Djävulens perversion av Venus

Löftet till mig själv att spara tid genom mindre bloggande höll bara ett halvt dygn! Det är ju så många trivianyheter som lockar där ute! Som DN-artikeln om en göteborgare som urskuldar sitt "polyamoriska" beteende (horbocksbeteende) och får det att låta som en intellektuellt respektabelt val. Det har inget med ungdomens excesser att göra, försäkrar utövaren, utan är något han vill ägna sig åt hela livet.

Antikens astrologi moraliserade, definitivt. Därför tillhandahåller den redskap för att avgöra om det är en moralisk härdsmälta i tiden då man föddes. Den tidens människor såg skillnad på rätt och fel på ett sätt inte dagens kollapsade kulturer längre förmår. 

Så vi hoppar över allt utom det viktiga i det här horoskopet, dubbelt viktigt eftersom amorösa Venus i det här fallet också är den utagerande Solens ägare, en Sol som i parrelationernas tecken Vågen anses "fallen", dvs inte stark nog att "go it alone". 

Men här har vi alltså en 28-åring som tänkt sig att gå ensam genom livet och använda tillfälliga relationer ungefär som kvinnor pryder sig i accessoarer. Och allt under ett sjujädrans intellektualiserande tomprat: "att när svartsjukan sätter in lära sig att man själv ansvarar för sina känslor". Som om inte själva grundstörningen är det de polyamoriska borde ta ansvar för snarare än de helt begripliga följderna av att de fått allt fel redan från början! Herregud.

Med Månen som ersättningsascendent vid okänd födelse, ger Lejonet i fantasivärldens östra horisont några verksamma välgörare - händelsevis alla de eldiga planeterna, Solen, Mars och Jupiter (den sistnämnda är egentligen eterisk enligt indisk astrologi, men den härskar över ett Eldtecken).

Med Månen av nödvändighet i första huset i ett månhoroskop blir frågan om dess verksamma natur högst intressant. Eftersom Kräftan här äger det tolfte är Månen verksamt neutral. Så långt beskrivningen signerad Narasimha Rao. Jag skulle dock villa tillägga att Månens essentiella natur skiftar beroende på fas. Här är Månen på väg mot en nymåne vilket gör den till en essentiell illgörare, inte material för en jaktpilot om man säger så, ett sinne som kan spela individen spratt om han/hon inte vakar på vad som pågår i huvudet.

Dessutom ska man inte missa att just den här Månen i Lejonet har som disponent (ägare) Solen i sitt fallna tillstånd (i Vågen). Det är alls inga självklart goda besked om ett starkt och sunt sinne, uppbackad av en frisk och klarseende Intelligens (Solen är den gudomliga Intelligensens representant i vår värld).

*****

Naturligtvis kan man inte missa libidons Mars med vittförgrenade Jupiter i lika vittförgrenade Skytten och i kärlekslekens hus! Där har vi den positiva sidan av historien. De tre verksamma välgörarna har viss framgång i sina förehavanden åtminstone i individens egen subjektiva, lunära föreställning. 

Men femte huset är bara individens egen (kärleks-)lek, första t.o.m. sjätte huset är omogna tecken som ännu inte förstått samhället och den sociala människans djupare bottnar. Det kan tyckas märkligt att det goda, dharmiska femte huset (ens plikt mot sin själ) bara är en individuell angelägenhet, men om inte individen första är hel och färdig, vad nytta skulle den göra ute i samhället. Se vad som händer med ett land om det får ett personligt haveri som Reinfeldt! 

Många är kallade men få utvalda att verka i det sociala, och de "multierotiska" typerna är någon slags undervegetation som inte klarar de sociala koderna, antingen pga vår tids alla sönderbrutna skilsmässohem eller för att de släpat in skit från tidigare liv vilka ytterligare förvirrar dem via undermedvetna störningar.

Månascendenten ger således SINNET (föreställningarna) klartecken att utforska kärleksleken just bara som en lek utan konsekvenser på ett sätt som mest liknar en ödeläggande präriebrand. Mars/Jupiter är verkligen en helt herrelös skuta, ett av de fyra elementen som här tappat all självkontroll genom att dominera horoskopet för mycket. Men Mars/Jupiter verkar bara indirekt på det sinnelag som i Lejonet vill göra allt i dramatiserat megaformat. 

Månen lyssnar som nämnt in sig på livet via Lejonets härskare Solen. Och den Solen var visserligen en verksam välgörare men också fallen i Vågen. Och viktigare än solens välgörande inverkan i ett Lejonhoroskop är vad den fallna Våg-Solens disponent Venus har för sig, just därför att det är amorösa frågor vi nu satt oss att undersöka.

Och naturligtvis är Venus i alla avseenden helt uppfuckad i det här horoskopet! Indisk astrologi använder visserligen inte termen "detriment" för en "skadad" planet, men skadad är Venus i Skorpionens tecken, där kärlek helt tycks sammanblandad med Mars-Skorpionens libido. Och blind instinkt är som sagt inte mycket att hänga upp en världsbild på, vilket kanske är skälet att den här Vågens intellektualiserande över sin livsväg låter pinsamt.

Venus är således en i grund och botten god planet men som när Lejonet stiger i öster (här bara i Månens fantasivärld) antar rollen av en illgärningsman, en problemskapare. Och problem har den här mannen uppenbarligen med Venus som hon naturligen fungerar, som förbindelselänken mellan två parter och på ett högre (himmelskt) plan som själva mekanismen för släktets fortplantning och socialt som det äktenskap inom vars hägn fortplantningen är tänkt att ske.

Till den onda Venus kommer också att Venus i Skorpionens instinktiva Vatten DISSOCIERAR sig från sin yttre roll som Sol-Våg, som man, som mogen individ. 

I det undertryck som uppstår i psyket när libido vägrar att växa upp uppstår den neurotiska luftslottskonstruktion som DN-intervjun så obarmhärtigt avslöjar. Sol-Vågar är som det passionerade Lufttecknet extremt pratiga (se på den här bloggen!) och de kan ägna hur mycket energi som helst åt att rättfärdiga sig själva och sina val om det finns störningar i horoskopet. I normala fall är Vågen också oerhört rationell och mångordig men har förmågan att se sina egna felsteg och rätta dem.

Men sista spiken i den här kistan är förstås att den mörkfärgade sataniska axeln är det som egentligen styr det här polyamoriska beteendet och slavens intellektuella försvar för det. En ovanligt stark Djävulen pga Drakhuvudets förvärrande inflytande blickar från Oxen rakt mot Venus. På grund av den självefterlåtna gegga som Jord och Vatten bildar måste de här axlarna i zodiaken anses rejält karaktärslösa och mest av allt den mellan Oxe och Skorpion. 

Den enda helt urspårade nymfoman jag har gjort horoskop för, hade t.ex. en Skorpionascendent och Venus MED Satans stjärna Algol i opposition till den egna ascendenten. Det är ungefär samma budskap som hos den här mannen eftersom Jord och Vatten är så negativa att elementen hjälplöst faller tillsammans i en puttrande och juckande köttklump. Ett träsk. Djävulens korruption av Venus har vi sett statistiskt överrepresenterad i HBT-horoskop. Här har vi tydligen en variant ytterligare av Venus i ett perverterat tillstånd.

*****

Kanske de polyamoriska är paddor återfödda i människokropp? I naturfilmer har jag sett hur grodor ligger i stora klasar i parningstider, som krälande köttberg - uppenbart helt utan ett uns mänskigt förstånd eller urskillning, bara drivna av den sublunära och irrationella själen. Den här mannen beter sig som en groda men rationaliserar via Sol-Vågen. Av det sagda framgår att detta inte är en äkta representant för Vågens tecken utan en underart med avsevärda problem. 

Och så är det med varje horoskop man undersöker, knappast något är jämnt utvecklat över hela linjen utan starkt i vissa avseenden och svagt i andra. I just det här fallet är det olyckligt att det är Solen - livsyttringens signifikator - som lutar sig på en så sjuk Venus. Men det är samtidigt helt begripligt att denna man ur folkdjupets anonymitet lyfts fram i politiskt korrekta och religionshatande DN för att vittna om allt mänskligt förfall som i dessa yttersta tider nu tillåts breda ut sig som alternativa "livsstilar" - det är egentligen manifest sinnessjukdom vi åser. Detta är samma typ av psyke som Anders Breivik hade (Månen i dramatiserande Lejonet), det är bara innehållet i fantasierna som skiljer sig åt.

Horoskopet är ännu ett exempel på att jag var lite väl lyrisk över den upphöjda Saturnus i Vågen. De unga svenska fall från 80-talet bloggen hittat imponerar överlag inte det minsta. Annie Lööf är väl den värsta hittills, men det här är på sitt vis i samma liga. Saturnus tycks vilja upprätthålla någon slags husfrid och harmoni men tiderna är nu så onda att de enskilda instantieringarna inte ser hur tokgalna de är i alla andra avseenden! Det är faktiskt fortfarande bara miljöpartisten Fridolin som verkar vettig av de fall som passerat revy på bloggen! De andra uppvisar ett rättvisepatos för helt sjuka saker. Annie Lööf fanbärare för den principiella (Saturnus) egoismen!