Efter att DN:s försök att diskutera Sovjetunionens betydelse för krigsslutet 1945 misslyckats till följd av journalisternas allmänna okunnighet, tvingas nu chefredaktör Peter Wolodarskij in på arenan för att peppa sina meningsfränder i Brommas villaförorter, det moderattäta medie-Sveriges eget örnnäste. Här ska skrivas historia, och det grundligt. Ledartexten både avhandlar krigets upptakt och avslut och W. måtte ha filat på den i flera dagar. Jag viker en timma på en kommentar och en ny och avslöjande astroanalys.
Från ledarplats och med en nivå som mest liknar sandlådan för W. inte så mycket ett begåvat resonemang som staplar punkter på varandra. Jag förstår att Åsa Linderborg (AB) var trött på borgarnas diskussionsnivå redan innan den mest korkade av den alla kände sig kallad att delta (märkligt hur stigande maktposition i Sverige korrelerar med avtagande förstånd...)
Säger t.ex. Wolodarskij:
Bakgrunden [till att ”de flesta” västledare avböjer firandet av Andra världskrigets slut] är lika självklar som beklämmande:
• det går inte att fira segerdagen 1945 med ett Kreml som samtidigt bekrigar ett grannland.Punktar man chefsredaktörens flödande text ser man snart att han inte har kapacitet att föra ett intelligent och underbyggt resonemang utan bara producerar åsikter som vore det en intellektuell diskurs. Som synes tappade han snart ”förklaringar” till att inte västledarna mangrant deltar i firandet och tvingas därför upprepa punkt 2 men aningen omvinklad.
• Ukraina är inte Rysslands egendom.
• Ukraina är en självständig nation som har rätt att göra sina egna val, oavsett vad Moskva anser om saken.
Den mänskliga omognad jag noterade i redan i det första inlägget om Wolodarskijs horoskop (dec 2011) lyser genom även denna text. Bara några rader senare halkar den högavlönade chefen helt av bana igen, genom en tramsig non sequitur: ”Miljontals soldater offrades på vägen, många av dem för övrigt från dagens Ukraina.” Så billigt!
Men Dagens Nyheters intellektuellt avtrubbade borgare förstår inte när de läser text utan hummar instämmande över något de ungefär tror sig förstå. Men de förstår inte alls vad Wolodarskij under den intellektuella taffligheten håller på med här. Han är ytterligare en NATO-dräng som vill hjälpa västs militär-industriella komplex att rusta och till sist utlösa ett tredje världskrig.
Män som Wolodarskij borde ha fått ambitionerna näpsta på ett tidigt stadium, innan de avancerat till Storfinansens megafoner. Men med ett svenskt politiskt system som havererat till följd av lobbyismen (faktiskt diskuterat i DN, dagen innan!) har vi nu en urskillningslös vapenexportör till statsminister som leder en regering som inte ens i princip vill rensa upp inom regeringen och i samhället i stort och sätta en gräns för vad Bonniers anhang tillåts trycka. Den heliga yttrandefriheten, ja. Den har sannerligen spelat ut sin roll nu, när det är dags att tänka på det stundande Stora Systemskiftet som Boëthius i ETC nyligen tyckte sig skönja i folkkroppen (eller om det nu var en from förhoppning).
Wolodarskij är uppenbarligen en ”tänkare” som irriterar den här bloggaren mer än många, kanske för att DN kallats Sveriges största dagstidning (hur man mäter upplagor i internettider vet jag inte). Det slår mig nu att irritationen kan bero på att chefredaktören kanske föddes just innan psyket (Månen) strax efter halvtolv den 15 april 1978 gjorde entré i den protektionistiska och snarstuckna Kräftans tecken. Innan denna typ ”knäpps på”, har vi nästan ett halvt dygn med Månen i Tvillingarna – samma som bloggaren – ett tecken som i sina sämre upplagor dessutom är känt för att inte kunna producera mycket mer än isolerade fakta hopsnörda så att det ser ut som om det är en djup tänkare, i själva verket är den här sortens Tvillingar bara förälskade i sitt eget ordbajseri.
Jag skulle tro att vi har väldigt många journalister med en aktiverad Tvilling i kartan som har en släng av den sjukan. Eftersom man söker sig mot sin nästa ”inkompetensnivå” är det för att lära sig hushålla med orden dessa själar sökt sig till det extremt hårt mallade journalistiken, som i Sverige dessutom brukar innebära ett krav på så korta artiklar jämfört med andra länder med motsvarande välstånd att vi framstår som ett land av förståndshandikappade, ett folk som inte klarar mer än korta referat av det övriga världen diskuterar ingående och djupt.
Wolodarskij tillhör helt klart de överherrar som trivs med att hålla folket kvar i intellektuellt armod, och att tidningen alls publicerar penetrerande analyser av den hysteriskt växande lobbyismens undergrävande av demokratin, är väl mest för att de skulle skämmas av att helt sjunka ner till Aftonbladets nivå eller Bonniers-kollegan Expressen, tidningen svenskarna litar minst på.
Frånsett den isolerade politiska ledarredaktionen i Aftonbladet, där flera skribenter uttrycker en läsvärd omvärldsmedvetenhet, är det denna Schibsted-produkt som håller den arbetande svensken nere i gyttjan med dess enorma utrymme ägnat åt spel & dobbel, sex och fullständiga trivialiteter.
DN har visserligen samma orientering men istället för blingbling och tingeltangel skriver de om betydligt dyrare ”sköna hem” – de ekonomiska summorna skiljer sig åt, men det är ändå överheten som tvingar fast folket i konsumismens hjulspår. Man är inte bara medborgare, utan förväntas också ”shop ’til you drop”. Det är vad du förväntas göra för ditt fosterland som svensk.
Jag håller dock med Wolodarskij om den pakt mellan nassarna och ryssarna som jag förstås också hört om förr. Men varför chefredaktören ägnar så stor möda åt att påminna om ryssens initiala fulspel beror ju på att han inte kan komma åt Aftonbladets skribenter annat än genom att ändra diskussionens förutsättningar. Det var inget fel i något av det Guillou och Linderborg skrev, så vitt jag kan bedöma.
Faktum är att det kommer fula och förbjudna tankar i mitt huvud medan jag läser Wolodarskijs försök att ställa skåpet på plats genom sin slängiga och under i de sakliga formuleringarna oärliga uppsåt. Jag tänker ”antisemitiskt”, trots att jag (nästan) minns ett eget tidigare liv som jude i biblisk tid (eller intertestamentlig om man ska vara petig).
Någonstans i allt Wolodarskijs pladder urskiljer jag inte så mycket en kropp som en brist på karaktär. Jag hör den typiska juden från åren efter nazismens genomslag säga: ”Men vi bluffade ju konvertering till kristendomen för att få del av Europas rikedomar, och nu kommer ni ändå här och vill beslagta den del av kakan vi jobbat till oss!”
Jag hör återigen RÄDSLAN som bara kan slå rot i en varelse drabbad av EGOISM och den därpå följande tendensen till ANPASSLIGHET med de för tillfället styrande - ett snårigt komplex som varit judenhetens skugga under deras långa historiska vandring genom historien, än den ena stormaktens hora, än den andra. Hade inte Wolodarskij vetat att NATO gärna vill utvidga sitt Imperium och inkludera Skandinavien, skulle han aldrig vågat yttra sig mot Putin – som tydligen är hans hjärnspöke i den här texten.
 |
| Annan debatt i DN samma dag som chefredaktörens skriveri - röjer penibelt Wolomarshkijs dolda bevekelsegrunder... |
Så låt prova denna smygande känsla av omogen egoism i kombination med närighet och prova den mot en distinkt möjlighet av Månen i det skrivna ordets tecken Tvillingarna. (Merkurius, kommunikatörer, lobbyister och journalister – alla dessa som enligt debattartikeln i gårdagens DN hotar vår demokrati.)
Wow! Nu trillade myntet ned! Tidigare inlägg har varit så fokuserade på veka Vädurs-Solen, disponerad från den fallna Mars i den biologiska självbevarelsedriftens Kräfta, att Månen automatiskt fick följa med i detta paket.
Men kartan klarnar ännu mer bara man antar en Måne i kommunikativ Luft och det är som sagt ett femtifemti-läge att Månen befinner sig i det tidigare tecknet. När man sedan tittar på kringbudskapen tippar sannolikheten tydligt mot Tvillingarna, för nu får vi ett psyke som drömmer om den Stora Framgången - Jupiter - om ära och celebritet! Och inte vilken celebritet som helst, utan en prominens som går rakt in i maktens tionde hus, där Tvillingarnas härskare, tidningsplaneten Merkurius, befinner sig.
Sällan har jag sett ett horoskopet "snäppa" fast mot den eviga gridden så väl som här. För minns kring dessa lösliga månascendenter som gäller för alla födslar under två dygn: man kan förmoda att de som när världslig ryktbarhet (eller vanrykte) är de barn som mest perfekt plockar upp den potential som himlarna tecknar från tid till annan. Därför stämmer Månen och dess drömmar om att rota sig bland maktens män så ytterligt väl in på Wlåddarskij.
Samma Måne drömmer nu drömmen om att ideellt bli en "se-mig"-Vädur, en ledartyp av Solens snitt. Och detta trots en avgjort brist på karaktär men bara för att här finns skyddade pengar (Mars i Kräftan i 2a ekonomihuset) som backar upp honom i hans fantasier om att bli en maktspelare med egen bildbyline. Ser du läsare rakt in i Wloddos själ här? Jag gör det, och det är en skrämmande liten barnrumpa som lever i en vuxen mans kropp!
Och vad gäller Jupiter som nu hamnar i psykascendentens första hus, bekräftar detta bara nämnda omina. Månen och Jupiter tecknar en välbeställd barndomsfamilj eller åtminstone en med sådana kontakter med noblessen att en karriär är garanterad t.o.m. när barnet inte verkar ha några excellenta kvaliteter alls.
Det schema över planeternas verksamma natur som matematikern/ingenjören och astrologen Narasimha Rao presenterade i programvaran Jagannatha Hora, fanns inte med i den bästa västerländska introduktionsboken till hinduernas astrologi, "Light on Life" av Hart de Fouw och Robert Svoboda. (Ursprungligen tryckt i England 1996 på så billigt toapapper av Penguin Books att texten på andra sidan läckte igenom och störde den man läste, men sedan nyutgiven 2003 på betydligt bättre papper av ett mindre girigt och ämnet mer dedikerat förlag, Lotus Press).
Men Raos tradition har avsevärda meriter och har hjälpt mig att förstå en del av logiken bakom zodiakens konstruktion och varför planeterna fått de härskarlägen de har. Ta till exempel chefredaktörens olyckliga födelsemiljö i Tvillingarnas tecken. Ja, jag säger olycklig eftersom det säkerligen finns förintelse i bakgrunden som i så många östjudars släkthistoria. Jupiter är nu den stora välgöraren så Wolodarskij är inte likt Fredrik Reinfeldt en ideologisk sadist. Men när Tvillingarna - som likt ben Adam förväntas vara helt fri från relationer och inte ens bör äga en säng att vila huvudet i - när detta tecken intar det första huset förvandlas genast Jupiters expansion och förmögenhetsalstring till något ont. Förmögenhet hotar korrumpera Budbäraren, vilket är exakt vad som hänt med Wolodarskij !!!
Samtidigt behåller naturligtvis Jupiter sin förmåga att gynna och upphöja individen till en plats på parnassen, men man ska veta att denna individs inflytande får ONDA FÖLJDER. Varje ord som utgår från Wolobarskys ledarpenna, skadar folkets intresse eftersom den som dikterar är Rovkapitalisten, som han sedan länge likt den klassiskt fege juden lismande kryper inför. Ja, eftersom Bonniers i Sverige aldrig fick sina rikedomar beslagtagna av tyska nazister, behöver han inte alls krypa. Med denna säregna månascendent i Tvillingarna knyts blodets väg (Månen) tillsammans med den egna ekonomins andra hus eftersom det går i Kräftans (Månens) tecken.
Mars är naturligtvis inte enbart olyckor eller krig (eller förintelser) som drabbar en familj (Kräftan = klanen) utan också individens inre drivkrafter. Det är därför Reinfeldts födelsetid bär alla tecken på att vara korrekt, hans Mars-i-Jungfrun hamnade i första huset, och han tjatade sig till leda om att "individuell drivkraft" var A och O. Han mätte andra utifrån sig själv och var beredd att lämna sjuka och arbetslösa att dö och svälta ihjäl eftersom de inte uppfyllde hans bisarra krav på en produktiv enhet. Detta fick mig att misstänka att Fredrik Reinfeldt kan ha varit en nazistisk lägervakt i sitt närmast föregående liv - eller möjligen en ihjälarbetad jude eller rom som innan han (eller hon!) dog den gången drabbats av stockholmssyndromet (som naturligtvis existerade även på 1940-talet även om ordet inte var myntat ännu).
Wolobarskijs Mars är nu defekt, fallen precis som hos oduglingen Löfven som lämnades bort av sin mor - i högersossens fall ser man dock att Månen i Väduren på den klena Mars basis tecknar en "omstart"/Väduren av den lunära hemsituationen för det lilla barnet. För DN-chefen är omständigheterna betydligt mer gynnsamma eftersom Mars kan vara hur oduglig som helst och ändå stöttas upp hemifrån av stor och ond förmögenhet! (Jupiter, verksamt ond, delar tecken med hemförhållandets Måne).
Nu förstår bloggaren också varför han reserverar sig efter bara några rader text, var gång han utan att egentligen ha avsett det börjar läsa en ledarkrönika av Wlobbbarsky. (Det har hänt ungefär lika många gånger jag skrivit ett inlägg om denna nickedocka under Annika "19 fucking miljoner i årslön" Herrlitz, så det är knappast så att DN är söndagens högtidsläsning!)
För minns, bloggarens kroppsliga Tvillingascendent med sinnliga registratorn Månen manifest i första fysiska huset men med den verksamt onda Jupiter i fiendens hus! Att bara öppna DN och ta del av Wlobbans vridna stoff är att uppleva den onda kapitalismens nät, eller som det judiska esséersamfundet en gång sade, ett av Belials tre fångstnät.
Denne man förtjänar inte att ha fötts till jude, ett i sina bästa stunder nobelt folk vilket 1900-talets största arkeologiska fynd, Dödahavsrullarna, så väl omvittnar. Att eftervärlden fick historieskrivningen om bakfoten och Jesus revolutionära, antiimperialistiska judendom smusslades bort ("When in Rome...") var bara att vänta sig givet att Jesus predikade ett ben Adam-ideal som inte så lite liknade just esséernas tidiga form av kommunism.
Detta folk födde (eller hittade fram till) den rent platonska tanken om ett kollektiv enat under Gud som en uppfyllelse av Människans himmelska form - Människan som ett väsen som både är kollektivt och individuellt på en och samma gång. Människorna av kött bör därför hålla sig för goda att springa efter materiella ting som trälbinder dem och istället bygga en värld med den klara Idén "Människa" i centrum, inte Satans penning som idag.
Det gör mig sorgsen att se hur detta blod även tar emot missfoster som Wolodarskij, men moder Natur saknar naturligtvis urskillning - det noterade även de gamla kineserna. Han borde lämna sin chefspost, och sin överman, den till helvetet stadda profitören Herrlitz, och ta upp studier under någon vis, ortodox rabbin. Här gäller det att arbeta bort sina synder under återstoden av detta liv, för att i kanske nästa liv återfödas med ett renat psyke i Luft, ett sådant som tjänar bloggaren när han kanaliserar dessa budskap från sin bästa själsnivå. :-)
Tillägg. Som observanta läsare kan ha noterat tycks bloggen inte helt konsekvent vid tydningen av sjätte huset för fiender, träldom och ohälsa. I ovanstående frikände sig bloggaren från allt samkväm med den verksamt onda Jupiter just för att den befann sig i fiendehuset då han föddes. "De som brukar Jupiters godhet på ett ont sätt är mina fiender."
På samma sätt tillskrevs Fredrik Reinfeldt i horoskopanalyserna en negativ inställning till det skäligen enkla budskap Saturnus-hemma-i-Vattumannen tecknar. Normalt betyder detta "principen om att mänskligheten är både en och samtidigt många". För Reinfeldt är denna ontologiska sanning något han hatar eller åtminstone finner vara sin Fiende, människosjälens sanna natur - att vi alla är varandra - är ett hot mot den obehagliga borgarens egoistiska världsbild!
Men i andra fall än dessa tycks bloggaren ha använt högaktiva sjätte hus för att förklara, inte vad individerna själva vänder sig emot utan varför de är mänsklighetens (och samhällets) fiender. Att gå igenom den här bloggens kanske 15.000 sidor text och analysera sjättehusbruket i förekommande fall, låter kanske som ett rent straffuppdrag. Men för framtida referenser till sjätte, kan det vara till nytta att förstå det perspektiv på, eller den grad av insikt i, mänsklighetens objektiva natur som bloggaren uttrycker. En hel del texter på bloggen är polemiska, men förstår man inte vad Människan är eller Jesus tanke om den platoniska avbilden av detta väsen genom ordet "Människosonen" (ben Adam), då är det bäddat för intellektuellt kaos. Då hade det hade varit bättre för den människan att aldrig stöta på den här skolbänken till blogg, vid vilken bloggaren i elfte timman söker förkovra sig själv inför öppen ridå! (Elfte timman, jfr. 11e huset, den goda daimonens hus eller, som spekulativt föreslogs här, själens högre och vägledande ande.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar