Kortkommentaren om Ebba Busch nyligen lät antyda något bloggen sagt mer än en gång: att horoskopet som kantrat och betonar ett element på bekostnad av de andra gärna lånar sig till extremism av något slag.
I den kapitalistiska unga kvinnan tror att hon tror på en Gud (kanske marknadens och penningens gud Mammon) syntes inte bara Sol och Måne i Vatten utan också Jupiter som ensam enligt indierna kan knyta ihop en stor triangel. Charles Carter var en västastrolog som tidigt på 1900-talet varnade för "stortrigonen", den rörde ihop det egna livsödet med andras på ett skadligt sätt, menade han i en fotnot i "The Principles of Astrology".
Eftersom det bara tog några minuter i anspråk gjorde jag en liten test av 546 "hårda" Nobelpris t.o.m. 2012 (fysik, kemi, medicin) och begränsade mig till Sol och Måne. En ofullständig undersökning, det medges, men kanske kanske någon speciell elementkombination skulle antyda en speciell lämplighet. Sol och Måne anses ju som det viktigaste paret och deras pingpong-bollande av idéer fram och tillbaka måste fungera riktigt bra om det ska bli något Nobelpris.
Men nej. Med den här datamängden och en ±40% avvikelse från medelvärdet för signifkans, ligger samtliga kombinationer av Sol och Måne ur de fyra elementens perspektiv inom den förväntade slumpvariationen. Sol och Måne enbart ger ingen antydan om vare sig "extremism" eller särskild synergi mellan vissa elementkombinationer.
So-E & Må-E = 39
& Må-L = 23
& Må-V = 39
& Må-J = 32
So-L & Må-E = 33
& Må-L = 35
& Må-V = 29
& Må-J = 41
So-V & Må-E = 32
& Må-L = 40
& Må-V = 30
& Må-J = 31
So-J & Må-E = 40
& Må-L = 26
& Må-V = 37
& Må-J = 39
Snitt: 34,12
Sign ±40%: 20,48 - 47,78
Det är bra, då har vi fastslagit att elementen i sig inte har någon mätbar påverkan. Eller har vi? De genuint rationella Nobelpristagarna är kanske inte den bästa gruppen att testa. Antikens lärde menade att bara slavar och kvinnfolk påverkades astrologiskt !!! Män som förmodades leva mer i den rationella själen kunde förnimma kosmos nödganden och avstyra i kraft av sin kontakt med den högre rationella själen. Obildade och känslosamma människor löper därför större risk att omedvetet "agera ut" stjärnhimmelens indikationer.
Så låt oss ta fram gamla mördarskocken igen. Jag kompletterade den för en tid sedan för att nå 300 datapunkter för ett stabilt resultat med den valda gränsen ±40% för signifikans. Säkert fanns det en och annan förslagen och kalkylerande dråpare i den här skaran, men i huvudsak tror jag man kan räkna med att mord följer på dålig impulskontroll...
So-E & Må-E = 27
& Må-L = 20
& Må-V = 18
& Må-J = 20
So-L & Må-E = 20
& Må-L = 17
& Må-V = 20
& Må-J = 14
So-V & Må-E = 20
& Må-L = 20
& Må-V = 26
& Må-J = 18
So-J & Må-E = 14
& Må-L = 17
& Må-V = 22
& Må-J = 18
311 mördare/snitt: 25,92
Sign ±40%: 15,55 -36,28
(Värdet ±40% är någon procent för generöst för ett set om 300 men enkelt att tillämpa, särskilt som gruppen består av 311, se detta inlägg.)
Med certifierade problemmänniskor uppstår plötsligt några avvikelser som kan tyda på att elementen mätbart har en inverkan, precis som en hypotes om bristande impulskontroll bland mördare och elementens bidrag till vissa temperamentstyper.
Men det som visar sig är ett negativt resultat, en kombination av Sol och Måne och element som (vagt) tenderar att rädda individen från en så överilad och oåterkallelig handling som mord.
Två typer är underrepresenterade bland mördarna, intellektuella gärningsmän (Solen) med ett sinnelag (Månen) klistrad i den strikta värld av orsak och verkan som Jordelementet representerar (döda kroppar i en Newtonskt kausal värld).
Detta är exakt den kombination av element bloggen flera gånger velat se som den minst kritiska eftersom både Luft och Jord, sammanknutna, skapar en rationalitet i förhållande till jordiska ting. När Ljusen byter element uppstår också ett av tabellens lägsta värden (17), dock 1½ mördare för mycket för att vara signifikant få.
Den andra typen som signifikant undviker att mörda är den aktiva Solens gärningar i Jord (i det materiella, kroppsliga) när de har ett sinnelag (Månen) som återspeglar från Livets eget element Jorden.
Här kommer bloggens upprepade påståenden om "andens brutalisering" vid mötet mellan "det noblaste och det mest basala elementet" helt på skam, särskilt som man om så vore borde ha fått tydliga toppar av mordiskhet när de två elementen härbärgerade endera Ljuset.
Givet en viss osäkerhet för några månplaceringar är det ingen idé att ägna allt för stor tid åt fynden.
Mot enkla kvantitativa tester av detta slag kan man ställa ett verkligt horoskop med dess oerhört mycket högre komplexitet. Se bara dagens karta för rasupploppet i Baltimore. Där har vi förvisso en kraftfull influens av Jord i en maktposition (10e huset) och Eld som via ascendenten talar ett annat språk. Men tumultet som horoskopet tecknar på sitt sätt, framgår först när man börjar inse på hur många ställen det gnisslar illa.
11 kommentarer:
Bara en liten rättelse: Busch Thor har inte både solen och månen i vatten, däremot ingår soldisponenten Saturnus i stortriangeln i vatten.
Ja, Buschs (hur skriver man genitivet här?) horoskop är helt extremt. Hon har t.o.m. Solen i Jord - den fasta klippa man skulle kunna lita på - underminerad av det opålitliga vattnet - den principlösa Vegetativa Själen !!!
Det är enormt talande att det blev en närmast kataklysmisk jordbävning i Nepal just som hon valdes till partiledare. Ett tecken i tiden för de få svenskar som förstår läsa himmelens löpande kommentar.
(Resonemanget är inte att förringa tragedin för alla överlevande i Nepal, men på aristoteliskt vis är allt och alla ett material för någons ändamål/form. Den klassiska serien om att lera är material för konstruktörens tanke/idé om en tegelsten, vilken i sin tur bara är ett material för det yttersta ändamålet att uppföra en byggnad.)
I en annan version av detta test skulle man kunna tänka sig att istället titta på förhållandet mellan båda Ljusen och deras disponenter, men det betyder ju i samma andetag att de stabila grupper om 300 eller fler som jag lyckats skrapa ihop halveras. Det krävs så mycket rådata för att lyfta dessa iakttagelser över det kuriösa eller blott anekdotiska...
Och dessutom kan man ju vara extrem på många sätt... I det här sammanhanget, med extrema horoskop och extrema människor, kommer jag direkt att tänka på den stingsliga nunnan som jag berättade om nyligen (21/3 1957) Nästan bara vatten. Det enda som inte är i vatten är solens och månens disponenter, som båda ligger i opposition till "sina" planeter. Och nog är hon extrem. Blivit nunna i ortodoxa kyrkan, bara det. Flyttat till ett gammalt hus på landet och går alltid klädd i svart dok och lång kjol. När jag först hörde talas om hur besvärlig hon är tänkte jag att folk kanske bredde på med tanke på att hon är så annorlunda, men efter att ha sett vilket horoskop hon har förstår jag att hon verkligen måste vara svår att ha att göra med och att det inte var illasinnat prat.
Lustigt att denna Busch har en stortrigon i Vatten precis som Håkan Buskhe.
Är det Satan som talar genom våta buskar?
Nunnan är ett bra exempel (liksom Ebba Busch), men efter den här lilla studien har åtminstone jag bestämt mig för att elementen finns där steget efter världens konstruktion via de tre gunas/kvaliteterna, men båda dessa tolkningsdimensioner ger mycket generella karaktäriseringar som behöver mycket påbyggnad.
Hinduismens tal om att Tamas guna ger rena dårar är inte sista utan bara första ordet. Det är visserligen underhållande när man upptäcker att män som Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och "verklighetens" Göran Hägglund (och Mona Sahlin!) släpar på denna oerhörda mondänitet. (Tamas kan kallas "världslighet" där Sattva indikerar "andlighet" och Rajas inte vet på vilken fot den ska stå.)
Men när det kommer till extremism tror jag att Anders Breivik påminde om den viktiga Månen. Sinnet är som havet, det kan vara lugnt och uppfatta klart. Det var vara upprört och omtöcknat. Att ha så mycket aktivitet riktad mot Månen som Breivik hade bäddar inte för en lugn och djup reflektion. Djuptänkarna, de som löser saker, hittar man där Saturnus är kraftfull och konstruktiv (att den typen sen är snustorr hör så att säga till territoriet).
Västastrologerna har ju Uranus som indikation på en extremist, men samma tanke ges egentligen genom Rahu (Månen lurar här igen), som i vissa fall inte alls är så demonisk som indisk astrologi påstår. Under de här åren har det då och då dykt upp fall där den ”hungrande” månnoden vilar i ett tecken vars härskare står mycket starkt och konstruktivt placerad, och då blir det en ambition (kanske extrem i mindre energiska människors ögon) som når långt, vad nu saken gäller.
Kolla bloggarens horoskop och se, jag föddes med en förhållandevis okej Rahu (apropå frågan i ”Jungfrun/vingarna”, om enbart generationer med Saturnus som kopplar grepp om en Rahu som saggar efter skulle kunna dyrka upp Jungfrun och hennes olyckliga bidrag till mänskligheten i formen av jordbrukarsamhället). Tekniskt beror det på att det är Merkurius som äger Rahu och "låter sig förstärkas genom noden". Merkurius är ascendenthärskare och ligger i ett "bra" hus. Det finns ingen möjlighet att denna Rahu blir "bindgalen" överambitiös!
Den intellektuella (Merkurius) ambitionen (och till och med äregirigheten!) finns i denna Rahu, men klättringen börjar på botten av den lodräta axeln (4e huset, familjen). Jag var det första barnet i släkten som tog en akademisk examen, men Saturnus är starkare än Rahu och håller den ”Rahu-förstärkta” ambitionen nere. Om det skulle bli en karriär var det inte genom någon konventionell syn på samhällets hackordning och de steg man tar för att ”komma upp sig”.
Saturnus tecknar från dödens västra hörn en övergripande ödessignal att inte i detta liv befatta sig med karriärklättring längsmed den lodräta axel som skapas av Jord och Vatten... Detta omen är så osannolikt korrekt att jag inte förrän nu senare i livet förstår vad det säger. Vid 20-25 fattade jag inte ett dyft av vad horoskop egentligen berättar... Det kommer med åren (Saturnus) om alls...
Om man så vill skulle man kunna kalla t.o.m. ett anti-karriäristiskt omen som detta för en form av extremism! Horoskopet innehåller massor av möjligheter att finjustera bedömningen. Dominerar Mars stort över Venus? En separatist, en extremist! En dålig lagspelare. Och så vidare...
"Ingen möjlighet att denna Rahu blir bindgalen och överambitiös" - inte min heller :-) Den är ju ännu mer betonad, men i 12:e huset. Och det kan jag säga ärligt att den enda form av girighet jag är behäftad med är vetgirighet. Men den är desto större...
Men märk att Merkurius vetgirighet representerar din onda daimon (enligt grekerna)! Samma böjelse som nyligen i en liten debatt inte förklarade sig överdrivet intresserad av hårklyveri om filosofi och religion. (Här vittnade du sant, för Merkurius som faktaslukare och separationsbenägen – Jungfruns Jord – är exakt den onda böjelse som respresenterar stötestenen för Vågascendentens harmonierande tendens.)
Merkurius är således din ”Frestare” som är den onda instinkten och också måste offras i 12e försakelsehuset (eller leda till separatism). Efter några nyliga inlägg för att reda ut dessa daimoner insåg jag att man alltid måste jämföra 12an med 11an – livet slits alltid mellan försummelse och ideal, eller längre böjelser och nobla föresatser - och här har du det intressanta att Vågascendentens Venus "bäddas in" och får gratis skjuts med den goda daimonen eller idealet, här tecknat av Lejonets härskare Solen. Men var finns då din Sol? I Jungfrun, ägd av den onda daimonen och inbäddad i denna separatistiska värld som är lika med världslig förlust (och inte vinst)! Ett så paradoxalt förhållande!
Ska man lättvindigt anse att de goda föresatserna kvittas mot den negativa vägen i ett sådant här fall? Jfr. John Lennons "Imagine there's no heaven, imagine there's no hell"? Dvs, en i grunden världstillvänd utblick, om än med särskilt fokus på tolfte husets världsliga avkall?
Jag har just börjat brottas med dessa intrikata problem i några inlägg och här finns sannerligen utredningar att göra! Framför allt måste kändishoroskop (med klockslag) studeras för att se hur den lägre och den högre böjelsen spelat ut i levande livet. Men det kräver att man plöjer biografiska data i mängd så det får bli ett senare projekt. Har en text om Joni Mitchells båda daimoniska ”harmonier” halvskriven, ytterligare ett fall där astrologin genast blev ytterst komplex om man introducerar dessa två hus som en berättelse i berättelsen...
Nej det stämmer att jag inte är intresserad av hårklyverier om genrebestämningar, utan av andemeningen i det som sägs - det stora bilden :-) Dessutom är distinktionen mellan filosofi och religion ett senare påfund - i äldre tider fanns inga sådana ämnesindelningar. Djävulen bor i hårklyverier och detaljer och i det fallet var det nog du som agerade "ond demon" :-)
Det enda område där jag skulle kunna tänkas vara intresserad av hårklyverier är i språkfrågor, så OK, jag är inte bara vetgirig utan även språkgirirg!
Det där med "ond demon" och 12:e huset kontra "god demon" och 11:e - ja, du erkänner själv att det ställer till med intrikata problem att reda ut dessa demoner. Jag tror att man får problem om man tolkar det alltför bokstavligt. Jag har ju som sagt ett oerhört starkt 12:e hus, och går man till disponentens disponent osv så kokar allt i mitt horoskop ner till Merkurius med Rahu i 12:e. Hela jag skulle alltså bestå av en ond instinkt!
Som du kanske förstår går jag inte med på den tolkningen :-) (Och glöm inte att Merkurius är verksam välgörare för mig.)
Du har kallat 12:e för antimaterialismens hus, och det har tidigare diskuterats här om solen i 12:e gör att tecknets kvaliteter inte "levs ut", så att soltecknet inte märks så tydligt. I så fall måste det väl bara vara bra att ha ett tecken som jungfrun i 12:e, för jag är verkligen ingen typisk jungfru. Annat än noggrannheten när det gäller språk då. Men annars är jag slarvig och lat bryr mig inte om att jaga vinster :-)
F.ö. verkar det som om solen i 12:e "går i arv" för min pappa har både sol och måne där (i lejonet) och han är verkligen inget typiskt lejon. Och min son har solen och merkurius i 12:e, och solen är dessutom ascendenthärskare. (Om han är en otypisk kräfta vet jag inte, han är så pass ung än.)
Tolfte som indiernas främsta moksha-hus för själens befrielse rimmar verkligen illa med den hellenistiska idén om den onda daimonen och det måste vara så att grekerna/egyptierna spann på idén om världsliga förluster. Jupiter är ju naturligen kopplad til 12e via Fiskarna. Men sen har vi indiernas tradition med bhava karakas - planeter som har en tydlig association med huset och för 12e är det Saturnus, den Stora Illgöraren - en kandidat till "den onda daimonen"? Detta kräver mycket mer funderingar. Kanske är traditionerna helt enkelt oförenliga...
Jag tänkte också på det där med 12:e som ett andligt hus, fast jag inte nämnde det. Jag hade inte klart för mig att det var skillnad på indisk och grekisk astrologi där. Men jag gillar så klart det indiska synsättet bättre!
Fast det där med Bhava karaka begriper jag mig inte på. Hur som helst är ju Saturnus verksam välgörare för mig...
Andligheten ligger inte i tolfte i sig utan hos horoskopägarens själ. (Se för övrigt ny inlägget om Sturmarks månkarta som domineras från 9e huset, och hur detta påverkar förståelsen av 12e och 11e)
Romaren Plotinus var benhård på att själen är större än Världssjälen medan den stoiska filosofin såg människans själ som helt och hållet en produkt och del av de sju planeterna. Den filosofiska ståndpunkten är avgörande för bruket av astrologin. Vet man inte vad man tror blir astrologin helt snurrig och bloggen underlättar förstås inte, genom att ge luft åt både gnostiska (världshatande), stoiska och nyplatonistiska tendenser! :-)
Vågascendenten har Saturnus som yoga karaka, systematik och förnuft bryggar och binder samman hus av den triangulära och angulära typen, förenar den materiella verkligheten fyrkanten eller kuben med den triangulära gudomliga verkligheten. För att andlighet och handling i det materiella ska fungera måste förstås Saturnus fungera bra även i andra avseenden, men yoga karaka är definitivt ett viktigare budskap för Vågascendenten än det faktum att den svårmodiga Saturnus som bhava karaka erinrar om 12e husets världsliga umbäranden.
Skicka en kommentar