"Den sjunde himlen" vägrade ju bestämt att spela med på bloggens granskningar av planeters fördelning på zodiaktecknen i samband med några teoretiskt intressanta områden, Nobelpristagarna i de olika ämnena, homosexuella, samt mördare.
Men vad om vi lämnar den gamla indiska aspektläran där planeter ser varandra inom hela tecken och prövar en strängare metod där aspekterna definieras som vanligt men sägs klinga ut efter viss avvikelse. (Även indisk astrologi innehåller förstås den här insikten att t.ex. en tät konjunktion ger ett tydligare avtryck i karaktär och öde än bara en kombination där planeterna delar tecken, en i början av tecknet och den andra kanske i slutet.)
Jag tar programmet ZETs standardvärde ±12° för Solen - i så starkt definierande händelser som vinsten av ett Nobelpris tror det att det är milstolparnas Sol hellre än månadslunkens Måne man ska studera i relation till Saturnus.
Samma för mördare - att ta någons liv är en så oåterkallelig milstolpe att man bör se till Solen - handlingsmänniskan - snarare än till Månen - sinnelaget och de reaktiva impulserna.
Vad gäller hbt-folket, denna Naturens olycka, skulle Solen tyckas vara att föredra framför Månen eftersom denna planet betecknar individens identitet. Men problemet är här det motsatta. Individerna saknar ju fullständigt kontakt med sin djupa Identitet, sin själ och hör istället vrångbilder från mindre verklig nivå - den psykiska eller lunära nivån! Det existerar per definition inte någon homosexuell andevarelse eftersom sex tillhör den Vegetativa Principen (Vattenelementet). "Felkopplingen" äger rum när själen återkopplar till sin karma knuten till den här planeten.
Dock har Solen med Saturnus sitt intresse för homosexualitet. Några få inlägg har uppmärksammat möjligheten att "formalistiska" Saturnus tycks strypa Solen i åtminstone manliga hbt-horoskop. Jag har kommenterat detta med att Saturnus står för "långa minnet" så att Solen - identitetsupplevelsen i denna värld (och inte bara själens identitet i nästa) - hämmas av ett kvarhängande tryck som inte raderats av Saturnus som Döden. Saturnus som ett "konservativt eftersläp" gör att själar återföds med så mycket av en tidigare orientering fortfarande aktiv, att en hbt-disposition snart visar sig. Naturen ser ut att ha misslyckats ta emot återvändande själar, men ytterst är detta exakt den karma som själen valt för sin återkomst som människa.
Samtidigt är Saturnus känd som en planet som skapar stupiditet, vilket man ofta ser hos individer som överorganiserar sina liv, vettlösa pedanter som inte kan operera i osäkra lägen och själva skapa tillfälliga strukturer att bära dem genom situationen. De här typerna söker ofta polisyrket eller politiken - tyvärr. En värld med enbart snabbtänkta och likväl sociala naturer skulle kunna bilda ett anarkistiskt samhälle som fungerar perfekt med ett minimum av övervakning. Men tyvärr kommer människan i alla möjliga utföranden - som astrologin visar!
Den stupida Saturnus har naturligtvis inte med de skickliga Nobelpristagarna att göra. Eller har den? I den geniala komedin Big Bang Theory är den unge vetenskapsmannen Sheldon Cooper till lika delar ett rent ut korkat organisationsfreak samtidigt som han via sin autistiska begränsning (=Saturnus begränsar) blivit en högpresterande savant inom sina intresseområden.
Frågan om Saturnus "dumhet" är inte så enkel som man kan tro, men samtidigt är det uppenbart att en del människor bara är väldigt korkade utan att någonsin utvecklat någon specialområde dit de fokuserat all sin vilja och koncentration. I de här frågorna spelar flera faktorer utöver Saturnus in. Saturnus i femte huset är inledningsvis en liten varning, men sedan kan den indikationen på bristande originalitet kontras eller förstärkas av andra horoskopinslag. Husen kräver dock födelseklockslag och den hårdvalutan saknas på den här bloggen. Här försöker vi se hur pass planeterna responderar på tilltal utan klockslag och deras omistliga lokalisering i de tolv husen...
Vi börjar med de 311 mördarhoroskop som undersöktes för en tid sedan och där den "fallna" Månen i Skorpionen envisas med sin överrepresentation. Och 300 mätpunkter ÄR en stabil grupp med signifikansintervallet ±40% avvikelse relativt förväntat genomsnitt. (Egentligen 41% enligt bloggens "hands on" undersökning, men 40 är enklare att minnas.)
Inte bara accepteras ZET:s generösa orb om 12 grader åt vardera hållet utan den tillåts även utan inskränkningar falla över teckengränserna.
311 mördare
Sol-orb ±12° = 2/30 av zodiaken (0.0666667%)
genomsnitt: 20,7
sign. rel. snitt ±40%: 8,3-29,0
Antal konjunktioner: 17 - signifikant få!
Hur ska man bäst tolka detta? Som att den "Stora Illgärningsmannen" eller Döden inte i sig är en mördare förstås! Dess stora illgärning tillhör bara den Naturliga Ordningen och det är människan som upplever döden som den största oförrätten. Det ser nästan ut som om en gravt ofilosofisk astrolog någon gång formulerade den här beteckningen och eftersom majoriteten av folk krampaktigt håller fast vid livet, stå stannade tanken kvar. I själva verket har det alltid funnits grupper som resonerat annorlunda. Om de hemlighetsfulla judiska esséerna berättade en antik historiker i början av vår tideräkning t.ex. att de gladdes åt dödens inträde eftersom de hade tanken att själen då befriat svingade sig uppåt. Detta var en judendom som utvecklats från den äldre insiktslösa tro där inget väntade efter kroppens död.
Att det t.o.m. råder ett signifikant underskott på mördare med Solen i konjunktion med Saturnus bekräftar händelsevis en helt annan astrologisk tes, som jag glömde. Saturnus är den mediokra men politiskt korrekta människan, den perfekt samhällsanpassade och laglydiga individen. Är det denna "socialiserade" sida vi ser fast i negativ form via de mördare som verkligen inte äger den erforderliga samhällsanpassningen? Jag skulle tro det. Att koppla Döden till mördandets akt var att gå för långt vid hypotesbygget!
Det tydligt saturniska tionde huset för anseende i samhället (efter ihärdigt strebrande eller kanske mer lyckosamt, för att man föddes med Jupiter i detta hus), påminner om att laglydighet också går hand i hand med en ofta väldigt prosaisk människotyp som lever på ytan av sig själva och bara "kuggar i" samhällsspelet. De bor elegant, inte för att de har någon estetisk sensibilitet utan för att de köper det livsstilsmagasinen skriver om. Är detta en bättre människa än mördaren?
546 Nobelpristagare i fysik, kemi och biologi
De två sista årens priser saknas men gruppen är med råge stabil, men för enkelhets skull används samma ±40%-intervall.
Sol-orb ±12° = 2/30 av zodiaken (0.0666667%)
genomsnitt: 36,4
sign. rel. snitt ±40%: 21,8-51,0
Antal konjunktioner: 24. Med nöd och näppe inom den acceptabla slumpvariationen, men i mina ögon ser detta misstänkt ut! Saturnus som sunt förnuft och metodik borde väl snarast excellera inom de hårda vetenskaperna med deras enorma krav på intellektuell stringens?
Här är underskottet på Nobelpristagare när Solen hämmas av sin ömsesidiga fiende Saturnus (antydan!) sådant att jag vill titta på 1000 slumpdatum innan det i och för sig begripliga fyndet kommenderas.
Med tusen mätpunkter som ett klippfast underlag gäller slumpfönstret ±30% och jämfört med medelvärdet 66,7 och signifikansen vid eller bortom intervallet 46,7-86,7 visar sig de slumpberäknade datumen vara 62 - nästan ett perfekt tecken på hur genomsnittligt "medelsvensson" dessa datum för alla och ingen är.
Det är således inget fel på vår Nobelpris-grupp utan jag är rädd att tvingas säga att det är Saturnus som den stupida vi ser här. Saturnus trubbar av Solen som primär signifikator för öppen och klar kognitiv kapacitet. Saturnus kväver Solen i regelverk och förbehåll och de Nobelpristagare som nådde ända fram trots en konjunktion mellan Solen och Saturnus måste i sanning ha varit märkliga individer. Men i gemen skapar Saturnus den PK men rätt mediokra "goda" samhällsmedborgaren.
I detta givande test ser vi nu också astrologins logik. Saturnus har aldrig varit de firade människornas planet, utan underklassens. Det är Jupiter som skänker utmärkelser och ära (ära, måste man tillägga av ett annat slag än det tionde husets ytliga "status" eller anseende inför andra. Strebervägen är för idioterna, djup celebritet vinner de själar som producerar på en högre nivå, på den gudomliga Jupiters nivå.
Så varför inte testa Jupiter när vi ändå har en så pass stor grupp Nobelprisvinnare i "hårda" vetenskaper samlade. (Ja, det smärtar att säga det, men jag har gång på gång på bloggen repeterat en klassisk tes om Saturnus som "naturvetenskapens planet" som man visserligen kan argumentera för, men som verkligen inte ser ut att resultera i så många framsteg i de hårda vetenskaperna som man skulle ha anledning att förvänta sig.)
För Jupiter gäller samma värden som för Saturnus och nu blir resultatet 29 konjunktioner med Solen. Detta är fortfarande en bit under medelvärdet men inte mycket att orda om.
Betyder detta att vi är ute i ogjort väder med den här undersökningen? Ja, det verkar så. Jupiter eller fina utmärkelser har aldrig varit kopplade till Solen annat än indirekt som en följd av att Solen representerar det dagaktiva arbetet och viljestyrkan. Det är och förblir de 12 världsliga husen (vilka kräver kännedom om födelseklockslaget) som tydligast tecknar planeternas "effekt" på det levda livet.
268 HBT-horoskop
Men vad om hbt-fenomenet då? Till skillnad från Nobelpriset har den här avvikelsen inget eget hus, om det inte skulle vara ett åttonde hus eller en åttondehusägare med svåra störningar.
Medelvärdet för Sol/Saturnus-konjunktionen är 17,9 för den här gruppen och förväntad slumpvariation inom ±40% (aningen generöst) 10,7-25,0. I verkligheten visar sig 18 hbt-individer ha signaturen, som alltså inte är signifikant på något sätt. Återigen har några enstaka manliga homofall triggat en diskussion om Saturnus som ett karmiskt eftersläp som påverkar identitetsupplevelsens Sol. Resonemanget var felfritt men ad hoc!
Detta lilla kvantitativa test visar inget tecken på att "aspekternas moder", konjunktionen, skulle påverka någon av de här tre grupperna i någon riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar