I nationalhoroskopet spelar Sol och Måne inte bra bordtennis med varandra och kartan faller därmed i två delar: en liten privilegierad klick med monopol på tänkandet och en stor simplistisk hop medborgare som ägnar sig enbart åt att jobba eller söka jobb och sedan shoppa bort sina pengar. Sällan har väl ett nationalhoroskop så väl beskrivit EN OND INTELLIGENTIA som trälbinder folkmassan och nogsamt ser till att hålla den korrekta verklighetsbilden undanskymt i enstaka kulturartiklar som ingen människa läser - särskilt inte som högern ser till att smutskasta all kultur som kommenterar samhället på ett kritiskt sätt. Högern "vänsterstämplar" tills det behövs cortisonsalva för att häva den överansträngda högerarmens akuta inflammation.
En sådan spännande kulturartikel publicerar AB, en fd. ryss som beskriver sina upplevelser av det pursvenska fenomenet Astrid Lindgren. Artikeln är läsvärd i sin helhet (den är kort) men jag fastnar för den här meningen som förklarar hur författaren i sina dagboksanteckningar fasar för de ryska kommunisterna och hellre väljer Adolf Hitler: "Astrid Lindgren är en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära. Finland, Norge, Danmark och Baltikum. Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld."
Klockslag för Lindgren saknas och en månascendent ger inte alls det budskap som man kunde förvänta sig. Hon föddes med Jupiter i Kräftan, en plats där expansionens och tursamhetens planet sägs vara "upphöjd". Men att planeternas "fallna" och "upphöjda" lägen kan betraktas simplistiskt som alla västerländska kursböcker gör, som något bra eller dåligt, det framgår av en besatt bekant med Vågascendent och Jupiter i Kräftan, dvs. en tiondehus-Kräfta. Människan är visserligen diagnosticerad med adhd, men jag har brutit bekantskapen eftersom han inte klarar av att sluta placera sin egen familj som hela världens centralpunkt och fordrar att alla andra också ska göra det och gnäller och kverulerar som en bebis när hans "tiondehusprestation" inte non-stop ärebetygas.
Detta är alltså en man i fyrtioårsåldern. Vi talar om en patologisk fixering vid det (troligen) enda i hela hans liv som han bygger upp sin känsla av nobilitet (Jupiter) och framgång vid. Jupiters "upphöjdhet" är verkligen en kluven historia här och hans underdålighet inför den egna avkomman har fått åtminstone hans döttrar att förakta sin egen far en smula. Jupiters upphöjdhet i kombination med 10e huset och dess universalistiska maktanspråk är synbarligen en kombination som fullständigt derangerar perspektivet hos en del människor som inte alls kan hantera den "framgång" (Jupiter) det innebär att de faktiskt lyckats bilda familj och sätta barn till världen. Jag skulle vilja klassa denna Jupiter i detta horoskop som en distinkt verksam illgärningsman, vilket ju faktiskt också det indiska systemet gör!
Vågascendenten handlar helt om social eller mellanmänsklig jämvikt och den expansiva Jupiter rubbar ofelbart jämvikten. Och i 10e huset tillåts det lilla särintresset (Kräftan) helt rubba jämvikten! Kräftan i 10e är en fullständigt självmotsägelse med mindre individen självmant väljer ett så litet område som möjligt att göra karriär inom. Fungerande och legitima uttryck för Kräftan i karriärhuset är inte svåra att tänka ut.
Men titta här på Astrid Lindgrens månkarta, den verkar helt motsäga sinnelaget hos "en människa vars hjärta brinner för det som ligger henne nära":
Jupiter i Kräftan - framgång och välmående i den lilla klanen - ligger i det sjätte huset för fiendskap och olyckor. Det här är i mina ögon inte en symbolik som talar att "hjärtat klappar varmt" för den etniskt (Kräftan) närliggande miljön på ett expansivt (Jupiter) och allt annat uteslutande sätt. Man skulle tvärtom kunna tänka sig att kvinnan ser familjebildning och en talrik familj som ett elände och en olycka.
Jag menar att den begränsande Saturnus med den lilla sfärens (hemmets) Måne i sig representerar Lindgrens uppenbara intresse för de stora politiska rörelserna i tiden som kulturartikeln skriver om. Saturnus äger Månen och lyfter den till sin egen vidlyftade och konceptuella förståelsehorisont. Kombinationen stämmer synnerligen illa med en småaktig, borgerlig favorisering av baltländernna och Skandinavien.
Här uppstår frågan om hur långt man kommer med Chandra lagna och om inte månascendenten ibland är rent missvisande. Som jag förstår använder indiska astrologer de sekundära ascendenterna som komplement till den kroppsliga lagna. Det är bara den här bloggen som oftast nöjer sig med horoskop utan födelsetid som söker pressa all information ur enbart månperspektivet. Indierna menar att det krävs analyser av tre horoskop för samma individ för att säkert uttala sig, lagna, Chandra lagna och Surya lagna. Solens (Surya) lagna hänför sig förstås till handlingsmänniskan, den levande själen mitt i sitt levande nu. Månen är i det här mer fullständiga perspektivet en sidekick som efter sin förmåga bollar tillbaka det Solen ser eller uppenbarar i den takt den agerar och aktualiserar vad som tidigare bara var en latent möjlighet.
Om man nu istället väljer Astrid Lindgrens solperspektiv, hennes inre handlingskraftiga hjälte/hjältinna, då händer nu det förunderliga att vi får exakt samma dilemma som den adhd-störda personen. Jupiter i Kräftan blir en allt annan överskuggande besatthet. Det egna hushållets eller möjligen egna kvarterets trygghet och framgång blir 10e-husnormen som alla andra har att förhålla sig till. Eller som kulturskribenten uttrycker det: "Det nära är måttstocken för godhet och ondska i Astrid Lindgrens värld." Kulturskribenten har intagit Astrids SOLÄRA PERSPEKTIV och ser då precis vad hon såg och prioriterade!
Och återigen är Jupiter i grunden en god planet. Ingen kan klandra empati med de nära och kära, men här blir Jupiter en verksam illgörare som skadar Astrid Lindgrens förmåga att värdera gott och ont. Hela hennes hackordningsaxel är helt instabil pga. att den essentiella illgöraren Mars (Andra världskriget!) också är en verksam illgörare för Vågen som inget annat vill än jollra i en statisk värld av passion och mänsklig kärlek.
Astrid Lindgrens solhoroskop lyckas alltså med det närmast otroliga: i horoskopet för sitt handlingsliv lyckas hon placera alla Vågascendentens tre verksamma illgörare i framhävda hörnhus. Och tecknen är förstås alla av den instabila passionens typ (Rajas guna).
Hur var det nu med hennes privatliv? Enligt månkartan var den lilla tomtebolyckan inte hennes. Hon blev på smällen med sin chef men vägrade gifta sig och tog hellre skiten (på den tiden) som lösaktig ensamstående mor. Men offentligt - och via sina solära milstolpar om livet i Sörgårdsidyllen - höjer hon det lilla familjelivet till skyarna! Den upphöjda Jupiter bär på onda effekter men ingen kan missa att den i grunden ändå utstrålar gott. Jfr. Åsa Romsons horoskop (månkarta) diskuterat igår.
Vad om den nedärvda svenska ryssfobin då? För att förstå denna sida som alltjämt lever kvar i borgarna och som Lindgren var ett tidigt exempel på, måste man minnas det äldre Sverigehoroskopet (1809) och där se hur sjukligt äganderättsfixerat och privatistiskt den fattiga obygd vi känner som Sverige var. Jag har någonstans ventilerat tanken att vår tids egoistiska borgare måste vara de gamla fattigsvenskarna som efter osedvanligt lång tid i limbo nu återfötts för att upprätta ett land i privategoismens anda sedan socialdemokratin handlöst korrumperats efter många år i symbios mot Storfinans och Arbetsgivare.
Att med det gamla Sverigehoroskopets mentalitet konfronteras med kommunism och egendomsgemenskap var flera schackdrag för avancerat tänkande. Befolkningen och deras samhälle var galet efterblivet och alltjämt fast i ett medeltida feodalsamhälle (byt bara ut feodalherren mot den lokala brukspatronen eller motsvarande "starke man" - inte sällan den dominerande landägaren).
PS. Lindgren jobbade som korrekturläsare som ung: grotesk förstoring av de små irrationella (Vatten) urspårningarna lilla via Jupiter-Kräftan (som grinar högljutt när allt inte är till freds), och "polismentaliteten" via Saturnus-Månen i grammatikens tecken Vattumannen, en dömande eller bestraffande Ketu i tredje skriftspråkliga huset samt, förstås, Solen som uppslukar Merkurius. (Wikipedia berättar att hon i ett arbete mötte kriminalteknik och hur detta flyttade in i berättelserna om mästerdetektiven Blomkvist.)
Med både Sol och Måne i Luft är hon vad bloggaren alltid trodde var urtypen för en författare, men studien av Nobelpristagarna i litteratur bringade den föreställningen på skam! Jag menar dock fortfarande att Astrid föddes under grundtypen för en perfekt författare (hennes världsframgångar verkar bekräfta). Samtidigt var studiens 100 Nobelprisbelönta författare så få att den faller någonstans mellan en anekdotisk berättelse och en verklig kvantitativ studie.
