Här följer den i Svenskhet på export utlovade uppföljningen.
DN kommenterar knapphändigt en dokumentär som kan ses på SVTPlay:
Ebba Buschs högersväng med förslag om hårdare straff och en mycket restriktiv flyktingpolitik tycks göra [Alf Svensson] uppriktigt ledsen ... Vad som hänt är att [Busch och anhang] behållit kärnfamiljsnormen, men kastat ut den kristna etikens kärna – barmhärtigheten och den vidsträckta respekten för människovärdet – med badvattnet. Det är lika obegripligt som tragiskt.
https://www.dn.se/kultur/sandra-stiskalo-jag-trodde-aldrig-att-jag-skulle-sakna-alf-svensson/
https://www.svtplay.se/partiledare-av-guds-nade
Faktiskt, det hade varit på sin plats att inspektera den långvarige KD-ledaren fastän han lämnat politiken. Om inte annat för att minnas (eller få nys om) en tid innan politikerna förföll till den samma tanklösa IT-konsumerande dårfinkar som övriga folket. (Carl Bildts IT-vurm, så moderat han var, hade en naturlig resonansbotten i landets skam över att bära så mycket fattigdom i sin historia. Mejl och mobiler var en ny chans för svensken att mot små pengar få känna sig ultramodern och "i tiden".)
Var äldre politiker inte odlade i broilerfabrik utan sprungna ur folkdjupet fanns där likväl språklig skicklighet och mästaren var Alf Svensson som DN säger, uppenbarligen inte villiga att nämna Olof Palmes namn. Nu har Svenssons horoskop redan kommenterats två gånger, så tankarna vandrar vidare...
Med tanke på den ursprungliga kristendomens kommunistiska upplägg är det tragiskt att världen utvecklats så skevt att KD ser en ärkefiende i socialismen. De kunde ha varit ett vettigt politiskt alternativ om de känt till sin historia från första början (och det finns egentligen ingen ursäkt att inte göra det, för det gemensamma ägandet inom den tidiga jude-kristna rörelsen i Palestina och och de enstaka tidiga utländska församlingarna nämns mer än en gång i Nya testamentet).
Nu blev det istället vanvettiga rörelser till vänster som likställde kristendomen med den förtryckande överheten genom historien, och det är den kortsiktiga versionen som bidragit till att Sverige är så eländigt sekulärt och fantasilöst att landet inte presterar något spektakulärt ens inom sina valda specialiteter: döda med krigsprodukter, tillverka medikamenter som lågpresterar mot covid, och bygga fallfärdiga IT-system åt myndigheter. BBC:s Top Gear skrattade gott åt just nedlagda SAAB:s tidiga modeller och presenterade en del fatala konstruktionsmisstag till följd av snurrigt svenskt tänkande i tidiga bilmodeller).
Möjligen lever Sverige upp till sitt bästa jag i musiken - såg häromdagen en inte helt lastgammal amerikansk film, "Long Shot" med undersköna Charlize Thieron som hygglig trovärdig amerikansk presidentkandidat, men i en rätt osannolik romans med Seth Roger som sedvanlig lufs.
Dels figurerade det lilla landet i norr i ett flera minuter långt segment som skulle föreställa en middag i Sverige med kungen och andra prominenta gäster (scenen kompletterad av norrsken), dels Roxettes umbärliga låt "It Must Have Been Love" i en central roll ("bästa låten nånsin" enas Thierons och Rogers karaktärer om). Vid filmens slut spelas så Robyns förvisso genuint geniala "Dancing By Myself" (låtens fascinerande inre övertryck eller kompression kan anas av Robyns horoskop och den väldigt kontrollerande Saturnus).
Var denna massiva reklam följden av en ny påverkanskampanj från Svenska institutet, ett gäng spinndoktorer som söker sälja en förskönad PR-bild av landet i världen? Se en av deras illustrationer ovan - man kan bli kräkfärdig för mindre av denna tillgjorda romantik. Mer neutralt: "Uppdrag: skapa intresse och förtroende för Sverige utomlands."
Hur som helst en suspekt överladdning av "svenskt" i filmen "Long Shot", men så är också USA den uttryckliga primära måltavlan för SI:s verksamhet. Ingen kan väl ha missat hur oproportionerligt många Volvo och SAAB som förekommit i Hollywoodfilm genom åren?
Som vanligt är det lögn att hitta födelseuppgifter i det avskalade Sverige. Inte ens en text med anledning av SI:s 75-årsjubileum lyckas producera någon närmare information:
https://si.se/app/uploads/2020/11/sverige-i-varlden-svenska-institutet-75-ar.pdf
På historiesidan en frustrerande ungefärlig uppgift:
"När freden kommer i maj 1945 har Svenska institutet ... verkat i tre månader."
Hur svårt är det att ge datum? Sverige kallar sig en teknokratisk nation som uppskattar exakthet, men bortom tekniska konstruktioner är det tunnsått med den varan. Så vad välja? 1/1 vid midnatt, om man ser SI:s födelse som ett av många uttryck för det året? Eller chansa på att "de tre månaderna" innebär något tidigare beslut att rulla igång verksamheten den 1 februari?
Jag väljer den 1 februari av skäl som snart kommer att framgå.
 |
| Tre av de fyra "onda" husen undertrycker de ljussökande tecken, ljuset placeras i "utlandet" (9e husets simplaste innebörd) |
Ett är säkert: när Andra världskriget närmar sig sitt slut uppfattas Sveriges närvaro i utlandet som något att (åter) rikta sig mot. Så mycket av horoskopet befinner sig i onda eller oturliga hus, men 9e som på simplaste nivå representerar "utlandet" lyser ljust och hoppfullt.
Varför jag valde 1 feb hellre än det maximalt generiska 1 jan syns tydligt i detta 9e hus: här lägger Sverige sitt ankare (Saturnus) - precis som i det långt senare moderna Sverigehoroskopet, och dessutom i samma Tvillingarna, kommunikatören och handelsmannen Merkurius ena hemmatecken.
SI föds mycket möjligt under samma äkta eller fejkade Vågascendent Sverige idag har som rollmask. Rollspelet signalerar ett land med balans (neutralitet under Andra världskriget) och jämvikt i alla sina förehavanden. Och inte minst ett Sverige som värderar konstarterna högt (vilket numera är ett rent skämt). SI uppstod ju ur Kulturrådet.
Att Sverige vid den här tiden känner sig tvingat att börja göra PR för sin sak märks inte minst av att Vågascendentens härskare Venus står eländigt svag i 6e huset för Olyckan eller Fienden. Det är möjligen så att ledande politiker här insett att Nazityskand kommer att förlora kriget och att Sverige genast måste sjösätta en offensiv mot omvärlden för att snygga till den neutralitetspolitik som egentligen var ett smygaccepterande av nazismens alla vidrigheter.
Prominent bland vidrigheterna var den rasbiologiska människosyn Sverige och Tyskland delade och som alltjämt lever kvar i Svea rike på olika sätt, åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden, felfördelningen av landets pensionärer som inte får ett skit för att de givit sina liv åt att "stärka landets ekonomi" (se tidigare inlägg om Sveriges ekonomism med rötter i dödens och avundens 8e hus).
Att kommunicera en skönmålad bild av Sverige innehåller förstås ett moment av Merkurius eller hans naturliga 3e förbindelsehus. Och oppositionen i kartan ovan mellan 3e och 9e utlandshuset är en mycket bra beskrivning av en kommunikation som adresserar eller riktar sig bortom landet gränser.
Faktum är att SI-kartan (som ter sig allt mer trolig) förekommer det moderna Sverigehoroskopet genom att Saturnus - Gränsen - visar att "storsvenska ambitioner" vaknat till liv genom Kulturrådets omformning till ett progagandaverktyg för den svenska saken. Saturnus i "utlandet" visar tydligt att man visualiserar en svensk gräns bortom landets fysiska (och kränkta gräns - ascendentens Venus i 6e fiendehuset är som att ha blivit våldtagen och skändad, hemlandet måste nu växa i ny riktning och bryta det belastningen att ha smyghållit på Nazityskland. Och Sveriges nygamla kärlek blev som alla vet Nordamerika.
Men SI-kartan skiljer sig på ett högst intressant sätt i sin förankring i 9e utlandshuset: Saturnus dras både i detta horoskop och det framtida Sverigehoroskopet med ambitionens demoni. Den enda (men avsevärda) skillnaden är att det är ren och skär ambition (norra månnoden, Rahu) som klibbar vid Saturnus 1945. Vid nya Sveriges födelse 1974 har något hänt: Saturnus klibbar nu vid motsatt månnod, resignationens, avmätthetens eller t.o.m. halshuggningens Ketu.
Ur Svenska institutets perspektiv var därför denna tid en dekadensens tid för försöken att sälja falska bilder av Sverige. I tidigare inlägg om nationalhoroskopet har problemet istället formulerats som att Saturnus moraliska sida kastas åt sidan när halshuggandets ögonblick är inne. (1974 års Regeringsform ser staten hugga huvudet av Konungahuset som dock av nåder får vara kvar som ett dockhus en prydnad och kanske en viss insikt om att ett totalt undanröjande skulle göra landet till Guds och universums direkta Fiende!)
Det går med andra ord att läsa Saturnus pendling mellan äregirighet och barnets obekymrade förkastande av gränser och moralitet som vaknade till liv i detta land inte långt efter 1974 (nyliberalismen och dess "globalism").
*****
PS.
En katolsk sajt - dvs. knappast typiskt svensk - visar Sveriges historia bättre respekt än SI självt. Här ges födelsedagen för förelöparen Kulturrådet:
12–14 september firar Svenska Institutet i Rom sitt 75-årsjubileum. Det som firas är undervisningens början 1 februari 1926 i en lägenhet på Via del Boschetto, inte det formella grundandet som ägde rum redan 8 maj 1925 på kungliga slottet under ett möte som sammankallades av kronprins Gustav Adolf, som var en skicklig arkeolog.
Med den 8 maj 1925 följer intressanta ting! (Men man kan notera att "Kulturrådets" utlöpare i Rom startar den 1/2 1926, på dagen 19 år före det svenska SI. Möjligen stärker datumet argumentet för ett SI-horoskop ställt för den 1/2 1945, särskilt som dess innehåll på flera punkter tycks förespegla ett ännu framtida Sverige.
Det är kanske inte den exakta kartan som är viktig utan vad granskaren får ut av den karta man nu har! Är den åtminstone något så när rätt, känner man igen tydliga omen från verkligheten själv. Astrologin kan uppfattas som en slags psykisk muskelträning snarare än en exakt vetenskap.
[Skrivet den 16 december 2020]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar