett par skribenter i Aftonbladet varit sympatiska eftersom de står på den utsugna medborgarens sida. Men när en i kommentaritatet signalerar att inbördeskriget på vänster sida har börjat (det är valår), då står det klart att även vänsterns politiska djur ligger hotande nära den reaktionära konservatism som M och SD gör så bra.
I det första av 2 inlägg om kolumnisten Persson spekulerade jag att sinnet/Månen kunde vara en "algoliserad" Mån-Oxe och hade jag kommit ihåg den hypotesen hade den nyliga listan med Aftonbladets reaktionära och tamasiska kommentariat blivit lite längre!
 |
| Valår - det generande inbördeskriget inom blocken har startat |
*****
*****
Vad då om dikotomin "andlighet" / "fanatism"? Per definition befinner sig det mänskliga tillståndet (Passion) högre än de politiska djuren (därav det utbredda politikerföraktet). Men den vertikala skalans "rot" är Ljuset i topp (se skillnaden i universums egen formation till den moderna västastrologins naturliga zodiak som placerar Materialism/Stenbocken på topp). De få ljusvarelser som möjligen lever i människokroppar just nu är garanterat inte politiska, men likt Platons ideal ändå i ledande befattningar och med syftet att dra mänskligheten uppåt och till sig.
Men på botten - och hotande nära demonernas världar finns då de maktsträvande som i vår politiserade tid dragit ner mänskligheten närmare det andliga mörkret än då hinduismen formulerade den här världsbilden. Mänskligheten underpresenterar intellektuellt och kunskapsmässigt i en tid då materialismen kulminerar och i princip tekniken möjliggör allas möjlighet till förkovran.
Man får inte stirra sig blind på att Tamas guna tecknas som "svart". Föregående inlägg om Ukraina visar att Djävulen ibland framträder i fejkad ljusgestalt !!! Ukrainas hysteriska frihetsfanatism ser ut som Ljus (Eld) på ytan men det ultrastarka Lejonets tecken i det unga landets horoskop tillhör själv den bigotta och fixerade kvaliteten - universums lägsta och minst insiktsfulla region!
Att födas till tecknet för "djurens konung" är därför inte något utomordentligt ingångsvärde eller ett tecken på en "gammal, vis själ". Vad ett sånt horoskop dock säger är att den sattviska Solen den här gången VALT den att arbeta med motivet "individualitetens primat" - en rätt obegåvad fantasi som bygger på att vi visuellt förefaller vara enskilda varelser - våra kroppar är normalt inte hopvuxna med varandra. Men det finns äldre traditioner t.o.m. i Väst där Lejonet varit just bara ett monster, en otillräcklig intelligens och för mycket av djurisk drift. Guden Mithras var persernas solgud och kom i modifierad form sedermera att bli de romerska härarnas "skyddspatron".
Men innan det genomgick Mithras en nytolkning i den romerska provinsen Silicien (nuvarande Turkiets kustområde vid Medelhavet). Här rotade sig Hipparkos insikt om att zodiakens tidsåldrar/eonen inte stod still utan att vårdagjämningen med långa mellanrum bytte tecken - baklänges genom zodiaken.
Den tidiga versionen av västerländsk Mithras-dyrkan såg här en gud högre än Solen/Mithras röra inte bara solsystemets planeter utan hela världsalltet. Denna gud blev Persus-Mithras. Konstellationen Persus var redan stadsgud i Tarsus i Silicien (den kristna missionären Paulus föddes här), så det passade bra att associera konstellationen Perseus med Oxen därunder.
Perseus fick bukt med gorgoniska Medusa (gorgonerna hade ormar till hår och en blick från dessa varelser förvandlade en levande människa till sten). Så här möttes flera segrarmyter: Inte gamla Solen var den verkliga Sol Invictus utan Perseus/Mithras som roterade tidsåldrarna och hela universum. Det var Mithras (Perseus) som övervann det som reducerar en levande och andlig människa till en död stenstod. Djup insomnad i materia, är detta den sekulära materialistens öde?
Tänk här den gamla grekiska läran om tidsåldrarna och hur mänskligheten ständigt regredierar från Guldåldern till ett fjärde stadium, ett bottennapp som väl kan liknas vid att förhäxas av materialism och bli till sten. Platon frånkände Jord-elementet en del av Världssjälen, däremot finns Jord som intellektuell existens i Själens intellekt, Nous.
Denna omformning i Väst av en österländsk solgud till något lokalt (och sedermera till en religion som t.o.m. hotade kristendomen i popularitet) är den geniala slutsatsen från forskaren Ulansey. Han nämndes här. Forskaren pekar på åtskilliga arkeologiska fynd som visar hur LEJONET och MEDUSA slagits samman i denna tradition.
Perseus/Mithras dödar inte bara Medusa - den gorgoniska stjärnan Algol (al-Ghul eller Beta Persei) som den här bloggen dragit växlar på. Den nya världshärskaren är dessutom högre placerad än de zodiaktecken som sammanfaller med den himmelska ekvatorn och blir till följd av kopplingen mellan Tarsus, dess intellektuella och stadsguden Perseus en perfekt om än självförhärligande sinnebild för den nya kunskapen om vem som egentligen råder över himlasfären.
Ulansey har en annan ingång till symboliken: när Lejonet kulminerar på himlen sjunker Oxen i väster. Ox-dräparen Persus gör sig kvitt den låga natur som enbart servar de kroppsliga behoven och ett ständigt näringsintag (ett bra motiv för fotvandrande romerska legioner!).
I ett lustigt sammanträffande skriver Johanna Frändén om samma sak i AB, men som sekulär naturligtvis utan att ha några svar på det problem det sekulära samhället förstärker:
(Frändens horoskop uppvisar rovdjuret Lejonet men bara som soltecken, i övrigt är Jungfrun en formidabel kontrollmekanism vilket precis förklarar den åsikt hon framför. Se äldre inlägg om hennes "tempererade" Lejon.)
*****
Jag har hoppat över fler intressanta (och kanske bärande) punkter i forskaren Ulanseys framställning, men i det här sammanhanget var det viktigt att visa hur Lejonets "nobless" alls inte är den enda traditionen kring djuret, fenomenet och zodiaktecknet. Det fanns en tid då Lejonet och Medusa identifierades och Lejonet/Helios betraktades som en arrogant gud som trott sig vara den högsta men flyttades ned ett pinnhål.
Det finns därför goda skäl att tala om en fanatisk och oupplyst besatthet hos den här besten i en del fall. Och Ukrainas horoskop är just ett sådant fall där man snart börjar undrar om det inte är för mycket en enda sak: landet lider av ett sjukligt bekräftelsebehov och alla den Eld som lyser i horoskopet är i själva verket Tamas gunas mörker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar