Naturvetenskapens Saturnus & Nobelprisfysiker

De Nobelprisbelönta matematikerna och fysikerna har tidigare på bloggen bidragit till förståelsen av hur astrologin återspeglar snillrika människor. Märkligt nog kom jag först nu på tanken att studera vetenskapens egen planet Saturnus i dessa horoskop! (Det kan ha att göra med att Saturnus i transit nu ligger på "triggeravståndet" en grad från den exakta konjunktionen med min medfödda Sol...)

Jag tror ingen kan betvivla att det är Saturnus som råder över systematik och gränsdragningar, och mot västerlandets okontrollerade tankebyggen menar jag att även astrologin ligger under Saturnus. Att astrologi sorterar under "Uranus" eller, ännu värre, självbedrägeriets "Neptunus" är tveksamt underbyggda påståenden. Varför skulle astrologi lyda under andra regler än den metodik och systematik vi förväntar oss av andra vetenskaper?

Även om astrologins världsbild beskriver ett kosmos som är andligt, medvetet och intelligent, är det via dess synliga, fysiska himlakroppar, stjärntydaren sluter sig till förhållanden som råder i det osynliga, t.ex. i människans undermedvetna. 

Allt enligt den uråldriga tanken om parallellismen mellan makro- och mikrokosmos. Samma Saturnus som drar gränsen för vårt solsystem (vår "värld" eller kosmos), dvs. anima mundi eller Världssjälen, samma Saturnus verkar också inom varje enskild människa som hennes själsliga form eller struktur. Bortom "världen", Saturnus eller den sjunde himlasfären uppfattade antikens människor den yttre rymden som den åttonde och ultimata sfären, himmelen eller ouranos. 

(Redan här anar man oråd när moderna astronomer utan mångåriga studier av den nyupptäckta planetens natur döper den till Uranus! Indisk astrologi, Jyotish, begränsar sig till de planeter som kunde iakttas med blotta ögat och det finns därför inget som uttryckligen förbjuder inkluderandet av ytterligare planeter - förutom att hela det antika schemat med samtliga relationer mellan planeterna och tecknen då bryter samman. Jag har funnit det bäst att låta Saturnus förbli den ultimata planeten för jordmänniskans vidkommande. Systemet är komplext nog som det är och tolkningen kräver ett observant och realistiskt sinne, och troligen en smula intuition.)

Saturnus som en vetenskapens planet ger naturligtvis associationer till Saturnus i både dess roll som materiens herre som en symbol för Platons idéer eller osynliga former i största allmänhet. Eftersom allt i världen består av "sammansatta former" beskriver Saturnus som själens form i själva verket ett kompositväsende. Vår själ är ett pågående byggarbete här i tiden (Saturnus som Tiden eller Kronos).

Och i själens komplexa form ligger alla våra tidigare liv lagrade. På det makrokosmiska planet ligger alla levande jiva-atmas (andesjälars) alla upplevelser lagrade. Inte på planeten Saturnus eller i dess "dimension" utan i Jupiter, den eter som uppfyller Saturnus kosmiska rumslighet. Jupiter, börjar jag luta åt, är den akasha-krönika som new age-rörelsen så ofta nämner, och som först populariserades i väst av Teosofins version av hinduismen på 1800-talet.

Jupiter som akasha-krönikan där all världens erfarenhet ligger samlad är förstås på pricken den indiska Jupiter, Guru en planet som essentiellt sägs bestå av det femte elementet Eter och som på jorden exakt matchar den överdrivna påståenden om att indiska gurus (Jupiters representant på jorden) skulle vara allvetande. Det finns gott om fall som visar det finns bluffmakare även bland gurus och att allvetenheten bara ett traditionellt attribut som jag inte ens vet om indier tror på själva. Om en lärjunge tänkt sig tillväxa måste han dock nollställa sig själv och sedan växa i guruns fotspår, så guruns kunskapsnivå, vilken den är, blir Alltet för aspiranten.

Men varje berättelse från öst berättar också om hur en lärjunge i slutändan förväntas överträffa sin guru i "allvetenhet", så det är rätt uppenbart att vi inte talar om 100% rent kosmiskt medvetande.

Den här utläggningen om Jupiter är på sin plats eftersom planetens intuitiva och direkta åtkomst till allt som ägt rum eller timat i världen skiljer sig från Saturnus tillvägagångssätt. Saturnus är Tiden själv och bara kan upplåta sina hemligheter i den sekventiella form och inom vetenskapen bara genom att människan metodiskt arbetar med observation av det givna (Saturnus som materiens princip) och också med hypotetiska ramverk för att förklara det givna (Saturnus på sin egen nivå, Luftelementets nivå och den osynliga konceptuella strukturen - universum som en tanke eller sammansatt idé i Guds medvetande). Matematiken har dock i många fall helt släppt kopplingarna till det fysiskt iakttagbara och liknar mer platonismens studie av ett abstrakt universum för dess egen skull.

Vad Jupiter skulle kunna bidra med i det rationella vetenskapliga arbetet är dock heureka!-upplevelsen som många forskare vittnar om. Efter att ha ältat ett problem tillräckligt längre och lagt och lagt om pusselbitarna tusen gånger, händer det plötsligt - kanske i en dröm om natten - att en helt ny insikt kommer dem till del. Det är som om en högre instans än förnuftet griper in och likt Guru - läraren - visar hur lösningen ser ut, färdig och klar. Efter det får forskaren bråda dagar att - återigen i sitt saturniska sinne - formalisera insikten via de begreppskategorier som gäller inom hans/hennes disciplin.

Jupiter/Guru är metalogisk eftersom den bidrar med en lösning som springer ur "Etern" ur ett tillstånd av Allvetenhet. Jag har - för att behålla sansen - valt att inte fundera alltför mycket på frågan om Jupiter redan i detta nu innehåller alla erfarenheter som alla varelser gjort och kommer att göra under det här solsystemets hela livslängd i Tiden. I så fall skulle man kunna säga att det är Framtiden som intervenerar via Jupiters höga intuition och så att säga drar nuet och mänsklighetens kunskapshorisont mot sig. Kunskap är Mörkrets raka motpol och Jupiter är naturligtvis en planet "spunnen" ur Sattva gunas fina fiber, den kvalitet som utöver en attraktion på alla varelser och ting i vilken kvaliteten dominerar, så att de känner sig sporrade att söka sin källa (Gud).

Därför är den förutsättningslösa grundforskningen egentligen en sekulär motsvarighet till sökandet efter Gud, och tankarna går direkt till den indiska astrologins nionde hus för öppnandet av nya horisonter. Bara för en erbarmligt prosaisk människa handlar detta om att turista i avlägsna länder och släpa hem turistminnen till lyan. Det nionde huset är primärt ett teologiskt och filosofiskt hus, ett metafysiskt hus. 

Den hellenistiska astrologin röjer här sin släktskap med den indiska, som kallar nionde för Theos, Guden eller gudomens sektor. Det är naturligtvis fascinerande att modern astronomi upptäckt att Vintergatans centrum ligger någonstans i den tidiga delen av Skyttens stjärnbild. Det är som om vår värld är ett gungfly men dolda krafter verkar hela tiden på att pussla ihop meningsfulla berättelser. 

Nionde huset, Guden, grundforskning, Galaxens centrum! Man kan bli religiös för mindre. Jupiter eller Läraren bor i varje människa som är känslig för dessa sammanhang. Statsminister Reinfeldt, som införde slaveri och fattigdom i Sverige, ser dock aldrig några sammanhang - för honom är allt bara "isolerade fall"... Vi ska strax se att hans Jupiter i Oxen i nionde huset inte producerar några insikter värda Nobelpriset.

De här styckena tjänade bara som uppvärmning eftersom det som nu visar sig i den enkla tabellen helt bekräftar den antika astrologin - för den som är vaken på den här associativa nivån som också är en viktig del av astrologin (tolkningsmomentet). Faktum är att man inte ens behöver vara intuitivt öppen, för tabellens enda statistiskt signifikanta resultat är så tydligt det kan bli:

Tecken	Saturnus hos 185 Nobelpris- fysiker
♈	14
♉	10
♊	10
♋	19
♌	14
♍	18
♎	14
♏	15
♐	22
♑	20
♒	14
♓	15
Snitt:	15,4
Signifik. rel. snitt (±40%):	<=9 e. >=22

(Gränsvärden för signifikans
avrundade till närmaste heltal)



Konkretionens, strukturens och förnuftets Saturnus producerar signifikant fler Nobelpris i matematik och fysik när den passerar Jupiters (allvetarens) tecken Skytten! Och därmed bekräftas detta sammanhängande nätverk av associationer till Skyttens nionde "jordiska hus" och dess grundforskning, högre intuition, aha-upplevelser med mera.

Fyndet är ren skönhet, så långt man nu kan tillmäta ett så här litet test någon trovärdighet. Datasetet är alltför litet men det intressanta är en avvikelse som verkligen står ut.

Som så många gånger visar testet vad som kan vara en binär axel: själar mer rustade för vetenskapliga landvinningar föds på jorden när Saturnus vetter mot Galaxens centrum (Bågspännaren som riktar pilen mot himmelen) och omvänt ser vi bottennoteringen mittemot, med Saturnus i Tvillingarnas tecken. Bottennoteringen kan mycket väl vara tillfällig, men mängden Saturnus i Skytten förvånar.

Dessa är alla Nobelpristagare (t.o.m. 2009) som existerar, och för att en lika stor uppföljningsstudie får vi vänta i över 100 år. Det testet visar får antingen förkastas eller accepteras som ett "statement" från solsystemet självt. Dessa är axiomen som styr vår tillvaro. Saturnus konsoliderar vår framtid bäst när den befinner sig i det strikt futuristiska Skytten.

Själv barn av Saturnus i Skytten var och är science fiction något som får mig att gå igång som ingen annan litterär genre.

Att det är en Nobelpristagare för mycket i Tvillingarna för att axeln formellt ska vara giltig får vara och en ta ställning till. Men axelfenomenet har dykt upp i så många av bloggens studier nu att man måste acceptera den i och för sig okontroversiella astrologiska tesen att tecken är komplementära. Tvillingarnas "naturliga" tredje hus har t.ex. förknippads med dagturer och grundskola, Skyttens nionde med långväga färder och högre utbildning. "Högre utbildning" skulle inte betyda något om den inte kontrasterades med "grundutbildning".

Men även Oxen, tecknet som representerar den mest extrema jordbundenheten - Venus identifikation med smaklökarna och andra kroppsligt alstrade förnimmelser - tangerar det bottenvärde som antyder att Nobelprisvärdiga insikter inte kommer från det här hållet i det "psykiska kosmos" astrologin arbetar med.

Detta faktum försvagar tanken om att vi ser ett binärt fenomen, försåvitt inte Oxen har en egen problematik (den onda stjärnan Algol?) som gör den sämre rustad att nå den högsta tankens höjd där logik övergår i metalogisk direktinsikt - och de vetenskapliga genombrott som Nobelkommittén på sitt svenskt grötmyndiga och besserwissriga sätt sitter och graderar!

Ja, det var en träffsäker punch i DN häromdagen, att svenskar inte producerar några Nobelpris. Allt de gör är att dela ut dem till andra. Hur sant var inte detta! Sveriges horoskop har nämligen Saturnus i Tvillingarna (och dessutom i nionde huset för högre insikter och grundforskning). Det är denna klena placering som också ligger bakom svenskens allmänt antiintellektuella läggning och uttalade religionshat.

Det är som om Sverige är en konceptuell ram till själarnas B-lag flockas. Att göra Sverige till ett intressant land för andevärlden, så att lysande själar börjar återfödas här, lär inte vara möjligt så länge vi har demoniska högertidningar som DN, som ständigt favoriserar religionskritiska artiklar.

Vad DN inte förstår är att om man spottar på religionen har man förorenat hela den bakomliggande arketypen - "Guden" som den hellenistiska astrologin sade om nionde huset. Och en negativ attityd till religion eller filosofi (Svenskt Näringsliv 2011: "Filosofi är inte lönsamt") stryper också svenska folkets intelligensnivå och snillrika ting slutar kläckas här.

(Jag räknar inte it-fascister som snillen, Spotify och dussintals andra "tjänster", som alla bygger på redan gjorda landvinningar och nu bara packar om digitala konsumtionsvaror på ett sätt som gör det möjligt att ta betalt för dem. Svenskens materialism och pekuniära böjelse stryper totalt landets förmåga att skapa något kreativt och nytt.

Vetenskapens död i landet - inte minst gamla paradgrenen farmakologi - måste tillskrivas vår materialism och oandlighet. Svenska regeringar, höger som vänster, förstår inte ett dyft om tillvarons mekanismer - det gör inte politik sedan "Upplysningen". I själva verket var det vid denna punkt i historien som nihilistförerningen Humanisterna dyrkar, som det västerländska intellektet började förmörkas.

Att astrologin pekar på att landvinningarna inom matematik och fysik kommer från UTANFÖR vårt kosmos, påminner om att råttor i en skokartong är illa skickade att förklara sig själva och sin belägenhet. Ändå hävdar Humanister att "människan är alltings mått" trots att all vetenskap kräver en observationspunkt extern i förhållande till studieobjektet. Det här Nobelpristagartestet visar, för dem med förståndet intakt, att Humanisterna har fel i sin människosyn, att snille är något bortom människan.

Jupiter (Zenus/Guru) skänker snillrikhet och aha-upplevelser till dem som vördar honom, men aldrig till dem som spottar honom i ansiktet eller förnekar att det finns en övervåning, bortom det mänskliga intellektet. Vad har egentligen den religionshatiske zoologen Richard Dawkins tillfört världen? Ingenting. Jo, den "själviska genen" som är värre trams än t.o.m. de enklaste religiösa myter.

*****

Se även det amerikanska trancemediet Edgar Cayce (1877-1945) som fått nickande erkännanden från indiska auktoriteter. Han uppfyllde deras kriterier på en sann mystiker med kontakt till djupa kunskapskällor. Han använde också termen "akasha-krönikan" som förklaring till hur kan under hypnos kunde svara på frågor i vilket som helst ämne.

Fastän länge dolt för eftervärlden, har det nu krupit fram att kända uppfinnare som Edison och Tesla konsulterade Cayce under hypnos och att han i trance gav planen till ett kraftnät som under årtionden ansågs vara "state of the art" i USA. Han tycks också vara en aldrig krediterad bidragsgivare till transistorn eller någon komponent direkt avledd från denna! (källa: den definitiva biografin av Sidney Kirkpatrick, "Edgar Cayce, An American Prophet", 2000)

Cayces exakta födelsetid är lite omtvistad men jag väljer den han själv gav under hypnos. Horoskopet är spektakulärt men för ämnet i det här inlägget räcker det med att peka på hur Lejonet placerar "allvetenhetens" och "utforskandets" Skytten i det femte huset som tecknar intelligens i indisk astrologi. Och som pricken över I är det högre medvetandets Jupiter/Guru hemma i sitt positiva tecken OCH intelligensens egen planet Solen är både ascendenthärskare och disponerad av från denna extrema Jupiter till vilken också Mars - här "verksam välgörare" bidrar.

Närmare än så här ett verifierat kosmiskt medvetande kommer man troligen inte. Men att i detta läge nämna de tidigare liv Edgar Cayces sade sig ha levt, låter sig inte göras. Då skulle åter det Satans barn som nästan börjat förstå vad det här handlar om, åter stänga dörren om sin skokartong! Alla är inte destinerade att förstå i varje liv. Som de grekiska stoikerna sade: "Är du född tjuv, försök då fullända din roll som tjuv för den kosmiska helhetens skull."

Även ateister har en viktig funktion att fylla, precis som Tvillingarnas låga tankehöjd behövs så att svenskarna kan dela ut Nobelpris till dem som bevisat Skyttens höga tankehöjd. Det är ett nollsummespel, här i representationens värld eller som Herakleitos sade: "Vägen upp och vägen ned är en och densamma."



_________

Anmärkning. Trots den fabulösa bekräftelsen av inlägget i Cayces horoskop (som jag slängde in på ren intuition - jag mindes inte hans enastående femte hus i Skytten), funderade jag inledningsvis över en möjlig anledning till att Skytten nådde statistisk signifikans.

Nobelpristagarna spänner över 124 år, den förste föddes 1837 och den senaste jag noterat 1961. Den förste kan lämpligt nog sägas ha haft Saturnus i 0° Skorpionen och den siste stänger ett 124 år långt tidsintervall med en Saturnus i 5° Stenbocken.

Detta innebär pristagarna ligger utströdda över fyra Saturnusvarv, men att Saturnus i Skorpionen, Skytten och början av Stenbocken representerar ett femte varv. Dessa tecken har alltså mer exponeringstid än de övriga och borde rimligen - om enbart slumpen spelar in - ha en motsvarande mängd fler placeringar.

Problemet är då att Skorpionen inte alls visar några tecken på att "ha dragit nytta" av att få mer exponeringstid än de andra. Det är bara Skytten som sticker iväg och når signifikans. Faktum är att Saturnus i Kräftan producerar bättre än Skorpionen.

Invändningen är helt enkelt ett tankefel. Det hade varit skäl att vikta resultatet om vi t.ex. bara studerat Nobelprisen mellan åren si och så och det visade sig att intervallet motsvarade 1½ Saturnusvarv. Sex tecken skulle vara grovt felfördelade. Men här har de blivande Nobelpristagarna haft "friheten" att födas precis var de ville i zodiaken, vilket inte har något att göra med när den första och den siste i testet steg in i Tiden.