En läsarkommentar häromdagen förespråkade den västerländska "tropiska" zodiakens riktighet. Det är naturligt att nya besökare då och då hittar bloggen och hajar till inför det sideriska originalet. Jag höll själv på med den västerländska i mer än tjugo år, lyckligt ovetande att jag var fånge i mina egna västfantasier, vilka inte längre rimmade med astrologins oföränderliga berättelse om livets villkor.
Vältaligt propagerade kommentatören för den tropiska zodiakens koppling till det jordiska kalenderåret. Tyvärr skrevs tydligen detta innan han/hon hunnit ta del av de studier bloggen redovisat. Dessa avgör definitivt vilken av de två mänskliga zodiakkonstruktionerna som stämmer.
Stjärnbilderna har naturligtvis inget att göra med vare sig den ursprungliga sideriska zodiaken, färdigställd i Babylon cirka 500 fvt, den som placerar "zodiakgridden" i det kosmiska rummet, eller den västerländska tropiska som binder tecknen till kalenderårets dagjämningar.
En läsning av Ptolemaios från Alexandria visar att västerlänningarna redan på 200-talet tappat den babyloniska grundtanken. Ptolemaois hänvisar upprepade gånger till de storslagna "föregångare" som konstruerat astrologin, men han är inte ens medveten om den glidning som inträffat i väst, från den sideriska tankestilen till en zodiak bunden till dagjämningarna. Eftersom Alexandrianens astrologiska verk Tetrabiblos blir normgivande för västerlandet fortsatta utveckling, cementerades alltså feltänket precis i det moderna västerlandets upprinnelse.
Ur perspektivet stjärnbilder är båda de geometriserande zodiaksystemen lika godtyckliga. Återstår därför bara att, som den här bloggen gjort i tre år, att studera de tolv tecknen och söka avgöra om någon av zodiakerna svarar på de antika traditionerna om de tolv symbolerna.
Det har bortom tvivel visat sig vara den ursprungliga babyloniska zodiaken som placerar zodiakens tolv Idéer i det stillastående (eviga) kosmiska rummet som in i denna dag ger respons. Det är denna zodiak den västerländska filosofin var medveten om och som ligger bakom så mycket av Platon och hans skolas tänkande kring eviga Idéer och jordmänniskornas flyktiga och obeständiga åsikter, ömsom sanna och felaktiga.
Vi kan idag säga så här: på grund av vårdagsjämningens precession (planeten jordens ostadiga gungande på sin axel) är det vansinne att utgå från planeten jorden för sina påståenden. Den tropiska zodiaken väljer bara de fallna själarna som tillfälligtvis tappat medvetande och identifierar sig med de fysiska jordelivet och vårt kalenderår. Västerlandet är på sikt lika döende som deras zodiak.
En sådan här västerländsk själ kan åter vakna upp och förstå hur det egna sinnet bedragit själen att falskt identifiera sig med en ett obeständigt, relativistiskt perspektiv. (Alla blir INTE saliga på sin tro!)
Tecknet på att uppvaknandet ägt rum, är när själen nyktert kan betrakta den "grid" som zodiaken är utifrån nedanstående tre perspektiv.
Här visas prinsessan Estelles tacksamma födelse, då Solen i sideriska Vattumannens 10e grad befinna sig i exakt konjunktion med kungastjärnan Fomalhaut. Födelsedagen betraktas med stöd för tanken från tre olika rutnät:
1. En horisontell grid. För att ens få Fomalhaut i blickfånget tvingas vi här gå ner från Sveriges begränsade himlavalv till sydligare breddgrader. För bild ett står observatören vid ekvatorn. Gridden ritas utifrån observatörens lokala horisont (0°).
2. Här ritas gridden utifrån solekliptikan och man kan här tala om Fomalhauts position på sydligare latitud relativt referensen 0° (solbanan).
3. Tredje bilden visar istället den celestiala eller himmelska ekvatorn, en projektion av den jordiska ekvatorn på den antika åttonde sfären - himlasfären.
Vi kan likna den fallna själen - den som har identifierat sig med att vara en lokalt placera kropp av kött med bild ett. Det perspektiv som utmärker den antika babyloniska zodiaken, den fria andesjälens perspektiv, rimmar bättre med den undertext som växer fram när man förstår samtliga tre bilder.
 |
| Jordbunden horisont vid ekvatorn - Vattumannen ses börja vid 270° i zodiakbältet i övre vänstra hörnet |
 |
| Abstrakt förståelse 1 (släpper taget om planeten jorden) - solekliptikan i fokus, i relation till referensstjärnor. Babyloniernas sätt att placera sin "himmelska zodiak". |
 |
| Abstrakt förståelse 2 - himmelska ekvatorn som 0-referens för ett koordinatsystem |
Det gratis programmet ZET (pc, kan göras på mac med pc-emulation) rekommenderas! De här beskurna bilderna gör inte rättvisa åt mjukvarans förmåga att t.ex. manuellt rotera hela den åttonde sfären för att simulera en kroppslös själs förmåga att placera sig i "det eviga, stillastående kosmos" och betrakta solsystemets rörelser som en delsanning i en större verklighet... Vår tid kan med kraftfulla men lättbegripliga visuella medel återskapa det som bara antikens största snillen med abstrakt tankekraft förmådde "se" och leva sig in i.
Den korrekta, fullständiga bilden av lokal horisont vid ekvatorn ser i själva verket ut så här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar