Tarkovskijs gyttjebruna ödeslott

Som aspirerande men sedermera avsigkommen kulturkonsumist gick jag mig på bio runt 1980 för att se den senaste snackisen, Tarkovskijs Stalker. Jag var på tok för obildad vid tjugo för att förstå filmens djupa motiv, om människans behov av ett mysterium att tro på. Det bestående intrycket av filmen var bara en massa gyttjepölar och droppandet av vatten.

Nu anmäler DN/Kultur en ny bok med alla Tarkovskijs filmer och håller Stalker för att vara kulmen på den sjukdomsneurotiske och också tidigt avdöde Tarkovskijs karriär som filmregissör.

Utifrån den här bloggens treåriga arbete att genom den korrekta babyloniska zodiaken restaurera de fyra elementens ursprungliga "ton", är det intressant att se DN:s Helena Lindblad summera Tarkovskijs kluvna förhållande till vattnet, en "symbol för både liv och förfall".

Förfallen är västastrologin, men i Indien (som övertog zodiaken, babyloniernas klenod) är alltjämt tanken levande om Vattenelementet och dess tre tecken Kräftan, Skorpionen och Fiskarna, som det korruptibla och falska livets ändlighet. I Vattenelementet upplöses tingen och, i den kristna symbolläran, löses den jordiska besmittelsen också genom vattendopets renande. Själens porer sköljs ut och den är äntligen redo att stiga ut ur jämmerdalen.

Men märk väl: moksha eller befrielsen kommer först med den tredje installationen av Vatten; i passionens (Rajas guna) Kräftan ställer själen till det för sig - som vi så illustrativt kunnat se hos giriga politiker som Sol-Kräftor Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors och (s) senaste småfegt pragmatikiske Stefan Löfven, som idag deklarerar i samma DN att han inte tänker återreglera någon verksamhet som högern i sin korruption kastat åt de vinstlystna undermänniskor som benämns "marknaden". 

Det är inte mycket att säga om saken. Kräftan är helt enkelt filosofen Platons sinnebild för en själ fången i begärets snara, och född Kräfta skulle således Löfven gå emot sitt eget medfödda livsuppdrag om han gjorde det rätta: förbjöd vinsthungern som legitimt motiv för att driva verksamhet inom vård och utbildning. Det är just därför Kräftan inte är Stenbocken, det diametralt motsatta tecken åt vilket anförtrotts ledarskapet i det Mysterium som är zodiaken.

*****

Situationen för den fallna själen förvärras ytterligare i nästföljande Vattentecken Skorpionen, där begäret nu övergått i mörker och ignorant fixering (Tamas guna). Men i tillfälligheternas värld anar nu Skorpionen att den är bärare av döden och det är en smaksak om vi kallar akutläkarna för mänsklighetens hjältar i sin kamp mot den biologiska naturens tendens till korruption och död eller om de är fullständiga offer för den falska avbild som Vattenelementet bjuder på och som så många människor tar för att vara den verkliga tillvaron.

I Vattnets tredje fas, Fiskarna klyvs så äntligen vägarna, en fisk simmar uppåt, mot sina andliga rötter och den andra fisken dras till följd av Kräftans passion och Skorpionens synd med i ett varv till i Vattnets falska värld, ner till jorden och en ny återfödelse där än mer av Jordelementets lort gnuggas in i själens porer och individen förfaller till avgrundsdjup materialism.

Att långt senare i livet ha fått ynnesten att upptäcka de gamla babyloniernas zodiak och nu för första gången se Tarkovskijs korrekta horoskop är en mindre uppenbarelse. Här behövs inga kommentarer till hans vattenpölar och gyttja, de fyra elementen talar sitt eget tydliga språk:

Tekniska anmärkningar.

Tarkovskijs ständiga besatthet över klen hälsa - även innan han blev varse cancern - skulle möjligen kunna knytas till "trickstern" Algol, antikens onda stjärna som här ligger på ganska rak linje med det fysiska välmåendets Venus i sitt eget negativa hemmaläge, den med den fysiska verkligheten identifierade Oxen.

Det kan noteras att liemannen Saturnus i härskarläge i regissörens eller ledarens tecken Stenbocken kastar en hård blick mot cancerns tecken Kräftan, vari celldelningens Jupiter befinner sig. Saturnus håller också nymånen i Fiskarna kort genom sin 60-gradersaspekt mot Fiskarnas tecken.

Saturnus är en av de faktorer som studeras för att utröna den tilldelade livslängden, men så ynklig har dagens västerlänning blivit att även astrologerna gömt undan alla prognoser som har med livslängd att skaffa. 

I vår kultur ska egot smörjas, begären trissas upp och själen totalt fallera under sitt besök. Ett liv enbart ägnat arbete och konsumtion! Jag förstår uppriktigt inte vilka som valt att bli västerlänningar under materialismens korta glanstid i väst. Är det jordmoderns egen kreationer? Är de bara säsongsblomster som ännu inte är bärare av den eviga komponenten? Saknar, kort och gott, västerlänningarna en egen, individuell själ? Är dessa bara fysiska kroppar, på ytan omöjliga att skilja från de äldre själarna, de som numera bara gästar planeten för att tillföra den något, inte för att som Reinfeldt och Löfven ta från den?

Tarkovskijs gyttjebruna horoskop är fascinerande eftersom det exakt påminner om hans bildspråk, och ingen som kan sina 12 tecken kan missa de återkommande referenserna till martyriet. Det avslutande tolfte tecknet Fiskarna är ju martyriets, dvs. vittnesbördets tecken! "Det vi vet, därom talar vi", säger Nya Testamentet. Tarkovskij må se ut som ett lerigt svin, astrologiskt, men han talade om just denna belägenhet!

De första judiska kristna i Palestina var astrologiskt bevandrade och det är inte förvånande att de kände till att stjärnhimlen sakta rörde sig och att Fiskarnas tidsålder eller välde stod för dörren - tvåtusen år av särskiljande getterna från fåren, hökarna från duvorna (eller vad du vill). 

I Roms katakomber ristade de kristna in fiskarna som sitt bomärke. Här en variant från katedralen i Domitilla, Italien:

DN:s skribent nämner också barnet som symbol för "en bärare av hemliga och mystiska kunskaper". Ur jämmerdalens lersörja höjer sig en enda detalj på Tarkovskijs födelsehimmel, och det är Hermes, budbäraren. 

Denne Merkurius står i barnets tecken Väduren och på kartan har jag sökt illustrera med en vattengrön utgjutning hur Vädurens ägare Mars själv står i Offrets tecken Fiskarna så att här uppstår en intensiv medvetenhet om dödligheten hos detta kommunikativa Barn. 

Fiskarna ägs av Jupiter som upphöjd i Kräftan indikerar en vishet som fallit i vettlös lidelse men vars försonande drag är empatin med det svaga. Cyniskt uttryckt bara för att denna position ser sitt eget syndafall i samhällets olycksbarn. Kräftan har ännu inte förstått den kosmiska lagen eftersom symbolen - och Vattnet - indikerar dimslöjorna som måste avlägsnas. 

Något kommunicerades dock till Tarkovskij för han tycks ha varit medveten om att denna lyckanse och framgångens Jupiter var begränsad av Saturnus/Kronos - herren som mäter ut vår tid. 

DN-skribenten nämner ett profetiskt drag hos den ryske filmaren, men det kan alltid diskuteras vad man läser in i efterhand. Att de ödsliga scenerna i Stalker filmades i Tjernobyl, senare plats för den förskräckliga kärnkraftsolyckan, är kusligt. Men är inte detta ett sekundärt pålägg från läsaren. Den i filmen så centrala Telefonen (det enda jag minns nu!) talar ett helt annat språk.Telefonen - Merkurius - kommunikationer. Jämför Tarkovsikjs Merkurius i direkt Eld. Samtalet med Gud. 

Jag tror DN-skribenten seglade ut på ett ofruktbart och billigt stickspår i frågan om profetism, men det verkar vara tid att se om Stalker. Nya ting kommer säkert att uppenbara sig.