Gott och väl tre veckor efter att The Guardian basunerar ut den fascinerande nyheten om att man troligen hittat graven för Englands sista krigarkonung, Richard III, rapporterar SvD om den senaste turen (för vilket de ska ha tack, annars hade jag missat nyheten - se även DN).
Innan det färska fyndet av skelettet hade också EurekAlert publicerat en intressant bakgrund om åldermannen och borgmästaren Robert Herrick som köpte det gråmunkskloster i vars trädgård konungen låg begravd. Trädgården begravdes i sin tur och led under 1900-talet den yttersta skymfen: att asfalteras över och reduceras till parkeringsplats för vår tids bilburna trälar, den löneslavande och enfaldigt konsumerande pöbeln!
Jag läste någon gång att döda människors horoskop fortsätter svara på himlakropparnas rörelser i tiden, och krigarkonungens karta är ett perfekt exempel på detta. Dock har Richard III en oacceptabelt osäker födelsetid och horoskopet för själva dygnet, med Månen i Oxen som substitutascendent, får duga. Här är hans födelse i den inre ringen och den första brittiska tidningsartikel (The Guardian) jag hittat i ämnet:
Som synes är detta rena skolboksexemplet på astrologi!
I tiden (augusti 2012) har vi ledarskapssymbolen Solen transiterande genom sitt eget och konungens tecken Lejonet. Artikeln publiceras med Solen i Lejonets åttonde grad och jag glömde försumligt att rita in kungasjärnan Regulus vid den sjätte graden. Solen hade med andra ord passerat Regulus: "nytt ljus över en konung bakom nuet".
Faktum är att man skulle kunna ta den transiterande Jupiter i Oxens 20e grad som antydan om att Richard III föddes mycket sent på dygnet - 22.00 har Månen den 2 oktober 1452 samma position. Men detta är inte nödvändigt, för jag misstänker att en händelse kan tima när ett antal faktorer når sin sammanlagt tydligaste fokus.
Den i relation till stjärnhimmelen ständigt backande vårdagjämningen gjorde ännu 1400-talet den 2a oktober till en födelse i tidiga Vågen (idag är det istället Jungfrun som råder över detta datum). Richards Sol i Vågens 3a grad står här på det ideala avståndet 1° framför en triggande planet i rörelse på himmelen, nämligen den nobla och upphöjda Saturnus, i augusti i Vågens 2a grad.
Brittiske mästerastrologen Charles Carter påpekade på 1900-talet att transiter över födelsepositioner är mycket osäkra angivelser eftersom det ofta inte händer något alls om de saknar djup matchning med födelsehoroskopet. För att Saturnus vidrörande Richards Sol ska få en tydlig effekt krävs att Richards Sol i sin tur hade någon form av medfödd relation till Saturnus. Och sannerligen att den hade! Han var född med dessa båda ledarplaneter i konjunktion - just i Vågen.
Dessutom hade vi i augusti Mars tidigt i Vågen som en extra energisk triggereffekt.
Eftersom Saturnus är historikernas egen planet - och historiens och karmas grepp om nuet - behöver den här dubbelkartan knappast förklaras ytterligare. Det var återigen Richard den tredjes tid på jorden, fast 400 år förlupit.
Vi spelar alla med i detta eviga spel och bara de kroppsliga verktygen byts ut. Vem vet, några av oss kanske just nu läser om detta och det kuriösa sker att vi samtidigt är dem, där!
****
Jag struntade här försvenskandet av namnet till Rikard, som i hans kände
föregångare, "Rikard Lejonhjärta". För mig har en Louise aldrig varit en Ludvig! Det är inskränkt provinsialism att inte kunna acceptera någon utan att "lokalisera" vederbörande. Således latiniserades den kinesiske statsfilosofen Kung Fu Tse till det obegripliga "Confucius" i den engelskspråkiga världen. Engelsmännen var inte bättre, de.
6 kommentarer:
Även jag har lite svårt för det där med queerteorier, så också för mig har en Louise aldrig varit en Ludvig...
Skämt åsido, kanske det är idé att ändå kunna skillnaden mellan Louis och Louise, för tydlighetens skull :-)
När det gäller historiska personer som har vedertagna svenska beteckningar ("inskränkt provinsialism" har väl snarare att göra med att förr i tiden var inte världen lika globaliserad) bör man väl däremot använda dem, även det för tydlighetens skull. Som t ex Johan utan land, Maria Stuart osv. Men när det gäller just Richard/Rikard kan man förstås inte åberopa det argumentet :-)
S
Beklagar att ett e slank med av bara farten. Men det är ju sådant som utgör extas för den diskriminerande Solen i Jungfrun! :-)
För min del finner jag Saturnuspassagen, och ryktbarhet som fortsätter att resonera genom århundradena en omätbart mer dryftansvärd fråga. Men det är bara jag. :-)
Precis som små sår och fattiga vänner ska man inte förakta detaljer. Ibland kan de rent av vara viktigare än könstillhörighet; ett kommatecken kan rentav vara skillnaden mellan liv och död, t ex. (Den kända historien om det felplacerade kommat i benådningstelegrammet, "benådas, ej avrättas" blev "benådas ej, avrättas"). Och det krävs bara ett par prickar för att göra en okänd människa ökänd...
:-)
Bra och rolig historia (utom för den avrättade), men välan ett exceptionellt undantag från regeln att man först måste
mejsla fram statyns kropp innan man lägger till de små detaljerna? :-)
Jag får det till att Richard hade Solen i Jungfrun och Månen i Stenbocken.
Ditt resultat beror troligen på skillnaden i kalender. Den 2 oktober är den äldre julianska kalendern, se:
http://www.astro.com/astro-databank/Richard_III,_King_of_England
Man måste känna till hur den astrologiska mjukvara man använder hanterar övergången mellan kalendersystemen.
Både åldriga ASTROLOG och ZET som jag använder konverterar automatiskt datum före reformen till "old style". England är ett problembarn eftersom de bytte kalender så sent (och Sverige ett ännu värre problembarn).
Men Rikard III är ett så tidigt brittiskt horoskop att man slipper problemet.
Programmet ASTROLOG är mycket tydligt i sin information:
"The calendar system changed (at least in Europe) from the Julian to the Gregorian calendar in 1582 when October 4th was followed the next day by October 15th. Throughout the program Astrolog uses the Julian Calendar for date and leap year
specification for dates before 10/4/1582 and the Gregorian after."
Skicka en kommentar