Mer om Jungfrun och tecknets vingar

När Djävulen, "denna världens herre", får tag i zodiaken börjar
genast korruptionen och förfalskningen av det sanna budskapet

Upptäckter att brittiska www.skyscript.co.uk återpublicerade en liten text från 2004 om Jungfruns tecken och vingarna vilken ställer frågor men inte ger så många svar. Dessutom räcker det med att skumma texten och läsa en mening här och var för att notera ovarsam hantering av källorna: "Mutable signs are the bridges between worlds; they find the way through in unsettled times, come up with solutions, adapt to change." 

Detta är jag jag kallar new age-dravel även om det finns poänger i påståendet. Den tongivande västerländska texten Tetrabiblos (2a årh.) klargör att de den rörliga kvaliteten enbart betraktas som en slags utfyllnad tills nästa årstid inleds (av ett kardinalt tecken). Det är uppenbart att astrologerna i väst redan från början försökte lappa ihop och hitta på (plågsamt sökta) förklaringar till ett system de övertagit från österns länder men tydligen i ofullständigt skick eller helt enkelt missförstått ett och annat.

Det finns hur mycket texter som helst på nätet, men Sideriska siktet bygger inte på rewrites eller idéstölder presenterade som egna idéer. (Däremot hittar jag ibland andra sajter som kommit till liknande resultat som mina egna, eller nått ännu längre i sitt tänkande.) Det är därför fascinerande att jämföra den bild av Jungfrun som växt fram här under sex år med Lynn Bells text från 2004. Jag måste säga att hennes famntag om tecknet är svagare än Jungfruns eget precisa grepp om sin högt prisade skörd!

Bell säger att vingarna nämns i den hellenistiska Tetrabiblos (vilket jag missat trots två genomläsningar), men det är lite sorgligt att höra en professionell astrolog stå så pass handfallen inför tecknets intimationer och idéhistoriska förlagor. Hon känner uppenbarligen inte till att Platon (300-talet fvt) landsätter bilden av en själ som förlorat sina vingar i dess felaktiga val att kontemplera och också söka frukterna av (sina ännu ej utvecklade) händers arbete.

När 500 år efter Plato den romerske filosofen Plotinus tar upp tråden, kallar själen för Afrodite (Venus) och gudomlig då den kontemplerar sin verkliga hemort i himmelen (Nous) men en "hora" då den är fallen och strävar efter materiellt gott och astrologin på inte längre helt klara grunder men spöklikt snarlikt Plotinus tänkande låter Venus "falla" i Jungfrun, då har den här bloggen genom dess pusslande med all säkerhet guidat den handfull svenskar som följt den längre i korrekt riktning än den för seriösa engelska astrologer så viktiga Skyscript. (En verklig sajt för den brittiska eliten, där läser man obehindrat gamla astrologiska texter på latin och grekiska och refererar enbart till filosofie magistrar!) Grattis, läsare. Du befinner dig just nu på en sajt som bryter mot alla konventionella sanningar.

Jag vill påminna om ett längre citat från romaren Manilius (1a årh.) i inlägget Drevets psykologi och antikens tolv tempel (hus):

Templet (12) just ovanför Horoskopet (ascendenten), det som bara har ett tecken mellan sig och himmelens höjdpunkt, är ett tempel av onda omen., fientligt till framtidssyftande aktivitet och bara alltför fruktbart när det kommer till fördärv och förbannelse.

Och i det står inte templet ensamt, utan snarlikt visar det sig vara som med opponerande stjärna lyser just under Occidenten (descendenten) och vidhäftar den (hus 6). Och för att detta tempel inte ska övertrumfa det förutnämnda, rör sig båda på samma sätt, förkastade från ett kardinalt hörn (väderstreck) med ruinens spöke för sina ögon. Båda templen ska kallas en portal till vedermöda; i det förra är du dömd att klättra och i det senare att falla.

Inte konstigt att tolvan också gick under namnet "den onda daimonen". Och inte konstigt att motsatta sjätte huset dömer dess invånare "att falla" - här är då ytterligare en allusion till Jungfrun som platsen för själens fall. Fallet kan också ses timligt, då sjätte huset ligger under den synliga himmelska halvsfären och betecknar planeternas entré ner i underjorden efter dagens slut.

Enligt himmelens medsols rörelse från dag till dag blir det då tydligare att andra huset som kallades Dödsrikets port och just föregår första huset och soluppgången betecknar själens UTTRÄDE ur en natt i livmodern och ut i en ny återfödelse till denna värld. Samtidigt, ur det föregående perspektivet, är det nya livet ett liv i och under himmelen i denna världen! Det är inte utan att man tänker på Jesus ord, att vi redan befinner oss i himmelen men att vår enbart jordiska sensibilitet är så primitiv att vi inte uppfattar det. Konstnären Eschers möbius berättar samma sak om hur det som är invikt samtidigt är utvikt (jfr atomfysikern och metafysikern David Bohms "implicate order" och "explicate order"):

Frågan är vad Escher tänkte på som valde "arbetsmyror" för att förtydliga denna cykliska oscillation mellan en "invikt" och en "utvikt" cykel?

Jungfrun/fallets och träldomens sjätte sektor kan mycket väl förknippas med de flitiga myrorna som bara blir nervösa om de inte får jobba tills de dör. Trälen är formad av Ödet för träldom och att arbeta för sin plånbok. Jämför Mars-Jungfruascendenten hos Fredrik Reinfeldt, mannen som Storfinansen används som front för att återskapa slaveri till lägstalöner och utan social trygghet i Sverige (och lyckades).

Glöm inte att den här solkiga innebörden av Jungfrun, ett uttryck för själens syndafall ner i Vattenelementet (förlusten av vingarna eller det högre abstrakta perspektivet) bekräftades på det allra märkligaste sätt genom bloggens genomgång av de första 50 åren av utvikningsbrudar i Playboy. Tidningens grundare, hedonisten och religionshataren Hugh Hefner, var naturligtvis själv född med Jungfrun stigande i öster och Venus i de förlorade vingarnas sjätte hus!

Playboybrudar vittnar: Väst är den stora Horan (dec 2012)

Här var då kvinnorna som valde att se sina egna kroppar som spadar och hackor, som verktyg för att komma åt den hägrande skörden. Som vinnare av titeln "årets Playboybrud" var de minsann utlovade en lyxbil. Mmm...Marabou. Horan är här ett faktum återskapad på glansigt papper av Hugh Hefner. Tänk hur billigt man kan sälja sig när stoltheten, dvs. medvetenheten att man som själ är större än världen, gått förlorad.

Se också den tankeväckande uppföljningen från jan 2014.

Att Jungfrun (inne i denna värld) brukar beskrivas som gentila eller modesta är en kombination av flera faktorer. Den fallna Venus gör dem socialt blyga och berövar dem självkänsla ifråga om socialt mingel. Deras starka betoning på Merkurius gör att de tänker i lönndom och vakar noga över sina formuleringar och åtbörder - den logiska och kalkylerande Merkurius blir i kontakt med Jordelementet en som likt kvartalskapitalismen åtminstone planerar en bit framåt för att säkra nästa skörd/vinstutdelning. 

Eftersom den fallna själen åtrår frukterna av sina händers arbete är det alltså ett bakslugt instrumentellt tänkande som skapar illusionen av att detta är ett hedervärt tecken. Hos bättre typer finns faktiskt en gentlemannalikhet och en ladylikhet. Men de förlorade vingarna talar samtidigt sitt tydliga språk.

För den enskilde kombineras lyckligtvis alltid åtskilliga tecken och astrlologiska faktorer. Men är man vaken ser man t.ex. hur de två signaturerna jag just nämnde hur Hefners horoskop och bildar en Gestalt som vi så tydligt känner igen i hans bidrag till västerlandet: att göra så många som möjligt till horor. Här överensstämmer Hefner exakt med det kapitalistiska systemet.

Det känns naturligtvis lite märkligt för bloggaren att ha "brejkat" dessa förstämmande nyheter för alla födda i tecknet, som säkerligen varit fullmatade med västerlandets förskönande men i huvudsak falska bilder. Som jag sagt tidigare. astrologi utan koppling till klassisk filosofi är inte mödan värd, den öppnar för den värsta formen av irrationella fantasier.

På en punkt klingar Lynn Bells korta stycken om Jungfrun sant, och det är när hon gräver fram någon sentida illustration av en Jungfru som inte håller sin vinst tätt under armen (se bilden överst) utan håller en fjäderpenna (förmodligen lossdragen från de tappade fjädervingarna), och gör kopplingen till de skrivverktyg som fordom användes i Europa. 

Här förnimmer man alltjämt arketypens närvaro i en enkel och (på sin tid) lättfattlig symbol. Merkurius råder över logiska system såsom grammatiken, språkets systematik och återknyter till antika åsikter om att Jungfrun har en poetisk sida (gissningsvis naturpoesi av samma typ som den pastorala oljemålaren J.M.W. Turner - när jag söker hans födelsedag för att kolla eventuella Jungfru-inslag visar sig hans födelsedag vara okänd. Wikipedia antar en födelse runt månadsskiftet april/maj baserat på hans registrerade dopdatum.

Men till och med den här imprecisa angivelsen ger sin signifikans!

Tavelmåleri är i mina ögon just ögonens - Solens - domän. Och eftersom en födelse i Väduren är mer än trolig för Turner uppstår här den mest fenomenala ljuskänslighet man kan tänka sig: en ömsesidig reception mellan den "upphöjda" Solen i Väduren och dess disponent Mars i solära Lejonet! Dessutom tar himlarna i så de nästan spricker genom att till anrättningen addera Rahu, "zoomlinsen" som får tecknet och dess härskare att te sig abnormt attraktivt och som förleder själen till hybris. 

Turner var "hell-bent" ("gav sig sjutton") på att fånga sina landskapsmotiv i extremt nyanserade färgscheman. Visst finns det Rahu-placeringar som inte är så "demoniska" man skulle kunna få för sig, och om alla inblandade faktorer är gynnsamma kanske den skapar exceptionell förmåga? Här har Sol och Mars båda eld-naturer och är bästa vänner, de kombineras i ömsesidig reception och onda Saturnus blandar sig inte i. Detta är en Rahu som hjälper och förstärker individens visuella förmåga.

Men Eld tagen för sig är budskapet om en exceptionellt hög kognitiv nivå, någon som ser och processar mer visuell information än ett "blindstyre". "Andens brutalisering" kommer när rena eldvarelser går in i den brutala materien, i tingens värld, astrologiskt tecknade via Jord-elementet. Här har Turner tur, för horoskopets eldiga del sköter sig själv och kan därför uppfatta det materiella utan att själv vara indragen i kamp med det. Ett äkta voajör-horoskop!

Givet det osäkra födelsedatumet kan vi helt utelämna Månen i Oxen även om det är ett nästan perverst perfekt budskap som tecknas: sinnelaget i tecknet som känner närhet till den omgivande miljön och Jupiter som skänker stor framgång genom denna identifikation! 

Att Satans stjärna (Algol) lurar bakom den här kombinationen snarast bekräftar vad jag sagt om själens fall i Jungfrun. Efter en natt i dödsriket når den nu Dödens port/Oxen och här, om man så vill, spikas syndafallet genom att själen träder ut i dödsriket och in en jordisk kropp, djur eller människa.

Men även Jungfrun HAR en viktig funktion i naturmålarens horoskop. Saturnus i Jungfrun indikerar en fixering vid de åskådliggjorda, materiella formerna och eftersom Saturnus disponent Merkurius "faller" i motsatta Fiskarna ges här det Vatten som befruktar den döda materien och ger vegetativa former - just sådana Turner älskade av avbilda. Det är således den negativa polariteten (Jord och Vatten) som pekar bort från människosjälens sanna intellektuella natur och NED mot den simpla sinnesmänniskans preferens för dofter och synintryck och allt det andra som här tar det nobla Eld-elementet i besittning och "andens brutalisering" kan här ses i reduktionen av en potentiell andeskådare till en enbart artistisk blick. Månen i Luft eller Eld skulle mycket möjligt kunna ge en klärvoajant istället för någon som absorberas av de yttre sinnenas koppling till objekten i omvärlden. (Allt detta är lös diskussion eftersom Turners månplacering är okänd.)

Titta en sista gång på mitt montage överst, på hur Djävulen (eller om djävulen är en hon, en Gaia) och hur naturromantiken dryper i Jungfruns motiv - här som omväxling gestaltad av en man som bärgar sitt arbetes skörd. Notera hur han stadigt kniper fast vinsten under armen: Reinfeldts "min plånboksfilosofi" och "ingen stat ska komma och kräva skatt av MITT arbete". 

Den ensamma människan så här nära naturen kommer naturligtvis att identifiera sig med resurserna i sin näromgivning snarare än stadsbor, och här är då ytterligare en tanke bakom Jungfruns fallna Venus och dess nedsatta förmåga att socialisera med människor. Med djur och natur är det lättare, för här gör människans överlägsna intellekt HACKORDNINGEN enkel. (Jungfrun är den som i sitt fall är den första att uppleva och uttala sig om hackordninga. Se det grekiska begreppet "syntazis" i inlägget Naturens hysteriska ondska.)

I montagets övre hörn ser man den västerländska och självförljugna astrologin alltjämt inbilla sig att Jungfruns tecken - ett Jord-tecken! - har vingarna på. Se hur generöst Jungfrun sträcker ut, inte ett skördat sädesax utan något som ser ut som ett skott. Ja, Jord-elementet ligger nära hortikultur och planteringar. Men som bloggen tidigare resonerat kan den fallna Venus indikera att det var människans övergång från samlarstadiet till jordbrukarstadiet som var början på artens elände och "fallet" i olyckans sjätte hus. 

Bofasta började människorna nu rita ut gränslinjer och tänka i termer av ägande och bli småaktiga som Fredrik Reinfeldt och hans egna plånboksorientering. Nu började krigens tid på jorden och i detta profitsökande tillstånd sitter mänskligheten alltjämt fast.

Nyligen fick bloggens syn på Jungfruns funktion i den zodiakala helhetsberättelsen en bekräftelse i boken SAPIENS, där bl.a. hävdas att jordbrukarsamhället är artens hittills största misstag (jfr sjätte huset som olyckans hus). Jag hittar inte tillbaka till den första (negativa) bokrecensionen men googlade fram en annan. 

*****

Frågan är om någon annan än en astrologistudent med den distanserade Saturnus i 270-graders kontrollaspekt över den giriga Rahu i Jungfrun (likt bloggaren) hade kunnat frilägga Jungfruns sanna betydelse i termer av själens öden och äventyr? 

Givet Saturnus och Rahus långa omloppsbanor är varje enskild konfiguration av denna typ en "stor aspekt", dvs. ett övergripande omen som bara sällan återvänder som verkställandet (Saturnus) av en föregående dom över mänskligheten. Samtidigt ritar gränsdragaren upp en generell spelplan för en stor mängd återfödda själar och när Saturnus står i den universella Skytten ("allt gott åt alla") faller bördan tungt på den giriga demonen Rahu som söker blåsa upp Jungfruns syn på saker. 

Man ser nu bara så mycket man ser och förstår i linje med horoskopets antydningar om förvärvad vishet. Ett hypotetiskt horoskop med samtliga planeter i Väduren skulle indikera en debutant på jorden, en själ utan erfarenhet av denna världens turer att falla tillbaka på, en astrologisk illustration av lärande via försök och misslyckanden och åter nya försök ("upp igen lille vän, så har du snart lärt dig gå"). 

Man kanske måste addera några faktorer i Jord-elementet för att få bilden av en positiv och entusiastisk natur som om och om springer in i väggen och sakta men säkert börjar lära sig tänka och förutse konsekvenser. Jungfruns tecken förutser verkligen konsekvenser i det materiella och det är typiskt att Vädurens härskare Mars är hussignifikator i det jungfruaktiga sjätte huset, olyckans hus. Jungfrun har lärt sig bemästra jorden efter mycket "trial and error", men tecknet som sådant har ännu inga perspektiv på trälandet i åkern i sig. Det var ju just sina händers resultat den fallna själen sökte, arbete är den enda meningen med livet som ryms i den zodiakala principen Jungfrun - ja och så en begynnande desperation, förstås, när symbolen manifesteras som ett liv i träldom. Det första steget mot uppvaknande är upptäckten att vinstjakten egentligen bara förslavar!)

Planeterna kastar alltid sina aspekter framåt i zodiaken i indisk astrologi, och den nedbantade kartan härovan ser vi en Saturnus som utkräver något av en föregående cykel av själviskt profitintresse. Bloggaren tror sig veta varför han valt fattigdom i detta liv - ett eller två liv som mycket rik gagnade inte alls hans själ!

Jag låter astrologiprogrammet på datorn tugga en liten stund för att ge besked om perioder då samma kollektiva och/eller enskilda karma legat i luften. Med det hinduiska synsättet, att planeter kastar sin blick över hela tecknet, har Saturnus-i-Skytten kontrollerat Rahu-i-Jungfrun 21 gånger sedan den 1 januari år 1 och den 1 januari 2000.

Range of search: 1.01.0000 - 1.01.2000
In steps of: 168h 0m
Search for...:
sa.sag & nod.vir

Realization intervals (begin - end):
23.11.0043 - 11.07.0044
 9.10.0191 - 21.04.0193
26.07.0340 - 27.12.0340
27.12.0396 - 13.06.0397
26.09.0397 - 21.11.0397
25.02.0545 -  8.09.0546
13.12.0693 - 28.02.0694
30.05.0694 - 21.11.0694
21.11.0750 - 10.04.0751
15.07.0898 - 26.01.0900
 2.05.1047 -  2.01.1048
 2.01.1104 - 18.06.1104
 9.12.1251 - 14.06.1253
18.09.1400 - 12.02.1401
 2.07.1401 - 12.11.1401
26.02.1457 -  9.04.1457
12.11.1457 - 21.01.1458
 7.05.1605 - 18.11.1606
23.02.1754 - 11.01.1755
12.01.1811 - 22.06.1811
 8.11.1958 -  9.04.1960

Utvikning. Saturnus/Rahu-aspekten 1811 var kortvarig, men intressant nog ger denna länk med historiska tilldragelser en typiskt saturnuisk händelse: för första gången i USA "censureras" en senator för att ha läckt (Rahu?) förtrolig information från presidenten. Tyvärr skedde det några dagar innan aspekten startade.

För att snabba upp sökningen tog jag bara veckovisa stickprov på positionerna (var 168e timma), men tittar man specifikt på den 2 januari 1811 finner man en mycket mer träffsäker indikation på bannlysningen av den läckande senatorn: detta dygn går Månen genom Fiskarna och blandar sig med "halshuggningens" eller bestraffningens södra månnod. Här ryker alltså huvudet på en senator som "läckt" precis som det inkontinenta Vattenelementet har för vana.

Mars attackerar från rättvisans Vågen den kommunicerande Merkurius i Stenbocken. Det viktiga här är inte Stenbocken ett mycket förteget tecken, utan att Merkurius utgör basen för den överdrivande Rahu. En intressant liten berättelse i skyarna om problemen med att hitta den statsmannamässigt återhållsam kommunikation.

Vår tids uppblossande tal om övervinster och profit är ett tecken på att bloggen korrekt ringat in Jungfruns centrala kärlek - bunten med sädesax/profiten. (Man kommer långt bara genom att begrunda ett teckens kvalitet, element, härskande planet, upphöjd samt fallen planet). Globalt är det i vår tid en allt mindre klick individer som lägger under sig allt mer av världens "resurser" - indisk astrologi kallar allt under Jord för artha - resurser. 

Vår tids enfaldiga vinsttänkande och själviskhet ligger som en potential i Jungfrun via dess sluga, merkuriska intellekt, dess "bara för mig själv" (fallen Venus). Detta leder henne att "uppfinna" det kostnadseffektiva jordbruket. Som en pragmatiker är det en jordbunden Merkurius som först noterar orsak och verkan och fattar att fröet som faller till marken (som hennes egen själ föll) slår upp ur marken som en planta. Sen är vägen till vår rovdrift på människor - asiatiska sweatshops och barnslaveri - bara en transportsträcka.

Istället för att ha hela gruppen ute och plocka bär hela dagen kan en person avsättas till att plöja och så utsädet. Frigjord arbetskraft kan sättas i andra sysslor, ja själva det faktum att man sparar in på mankraft är nödvändigt för att några ska hinna sitta ner och tänka efter hur VINSTEN och TRYGGHETEN kan maximeras (Jungfrun/Spica är en kroniskt otrygg princip pga. den materiella naturens nyckfullhet).

Tecknet innehåller kort sagt roten till det helvete människorna på jorden skapat åt sig själva med en allt mindre grupp intellektuella tänkare som sitter med kostnads- och effektiviseringskalkyler och tajtar till existensvillkoren för en allt större grupp trälar - vilka också faller under samma stjärnbild/eviga princip!

Gång på gång har bloggaren återvänt till den vingklippta själens fascinerande tecken och undrat hur denna i grunden onda instinkt (basen är Jord-elementet!) kommit att porträtteras som så harmlös i den västerländska traditionen. 

Men den förenklade kartan här ovan ger sin förklaring med den smått fixerade (och fixerande!) formalieplaneten Saturnus i ett prominent hörn (sjunde huset) och Rahu-Jungfrun i djupaste underjord (fjärde huset). Jungfruns inre logik har kunnat klargöras då bloggaren har Merkusius i det upplysta femte huset för kreativitet och femte i Luft ser logiken i företeelsen. För det kan väl inte vara så att bloggaren KREERAT en ny sorts Jungfru? Femte huset är spekulativt. Men här är Saturnus - den sakliga - tyngst av alla planeter, exakt i västra hörnet.

Dödens och i sammanhanget inte oviktiga Skördemannens symbol Saturnus har med andra ord full kontroll över Jungfrun under hennes tid som bortrövad och dold från världen. Det är en parallell till myten om Hades och Persefone och av någon anledning har denna berättelse krävt att få bli berättat på bloggen. I den meningen kanske bloggaren bara ägnat sig åt att "svettas ur sig" något gammalt skräp från ett tidigare liv! Viktiga motiv i vårt nuvarande horoskop tjänar som platshållare för den som vågar (och är mogen) att re-aktivera minnen av tidigare liv! (En syssla som alla traditioner för övrigt avråder från i så måtto de förespråkar andliga övningar som tjänar att frigöra själen från det här låga kosmiska systemet.)

Jag vågar inte ens tänka på om detta betyder att det någonstans i det Djup som är Själen bor en våldtäktsman eller mördare i det förgångna. I varje människans själsdjup finns många boningar och man kan hitta de lustigaste grannar i sitt inre! Ingen som återvänder regelbundet under årtusenden lär kunna undgå riktigt eländiga roller förr eller senare. Kristusväsendet är inte fullt utbildat förrän Kristus blivit "allt i alla" och innan det kan ske måste själen både ha upplevt toppar och dalgångar. 

De gamla kineserna sade något i stil med: "Inget av det som tänkas kan undgår att i sinom tid manifesteras." Den här tanken är ytterligt lik Platons filosofi som också hävdar att verkligheten - vare sig vi talar om det materiella eller det andliga är en följd av den intellektuella verksamheten i Nous (det gudomliga Intellektet). En följd av att de odödliga andeväsenden (Guds medvetandeinnehåll) tillsammans lever ut sin odödlighet genom att skripta förlagan - själens hemvist i "himmelen" - och som när golvet går ur himmelen för att en del själar vill lägre, resulterar i ett Big Bang och en ordnad värld (kosmos) för dem själva och andra som deltar med Lucifer i strömhoppet ut från himmelen.


Tillägg - kuriosa

När jag tittar på den nyfunna recensionen av boken SAPIENS hittar jag en fascinerande fortsättning på en drömsekvens jag nämnt en gång på den första bloggen och  två gång på den här:

"I en dröm jag hade runt 20 vandrade jag i ett gigantiskt slott med tallösa rum. Jag mötte några inneboende och frågade efter slottets ytterväggar och fick till svar att ingen någonsin hittat ut. Slottet självt föreföll växa ju mer de inneboende rörde sig genom det!"

Under vandringen i slottet passerade drömjaget ett rum med en massa sönderslagna möbler. Det hade tydligen varit ett röjarparty där. "Det här kommer de att få betala senare" tänkte drömjaget och rörde sig vidare mot drömmens final, en slags hockeyarena eller kanske Globen i slottets centrum. Slottets ägare skulle göra ett uttalande men här vaknade jag ur drömmen, men med föraningen att slottsherren ämnade förkunna att besökarnas tid nu var till ända och att "resultatet" av deras tid i slottet skulle meddelas. EN KOLLEKTIV DOM! 

I drömmen hade jag dessförinnan letts åt sidan av några okända figurer och satt inte med den talrika publiken utan i ett speciellt bås på marknivå bakom plexiglassargen. Utvisningsbåset i hockey! Jag har inte deltagit i den här ronden och kunde därför inte dömas. 

(Hur sant slog inte denna ungdomsdröm in med universitetsstudier i nobla ämnen som sedan visade sig vara anathema i det djävulsdyrkande och materialistiska Sverige!)

Nu läser jag i recensionen ovan hur SAPIENS författare använder exakt samma bildspråk: 

[Yuval Noah Harari] stryker inte mänskligheten medhårs. Vi, homo sapiens, beskrivs som en bunt ädlingar som hänsynslöst har festat sönder ett slott under en helg. Vi befinner oss där vi står i dag för att homo sapiens har armbågat sig fram i evolutionen med liten hänsyn till andra.

Slottet är naturligtvis en nästan universellt förekommande symbol. Där det blir lite specifikt är att både min dröm och Hararis poetiska blick har tillåtit pöbeln att ta över slottet - och genast går löst på det, trots att de bara är dess gäster under en "match" eller "säsong". Anas här en spänning mellan Lejonet och Vattumannen, mellan den upplyste monarken och det så kallade folkväldet?