TV-recensenten Johan Croneman skriver i DN en devot hyllning till den pompöse och krampaktigt överdramatiserande skurkjägaren Hasse Aro. Själv finner jag hans populistiska tilltal i reklamsnuttarna fullt tillräcklig information om programnivån och har aldrig lagt tid på "formatet". (Se en inte helt lastgammal kommentar till Aros födelsedygn).
Att dubbelexponera Cronemans födelsedygn på det för Aro är ändå illustrativt och visar att Croneman här går borgerliga DN:s och högerns ärenden inför valet. Han faller in i den allmänna uppbragdheten över att Sverige faktiskt har kriminalitet.
(Sveriges nationalhoroskop avslöjar att kriminaliteten börjar bland de övre nyrika folksegmenten och högre klasserna - bara att dessa grupper döljer sina förehavanden bättre än desperat förortsfolk utan framtid i det svenska systemet, byggt på import av billig arbetskraft vars profit sugs upp av villakvarteren långt bort från Orten.)
Än en gång måste man säga att det inte är svårt att hylla någon annan om man själv redan är i samma klubb. Croneman hade producerat en mer värdig text om han haft ett väsensskilt horoskop från Aros och ÄNDÅ lyckats se goda kvaliteter. Som det nu är fångar recensentens Sol mitten av Vattenbäraren bara upp Sveriges egen Sol och han blir som en papegoja som mekaniskt upprepar svenska högerpolitikers stora bekymmer med kriminaliteten i landet. Och vem är då lättare att notera i samma team, än Aro som mycket möjligt kan ha sin känsla (Månen) värmas av samma kollektivistiska Vattenbärare - den svenska folkmentaliteten.
Cronemans psyke (Månen) i svampiga Fiskarna är typisk för en som överkonsumerar, vilket en tv-recensent nästan måste. Med Vattnets kyla och ständiga hunger efter mer Eld som värmer det låga live ovanifrån, tar Croneman tacksamt emot Aros distinkt livskraftiga Lejon.
Croneman slipper också det irritationsmoment många gifta par kan uppleva utan att förstå varför det är slitigt: seriösa och begränsade Saturnus hos Aro har den en djupt humorbefriade placering i Skorpionen och den påverkar inte Croneman nämnvärt vid en partnerjämförelse (synastri) som ovanstående.
Däremot förstör Saturnus gravallvar via den hinduiska 270-gradersvinkeln Aros Lejonvärme men passar förstås utmärkt för ett krystat självhävdande Lejon som vill spela nummer ett, duktigare än Polisen på deras jobb.
Aros fullmåne visar hur han t.o.m. söker involvera Folket för att bevisa sig mer värd kungarollen än samhället. Egentligen är Aro en samhällets konkurrent i sin långkörare "Efterlyst", men eftersom han ändå överensstämmer med konventionella samhällsmoralen (gäsp) får han hållas.
Kort sagt, Aro representerar populistisk moral på lägsta nivå, men det går ändå inte att säga något ont. Samhällen med låg medvetenhet som det svenska behöver sådana här galjonsfigurer. Problemet är att de konserverar nationens låga verklighetsförståelse och det var om Mörkrets dominans på Aros himmel det tidigare inlägget behandlade.
Mer nyligen har det politiska kommentariatet i Aftonbladet visat sig tendera mot samma oupplösta (men säkert ärliga) vilja att bevara det rådande tillståndet (Tamas guna). Konservatism kommer dock aldrig kommer att förändra något till det bättre. Det är som att Mörkrets barn vill ha något att kämpa mot inom ramarna för sin givna skokartongen. Mörkret vill och kan inte tänka utanför lådan (det är inte Mörkrets uppgift ur det större Ödesperspektivet). Kreativt nytänkande ligger ännu ett eller ett par steg längre fram på själens oändliga resa... (jämför nyliga återblicken på Einstein-horoskopet för exempel på kreativt nytänkande.)
Med Vattenbärar-exemplen i texten om Vänsterpartiet förtjänar att påminna om att bloggaren alldeles i början av sin bekantskap med den sideriska zodiaktypen (den ursprungliga) gjorde ett tankeexperiment. Om Sverige nu hade Solen i Vattenbäraren, vad då om några riktigt folkliga kändisar? Namn efter namn (för äldre svenskar) dök spontant upp och alla visade sig ha Solen i Vattenbäraren. Till sist blev jag så förskräckte att bryta segersviten (fem på raken om jag minns rätt) och jag lade ner tankeexperimentet. "Slump" säger skeptikern men genom åren har folkkära Vattenbärare fortsatt droppa in, och Croneman är nog Sveriges mest kända tv-recensent och Aro, tja, en på Saturnus vis extremt ihärdig och seglivad typ i folkmedvetandet.
En specialstudie skulle mycket väl kunna ägas åt frågan om en exakt konjunktion med Sveriges Sol i Vattenbärarens 16e grad (i 5e huset för god lycka) är någon sorts fribiljett till landets Elit... Som synes ligger Croneman verkligt nära den korrupta Eliten som bloggen belyst från så många håll - det är dock Solen eller fokuspunkten som väldigt många svenskar tror är deras eget livsmål, vilket förklarar varför så många numera beter sig som nyrika nollor, historielösa fuskbyggen likt Sveriges egna försök att distansera sig från egna gamla synder och tillkortakommanden.
Aros Måne, möjligen prick på den den svenska "identiteten", ger då bara en spegling eller en snarlikhet av Folksjälens kärna, men som noterat vill han egentligen helst själv framtona som landets Kung (Solen i Lejonet). Intressant dubbelnatur, där.
*****
Alla föds inte med samma mängd lycka eller karmiska profil. En verklig kung har varit nu 85-årige skådespelaren Robert Redford med sin Lejon-Sol balanserad mot överblickande och distanserade Saturnus i härskarläge i Vattenbäraren. En avundsvärd perfektion där två kraftfulla motpoler balanserar varandra (dessutom är det den kungliga nymånen i Lejonet vid Redfords födelse).
Nyligen såg jag på tv en fantastisk Redford-produktion från 2013, Lions for Lambs, som jag inte kände till. Åtskilligt plastikopererad (Lejonet är ett fåfängt tecken) fanns fortfarande åtskillig vitalitet hos Redford, som naturligtvis själv hade en roll i denna emsemblefilm.(tre parallella historier) Men det imponerande var hur perfekt han undvik Aros "peka med hela handen": filmen var nyanserad och delvis starkt USA-kritisk för landets huvudlösa beteende efter 9/11, framför allt terroristjakten i Afghanistan.
Filmen attraherade andra stora namn som Meryl Streep i rollen som åldrande journalist med samvetskval för mediernas undfallenhet och återrapportering exakt av det politikerna ville. (Den filmen borde Croneman repetera - han har säkert sett den förr.)
Redford (och andra inblandade i produktionen) lyckas perfekt väga kritiken mot andra perspektiv, t.ex. spelar Tom Cruise en ovanligt galen och makthungrig senator, en verklig hök) och filmen slutar utan något egentligt slut. Flera trådar lämnas hängande i luften. Det är sann konungslighet - Redford - SuperLejonet - lämnar betraktaren att fundera vidare. Fullständigt otänkbart i "Hasse Aros enda linjens Sverige" - hemska tanke att ramla in i den parallella verkligheten!
Egentligen är Redfords Lejon i trubbel i 6e huset för olyckor och fiender, men även om huset kallas "ont" betyder inte det att hans karaktär degraderar. Hans nobla Lejon finner sig helt enkelt i en miljö där han får rika tillfällen att uppleva de som inte fått del av den lyckliga elitens omständigheter. Det är möjligt att Redford hade en fattig uppväxt som han valde att bevara i sitt hjärta... (Jag har inte läst in mig på hans biografi.)
Hans version av Eld och Vatten-krig - den positiva (påeldade) sensationalismen - i 5e lek- och skådespelarhuset är högintressant. Tydlig är i lika hög grad hans perfekta Jupiter i Jupiter eget samvetshus (nr 9). Med en Fiskascendent (Jupiter) blir därför en högre mentalitet än den ordinära människans. Jupiter är det definierande budskapet om Robert Redford på denna himmel och Jupiter drivs av disponenten Mars i den goda karmans 5e hus. ALLT är positivt med Vattenelementet i detta horoskop, mycket ovanligt! Redford VILL liv åt alla från den gudomliga elden (det verkliga Livet), ner till det biologiska vattnet.
Hans "mjuka" Mars-i-Krabban i den goda lyckans (goda karmans) 5e hus bidrar till bilden av ett mjukt och vänligt Lejonet snarare än en halsstarrig potentiell despot! Vad Lejonet i de olyckligt lottades (arbetarklassens) 6e hus gör är att bygga ett välvilligt fundament till skådespeleriets 5e hus där Mars ger energin via det återspeglande Krabbans tecken att beskriva de sidor av livet som inte är fullt så glamorösa.
Den obskyrt placerade Solen har således en kanal ut via Mars i femte och det viktiga Vattnet visar varför väljer lågmälda roller tycks hålla en låg profil - det är alltså ett budskap som tycks stärka budet från den likaledes obskyrt placerade kontrollanten och "regissören" Saturnus.
Den "fallna" Mars i Krabban är tekniskt sett svag, men det innebär tydligen inte mer än att Redford mig veterligen aldrig spelat en ond eller våldsam rollfigur. Han väljer att leka mjukt i 5e.
Jag tycker mig minnas många filmroller som visar Redfords intresse av samhällsfrågor men framför allt empati med olycksdrabbade människor (6e olyckshuset - minns "Mannen som talade med hästar"/"Horse Whisperer" hur han stöttar flickan, spelad en en ung Scarlett Johansson, som förlorat ett ben).
Allt jag sett honom delta i har hållit en högre nivåe av sensibilitet (och intelligens) än Stövelsverige med dess platta indoktrineringsfasoner för att skapa kollektiv samfälldhet med minimalt utrymme för individens självförverkligande.
Redfords horoskop påminner tydligt om klasskillnaden mellan nästan allt svenskt filmhantverk och de BRA filmer som ibland slinker ur Hollywood mellan allt dess högbudgetdravel. Britterna skämtade för tio år sedan om bleka och torftiga svenska deckarserier när svenskarna trodde sig ha ett deckarunder som ny exportframgång. Det kan ha stämt bokförsäljningen, men knappast filmatiseringarna (tänk Wallander) som var episkt tömda på nerv och dramatik. Svenska folksjälen?
2 kommentarer:
Ha, att se Redfords horoskop är ju som att se min pappas! Med undantag för merkurius, venus och ascendenten som är i jungfrun i hans fall. Lejonet alltå i 12:e, och han har aldrig framstått som nåt typiskt lejon (med undantag för ett stort fotointresse - var yrkesfotograf dessutom).
Mars i Kräftan brukar ju indikera en olycklig barndom el nåt sånt, men i Wikipedias biografi över Redford kan man inte hitta nåt. Den enda "skönhetsfläcken" är att han i ungdomen söp så mycket att han blev relegerad från en skola. Ett av hans barn dog dessutom av plötslig spädbarnsdöd. (Ett av 5:e husets betydeler är ju barn.)
Men Redford är oerhört olik sig på fotot ovan! Det ser inte ens ut som en lyft Redford - jag tycker ansiktsdragen är annorlunda. På Wikipediabilden från 2012 ser han dessutom inte alls lyft ut. Och filmen i fråga är från 2007. Om det är han på bilden så måste den vara rejält "photoshoppad"...
Jag har hittat många väldigt atypiska Lejon, men Solens eget tecken är som katten, tassar ofta försiktigt och eruptiv bara ibland. Då och då matchar måntecknet Solen mindre väl, anonymt fall med en Måne står och vacklar mellan Våg och Skorpion har åtskilliga bedrövelser i sitt liv och ett känsloliv som spelar honom spratt. Det är en taggig personlighet som medger att han har svårt för folk (Månen drar sig ur enligt Skorpioninflytandet och lämnar Solen utan "applåder" eller emfas).
Säkerligen en hysterisk photoshoppad Redford, en skönmålad datorprodukt. Filmen har några år på nacken och vem minns inte en usla "förbättring" av Mona Sahlin på valaffischerna vid kanske samma tid?
Vad gäller Redfords barndom verkar den censurerad: Ketu i 4e huset för barndomsåren förmörkar och med 4e-hushärskaren i 6e finns uppenbarligen inget som Redford velat meddela sin värld om på denna punkt.
Din observation om den svag olycks-Mars i i barnets 5e är perfekt och supandet också eftersom det är individens eget lek- och nöjeshus. Mars-Krabban är en typisk missbruksposition och föreningen av Eld och Vatten kan bli otroligt destruktiv.
Skicka en kommentar