Tragikomisk kverulans

Jag läser och läser Dilsas introverta ordknypplande i DN och undrar när hon ska komma till sak. Men inget händer. Hela aktstycket är en enda lång och ohyggligt självcentrerad stilövning. Hon söker stoltsera med en förmodad klarsyn.

I det syftet drar hon sig inte för allsköns irrelevanta hänvisningar till exempelvis statistiska tendenser - som om en handfull kulturskribenter till vänster skulle vara ett hållbart underlag för ett påstående. Detta från en ateistisk Humanist, just de som mest fanatiskt åberopar forskning och statistik i alla livets frågor. 

Här är kvinnan som missbrukar intellektet, har upphöjt intellekt och skrivförmåga till egenvärden, men som bakom satskonstruktionerna till syvende och sist bara är en tom åsiktsmaskin. En människa med så liten vision att hon går vilse i sin egen inbillade klipskhet. Hennes extrema och oroväckande horoskop har granskats tidigare, men låt oss snabbt rekapitulera varför en sekreterare är en sekreterare och en chef en chef. 

Det är förstås författarens soltecken Jungfrun som är zodiakens sekreterare, Lejon-chefens högra hand. Sol-Lejonet har Visionen men visionen delegeras till Jungfrun som förväntas transponera den till en logiskt och pedagogisk presentation. Inte för inte tror jag att vi ska placera Nebu, skrivarnas gud i Babylon vid Merkurius genom Jordtecknet Jungfrun. Det andra merkuriska tecknet, Tvillingarna, sitter inte på Solens (eller soltecknet Lejonets) högra sida! 

På den här himmelen tar Solen kontrollen därför att Månen är "bränd" utom synhåll och Demirbag-Sten begår därför det fatala misstaget att tro Jungfrun kan leda som ett Lejon leder. Se också den hatade Migrationsverkschefen Ribbenvik under en nymåne i Jungfrun, om än mindre extrem än denna:

Börja med själens essentiella form, Saturnus. 1969 är den fallen i egocentricitetens Vädur och tappar därför helt blick för den stora strukturen. Saturnus har här minskat sina anspråk maximalt och väljer att "programmatisera" vad den själv upplever med sina två ögon. Det gör inte en människa ond, men signalerar för alla kloka att vi inte har en objektiv rapportör utan mer än troligt en vandrande partsinlaga, i värsta fall en subjektivist som söker göra sken av att vara objektiv. Just så som Dilsa förskräckligt pinsamma artikel låter.

Det är för att vi har så många fallna Saturnus i Väduren i maktpositioner just nu Sverige (och världen) har kollapsat ner i simpel, vinklad propaganda. Det är fascinerande att de som skriker värst efter objektiva kriterier (Humanisterna) själva är de värsta mörkermännen. 

Alla med Saturnus fallen i egocprincipen måste inte bli så här anskrämliga, men tittar man noga på "de goda" är det säkerligen alltjämt subjektiva bevekelsegrunder bakom deras ställningstagande i livet! Låt oss kalla Saturnus i Väduren de verkligt unga själarna på jorden, inte för att de inte levt många liv, utan för att de av någon anledning tvingats börja om från noll igen. 

De kan ha så förskräckliga felsteg bakom sig (i tidigare liv) att de för detta liv inte har rätt att kontakta något alls av sitt själsliga bagage. De är hänvisade att verka enbart genom detta livs tillfälliga egomekanism. Ödet har i barmhärtighet lättat lite på deras bagage så att de ska ha en rimlig chans att omorienterade sig från de våldsamma felsteg själen har begått i tidigare liv.

Det är bättre om en Saturnus med begränsad horisont inte kombineras med alltför anspråkslösa planetära budskap i övrigt. Demirbag-Sten är ett kritiskt gränsfall eftersom Jungfruns tecken representerar ett förfinat sinnelag. Obalansen avslöjas direkt i texten: överkrånglig svenska men absolut inget budskap!

Saturnus står i detta fall i det onda korruptionshuset vilket definitivt indikerar problemkarma. Nymånen bränner som sagt bort mycket av det lunära inflytandet och indikerar något av en omstart. Som bekant lämnade kvinnan en traditionalistisk kultur (Månen/hem, tradition etc) och började om som sekulär svensk imbecill. Var det verkligen ett steg framåt? Ja, ett litet. Saturnus står också för tradition och här är den fallen i egocentricitet och i åttonde borttynandets (eller korruptionens) hus. Nymånen symboliserar en nystart, bort från ett döende fädernesarv (Saturnus = patriarken). Solens exakta konjunktion med Jupiter ropar också att framgången står att finna i rörelsen fram - fram mot Jungfruns domän. 

Problemet är att man inte kan springa från sin egen skugga och det är alltjämt Saturnus som rankar högre än den expanderande Jupiter. Som bäst kan den här kvinnan "uppfylla" sin egen egocentriska korruption, dvs bejaka sin synd och sedan, i ödmjukad, påbörja ett sant nytt liv. Men som Humanist har hon definitivt tagit avstånd från det högre livets löfte om genuina omstarter och är alltjämt bärare av den egoistiska korruption hon flydde i sin hederskultur, vilken den än var. Sekulära Sverige har inte lösningen på några problem och av texten framgår att författaren inte ens något eget att komma med utöver en antipati mot "kulturvänstern". Det är inte bara dålig byråkratsvenska hon lärt sig skriva, texten är rent snömos.

*****

Teknikaliteter.

Chandra lagna eller månascendenten leder för Jungfrun olyckligtvis till att det egna sinnet (modern, hemmet m.m.) blir en verksam kraft för det onda. Så i mer än en bemärkelse släpar Demirbag-Sten på ett arv hon försöker fly, men inte kan. Våra sinnen är formade vid tre. Man är snart nog det man är ödesbestämd att vara. Eftersom "nystartens" nymåne "bränner" Månen utom synhåll lyckas hon dölja sin naturliga sida, men den lever kvar på insidan, och den kanaliserar delvis ont! Kom tillbaka till dessa ord om en stund: Merkurius verkar för det goda, men Jupiter för det onda. Vem ger den större spelplanen? Även Hitler klappade barn på huvudet, så att säga.

Skälet till det låga betyget för sinnelaget är att Dilsa, i likhet med den fysiska Jungfruascendenten hos Fredrik Reinfeldt, gör Månen till ägare av det 11e huset för förmögenhetsansamling - vilket är det säkraste sättet för en Jungfru att urarta och bli kraft för ondskan. Se bara hur Reinfeldt nu står åtminstone till upp till knäna i frågetecken om hemliga partianslag, moderaternas insyltning i McDonalds, bortslumpande av kommunal egendom till vänner - tydliga tecken på att den profitlystna Jungfrun har problem med psyket (Månen) just i riktning mot 11e husets våta dröm om "stora pengar genom yrkeslivet". 

Eftersom Månen också kastar ett visst ljus över familjemedlemmar kan man knappast missa hennes syster Dilbas ekonomiska strulande... Falska pokerkonton och bråk om pengar... Man känner genast igen den småaktiga och lögnaktiga sidan av Jungfruns tecken. Som sagt, vårt öde lever vidare genom oss, hur mycket Jungfruns tecken än söker stänga dörrarna mot omvärlden och leva ett sekulärt, privatistiskt liv (Nya Moderaternas partihoroskop har likt Reinfeldt Jungfrun stigande i öster.)

Likt Reinfeldt har Dilsa Demirbag-Sten pengarnas Venus på sin sida, som en "verksam välgörare", men även hon i "förlusternas 12e hus". Det gör henne till ett "wild card" i frågor om ekonomi, kanske ett klassiskt mörkande av pengar för att följa att man har det bättre ställt än vad man vill att andra ska förstå. Reinfeldts mörkande av partibidragen kan här överföras på författarens psykiska plan.

Olyckligt för en Jungfruascendent är inte bara Månen med dess koppling till 11e husets förmögenhet utan också ett identiskt snarlikt bud som gör Jupiter, förmögenheters eller lätta pengars signifikator till en verksam kraft för det onda.

Allt som luktar stora pengar är tydligen något Jungfrun bör hålla sig borta från med mindre hon vill förlora sin väg och sälla sig till de onda i detta liv. Och skälet är enkelt: är man en självmedveten privatist bör man också veta vad man behöver. Att blir en som samlar på sig utan att vilja gynna andra eller dela med sig, bryter genast mot den kosmiska morallagen. Jungfrun ligger nästan framme i vågskålarna (Vågen) där konsten att bli en fungerande medmänniska ska testas. Att då i zodiakens sjätte steg trassla in sig i girigbukens problematik vore att be om ytterligare tusen år av helvete på jorden - den ena misslyckade återfödelsen efter den andra kan följa! För om själen blir så egoistisk och inkrökt kommer det kanske att krävas lång tid och många olyckor för att lära den öppna sig mot hela samhället.

Just nu gör Dilsa Demirbag-Sten så fel en själ kan göra: hon har lämnat en inskränkthet hon föraktade bara för att själv bli lika inskränkt mot sina förfäder. Ja hon kan ha degraderat sig ännu lägre som hetsar mot den grupp - "vänstertänkare" - som vill att välstånd ska vara något hela mänskligheten delar. Men givet horoskopet förstår man att detta är fullständigt obegripliga tankegångar för en själ på denna låga evolutionsnivå. 

Notera hatet (Mars) i det universella välståndets tecken Skytten. I detta fall, givet kontexten, går det bara att läsa detta som en extremt självisk jordodlares hat mot tanken på att hennes egen rikedomar ska fördelas jämt till alla. Skyttens härskare Jupiter, den sitter Jungfrun och tjyvhåller på i sitt privatistiska tecken. Därför anses välvilliga Jupiter "skadad" ("detriment") i Jungfrun. Med en Jungfruascendent är den t.o.m. en aktiv agent för det onda. 

Nu förstår vi något av den gemena själviskhet som tydligen driver båda dessa kvinnor, Dilsa och Dilba. De tillhör kreti och pleti men har lyckats att höja sig till mediala figurer utan att samtidigt kunna släppa den fattigdom de fortsätter bära på insidan.

Mer än en gång frågar sig Dilsa vem som känner ansvar för "något annat än sig själv och sin positionering i kulturdebatten?"

Jo jo.